dcsimg

Lifespan, longevity, and ageing

provided by AnAge articles
Maximum longevity: 40 years (captivity) Observations: There have been claims of animals living up to 46.3 years (http://pin.primate.wisc.edu/), which is not impossible but has not been verified either. In captivity, the record longevity of this species belongs to one female that was still alive at age 40 (Richard Weigl 2005).
license
cc-by-3.0
copyright
Joao Pedro de Magalhaes
editor
de Magalhaes, J. P.
partner site
AnAge articles

Associations

provided by Animal Diversity Web

Predators of this species have not been reported, but are likely to include large carnivores, such as leopards.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Morphology

provided by Animal Diversity Web

Mandrills reach a height of about 80 cm. The species is characterized by a large head, a compact body with long, powerful limbs, and a stubby tail, which is held upright. The wide rotating range of the clavicles enables climbing trees, the quadrupedal walk, and the functioning of the arms. Opposable thumbs allow these monkeys to grasp tree branches. Both sexes have paired mammary glands in the chest region.

The pelage is an olive green with paler underparts. It has a brilliantly colored blue to purple naked rump. A mandrill's face has a red stripe down the middle of the muzzle and aroung the nostrils, while the sides of the muzzle are ridged lengthwise and colored blue. This helps to distinguish this species from drills which have jet black faces. Mandrills have red fur patches above the eyes and a yellow beard. These colorings are duller in females and juveniles than in adult males.

These animals are reported to have average weights of 11.5 for females, and 25 kg for males. Males are significantly larger than females and may weigh up to 54 kg.

The head and body measurements range between 610 and 764 mm.

Range mass: 54 (high) kg.

Average mass: 11.5-25 kg.

Range length: 610 to 764 mm.

Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: male larger; male more colorful; ornamentation

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Life Expectancy

provided by Animal Diversity Web

The maximum lifespan reported for this genus is 46 years.

Average lifespan
Sex: female
Status: captivity:
31.7 years.

Average lifespan
Status: captivity:
46.0 years.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Habitat

provided by Animal Diversity Web

Mandrills are found in tropical rain forest habitats, montane and thick secondary forests, and thick bush. Although they are adapted to live in the ground, mandrills seek shelter in the trees during the night.

Habitat Regions: tropical ; terrestrial

Terrestrial Biomes: forest ; rainforest

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Distribution

provided by Animal Diversity Web

Mandrills are found in southwestern Cameroon, western Gabon, Equatorial Guinea, and southwestern Congo.

Biogeographic Regions: ethiopian (Native )

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Trophic Strategy

provided by Animal Diversity Web

Mandrills have a highly varied diet including fruit, seeds, fungi, roots, insects, snails, worms, frogs, lizards, and sometimes snakes and even small vertebrates. Generally, mandrill males scrounge for food on the ground while females and their young sit in midlevel trees.

Animal Foods: amphibians; reptiles; insects; mollusks; terrestrial worms

Plant Foods: roots and tubers; seeds, grains, and nuts; fruit

Other Foods: fungus

Primary Diet: omnivore

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Associations

provided by Animal Diversity Web

These monkeys are likely to play some role in seed dispersal. To the extent that they serve as predators or as prey, they may have some effect on local food webs.

Ecosystem Impact: disperses seeds

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Benefits

provided by Animal Diversity Web

Mandrills are commonly found in zoos. Becuse of their long life spans, they are valuable, longtime residents. The are also hunted for their meat in some areas.

Positive Impacts: food ; research and education

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Benefits

provided by Animal Diversity Web

In zoos, mandrills can be nuisances becuse they are very skillfull in taking articles from visitors, such as pipes and glasses. At the Zurich Zoo in Germany, glass had to be put up in front of the mandrill display for insurance reasons. In their natural habitat, mandrills may take oil palm fruits from local plantations. When food is scarce, they may also raid crops from nearby farms.

Negative Impacts: crop pest

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Conservation Status

provided by Animal Diversity Web

There has been a drastic decline in the mandrill population during recent years due to habitat destruction. They are especially vulnerable to hunters because of their loud calls. Mandrills are hunted as a local food source in several areas. Currently, mandrills occupy forests at a very low density and are poorly protectd if at all. As a result, they may be threatened with complete extinction in the wild. (Gale, 146)

US Federal List: endangered

CITES: appendix i

IUCN Red List of Threatened Species: vulnerable

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Behavior

provided by Animal Diversity Web

As described above in the section for behavior, communication is varied and complex in this species. It involves a variety of components, including visual and accoustic signals, scents, and tactile information.

Communication Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

Other Communication Modes: scent marks

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Reproduction

provided by Animal Diversity Web

Mandrills live in groups, mostly in a harem structure, where a dominant male defends a group of females to whom he has exclusive mating rights.

Mating System: polygynous

Breeding is not seasonal but rather occurs about every two years, depending on the available food supply. Mating is believed to occur between July and October, while birthing occurs between December and April. Females give birth to their first young anywhere between 4 and 8 years of age. Gestation lasts for about 6 months after which females give birth to a single young. Twin young have only been observed in capivity. Infants are born with a black natal coat and pink skin, both of which endure for the first two months of life. (Macdonald, 1987)

Breeding interval: Mandrills breed every two years.

Breeding season: Mating is believed to occur between July and October.

Average number of offspring: 1.

Average gestation period: 6 months.

Range age at sexual or reproductive maturity (female): 4 to 8 years.

Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; viviparous

Average birth mass: 613 g.

Average gestation period: 173 days.

Average number of offspring: 1.

Parental investment has not been extensively characterized in this species. However, it is likely that these animals are similar to other primates in which breeding occurs in a harem polygyny situation.

The bulk of the care for infants in such species is provided by the mother. Mothers give their young protection, grooming, and nourishment (milk). However, aunts, sisters, cousins, and other offspring of the mother may provide some care for young, including carrying, playing with, and grooming the young.

In species where one male mates with females, males also provide parental care. This may be direct, in the form of carrying, playing with, and grooming young, or it may be indirect, in that the father protects all the members of his harem group from potentially dangerous rival males.

Parental Investment: altricial ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Male, Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Male, Female); pre-independence (Provisioning: Female, Protecting: Female); extended period of juvenile learning

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Ingmarsson, L. 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Mandrillus_sphinx.html
author
Lisa Ingmarsson, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Nancy Shefferly, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Biology

provided by Arkive
Mandrills live in mixed groups of up to 40, which come together to form troops of more than 600 individuals. There is a strict hierarchy amongst the group: a dominant male, huge and vividly coloured, heads each group, mating with fertile females and fathering almost all of the infants (6). A troop moves over a range of up to 50 km², scent-marking the territory and defending it against rivals. Groups are extremely noisy, with individuals communicating with deep grunts and high pitched crowing as they feed; when it is time to move on the alpha male emits a two-phase grunt. Mandrills spend most of their day foraging for fruits and seeds, eggs and small animals, and when night falls they retire to the trees for safety (5). When the females are receptive their rumps swell and become a more intense red, signaling her reproductive status as 'in oestrus'. Females give birth to one offspring every 18 months or so. The infant clings to her belly, and when it is heavier rides on her back (5).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Conservation

provided by Arkive
International trade is prohibited by the mandrill's listing on Appendix I of the Convention on International Trade in Endangered Species (CITES) (4). However, even if international trade is controlled, there are still substantial threats to the mandrill. Due to severely limited funds for conservation in West Africa, and the difficulties in monitoring these animals in forests, this species is poorly protected if at all. Extinction in the wild is sadly therefore a serious threat for this most spectacular primate (2).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Description

provided by Arkive
The mandrill is not only the largest monkey in the world, but it is also one of the most distinctive (3). It has an extremely striking face, with a red stripe down the nose and blue flanges framing it (5). The male has a much more colourful face than females and juveniles, with more prominent hair growth around the nostrils and huge canine teeth, measuring up to 6.5 cm long, which he exposes to threaten any rivals or predators (5). This amazing monkey has red fur patches above the eyes and a yellow mane-like beard, while the rest of its body is covered with thick olive green fur. Its underparts are grey, tinged with yellow, and its body is stocky, with a short tail and a brilliantly blue to purple coloured rump (6). Males are much larger than females, and more boldly coloured. With this spectacular appearance, the male mandrill declares its identity to other animals, as well as announcing his sex and virility to females (5).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Habitat

provided by Arkive
This striking primate inhabits rainforests and sub-tropical forests, from flat plateaus to mountainous terrain (6).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Range

provided by Arkive
This species is found in Africa; in south-western Cameroon, western Gabon, Equatorial Guinea, and south western Congo (2).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Status

provided by Arkive
Classified as Vulnerable (VU A2cd) on the IUCN Red List 2004 (1) and listed on Appendix I of CITES (4).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Threats

provided by Arkive
Mandrill populations have suffered drastic declines due to hunting for their meat. Because they travel in large troops and are easily located by their constant grunting and screaming, entire populations are quickly decimated. Hunting has become lucrative and with the use of dogs, high-powered rifles, spotlights, deep-freezers and trucks it is an even greater threat today than ever before. As human settlements expand, the mandrills are losing their habitats to logging and clearing for agriculture (2).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Mandrills according to MammalMAP

provided by EOL authors

Mandrills (Mandrillus sphinx) are the largest - and probably most conspicuous - of all monkeys. Male mandrills are far more colourful than females, and they use this colour as an advert of their virility as they try to win over the ladies. These social primates live in large, noisy troops headed up by a dominant male (‘drill sergeant?) who reigns over the lower ranking individuals. They are known to occur only in West Africa in Cameroon, Gabon, Equatorial Guinea and Congo.

Mandrill population are buckling under the strain of habitat loss as their natural forests give way to crops and villages. They are also targeted as bushmeat and consequently under IUCN species classifications they are considered ‘Vulnerable’.

For some more information about Mandrills look here. For more information about Mammalmap visit the MammalMAP virtual museum or blog.

license
cc-by-3.0
copyright
MammalMAP
author
(MammalMAP)
original
visit source
partner site
EOL authors

Mandril ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar mandril (Mandrillus sphinx) a zo ur marmouz hag a vev en Afrika.

Doareoù pennañ

Mandrill at san francisco zoo.jpg

Etre 60 ha 80 cm eo korf ar mandril, gant ul lost berr (nebeutoc'h eget 10 cm). E bouez zo etre 10 ha 40 kg.

Heverk eo ar par gant e erienoù askornek glas war e zremm. Fas ar barez n'eo ket ken livet. Disheñvel eo ar barez a-fet ment ivez kar n'eo nemet un drederenn eus ar par. Servijout a ra livioù flamm e zremm hag e benn a-dreñv (mouk-sklaer) d'ar par evit diskouez e statud dirak ar parezed.

Emzalc'h

 src=
klopenn ur mandril.

Bevañ a ra a-strolladoù e koadegi gleb. Pep bagad a vev war un dachenn 50 km² bevennet gant merkoù-c'hwesha ha difennet ouzh ar strolladoù all. Ur par pennañ zo er strollad ha gouennañ a ra gant an holl barezed koulz lavaret.

An aliesañ e chom war an douar, nemet diouzh an noz ma pign gant ar gwez. Kerzhet ha redek a ra war e barlochoù.

En em vagañ a ra diwar frouezh, greun, vioù ha loened bihan.

Bep 18 miz e vez ganet unan bihan gant ar barez. Dougen a ra anezhañ stag ouzh he c'hof da gentañ ha, pa vez bras a-walc'h, war he c'hein.

Gwarez

Dre ma vez chaseet ar mandril evit e gig ha distrujet e diriad emañ en arvar hiziv an deiz.

 src=
Tiriad ar mandril
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Mandril: Brief Summary ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar mandril (Mandrillus sphinx) a zo ur marmouz hag a vev en Afrika.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Mandril ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
Crystal128-pipe.svg
Aquest article o secció no cita les fonts o necessita més referències per a la seva verificabilitat.
 src=
Crani Mandril

El mandril (Mandrillus sphinx) és un primat de la família Cercopithecidae (micos del Vell Món), sent propers als papions i encara més als drils. Aquestes dues espècies eren classificades com a babuïns, dintre del gènere "Papio", però recents recerques determinen que haurien d'estar separades dintre el seu propi gènere, "Mandrillus". El mandril és l'espècie més gran del món dels micos.

Descripció

El mandril és reconegut pel seu cos verd oliva i els colors de la cara del mascle tan lluents, que aniran augmentant la coloració a mesura que s'aproparan a la maduresa sexual. Les femelles tenen un pèl d'aspecte més apagat. L'augment de pigmentació també depèn de l'estat d'ànim del mico i molt probablement és un exemple de selecció sexual. La coloració del maluc serveix per millorar la visibilitat en l'espessa vegetació selvàtica i ajudar així quan el grup es troba en moviment.

Els mascles, d'uns 25–30 kg, són aproximadament el doble de grans que les femelles, que oscil·len entre els 11,3 i els 13,6 kg. Inusualment s'ha trobat un mascle de 50 kg. En alçada, la mitjana masculina és d'uns 81 cm i la mitjana femenina d'uns 56 cm, tot afegint els 5–6 cm de cua. La seva longevitat arriba fins als 31 anys. Les femelles assoleixen la maduresa sexual als 3 anys i mig.

El període de gestació és de 170 a 220 dies, tenint un sol fill en cada part.

Aquests micos viuen en el sòl de les denses selves formant subgrups de fins a 20 individus i grups de fins a 250 exemplars.

La seva àrea de distribució comprèn l'oest de les zones tropicals d'Àfrica, des de Guinea Equatorial fins al Congo.

Encara que s'alimenten principalment de plantes, també maten qualsevol animal al que puguin dominar. Poden menjar panses, blat de moro, cigrons i cacauets.

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Mandril: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
 src= Crani Mandril

El mandril (Mandrillus sphinx) és un primat de la família Cercopithecidae (micos del Vell Món), sent propers als papions i encara més als drils. Aquestes dues espècies eren classificades com a babuïns, dintre del gènere "Papio", però recents recerques determinen que haurien d'estar separades dintre el seu propi gènere, "Mandrillus". El mandril és l'espècie més gran del món dels micos.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Mandril rýholící ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Mandril rýholící (Mandrillus sphinx) je opice z čeledi kočkodanovití.

Popis

Je nápadný pestře zbarvenými lícemi dospělých samců. Samec dosahuje hmotnosti až 40 kg, samice jsou poloviční.

Chování a strava

Mandril obývá oblasti Kamerunu, Konga, Rovníkové Guineje a Gabonu. Jeho biotopem jsou tropické deštné pralesy, ale i zalesněné okraje savan, pobřežní lesy a v období sucha také kultivované plantáže (melounové, maniokové, banánové a s muškátovými oříšky). Pohybuje se převážně po zemi, dokáže ale i přeskakovat ze stromu na strom ve výšce 2–5 m. Každou noc si mandrilové vyhledávají nové stanoviště ke spánku, přičemž členové jedné skupiny nikdy nespí na jednom stromě. Na rozdíl od jiných opic nemají přes den vyčleněný čas na odpočinek, více než polovinu dne stráví hledáním potravy.

Živí se rostlinnou i živočišnou potravou. Z rostlinné převažují plody, ale také listy, semena, ořechy, výhonky, manioky nebo plody olejníku. Z živočišné potravy převažují bezobratlí, ryby a krabi. Pojídá také ptáky a jejich vejce.

Mandril je aktivní přes den, kdy putuje napříč pralesem, není teritoriální. Skupina, vedená jedním dominantním samcem, čítá 15–95 členů, spatřeny byly i skupiny o 150 jedincích. Malé skupiny se v hlavní plodové sezoně seskupují až do velikosti nad 250 jedinců. Nepřátele zastrašují zíváním a škubáním hlavou s hlasitým podupáváním nebo naopak kamennou tváří.

Období rozmnožování trvá od července do října. Samice může zabřeznout jednou za 17,5 měsíce. Březost trvá 250 dní, poté se rodí jedno mládě. To matka nosí nejprve na břiše, později na zádech.

Přirozenými nepřáteli mandrila jsou levharti, šimpanzi a hadi.

Umělý chov

V České republice je chován v ZOO Ústí nad Labem a v ZOO Ostrava.

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]

Externí odkazy

Pahýl
Tento článek je příliš stručný nebo postrádá důležité informace.
Pomozte Wikipedii tím, že jej vhodně rozšíříte. Nevkládejte však bez oprávnění cizí texty.
Papionini Cercocebus Lophocebus Makak Dril Pavián Paviánec Dželada Dinopithecus Gorgopithecus Paradolichopithecus Parapapio Procynocephalus
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Mandril rýholící: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Mandril rýholící (Mandrillus sphinx) je opice z čeledi kočkodanovití.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Mandril ( Danish )

provided by wikipedia DA
 src=
Mandrill kranium, mand.

Mandrillen (Mandrillus sphinx) er et dyr i skovbavianslægten i marekattefamilien. Det er nært beslægtet med drillen. Det bliver 63-81 cm lang med en kort hale på 7-9 cm og når en vægt på 11-37 kg. Hannen er tre gange større end hunnen og er den største bavianart. Hanmandrillen kan kendes på den røde snude med de blå kinder, hunnens farver er ikke nær så stærke. Mandrillen har en begrænset udbredelse i den vestlige del af det centrale Afrika.

Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har medier relateret til:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Mandril ( Kashubian )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Mandril
 src=
Mandril

Mandril (Mandrillus sphinx L.) – to je môłpa z rodzëznë makakòwatëch. Òn żëjë w Africe


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Mandrill ( Scots )

provided by wikipedia emerging languages

The mandrill (Mandrillus sphinx) is a primate o the Auld Warld puggie (Cercopithecidae) faimily.[4]

References

  1. Groves, C. P. (2005). Wilson, D. E.; Reeder, D. M (eds.). Mammal Species of the World (3rd ed.). Baltimore: Johns Hopkins University Press. p. 165. OCLC 62265494. ISBN 0-801-88221-4.
  2. Oates, J. F. & Butynski, T. M. (2008). "Mandrillus sphinx". The IUCN Red List of Threatened Species. 2008: e.T12754A3377579. doi:10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T12754A3377579.en. Retrieved 12 January 2018.
  3. Linne', Carl von (1758). Systema naturæ. Regnum animale (10th ed.). Sumptibus Guilielmi Engelmann. p. 25. Retrieved 19 November 2012.
  4. Nowak, Ronald M (1999). Primates of the World. Baltimore, Maryland: The Johns Hopkins University Press. pp. 151–152. ISBN 978-0-8018-6251-9. Retrieved 7 September 2010.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Mandrill: Brief Summary ( Scots )

provided by wikipedia emerging languages

The mandrill (Mandrillus sphinx) is a primate o the Auld Warld puggie (Cercopithecidae) faimily.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Mandrilo ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src=
Detalo de la kolorplena vizaĝo de masklo

La mandrilo (Mandrillus sphinx) estas primato de la malnovmondaj simioj nome familio Cerkopitekedoj,[1] tre proksime rilata al la Paviano kaj eĉ pli proksime al la Senkolora mandrilo, kiu estas la aliaspecio de la genro Mandrillus. Ĝi troviĝas en suda Kameruno, Gabono, Ekvatora Gvineo, kaj Kongo. Mandriloj ĉefe loĝas en tropikaj pluvarbaroj kaj arbara-savana mozaiko. Ili vivas en grupoj nomitaj mandrilaroj. Mandriloj estas ĉiomanĝantoj kiuj manĝas ĉefe fruktojn kaj insektojn. Ties pariĝada sezono okazas el Junio al Oktobro.

Kaj la Mandrilo kaj la Senkolora mandrilo estis iam klasitaj kiel Pavianoj en la genro Papio, sed ĵusa studo determinis, ke ili estu separataj en sia propra genro, Mandrillus.[1] Charles Darwin verkis en The Descent of Man, ke "neniu alia membro en la tuta klaso de mamuloj estas laŭkolore tiom eksterordinara kiel la plenkreskaj masklaj mandriloj."[2] La mandrilo estas klasita kiel vundebla fare de IUCN.

Referencoj

  1. 1,0 1,1 Nowak, Ronald M. (1999) Primates of the World. The Johns Hopkins University Press, p. 151–152. ISBN 0-8018-6251-5.
  2. Darwin, Charles. (1871) The Descent of Man, and selection in relation to sex.. D. Appleton and Co, New York.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Mandrilo: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO
 src= Detalo de la kolorplena vizaĝo de masklo

La mandrilo (Mandrillus sphinx) estas primato de la malnovmondaj simioj nome familio Cerkopitekedoj, tre proksime rilata al la Paviano kaj eĉ pli proksime al la Senkolora mandrilo, kiu estas la aliaspecio de la genro Mandrillus. Ĝi troviĝas en suda Kameruno, Gabono, Ekvatora Gvineo, kaj Kongo. Mandriloj ĉefe loĝas en tropikaj pluvarbaroj kaj arbara-savana mozaiko. Ili vivas en grupoj nomitaj mandrilaroj. Mandriloj estas ĉiomanĝantoj kiuj manĝas ĉefe fruktojn kaj insektojn. Ties pariĝada sezono okazas el Junio al Oktobro.

Kaj la Mandrilo kaj la Senkolora mandrilo estis iam klasitaj kiel Pavianoj en la genro Papio, sed ĵusa studo determinis, ke ili estu separataj en sia propra genro, Mandrillus. Charles Darwin verkis en The Descent of Man, ke "neniu alia membro en la tuta klaso de mamuloj estas laŭkolore tiom eksterordinara kiel la plenkreskaj masklaj mandriloj." La mandrilo estas klasita kiel vundebla fare de IUCN.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Mandrill ( Estonian )

provided by wikipedia ET
Disambig gray.svg See artikkel räägib liigist; perekonna kohta vaata artiklit Mandrill (perekond)
 src=
Mandrill

Mandrill (Mandrillus sphinx) on Aafrikas elav pärdiklane.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Mandrill: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET
 src= Mandrill

Mandrill (Mandrillus sphinx) on Aafrikas elav pärdiklane.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Mandrillus sphinx ( Basque )

provided by wikipedia EU
 src=
Mandrillus sphinx

Mandrillus sphinx Mandrillus generoko animalia da. Primateen barruko Cercopithecinae azpifamilia eta Cercopithecidae familian sailkatuta dago. Metro bateraino neurtu ahal du eta gorpuzkera sendoa eta ile gogorra dauka. Arrek muturraren alboetan, ildo urdina dute eta sudur gorria dute. Emeek mutur beltza dute. Lurrean bizi dira. Afrikako mendebaldean bizi dira eta zuhaitzetan egiten dute lo.

Erreferentziak

  1. Linnaeus (1758) 1 Syst. Nat. 25. or..

Ikus, gainera

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Mandrillus sphinx: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU
 src= Mandrillus sphinx

Mandrillus sphinx Mandrillus generoko animalia da. Primateen barruko Cercopithecinae azpifamilia eta Cercopithecidae familian sailkatuta dago. Metro bateraino neurtu ahal du eta gorpuzkera sendoa eta ile gogorra dauka. Arrek muturraren alboetan, ildo urdina dute eta sudur gorria dute. Emeek mutur beltza dute. Lurrean bizi dira. Afrikako mendebaldean bizi dira eta zuhaitzetan egiten dute lo.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Mandrilli ( Finnish )

provided by wikipedia FI
 src=
Mandrillin kallo.

Mandrilli (Mandrillus sphinx) on paviaanien ja drillin sukuinen, Afrikan Kamerunin ja Gabonin metsissä elävä häntäapinalaji. Sen ruumis on 55–95 cm:n pituinen ja häntä pieni, vain 7–10 cm:n pituinen. Koirasmandrilli on suuri ja raskasrakenteinen ja sillä on pitkä ja uurteinen kuono, jossa on useita värisävyjä. Naaraat ovat paljon pienempiä ja niillä on naamassaan vähemmän uurteita ja värisävyjä.

Laumaeläminen

Mandrillit nukkuvat puissa, mutta elävät maassa liikkuen 20–50 yksilön ryhmissä, joita johtaa yksi tai useampia vanhoja uroksia.

Ravinto

Ne syövät hedelmiä, pähkinöitä, lehtiä, hyönteisiä ja pieniä selkärangattomia ja selkärankaisia eläimiä.

Lisääntyminen

Mandrillinaaras synnyttää mihin aikaan vuodesta tahansa, useimmin kuitenkin joulu–helmikuussa. Naaras synnyttää yhden poikasen 7 ja puolen kuukauden kantoajan jälkeen.

Lähteet

  1. Oates, J.F. & Butynski, T.M.: Mandrillus sphinx IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.1. 2008. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 6.7.2014. (englanniksi)

Aiheesta muualla

Tämä nisäkkäisiin liittyvä artikkeli on tynkä. Voit auttaa Wikipediaa laajentamalla artikkelia.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Mandrilli: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI
 src= Mandrillin kallo.

Mandrilli (Mandrillus sphinx) on paviaanien ja drillin sukuinen, Afrikan Kamerunin ja Gabonin metsissä elävä häntäapinalaji. Sen ruumis on 55–95 cm:n pituinen ja häntä pieni, vain 7–10 cm:n pituinen. Koirasmandrilli on suuri ja raskasrakenteinen ja sillä on pitkä ja uurteinen kuono, jossa on useita värisävyjä. Naaraat ovat paljon pienempiä ja niillä on naamassaan vähemmän uurteita ja värisävyjä.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Maindrill ( Irish )

provided by wikipedia GA

Moncaí is ea an mhaindrill (Mandrillus sphinx) agus is ball d'fhine na gCercopithecoidae é, ón Sean-Domhan, agus dlúthbhaint aige leis na babúin, agus níos dlúithe fós leis an drill (Mandrillus leucophaeus). Bíonn sé le fáil i ndeisceart na Chamarún, sa Ghabúin, sa Ghuine Mheánchiorclach, agus sa Chongó. Bíonn cónaí orthu, den chuid is mó, i bhforaoiseacha trópaiceacha báistí agus i mósáicí foraoise-sabhána. Tá cónaí orthu i ngrúpaí le chéile. Is uiliteoiruiliteoirí iad na maindrillí agus réim bia acu comhdhéanta, den chuid is mó, de thorthaí agus d'fheithidí. Bíonn a gcuid séasúr cúplála ar siúl ó Mheitheamh go Deireadh Fómhair


Ainmhí
Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Mandril ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

O mandril[3] (Mandrillus sphinx) é un primate da familia Cercopithecidae,[4] relacionado co babuíno e máis estreitamente co dril. O seu hábitat natural atópase en Camerún, Gabón, Guinea Ecuatorial e a República do Congo. Os mandrís viven principalmente na selva tropical e nas zonas de confluencia coa sabana. Teñen unha dieta omnívora que se compón de froitas e insectos. A súa época de apareamento ten lugar dende xuño ata outubro.

Tanto o mandril coma o dril foron outrora clasificados como babuínos dentro do xénero Papio, pero investigacións recentes determinaron que deberían ser separados no seu propio xénero, Mandrillus.[4] Charles Darwin escribiu en The Descent of Man que "ningún outro membro da clase dos mamíferos está coloreado dun xeito tan extraordinario coma o está o adulto macho de mandril."[5] A especie está clasificada como vulnerable pola IUCN.

Notas

  1. Oates, J. F. & Butynski, T. M. (2008). "Mandrillus sphinx". Lista Vermella da IUCN de Especies en Perigo (en inglés). IUCN 2008. Consultado o 4 January 2009.
  2. Linne´, Carl von (1758). Systema naturæ. Regnum animale. (10 ed.). p. 25. Consultado o 19 de novembro de 2012.
  3. Definicións no Dicionario da Real Academia Galega e no Portal das Palabras para mandril.
  4. 4,0 4,1 Nowak, Ronald M (1999). The Johns Hopkins University Press, ed. Primates of the World. Baltimore, Maryland. p. 151–152. ISBN 0-8018-6251-5. Consultado o 7 de setembro de 2010.
  5. Darwin, Charles (1871). D. Appleton and Co, New York, ed. The Descent of Man, and selection in relation to sex.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Mandril: Brief Summary ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

O mandril (Mandrillus sphinx) é un primate da familia Cercopithecidae, relacionado co babuíno e máis estreitamente co dril. O seu hábitat natural atópase en Camerún, Gabón, Guinea Ecuatorial e a República do Congo. Os mandrís viven principalmente na selva tropical e nas zonas de confluencia coa sabana. Teñen unha dieta omnívora que se compón de froitas e insectos. A súa época de apareamento ten lugar dende xuño ata outubro.

Tanto o mandril coma o dril foron outrora clasificados como babuínos dentro do xénero Papio, pero investigacións recentes determinaron que deberían ser separados no seu propio xénero, Mandrillus. Charles Darwin escribiu en The Descent of Man que "ningún outro membro da clase dos mamíferos está coloreado dun xeito tan extraordinario coma o está o adulto macho de mandril." A especie está clasificada como vulnerable pola IUCN.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Monyet dukun ( Indonesian )

provided by wikipedia ID
Artikel ini berisi uraian tentang Primata. Untuk kegunaan lain, baca artikel Monyet dukun (disambiguasi).

Monyet dukun (Mandrillus sphinx) adalah primata dari keluarga Cercopithecidae (monyet dunia lama),[3] berhubungan dekat dengan babun, dan bahkan lebih dekat kepada drill. Monyet dukun dan drill awalnya diklasifikasikan sebagai babun di genus Papio, tetapi riset terakhir telah menentukan bahwa mereka harus dipisahkan ke dalam genus tersendiri, Mandrillus.[3] Monyet dukun adalah spesies monyet terbesar di dunia. Charles Darwin menulis, "tak ada anggota lain dari seluruh kelas mamalia yang berwarna begitu luar biasa seperti monyet dukun jantan dewasa".[4]

Deskripsi

Monyed dukun menunjukkan warna eksotisnya.
Warna eksotis monyet dukun.

Monyet dukun barangkali adalah primata yang paling berwarna. Ia memiliki bulu berwarna hijau olive atau abu-abu gelap dengan strip kuning-hitam dan perut putih. Muka tak berambutnya memiliki hidung yang memanjang dengan karakteristik khusus seperti strip merah di tengah, dan tonjolan berwarna biru di pinggir. Ia juga memiliki lubang hidung dan bibir berwarna merah, janggut kuning dan tufa putih. Daerah sekitar alat kelamin dan anus memiliki multi-warna, merah, pink, biru, merah, dan ungu.[5] Mereka juga memiliki ischial callosities berwarna merah muda pucat.[5] Warna monyet dukun lebih kentara pada jantan dewasa dominan. Kedua jenis kelamin memiliki sepotong kulit, dikelilingi rambut kasar, di dada mereka, yang digunakan dalam komunikasi penciuman. Ini juga lebih kentara pada pejantan dewasa dominan.[6] Pejantan juga memiliki taring yang lebih panjang dibandingkan betina, dengan panjang rata-rata masing-masing 4.5 cm (1.8 in) dan 1.0 cm.[7]

Pejantan memiliki berat rata-rata 25–35 kg (55-77 lb), betina kurang dari setengah berat tersebut (11–14 kg, atau 25-30 lb). Pejantan yang sangat besar bisa memiliki berat 50 kg (110 lb).[8][9][10] Ukuran rata-rata pejantan adalah 81–90 cm (32–36 in) dan betina 56–66 cm (22–26 in), dengan tambahan 5–8 cm (2–3 in) dari ekor.[11][12] Mereka dapat hidup hingga 31 tahun dalam kurungan. Para betina mencapai kedewasaan seksual pada usia kira-kira 3.5 tahun. Monyet dukun memiliki dimorfisme seksual terbesar di antara primata.

Ekologi dan aktivitas

 src=
Monyet dukun memakan bunga

Monyet dukun ditemukan di selatan Kamerun, Gabon, Equatorial Guinea, dan Kongo. Distribusinya dibatasi oleh sungai Sanaga di utara dan sungai Ogooué dan White di timur. Riset terakhir menyarankan bahwa populasi monyet dukun di utara dan selatan sunga Ogooué sangat berbeda secara genetik sehingga harus dikategorikan ke dalam subspesies terpisah. Monyet dukun memilih untuk hidup di hutan hujan tropis dan savana hutan mosaik. Mereka juga hidup di hutan galeri dengan area savana, hutan di tepi sungai, hutan berbatu, daerah agrikultur dan hutan banjiran dan daerah aliran sungai.[13][14] Monyet dukun akan menyeberangi daerah rumput dalam habitat hutan mereka.[15][16]

Monyet dukun adalah hewan omnivora. Ia sebagian besar mengkonsumsi materi tanaman dan mengkonsumsi lebih dari seratus jenis tanaman. Ia sebagian besar memakan buah tetapi juga memakan daun, liana, kulit kayu, batang and serat. Ia juga mengkonsumsi jamur dan tanah.[14] Dengan hewan, monyet dukun sebagaian besar memakan invertebrata, khususnya semut, kumbang, rayap, jangkrik, laba-laba, siput dan kalajengking. Ia juga akan memakan telur, dan kadang-kadang vertebrata seperti burung, kura-kura, katak, landak, tikus dan Tikus.[14] Sangat mungkin bahwa monyet dukun akan makan vertebrata besar seperti duiker teluk remaja dan antelop kecil.[17] Satu studi menemukan bahwa diet monyet dukun terdiri dari buah (50,7%), bibit (26,0%), daun (8,2%), empulur (6,8%), bunga (2,7%), dan makanan hewani (4,1%) dengan makanan lain melengkapi sisanya (1,4%).[18] Monyet dukun sendiri dimangsa oleh macan tutul, elang dinobatkan dan spesies ular tertentu.[15]

Meskipun monyet dukun kebanyakan adalah terestrial, mereka lebih arboreal dibandingkan baboon dan telah ditemukan di semua level hutan.[5][7] Ketika di tanah, monyet dukun berjalan dengan digitigrade quadrupedalism. Ketika di pohon, mereka bergerak dengan melompat lateral.[13] Monyet dukun kebanyakan adalah diurnal, dengan aktivitas dimulai di pagi hari dan berlanjut hingga petang.[19] Malam hari mereka tidur di pohon. Mereka tidur di tempat yang berbeda setiap malam.[14]

Perilaku sosial dan reproduksi

Monyet dukun tampaknya hidup dalam kelompok besar yang stabil yang disebut "gerombolan". Satu gerombolan sering berjumalah ratusan, mungkin rata-rata sekitar 620 individu, dan mencapai sebanyak 845.[13][15][16] Sulit untuk mendapatkan estimasi akurat dari ukuran kelompok di hutan, tetapi dengan merekam sebuah kelompok yang menyebrangi ruang antara dua petak hutan atau menyebrangi jalan adalah metode yang dapat diandalkan untuk memperkirakan ukuran kelompok. Kelompok terbesar yang diamati secara dapat dipercaya dengan cara ini memiliki lebih dari 1300 individu, di Lopé National Park, Gabon — agregasi terbesar dari primata non-manusia yang pernah tercatat.[20] Penghuni sepanjang tahun dari grup ini adalah pejantan dewasa dan keturunan yang bergantung pada mereka.[21] Sebagian pejantan hidup secara soliter dan hanya bergabung dengan gerombolan ketika musim siklus seksual para betina yang berlangsung tiga bulan setiap tahun.[15][21] Selain gerombolan dan pejantan soliter, kelompok-kelompok yang lebih kecil yang terdiri dari 50 individu juga telah tercatat, meskipun jarang, namun tidak pernah ditemukan kelompok yang terdiri dari hanya pejantan.[15][21]

 src=
Ibu tidur dengan anaknya

Musim kawin dari monyet dukun berlangsung dari Juni hingga Oktober di mana pembengkakan seksual terjadi.[21] Mereka beranak setiap dua tahun. Ketika melahirkan, pejantan akan mengikuti dan melindungi betinanya yang sedang estrus. Pejantan dewasa ada dalam dua bentuk yang berbeda: pejantan dominan yang berwarna cerah dan tambun, dan pejantan bawahan yang berwarna pucat dan tidak tambun. Kedua pejantan saling bertukaran dalam berpasangan namun hanya pejantan dominan yang dapat menjadi orang tua dari para keturunan.[16] Perolehan dominasi berhasil pada pembesaran pada volume testis, pemerahan kulit seksual di wajah dan genital, dan peningkatan sekresi kelenjar kulit sternalis.[22] Ketika pejantan kehilangan dominasinya maka kebalikannya yang terjadi, meskipun tonjolan biru tetap menjadi terang. Ketika pejantan bawahan menjaga betina, kompetisi antara mereka mengizinkan pejantan dominan untuk mendapatkan peluang lebih besar untuk mengorangtuai keturunan mereka [23] karena jumlah bawahan lebih banyak dibandingkan dominan dengan rasio 21 berbanding 1. Di antara betina terdapat juga hierarki dominasi dengan kesuksesan reproduksi ditunjukkan melalui periode antar kelahiran yang lebih singkat di antara figur alpha dan di awal reproduksi pada tahap awal.[23]

Monyet dukun melahirkan antara bulan Januari dan Mei.[24] Sebagian besar kelahiran di Gabon terjadi pada musim basah, antara Januari dan Maret, dan kehamilan biasanya berlangsung selama 175 hari.[23] The inter-birth intervals last 405 days.[23] Bayi terlahir dengan mantel kelahiran hitam dan kulit merah muda. Para betina melakukan sebagian besar pekerjaan membesarkan anak-anak. Alloparenting terjadi dalam spesies ini di mana bibi, saudara perempuan, dan sepupu menyediakan perawatan bagi para anak-anak. Ini mengizinkan para betina untuk mencari sumber makanan yang diperlukan, dan mempertahankan diri dari predator.[25] Para pejantan meninggalkan kelompok di mana mereka dilahirkan ketika mereka berusia enam tahun dan menjadi perifer ke kelompok sosial.[15][21]

Monyet dukun membuat ekspresi wajah diam dan memamerkan gigi, di mana ia memamerkan gigi dengan cara menekuk bibir ke belakang, menegakkan puncak kepala, sambil menggeleng-gelengkan kepala. Ini memiliki fungsi damai.[26][27] Seekor monyet dukun menyerah dengan menyodorkan pantat. Untuk menampilkan agresi, monyet dukun akan menatap, menganggukkan kepala mereka, dan memukul tanah.[27] Panggilan jarak jauh dilakukan dengan cara mengaum, berkukuk, dan dengusan "2-fase", sementara panggilan jarak dekat dilakukan dengan "yaks", mendengus, "alarm-k", "suara-k", berteriak, girney, dan gesekan.[28]

Status dan konservasi

Monyet dukun dikategorikan spesies rentan.[2] Spesies ini dipengaruhi oleh kehancuran habitat hutan hijau mereka karena ini mengurangi kapasitas lingkungan untuk mendukung populasi monyet dukun. Meskipun demikian, ancaman paling dekat datang dari perburuan terhadap daging mereka (yang dihargai tinggi di Gabon). Pemburu daging binatang liar komersial memunculkan ancaman tersendiri terhadap populasi yang berlokasi dekat terhadap jalan utama dan kota. Monyet dukun tampaknya paling terancam di Kongo (Brazzaville).[2] Walaupun demikian, telah terdapat individu-individu yang terlahir di penangkaran, yang telah berhasil dikembalikan ke alam liar.[29]

Referensi

  1. ^ Groves, C.P. (2005). Wilson, D.E.; Reeder, D.M., ed. Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (edisi ke-3). Baltimore: Johns Hopkins University Press. hlm. 165. ISBN 0-801-88221-4. OCLC 62265494.
  2. ^ a b c Oates, J. F. & Butynski, T. M. (2008). "Mandrillus sphinx". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2008. International Union for Conservation of Nature. Diakses tanggal 4 January 2009.Pemeliharaan CS1: Menggunakan parameter penulis (link)
  3. ^ a b Nowak, Ronald M (1999), Primates of the World, Baltimore, Maryland: The Johns Hopkins University Press, hlm. 151–152, ISBN 0-8018-6251-5, diakses tanggal 7 September 2010
  4. ^ Darwin, Charles (1871). The Descent of Man, and selection in relation to sex. D. Appleton and Co, New York.
  5. ^ a b c Ankel-Simons F. (2007) Primate Anatomy: an introduction, 3rd Edition. San Diego: Elsevier Acad Pr. 724 p.
  6. ^ Feistner ATC. (1991) "Scent marking in mandrills, Mandrillus sphinx". Folia Primatol 57(1):42-7
  7. ^ a b Leigh SR, Setchell JM, Charpentier M, Knapp LA, Wickings EJ. (2008) "Canine tooth size and fitness in male mandrills (Mandrillus sphinx) ". J Hum Evol 55(1):75-85.
  8. ^ WAZA - World Association of Zoos and Aquariums - Virtual Zoo
  9. ^ http://www.answers.com/topic/mandrill-2
  10. ^ http://www.springerlink.com/content/h43033656767l10u/
  11. ^ http://www.sandiegozoo.org/animalbytes/t-mandrill.html
  12. ^ http://animals.nationalgeographic.com/animals/mammals/mandrill.html
  13. ^ a b c Sabater Pí J. (1972) "Contribution to the ecology of Mandrillus sphinx Linnaeus 1758 of Rio Muni (Republic of Equatorial Guinea) ". Folia Primatol 17:304-19.
  14. ^ a b c d Hoshino J. (1985) "Feeding ecology of mandrills (Mandrillus sphinx) in Campo Animal Reserve, Cameroon". Primates 26(3):248-73.
  15. ^ a b c d e f Harrison MJS. (1988) "The mandrill in Gabon's rain forest-ecology, distribution and status". Oryx 22(4):218-28.
  16. ^ a b c Rogers, M. E., Abernethy, K.A., Fontaine, B., Wickings, E.J., White, L.J.T and Tutin, C.E.G. (1996). "Ten Days in the Life of a Mandrill Horde in the Lopé Reserve, Gabon." Am J Primatol 40: 297-313.
  17. ^ Kudo H, Mitani M. (1985) "New record of predatory behavior by the mandrill in Cameroon". Primates 26(2):161-7.
  18. ^ Tutin CEG, Ham RM, White LJT, Harrison MJS. (1997). "The primate community of the Lopé Reserve, Gabon: diets, responses to fruit scarcity, and effects on biomass". Am J Primatol 42(1):1-24.
  19. ^ Jouventin P. (1975) "Observations sur la socio-ecologie du mandrill". Terre et la Vie 29:493-532.
  20. ^ [1]
  21. ^ a b c d e Abernethy KA, White LJT, Wickings EJ. (2002) "Hordes of mandrills (Mandrillus sphinx): extreme group size and seasonal male presence". J Zool (Lond.) 258(1):131-7.
  22. ^ Setchell, J. M., and Dixson A.F. (2001) "Changes in the Secondary Sexual Adornments of Male Mandrills (Mandrillus sphinx) Are Associated with Gain and Loss of Alpha Status." Hormones and Behavior 39(3): 177-184.
  23. ^ a b c d Setchell, J. M., and Dixson A.F. (2002) "Developmental Variables and Dominance Rank in Adolescent Male Mandrills (Mandrillus sphinx)." Am J Primatol 56: 9-25.
  24. ^ Wickings, E. J., and Dixson, A.F. (1992). "Development from birth to sexual maturity in a semi-free-ranging colony of mandrills (Mandrillus sphinx) in Gabon." Journal of Reproduction and Fertility 95(1): 139-144.
  25. ^ Charpentier, M., Peignot, P., Hossaert-Mckey, M., Gimenez, O., Setchell, J.M. and Wickings, E.J. (2005). "Constraints on control: factors influencing reproductive success in male mandrills (Mandrillus sphinx)." Behavioral Ecology 16(3): 614-623.
  26. ^ Bout N, Thierry B. (2005) "Peaceful meaning for the silent bared-teeth displays of mandrills". Int J Primatol 26(6):1215-28.
  27. ^ a b Setchell JM, Wickings EJ. (2005) "Dominance, status signals and coloration in male mandrills (Mandrillus sphinx) ". Ethology 111(1):25-50.
  28. ^ Kudo H. (1987) "The study of vocal communication of wild mandrills in Cameroon in relation to their social structure". Primates 28(3):289-308.
  29. ^ Peignot P, Charpentier MJE, Bout N, Bourry O, Massima U, Dosimont O, Terramorsi R, WIckings EJ. (2008) "Learning from the first release project of captive-bred mandrills Mandrillus sphinx in Gabon". Oryx 32(1):122-31.

Tautan luar

Templat:C.Cercopithecinae nav

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Monyet dukun: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID
Artikel ini berisi uraian tentang Primata. Untuk kegunaan lain, baca artikel Monyet dukun (disambiguasi).

Monyet dukun (Mandrillus sphinx) adalah primata dari keluarga Cercopithecidae (monyet dunia lama), berhubungan dekat dengan babun, dan bahkan lebih dekat kepada drill. Monyet dukun dan drill awalnya diklasifikasikan sebagai babun di genus Papio, tetapi riset terakhir telah menentukan bahwa mereka harus dipisahkan ke dalam genus tersendiri, Mandrillus. Monyet dukun adalah spesies monyet terbesar di dunia. Charles Darwin menulis, "tak ada anggota lain dari seluruh kelas mamalia yang berwarna begitu luar biasa seperti monyet dukun jantan dewasa".

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Mandríll ( Icelandic )

provided by wikipedia IS

Mandrill (fræðiheiti: Mandrillus sphinx) er prímati af ætt stökkapa. Tegundin flokkast nú undir ættkvíslina Mandrillus ásamt vestur-afríska bavíananum en taldist áður til bavíana. Mandrillinn er stærsti apaköttur í heimi en hann verður allt að 1 m á lengd, karldýrin verða um 30 kg og kvendýrin um 15 kg.

Mandrílar eru félagsdýr sem finnast í hópum sem í eru frá 5 og upp í 50 dýr undir forustu eldra karldýrs.

Mandrílar eru alætur sem nærast aðallega á plöntum, skordýrum og smádýrum, þeir eru jarðbundnir þótt þeir klifri stöku sinnum upp í tré til að sofa þar. Helstu óvinir mandríla eru hlébarðar og blettatígrar.

Heimkynni

Heimkynni mandrilla eru í regnskógum Vestur-Afríku við miðbaug (Suður-Kamerún, Gabon og Lýðveldinu Kongó).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IS

Mandríll: Brief Summary ( Icelandic )

provided by wikipedia IS

Mandrill (fræðiheiti: Mandrillus sphinx) er prímati af ætt stökkapa. Tegundin flokkast nú undir ættkvíslina Mandrillus ásamt vestur-afríska bavíananum en taldist áður til bavíana. Mandrillinn er stærsti apaköttur í heimi en hann verður allt að 1 m á lengd, karldýrin verða um 30 kg og kvendýrin um 15 kg.

Mandrílar eru félagsdýr sem finnast í hópum sem í eru frá 5 og upp í 50 dýr undir forustu eldra karldýrs.

Mandrílar eru alætur sem nærast aðallega á plöntum, skordýrum og smádýrum, þeir eru jarðbundnir þótt þeir klifri stöku sinnum upp í tré til að sofa þar. Helstu óvinir mandríla eru hlébarðar og blettatígrar.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IS

Mandrilas ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT
Binomas Mandrillus sphinx
 src=
Mandrilas kaukolė, vyrai.

Mandrilas (lot. Mandrillus sphinx, angl. Mandrill, vok. Mandrill) – šunbeždžionių (Cercopithecidae) šeimos primatas, priklausantis markatų pošeimiui. Stambi, stiprios sandaros beždžionė. Turi didelę galvą ir trumputę uodegą. Patino nosis skaisčiai raudona su iškiliais kauliniais rumbais iš abiejų pusių, barzda geltona, pasturgalis mėlyno ir rausvai violetinio atspalvio. Patelės veido spalva daug blankesnė. Be to, ji maždaug tris kartus mažesnė už patiną.

Gyvena grupėmis tankiuose drėgnuose Afrikos miškuose. Minta vaisiais, sėklomis, kiaušiniais ir smulkiais gyvūnais. Nakčiai sulipa į medžius. Klajokliai. Savo teritoriją žymi kvapu ir gina nuo varžovų. Susidūręs su grobuonimi ar artinantis varžovams, patinas plačiai išsižioja rodydamas grėsmingus dantis, kurie būna iki 6,5 cm ilgio.

Rūšiai gresia išnykimas, nes medžiojama mėsai, o buveinės nyksta dėl miškų kirtimo. Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Mandrilas: Brief Summary ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT
 src= Mandrilas kaukolė, vyrai.

Mandrilas (lot. Mandrillus sphinx, angl. Mandrill, vok. Mandrill) – šunbeždžionių (Cercopithecidae) šeimos primatas, priklausantis markatų pošeimiui. Stambi, stiprios sandaros beždžionė. Turi didelę galvą ir trumputę uodegą. Patino nosis skaisčiai raudona su iškiliais kauliniais rumbais iš abiejų pusių, barzda geltona, pasturgalis mėlyno ir rausvai violetinio atspalvio. Patelės veido spalva daug blankesnė. Be to, ji maždaug tris kartus mažesnė už patiną.

Gyvena grupėmis tankiuose drėgnuose Afrikos miškuose. Minta vaisiais, sėklomis, kiaušiniais ir smulkiais gyvūnais. Nakčiai sulipa į medžius. Klajokliai. Savo teritoriją žymi kvapu ir gina nuo varžovų. Susidūręs su grobuonimi ar artinantis varžovams, patinas plačiai išsižioja rodydamas grėsmingus dantis, kurie būna iki 6,5 cm ilgio.

Rūšiai gresia išnykimas, nes medžiojama mėsai, o buveinės nyksta dėl miškų kirtimo. Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Mandrils ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Mandrili (Mandrillus sphinx) ir mērkaķu dzimtas (Cercopithecidae) primāts, kas pieder pie paviānu cilts (Papionini). Mandrils dzīvo biezos lietus mežos Āfrikas rietumos: Kamerūnas dienvidos, uz dienvidiem no Sanagas upes, Gabonā un Kongo Republikā. Mandrils ir viens no lielākajiem paviānu cilts mērkaķiem. Vistuvākais mandrila radinieks ir drils (Mandrillus leucophaeus), kurš mājo uz ziemeļiem no Sanagas upes.[1]

Izskats

 src=
Pieaugušiem mandrila tēviņiem ir gaiši zila sejas tulzna

Mandrils ir masīvas miesasbūves mērkaķis ar īsu asti (6–9 cm) un spēcīgām ekstremitātēm. Tā ir vislielākā sastopamā mērkaķu suga pasaulē.[2] Tēviņi ir izteikti lielāki nekā mātītes. Ķermeņa garums tēviņam ir 62–110 cm, svars 19–37 kg, vidēji sverot apmēram 32 kg. Ļoti lieli tēviņi var sasniegt 54 kg masu.[1][2][3][4] Mātītes ķermeņa garums ir 55–67 cm, svars 10–15 kg, vidēji sverot 12,4 kg.[1][3] Plecu augstums, kad dzīvnieks stāv uz visām četrām, mātītēm ir 40–50 cm, tēviņiem 55–65 cm. Driliem un mandriliem ir vislielākās dzimumu auguma atšķirības no visām primātu sugām pasaulē.[1]

Tikai pieaugušiem mandrilu tēviņiem ir spilgtas krāsas. Seja un sēžas tulznas ir izteiksmīgi zilā, sarkanā un violetā krāsā. Deguns visā garumā ir sarkanā, bet sejas tulzna gar deguna kaulu gaiši zilā krāsā. Tā kažoks ir brūni pelēks, zods, pakakle un pleci rudi, kas ar vecumu kļūst arvien gaišāki. Pieaugušam tēviņa spilgtās krāsas kalpo kā signāls citiem bara locekļiem par dzimumbriedumu. Tēviņam ir arī spēcīgi, gari ilkņi. Tēviņi savas raksturīgās krāsas iegūst piecu, sešu gadu vecumā, sasniedzot dzimumgatavību. Mātītei un mazuļiem, atšķirībā no tēviņa, ir neuzkrītošs pelēkbrūns matojums.

Paradumi

 src=
Mandrila tēviņam ir iespaidīgi ilkņi, apmēram 6,5 cm gari[5]

Mandrili ir sabiedriski dzīvnieki, bet to bara struktūru ir grūti izprotama, jo kopumā trūkst novērojumu savvaļā. Visticamākais, ka bara struktūra atkarībā no sezonas ir mainīga.[1] Bara kodols ir vecākā, dominantā mātīte, viņas meitas un mazuļi,[1] apmēram 20—40 savstarpēji radniecīgu mātīšu un to pēcnācēji. Tēviņi ģimenei pievienojas tikai vairošanās sezonas laikā, apmēram 3 mēnešus gadā (no jūlija līdz septembrim).[1] Ir novērotas grupas ar vienu dominanto tēviņu un ar vairākiem tēviņiem, bet nekad nav novērotas tēviņu grupas.[1] Dominantais tēviņš nepārtraukti rūpējas par bara drošību un uzmana savas mātītes no citiem tēviņiem.

Vislielākie bari izveidojas sausuma periodā, kad apvienojas vairākas ģimeņu grupas. Šādā barā ir vairāk nekā 100 indivīdu. Lielākajos novērotajos baros ir bijuši 620 un 845 mandrili. Ārpus vairošanās sezonas tēviņi ir vientuļnieki, lai gan bieži var novērot arī mātīšu barus, kuros visu gadu uzturas kāds tēviņš, vienlaicīgi dzīvojot nosacītu vientuļnieka dzīves veidu, atrodoties bara tuvumā.[1] Atšķirībā no savvaļas, nebrīves apstākļos mandrili veido stingras hierarhijas ģimeņu barus, kurus vada dominantais tēviņš.[1]

Mandrili dienas lielāko daļu velta barības meklēšanai. Tad bara locekļi sazinās ar balsi. Šīs skaļās skaņas džungļos dzirdamas tālu, tāpēc ar balsi tiek raidīts arī brīdinājuma signāls, ja tuvojas briesmas. Dienā mandrilu bars ik brīdi atpūšas. Pieaugušie dzīvnieki nodarbojas ar savstarpēju kažoka apkopšanu, savukārt mazuļi rotaļājas. Mandrili pamatā uzturas uz zemes un koku apakšējos zaros, tomēr, salīdzinot ar paviāniem, tie kokos uzturas daudz biežāk. Šie mērkaķi ļoti reti paceļas pakaļkājās. Mandrili nakšņo koku apakšējos zaros.[1]

Barība

Mandrils ēd augļus, lapas, saknes, sēklas, kā arī kukaiņus, olas un mazus zīdītājus. Barību mandrilu bars sāk meklēt uzreiz pēc saullēkta. Pirmais iniciatīvu uzņemas tēviņš, viņš arī nosaka vietu. Visvairāk barības mandrili atrod uz zemes, pārmeklējot akmeņu apakšas, lapas un citus augus. Kokos sakāpj naktī vai briesmu brīžos. Tāpat kā citi pērtiķi un cilvēki, mandrili izmanto pirkstus un koordinē savas kustības, šķirojot un ieliekot barību mutē. Ēd tāpat kā citi paviāni, galvenokārt augļus, graudus, koku jaunos dzinumus un kukaiņus. Kad kokiem nobriest augļi, mandrils savāc tos. Šajā laikā kokos pulcējas arī citu pērtiķu bari. Mandrili zina, kāda barība ir atrodama tuvākajā apkārtnē.

Vairošanās

 src=
Māte ar mazuli

Mandrili dzimumgatavību sasniedz apmēram 4 gadu vecumā, bet tēviņi sāk pāroties 10—12 gadu vecumā, sasniedzot fizisko briedumu. Par mātītes gatavību pāroties liecina pie astes esošo dziedzeru pietūkums un sēžas tulznas iekrāsošanās koši sarkanā krāsā. Mazulis piedzimst 7,5 mēnešus pēc mātītes apaugļošanas. Māte to visu laiku nēsā sev līdzi, piespiestu pie krūts, un baro ar pienu (15—16 mēnešus). Mazais mandrils sāk pamazām iepazīt apkārtni, citus bara locekļus un rotaļāties ar tiem. Tēviņi vispirms ir tumšā krāsā un tikai tad, kad sasniedz dzimumgatavību iegūst tipiskās košās krāsas. Mandrilu mātītes visu mūžu paliek mātes barā, bet jaunie tēviņi pieaugot pamet baru.

Atsauces

  1. 1,00 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 1,07 1,08 1,09 1,10 Primate Info Net: Mandrillus
  2. 2,0 2,1 Brainmuseum: Mandrill
  3. 3,0 3,1 SanDiegoZoo: Mandrill
  4. Setchell, J. M.; Lee, P. C.; Wickings, E. J.; Dixson, A. F. (2002). "Reproductive parameters and maternal investment in mandrills (Mandrillus sphinx)". International Journal of Primatology 23: 51. doi:10.1023/A:1013245707228
  5. «ARKive: Mandrill (Mandrillus sphinx)». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2015. gada 5. septembrī. Skatīts: 2015. gada 1. augustā.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Mandrils: Brief Summary ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Mandrili (Mandrillus sphinx) ir mērkaķu dzimtas (Cercopithecidae) primāts, kas pieder pie paviānu cilts (Papionini). Mandrils dzīvo biezos lietus mežos Āfrikas rietumos: Kamerūnas dienvidos, uz dienvidiem no Sanagas upes, Gabonā un Kongo Republikā. Mandrils ir viens no lielākajiem paviānu cilts mērkaķiem. Vistuvākais mandrila radinieks ir drils (Mandrillus leucophaeus), kurš mājo uz ziemeļiem no Sanagas upes.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Baboon Mandrill ( Malay )

provided by wikipedia MS

Baboon Mandrill ialah sejenis beruk yang terdapat di hutan-hutan hujan Afrika, iaitu dari Cameroon ke Guinea. Nama sainsnya Papio sphinx.[4] Mandrill ialah spesies Monyet yang terbesar di dunia.


Ciri-ciri fizikal

Beruk ini mempunyai warna kulit yang berbeza-beza antara coklat tua dengan kelabu zaitun. Jantan dewasa mempunyai hidung merah terang dan pipi biru, serta punggung biru. Warna-warna betina dan anak-anak adalah lebih pudar. Baboon mandrill mempunyai kantung pipi yang boleh menyimpan banyak makanan.

Cara hidup

Baboon Mandrill hidup dalam kelompok keluarga yang terdiri daripada seekor jantan dewasa, banyak ekor betina, dan anak-anak. Kekadangnya, kelompok baboon akan bergabung dengan kelompok yang lain. Baboon Mandrill tidur di atas pokok pada waktu malam.

Beruk betina melahirkan seekor anak selepas 5 hingga 7 bulan. Anak-anak betina akan mengikut kelompok keluarganya, sedangkan beruk jantan akan meninggalkan kelompok untuk menghabiskan masa pada diri sendiri, walaupun beruk jantan akan mencari makanan bersama-sama dengan kelompoknya.

Makanan

Baboon Mandrill ialah haiwan omnivor, dan makan haiwan yang kecil, termasuk labah-labah, siput, cacing, semut, dan vertebrat-vertebrat yang kecil. Beruk ini juga makan rumput, herba, tunas, kulit kayu, akar, dan buah-buahan. Beruk jantan makan di atas tanah, sedangkan beruk betina dan anak-anak makan di atas pokok.

Rujukan

  1. ^ Groves, Colin (16 November 2005). Wilson, D. E., dan Reeder, D. M. (ed.), penyunting. Mammal Species of the World (edisi ke-3). Percetakan Universiti Johns Hopkins. m/s. 165. ISBN 0-801-88221-4.Selenggaraan CS1: Pelbagai nama: senarai editor (link) Selenggaraan CS1: Extra text: senarai editor (link)
  2. ^ Oates, J. F. & Butynski, T. M. (2008). "Mandrillus sphinx". The IUCN Red List of Threatened Species. IUCN. 2008: e.T12754A3377579. doi:10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T12754A3377579.en. Dicapai 12 January 2018.
  3. ^ Linne', Carl von (1758). Systema naturæ. Regnum animale (edisi 10th). m/s. 25. Dicapai 19 November 2012.
  4. ^ AKTA PERLINDUNGAN HIDUPAN LIAR 1972 ( Akta 76 )
    JADUAL SATU
    BINATANG-BINATANG LIAR YANG DIPERLINDUNGI SEPENUHNYA

Pautan luar



Senarai mamalia A - B - C - D - E - F - G - H - I - J - K - L - M - N - O - P - Q - R - S - T - U - V - W - X - Y - Z
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Baboon Mandrill: Brief Summary ( Malay )

provided by wikipedia MS

Baboon Mandrill ialah sejenis beruk yang terdapat di hutan-hutan hujan Afrika, iaitu dari Cameroon ke Guinea. Nama sainsnya Papio sphinx. Mandrill ialah spesies Monyet yang terbesar di dunia.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Mandril ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De mandril (Mandrillus sphinx) is een aap uit de familie Cercopithecidae die voorkomt in Centraal-Afrika. De mandril is buiten de mensapen de grootste aap ter wereld. De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 als Simia sphinx gepubliceerd door Carl Linnaeus.[2]

Uiterlijk

De mandril lijkt op een aap met oorlogskleuren. Hij heeft enorme hoektanden ter grootte van de duimen van een mens en leeft gewoonlijk in een groep of harem, geleid door een dominant mannetje. Dit mannetje dat aan het hoofd staat is het meest kleurrijke lid van zijn troep, die voornamelijk uit vrouwtjes bestaat. Hij heeft een kenmerkende blauwe, paarse en rode tekening, een feloranje kin, snorharen aan de zijkant en een blauw tot lichtpaars achterste. Ondanks zijn woeste verschijning, is de mandril toch een schuw dier en veel van zijn levensstijl en gedrag blijft voor ons een mysterie. Een mandril wordt ongeveer 63 tot 81 cm lang.[3]

Leefgebied

Mandrils komen voor in de tropische regenwouden van Equatoriaal-Guinea, Zuid-Kameroen, Gabon en Congo-Brazzaville.

Gedrag

Mandrils leven in grote troepen die voornamelijk uit vrouwtjes bestaan. Binnen iedere troep zijn verschillende harems, ieder met één mannetje. Een dominant mannetje voegt zich bij een harem voor alleen de paartijd, of als permanent lid. Andere mannetjes kunnen zich erbij voegen, maar zijn dan lager in rang, terwijl sommige grotendeels solitair leven. De groepsgrootte varieert van kleine harems van vijftien tot dertig dieren, tot grotere troepen van driehonderd dieren. In het verleden, toen er nog volop mandrils waren, voegden ze zich soms samen tot een supertroep van meer dan duizend dieren. Overdag brengen mandrils het grootste deel van hun tijd door met voedsel zoeken op de grond. Iedere nacht kiezen ze een nieuwe slaapplaats in de bomen om roofdieren te ontlopen. Ze markeren hun territorium met geur en verdedigen het tegenover rivalen. Net als andere primaten, vlooien mandrils regelmatig elkaars vacht. Doordat de bosachtige gebieden waarin mandrils leven zeer snel verdwijnen worden zij in hun voortbestaan bedreigd. In het wild zijn er nog maar ongeveer drieduizend over.

Voortplanting

Vrouwelijke mandrils zijn 6 tot 7 maanden zwanger en jongen worden meestal geboren in januari tot april. Mandrils paren echter elke 33 dagen. Iedere harem heeft gewoonlijk een dominant mannetje of 'pasja', die beduidend groter en kleurrijker is dan de andere. Dit dient om zijn geslacht en mannelijkheid te bewijzen, en hij paart met de volwassen vrouwtjes. Jongen worden geboren met een zwarte vacht en roze huid, en worden gezoogd. Ze reizen met de moeder mee, eerst stevig aan haar buik geklemd, later zittend op haar rug. Jonge vrouwtjes blijven gewoonlijk binnen de harem waarin ze geboren worden, terwijl jonge mannetjes grotendeels wegtrekken en solitair leven.

Bronnen, noten en/of referenties
  1. (en) Mandril op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. Linnaeus, C. (1758). Systema naturae ed. 10: 25
  3. Charlotte Uhlenbroek (2008) - Animal Life, Tirion Uitgevers BV, Baarn. ISBN 978-90-5210-774-5
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Mandril: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De mandril (Mandrillus sphinx) is een aap uit de familie Cercopithecidae die voorkomt in Centraal-Afrika. De mandril is buiten de mensapen de grootste aap ter wereld. De wetenschappelijke naam van de soort werd in 1758 als Simia sphinx gepubliceerd door Carl Linnaeus.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Mandrill ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Mandrillen (Mandrillus sphinx) er ein primat i dyreapefamilien.

Han har ein kraftig kropp med blåe til purpurraude seteputer hjå vaksne hannar, med ein noko mattare farga hjå hoer. Pelsen er spragla olivenbrun på oversida og er noko lysare på undersida. Hannane har kraftige fargar i andletet, ein raud og lang nase, blåe kinn med fòrer og gult skjegg. Ungdyr og hoer har liknande men mattare fargar. Kroppslengda er 80 cm, halen er 7 cm lang, vekta 25–50 kg hjå hannar og kring 11 kg hjå hoer.

Mandrillen lever i større flokkar i ope skoglende og et frukter, frø, sopp, røter, insekt og småe pattedyr. Arten finst i Vest-Afrika og i Kamerun, Gabon, Kongo og Ekvatorial-Guinea. Han er utrydningstruga.

Mandrillen er den mest kjønnsdimorfe primaten og ein av dei mest kjønnsdimorfe pattedyra. Vaksne hannar er 3,4 gonger so tunge som vaksne hoer.[1]

Kjelder

  1. Setchell, Joanna M (2016). «Sexual Selection and the differences between the sexes in Mandrills (Mandrillus sphinx. American Journal of Physical Anthropology 159: 105. doi:10.1002/ajpa.22904.
Spire Denne biologiartikkelen er ei spire. Du kan hjelpe Nynorsk Wikipedia gjennom å utvide han.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Mandrill: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Mandrillen (Mandrillus sphinx) er ein primat i dyreapefamilien.

Han har ein kraftig kropp med blåe til purpurraude seteputer hjå vaksne hannar, med ein noko mattare farga hjå hoer. Pelsen er spragla olivenbrun på oversida og er noko lysare på undersida. Hannane har kraftige fargar i andletet, ein raud og lang nase, blåe kinn med fòrer og gult skjegg. Ungdyr og hoer har liknande men mattare fargar. Kroppslengda er 80 cm, halen er 7 cm lang, vekta 25–50 kg hjå hannar og kring 11 kg hjå hoer.

Mandrillen lever i større flokkar i ope skoglende og et frukter, frø, sopp, røter, insekt og småe pattedyr. Arten finst i Vest-Afrika og i Kamerun, Gabon, Kongo og Ekvatorial-Guinea. Han er utrydningstruga.

Mandrillen er den mest kjønnsdimorfe primaten og ein av dei mest kjønnsdimorfe pattedyra. Vaksne hannar er 3,4 gonger so tunge som vaksne hoer.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Mandrill ( Norwegian )

provided by wikipedia NO
 src=
Skallen til en hannmandrill.

Mandrill er en art i smalneseapefamilien.

Den har en kraftig bygd kropp, med blå til purpurrøde seteputer hos voksne hanner, noe mattere farget hos hunner. Hanner av arten mandrill har en kroppslengde på 65 til 95 cm. Hunner er omkring en tredjedel mindre og når en kroppslengde på 50 til 65 cm. For vekten er forskjellen større. Mens hanner veier mellom 20 og 28 kilo blir hunner bare 11 kilo tunge. Mandrillen spiser frukt, løv, insekter og andre smådyr.

Lemmene er omtrent like lange og er tilpasset måten dyret beveger seg på marken. Føttene egner seg ikke til å gripe med. Til forskjell fra bavianer har de bare en meget kort hale.

Inndelingen

Inndelingen under følger i hovedsak Mammal Species of the World og er i henhold til Groves (2005).[1] Norske navn og beskrivelser i parentes er nødvendigvis ikke offisielle navn og beskriveler.

Treliste

Referanser

  1. ^ Groves, C.P. (2005). «Mandrillus». I Reeder, D.E. & Wilson, D.M. Mammal species of the world : a taxonomic and geographic reference (3. utg utg.). Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-801-88221-4.CS1-vedlikehold: Flere navn: redaktørliste (link)

Eksterne lenker

zoologistubbDenne zoologirelaterte artikkelen er foreløpig kort eller mangelfull, og du kan hjelpe Wikipedia ved å utvide den.
Det finnes mer utfyllende artikkel/artikler på .
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Mandrill: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO
 src= Skallen til en hannmandrill.

Mandrill er en art i smalneseapefamilien.

Den har en kraftig bygd kropp, med blå til purpurrøde seteputer hos voksne hanner, noe mattere farget hos hunner. Hanner av arten mandrill har en kroppslengde på 65 til 95 cm. Hunner er omkring en tredjedel mindre og når en kroppslengde på 50 til 65 cm. For vekten er forskjellen større. Mens hanner veier mellom 20 og 28 kilo blir hunner bare 11 kilo tunge. Mandrillen spiser frukt, løv, insekter og andre smådyr.

Lemmene er omtrent like lange og er tilpasset måten dyret beveger seg på marken. Føttene egner seg ikke til å gripe med. Til forskjell fra bavianer har de bare en meget kort hale.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Mandryl barwnolicy ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons
 src=
Czaszka samca Mandrillus sphynx

Mandryl barwnolicy[3], mandryl[4] (Mandrillus sphinx) – gatunek ssaka z rodziny koczkodanowatych, blisko spokrewniony z drylem, największy przedstawiciel koczkodanowców.

Nazewnictwo

W polskiej literaturze zoologicznej gatunek M. sphinx był oznaczany nazwą „mandryl”[4]. W wydanej w 2015 roku przez Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk publikacji „Polskie nazewnictwo ssaków świata” gatunkowi nadano nazwę „mandryl barwnolicy”, rezerwując nazwę „mandryl” dla rodzaju tych naczelnych[3].

Występowanie i biotop

Mandryle żyją w tropikalnych lasach Afryki Zachodniej (Kamerun, Gabon i Kongo). Występują w lasach różnego typu.

Wygląd

Mandryle są największymi małpami po człekokształtnych gorylach, szympansach i orangutanach. Samce mają charakterystyczne ubarwienie. Twarz i modzele siedzeniowe mają wyraźnie niebiesko, czerwono i fioletowo ubarwione. Młode oraz samice są bardziej brązowe i nie mają takich akcentów barwnych jak samce. Młode samce zyskują swe ubarwienie dopiero w 5–6 roku życia, kiedy są już dojrzałe płciowo.

Wymiary dorosłego osobnika

  • długość ciała: 61–76 cm
  • długość ogona: do 7 cm
  • masa ciała: samce średnio 30 kg, maksymalnie do 54 kg, samice średnio 15 kg

Tryb życia

Mandryle głównie przebywają na ziemi, niekiedy także w dolnej warstwie koron drzew. Zwierzęta te tworzą grupy (haremy) liczące do 20 osobników, przewodzone są przez jednego samca i zajmują terytorium 50 km². Często kilka takich grup łączy się i powstają w ten sposób duże, luźne zgrupowania.

Pożywienie

Mandryle jedzą owoce, nasiona, korzenie, bulwy, grzyby, owady, oraz niekiedy małe kręgowce.

Rozmnażanie

Po ciąży trwającej 220-270 dni rodzi się 1 młode. Samice są płodne średnio co 33 dni. Dojrzałość płciową osiągają po ukończeniu 4 lat. Najdłuższy zanotowany wiek mandryla to 46 lat.

Zagrożenia

Niszczenie naturalnego środowiska i nadmierne polowania (na mięso lub do hodowli w zwierzyńcach) spowodowały, że mandrylowi zagraża wymarcie. Dla jego ocalenia konieczne jest szybkie zorganizowanie rezerwatów w dżungli.

Przypisy

  1. Mandrillus sphinx, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.).
  2. Oates, J.F. & Butynski, T.M. 2008, Mandrillus sphinx [w:] The IUCN Red List of Threatened Species 2015 [online], wersja 2015-3 [dostęp 2015-10-08] (ang.).
  3. a b Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii PAN, 2015, s. 48. ISBN 978-83-88147-15-9.
  4. a b K. Kowalski (redaktor naukowy), A. Krzanowski, H. Kubiak, G. Rzebik-Kowalska, L. Sych: Ssaki. Wyd. IV. Warszawa: Wiedza Powszechna, 1991, s. 188, seria: Mały słownik zoologiczny. ISBN 83-214-0637-8.

Bibliografia

  1. Ingmarsson, L.: Mandrillus sphinx (ang.). (On-line), Animal Diversity Web, 1999. [dostęp 1 stycznia 2009].
  2. K. Kowalski (redaktor naukowy), A. Krzanowski, H. Kubiak, G. Rzebik-Kowalska, L. Sych: Ssaki. Wyd. IV. Warszawa: Wiedza Powszechna, 1991, s. 188, seria: Mały słownik zoologiczny. ISBN 83-214-0637-8.
  3. Praca zbiorowa: Zwierzęta: encyklopedia ilustrowana. Warszawa: Wydawnictwo Naukowe PWN, 2005, s. 115. ISBN 83-01-14344-4.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Mandryl barwnolicy: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src= Czaszka samca Mandrillus sphynx

Mandryl barwnolicy, mandryl (Mandrillus sphinx) – gatunek ssaka z rodziny koczkodanowatych, blisko spokrewniony z drylem, największy przedstawiciel koczkodanowców.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Mandril ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO
 src=
Mandril craniu, de sex masculin.

Mandrilul este unul dintre cei mai mari paviani și trăiește pe solul pădurilor tropicale ale Africii Centrale și de Vest. Numai masculii adulți au colorația specifică roșu aprins și albastru-lila, femelele au fața de culoare negru-brun.

Comportament

Asemeni celorlaltor paviani și mandrilul este un animal sociabil, trăind în grupuri a câte 15-200 de exemplare. Cele mai numeroase grupuri se formează în timpul sezonului secetos,când se contopesc mai multe grupuri mici. În fiecare grup se află cel puțin un mascul complet dezvoltat și aproximativ cinci femele împreună cu puii lor. Restul masculilor trăiesc singuratici. Din acest fapt deducem că masculii adulți se luptă pentru rang în cadrul grupului. Mandrilii își petrec mare parte a zilei căutând hrană în pădure. În timpul căutărilor, mandrilii comunică unii cu alții prin țipete și diferite sunete mormăite. În caz de pericol aceste sunete au rol de avertizare (de exemplu în cazul apropierii unui leopard). În timpul zilei, la anumite intervale, grupul se odihnește. În acest timp adulții se ocupă de îngrijirea reciprocă a blănii, iar puii se joacă. Îngrijirea reciprocă a blănii are un important rol social în cadrul grupului, ajutând de asemenea la eliminarea ectoparaziților.

Alimentație și modul de hrănire

Mandrilii consumă fructe, frunze, rădăcini, semințe, insecte, ouă și mamifere mai mici. La puțin timp după răsărit, pornesc în căutarea hranei. Procesul este condus de masculul adult ce alege și locul de colindat. Majoritatea hranei o găsesc pe sol. Asemeni celorlaltor maimuțe, precum și omului,degetele mâinii mandrilului se mișcă coordonat, atunci când animalul sapă, pigulește și când își pregătește hrana sau și-o introduce în gură. Atunci când se coc fructele, vine și vremea culesului. În acest sezon mandrilii și celelalte specii de maimuțe se strâng în grupuri în copaci. Mandrilii știu exact, în funcție de sezon,ce tip de hrană se găsește pe teritoriul lor.

Reproducere

Urmașii fiecărui grup sunt produși de regulă de masculul dominant cu femelele haremului, cu care se împerechează fără selecție, dacă acestea sunt pregătite. Dispoziția pentru împerechere se poate recunoaște după mărirea în volum a regiunii din jurul cozii femelelor. După o gestație de șapte luni și jumătate, se naște un singur pui. Mama iși duce peste tot puiul, în timp ce acesta stă agățat de corpul ei. Încet-încet puii de madril încep să-și descopere mediul și să se joace cu ceilalți membri ai grupului. La început masculii au culoarea închisă, căpătând culoarea caracteristică abia după atingerea maturității sexuale. Femelele rămân de obicei în grupul în care s-au născut,masculii însă sunt alungați de către masculul dominant, îndată ce ating maturitatea.

Dimensiuni corporale

  • Lungimea corpului: 70-95 cm
  • Lungimea cozii: 7-19 cm
  • Greutatea corporală: masculul 25-35 de kg, femela aproximativ jumătate

Reproducere

  • Maturitatea sexuală: la 4 ani în cazul femelelor
  • Perioada de împerechere: femelele sunt fertile la fiecare 33 de zile
  • Durata gestației: 30 de săptămâni
  • Numărul puilor la o fătare: 1

Mod de viață

  • Comportament: sociabil,activ ziua
  • Sunete emise: trei tipuri de țipete
  • Hrana: plante, fructe, rădăcini, semințe, insecte,mamifere mai mici
  • Durata vieții: în captivitate atinge și 46 de ani

Specii înrudite

Există șapte specii de paviani, încadrate în două genuri. Rudă apropiată a mandrilului este maimuța dril (Papio leucophaeus).

Caracteristicile specifice ale mandrilului

Masculul adult prezintă colorația specifică mandrililor. Îngroșările cutanate de pe fața și șezutul mandrilului au nuanțe albastre, roșcate și lila. În timpul colindării prin pădure, au rol de semnal pentru ceilalți membri ai grupului. Masculul are canini lungi și puternici. Aspectul femelelor și al puilor nu este atât de colorat, ca al mandrilului mascul adult. Puii, indiferent de sex, au aceeași culoare ca femelele. Coloritul viu al masculului apare la vârsta de cinci-șase ani, odată cu atingerea maturității sexuale.

Teritoriul de răspândire al mandrilului

 src=
Teritoriul de răspândire al mandrilului

Regiunile silvatice din vestul Africii Centrale, în sudul Camerunului, Gabon și Congo.

Protecția speciei

Datorită vânatului excesiv și reducerii teritoriului de viață, mandrilul este astăzi pe lista speciilor amenințate cu dispariția. În scopul protejării speciei, ar trebui înființate urgent rezervații naturale.

Galerie

Note

  1. ^ Groves, C. P. (2005). Wilson, D. E.; Reeder, D. M, ed. Mammal Species of the World (ed. 3rd). Baltimore: Johns Hopkins University Press. p. 165. OCLC 62265494. ISBN 0-801-88221-4.
  2. ^ Oates, J. F. & Butynski, T. M. (2008). Mandrillus sphinx. În: IUCN 2008. Lista roșie a speciiilor periclitate IUCN. Descărcat pe 4 January 2009.

Legături externe

Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Mandril
Wikispecies
Wikispecies conține informații legate de Mandrill
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Mandril: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO
 src= Mandril craniu, de sex masculin.

Mandrilul este unul dintre cei mai mari paviani și trăiește pe solul pădurilor tropicale ale Africii Centrale și de Vest. Numai masculii adulți au colorația specifică roșu aprins și albastru-lila, femelele au fața de culoare negru-brun.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Mandrill ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Mandrill (Mandrillus sphinx) är en art i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Den är mycket nära släkt med både drill (som tillhör samma släkte), gelada (Theropithecus gelada) och babianer.[1] Tillsammans med några andra släkten bildar de tribus Papionini.[2]

Utseende och anatomi

Mandrillhanen når vanligen en kroppslängd (huvud och bål) av 61 till 76 centimeter.[3] Enskilda individer blir 90 centimeter eller något större.[4][5] Honor är omkring en tredjedel mindre och når en kroppslängd av 55 till 67 centimeter.[4] Viktmässigt skiljer sig könen mer åt. Medan hannar väger mellan 18 och 33 kilogram väger honor bara 11 till 13 kilogram.[4] Svansen är bara en kort stump på 5 till 10 centimeter.[4] Extremiteterna är ungefär lika långa och väl anpassade till djurens rörelsemönster på marken. I motsats till fötterna hos primater som klättrar i träd, är mandrillens fötter inte anpassade för att gripa.

 src=
En fullvuxen hane i fångenskap.

Huvudet är, liksom hos de nära besläktade babianerna, relativt stort med ett långsträckt nosparti. Ansiktet är hårlöst med en näsrygg och nosspets som är röd på grund av blodcirkulation.[6] På sidorna om näsryggen finns två kraftiga åsar som är blå på grund av ljusbrytning i hudens kollagen.[7] Pälsens är på ovansidan främst mörkgrå till mörkt olivgrön, ibland med gulröda eller svarta toner. På buken är pälsen blekare till gulaktig.[8][3] Under hakan finns hos bägge könen ett orangegult skägg.[6] Honor och unga hanar som ännu inte blivit könsmogna har inte samma färgstarka utseende.[9] Även hanar med lägre rang i gruppen har en mindre tydlig ansiktsteckning.

Hanarnas hörntänder är ungefär 4,5 cm långa (ibland upp till 6,5 cm[9]) och honor har bara 1,0 cm långa hörntänder.[6]

Stjärten är naken med en större blodcirkulation som ger den en blå till violett färg. Hos honor som är beredda för parning blir denna kroppsdel större och rödare.[3]

Vid bröstbenet förekommer en körtel som är bäst utvecklad hos hannar. Håren som täcker körteln är styvare och mörkare än de angränsande håren. Med körtelvätskan markeras olika träd i reviret.[10]

Utbredning

Mandrillen förekommer i Afrika vid Guineabukten i närheten av ekvatorn och lever där i regnskog. Utbredningsområdet sträcker sig över Kamerun, Republiken Kongo, Gabon och Ekvatorialguinea. Floden Sanaga begränsar artens levnadsområde i norr.[1]

Ekologi

 src=
Mandrillskalle

Mandrillen lever i grupper om 5 till 50 djur. Ibland förenar sig flera flockar till stora grupper med upp till 600 medlemmar.[9] Utanför parningstiden lever könsmogna hannar ensamma. De bildar inga ungkarlsflockar. Hierarkier med en alfahanne förekommer bara hos grupper i fångenskap. I naturen undviker vuxna hannar kontakt med varandra (även under parningstiden) men det är ett mindre problem på grund av flockarnas storlek.[10] Flockarnas revir kan vara påfallande stora. Under en studie från 1975 registrerades i Gabon upp till 50 km² stora territorier. Flocken vandrar per dag 2,5 till 4,5 km.[11]

Flocken med honor och ungdjur accepterar andra markattartade apor och schimpanser i närheten. Ensamlevande hannar följer ibland efter trädlevande primater för att samla upp den föda som faller ned på marken.[10]

Mandrillen är allätare, och gruppens medlemmar söker vanligen föda tillsammans. Födan utgörs vanligen av växtdelar som frukt, frön och svampar, men den äter även ryggradslösa djur som insekter och maskar, samt mindre ryggradsdjur som groddjur och ödlor.[3] Mandriller är marklevande men klättrar ibland upp i träd för att sova.[3] Djuren jagas troligen av större predatorer som leoparder[3] och afrikansk klippyton (Python sebae).[12] Stjärten, som i och med sitt färgstarka utseende syns mycket bra i djungeln, underlättar när gruppen skall förflytta sig tillsammans.

Honorna är dräktiga i 6 till 7 månader och per kull föds allmänt en unge.[3] Det går vanligen 18 månader mellan varje födsel.[9] Ungarna föds med öppna ögon och har svart päls. Ungen vårdas främst av modern men andra honor från flocken deltar i ungens uppfostring. I flockar med endast en hanne är även denne delaktig.[3] När ungen föds har den ungefär en vikt av 500 till 600 g och den diar sin mor cirka två år. Könsmognaden infaller för honor efter fyra år samt för hannar efter tio år. På grund av att hannar och honor behöver så länge tills de kan para sig samt till följd av det långa avståndet mellan två födslar är inavel i princip utesluten. Även äkta syskon är mycket sällsynta. De kan bara para sig ifall brodern föds först och systern senare. Samma process förekommer kanske hos drill men inte hos några andra primater.[12] Allmänt är honan brunstig var 33,5:e dag.[11]

Den äldsta kända individen i fångenskap levde 31 år och 8 månader. Uppskattningsvis lever mandrillen i naturen 12 till 14 år.[12]

Mandrillen kan bära på Simian immunodeficiency virus (SIV) som liknar hiv hos människor samt på ett liknande virus som endast drabbar mandrillen. En sjukdom som motsvarar människans aids är däremot inte känd. Dessutom är inga fall av ebolafeber dokumenterade för denna art, trots att febern har hemsökt människor i samma region. Det kan bero på att inga målinriktade undersökningar har ägt rum.[12]

Status och hot

Att beräkna beståndet är svårt på grund av att djuren lever i regnskog men IUCN uppskattar att arten minskat med över 30% under en 30-årsperiod och listar därför hela populationen som sårbar (VU).[1] Artens minskning beror på habitatförluster genom avverkning av regnskog men den mest akuta orsaken är jakt.[1] Nya vägar i regnskogen underlättar jakt på mandrillen och mandrillkött säljs dyrt som bushmeat.[1]

Namn

Namnet mandrill kommer antagligen från ett västafrikanskt språk och har troligen anpassats något av engelskspråkiga upptäcktsresande för låta "engelskt".[13]

Referenser

  1. ^ [a b c d e f] Mandrillus sphinxIUCN:s rödlista, auktor: Oates, J.F. & Butynski, T.M. 2008, besökt 17 mars 2009.
  2. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Cercopithecinae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
  3. ^ [a b c d e f g h] L. Ingmarsson (13 april 1999). Mandrillus sphinx (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Mandrillus_sphinx/. Läst 3 december 2014.
  4. ^ [a b c d] ”Mammals: Mandrill”. San Diego Zoo. http://www.sandiegozoo.org/animalbytes/t-mandrill.html. Läst 4 februari 2012.
  5. ^ ”Mandrill”. National Geographic. http://animals.nationalgeographic.com/animals/mammals/mandrill.html. Läst 4 februari 2012.
  6. ^ [a b c] Gron & Setchell (13 april 2009). Mandrillus (på engelska). Primate Factsheets. http://pin.primate.wisc.edu/factsheets/entry/drill/taxon. Läst 25 januari 2015.
  7. ^ Richard O. Prum, Rodolfo H. Torres, Structural colouration of mammalian skin: convergent evolution of coherently scattering dermal collagen arrays, Journal of Experimental Biology 2004 207: 2157-2172; doi:10.1242/jeb.00989
  8. ^ Mandrill Arkiverad 24 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine., waza.org, läst 2015-01-25.
  9. ^ [a b c d] Dr Anna Feistner (4 februari 2005). ”Mandrill”. ARKive. Arkiverad från originalet den 5 september 2015. https://web.archive.org/web/20150905163505/http://www.arkive.org/mandrill/mandrillus-sphinx/. Läst 3 december 2014.
  10. ^ [a b c] Rowe & Myers, red (2016). ”Mandrill”. All the World's Primates. Charlestown: Pogonias Press. sid. 445-446. ISBN 978-1-940496-06-1
  11. ^ [a b] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Mandrillus (endast uppgifter för mandrill)” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 591-592. ISBN 0-8018-5789-9
  12. ^ [a b c d] Kingdon, Jonathan (2013). Mandrillus sphinx (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 196. ISBN 9781408122549
  13. ^ Mandrill, Online Etymology Dictionary, läst 3 december 2014.

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Mandrill: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Mandrill (Mandrillus sphinx) är en art i familjen markattartade apor (Cercopithecidae). Den är mycket nära släkt med både drill (som tillhör samma släkte), gelada (Theropithecus gelada) och babianer. Tillsammans med några andra släkten bildar de tribus Papionini.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Mandril ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Mandril (Mandrillus sphinx), köpeksi maymunlar familyasından bir primattır.[2]

Ekoloji

Yaşam alanı

Mandril, Güney Kamerun, Gabon, Ekvator Ginesi ve Kongo'da bulunmaktadır.[3] Mandriller, tropik yağmur ormanları ve orman-savan mozaiklerinde yaşamayı tercih etmektedir.[4] Ayrıca Mandriller, galeri ormanları, savan alanları, kıyı ormanları, kayalık ormanlar, tarım alanları ve dere yataklarında da yaşamaktadır.

Beslenme

Mandriller, hem etçil hem otçuldur. Çoğunlukla bitki tüketen Mandriller, yüzün üzerinde bitki türü yemektedir. Ayrıca toprak ve mantar da tüketir. Mandriller, hayvan olarak çoğunlukla omurgasız hayvanları, özellikle de karıncaları, böcekleri, termitleri, cırcır böceklerini, salyangozları, örümcekleri ve akrepleri tercih etmektedir. Ayrıca bazen kuş, kaplumbağa ve kurbağa yumurtası, kirpi ve sıçan da yemektedir.

Kaynakça

Dış bağlantılar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Mandril: Brief Summary ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Mandril (Mandrillus sphinx), köpeksi maymunlar familyasından bir primattır.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Мандрил звичайний ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Опис

 src=
Череп мандрила звичайного

Загальний розмір цієї мавпи коливається від 56 до 81 см. Самиці мандрилів помітно відрізняються від самців: вони в 2-3 рази легше самців та менші за зростом. Тіло мандрила велике, розміром із собаку коллі, голова величезна з масивною виступаючою мордою. З боків довгого носа тягнуться здуття, порізані поздовжніми борознами. Очі сидять глибоко. Шерсть на тілі довга, густа.

Колір здуття яскраво—блакитний, ніс, виступаючий довгою смужкою між ними, і ніздрі — червоні. Щічні чубчики і вуса білуваті, борода жовта або помаранчева. Вуха м'ясного кольору. Шерсть на верхній стороні тулуба маслиново-коричнювата, на нижній — сріблясто—сіра. Шкіра навколо хвоста гола, має червонувато-фіолетовий колір, сідничний мозоль фіолетовий. Самиці в цілому менш яскраво забарвлені, у них відсутні сині щічні здуття.

Спосіб життя

Тримаються зазвичай в дощових і скелястих лісах, більшу частину часу проводять на землі, але харчуються та сплять на деревах. Мандрили всеїдні. Зустрічаються сімейними групами. Мандрили — це доволі агресивні і забіякуваті тварини. Вони часто відвідують сусідні з лісом посіви й села.

Вагітність триває до 245 днів. Малюки мандрили забавні і грайливі. З віком вони поступово набувають рис дорослих і вдача їх псується. У неволі мандрили злісні, часто б'ються, і в результаті багато хто з них виявляються із знівеченими кінцівками.

Розповсюдження

Це африканський ендемік. Мешкає звичайний мандрил у Камеруні, Екваторійальній Гвінеї, Габоні, Республіці Конго.

Джерела

  • Thomas Geissmann: Vergleichende Primatologie. Springer-Verlag, Berlin u. a. 2003, ISBN 3-540-43645-6.
  • Groves C. In Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference. 3rd edition, Johns Hopkins University Press, 2005. 163 ISBN 0-8018-8221-4
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Khỉ mặt chó ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src=
Khỉ mặt chó

Khỉ mặt chó (Mandrillus sphinx) là một loài khỉ cựu thế giới (Cercopithecidae),[3] có liên quan chặt chẽ với khỉ đầu chó và thậm chí chặt chẽ hơn với khỉ mặt chó Tây Phi. Nó được tìm thấy ở miền nam Cameroon, Gabon, Guinea Xích Đạo, và Congo. Khỉ mặt chó chủ yếu sống trong rừng mưa nhiệt đới và khảm rừng thảo nguyên. Chúng sống trong các nhóm được gọi là đám (hordes). Khỉ mặt chó có một chế độ ăn uống ăn tạp bao gồm chủ yếu là các loại trái cây và côn trùng. Mùa giao phối của chúng diễn ra từ tháng sáu đến tháng mười.

Hình ảnh

Chú thích

  1. ^ Oates, J. F. & Butynski, T. M. (2008). Mandrillus sphinx. 2008 Sách đỏ IUCN. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế 2008. Truy cập ngày 4 tháng 1 năm 2009.
  2. ^ Linne´, Carl von (1758). Systema naturæ. Regnum animale. (ấn bản 10). tr. 25. Truy cập ngày 19 tháng 11 năm 2012.
  3. ^ Nowak, Ronald M (1999). Primates of the World. Baltimore, Maryland: The Johns Hopkins University Press. tr. 151–152. ISBN 0-8018-6251-5. Truy cập ngày 7 tháng 9 năm 2010.

Tham khảo

 src= Wikimedia Commons có thư viện hình ảnh và phương tiện truyền tải về Khỉ mặt chó  src= Wikispecies có thông tin sinh học về Khỉ mặt chó


Hình tượng sơ khai Bài viết liên quan đến Bộ Linh trưởng này vẫn còn sơ khai. Bạn có thể giúp Wikipedia bằng cách mở rộng nội dung để bài được hoàn chỉnh hơn.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Khỉ mặt chó: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src= Khỉ mặt chó

Khỉ mặt chó (Mandrillus sphinx) là một loài khỉ cựu thế giới (Cercopithecidae), có liên quan chặt chẽ với khỉ đầu chó và thậm chí chặt chẽ hơn với khỉ mặt chó Tây Phi. Nó được tìm thấy ở miền nam Cameroon, Gabon, Guinea Xích Đạo, và Congo. Khỉ mặt chó chủ yếu sống trong rừng mưa nhiệt đới và khảm rừng thảo nguyên. Chúng sống trong các nhóm được gọi là đám (hordes). Khỉ mặt chó có một chế độ ăn uống ăn tạp bao gồm chủ yếu là các loại trái cây và côn trùng. Mùa giao phối của chúng diễn ra từ tháng sáu đến tháng mười.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Мандрил ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
Без ранга: Вторичноротые
Подтип: Позвоночные
Инфратип: Челюстноротые
Надкласс: Четвероногие
Подкласс: Звери
Инфракласс: Плацентарные
Надотряд: Euarchontoglires
Грандотряд: Euarchonta
Миротряд: Приматообразные
Отряд: Приматы
Инфраотряд: Обезьянообразные
Надсемейство: Собакоголовые
Семейство: Мартышковые
Подсемейство: Мартышковые
Триба: Papionini
Вид: Мандрил
Международное научное название

Mandrillus sphinx Linnaeus, 1758

Синонимы
  • M. burlacei Rothschild, 1922
  • M. ebolowae Matschie et Zukowsky, 1917
  • M. escherichi Matschie et Zukowsky, 1917
  • M. hagenbecki Matschie etZukowsky, 1917
  • M. insularis Zukowsky, 1922
  • M. latidens (Bechstein, 1799)
  • M. madarogaster (Zimmermann, 1780)
  • M. maimon (Linnaeus, 1766)
  • M. mormon (Alströmer, 1766)
  • M. pennanti (Griffith, 1827)
  • M. planirostris (Elliot, 1909)
  • M. schreberi Matschie, 1917
  • M. suilla (Kerr, 1792)
  • M. tessmanni Matschie et Zukowsky, 1917
  • M. zenkeri Matschie et Zukowsky, 1917[1]
Ареал

изображение

Охранный статус Wikispecies-logo.svg
Систематика
на Викивидах
Commons-logo.svg
Изображения
на Викискладе
ITIS 573031NCBI 9561EOL 310920FW 232550

Мандрил, или сфинкс[2] (лат. Mandrillus sphinx) — вид приматов из семейства мартышковых. Вместе с дрилами включён в род мандрилов.

Описание вида

Окрас мандрилов — один из самых ярких и разноцветных среди приматов и вообще млекопитающих. Костные борозды, тянущиеся вдоль носа, окрашены в голубой или синий цвет. Нос — ярко-красный, по бокам лица и борода — из белых, желтоватых, иногда оранжевых, волос. Шерсть на туловище и в задней части головы — от бурой до тёмно-коричневой. Цвет кожи на ягодицах — от красно-синего до голубого, иногда фиолетовый. Самки окрашены намного бледнее.[3]

Мандрил — сравнительно крупная обезьяна. Самцы имеют рост около 80 см и массу 25-30 кг, иногда — до 50 кг; рост самок — 55-60 см, вес — 12-15 кг.[4][5] Хвост у мандрилов короткий — 3-6 см. Самки достигают половой зрелости к 4 годам, беременность длится 8 месяцев.[6] Средняя продолжительность жизни точно не установлена, в неволе же мандрилы могут жить до 30 лет.

Ареал

Ареал — влажные экваториальные леса Камеруна, Габона, Республики Конго. От Атлантического побережья — 100—300 км. Часто обитают в скалистых районах. Территория обитания мандрилов пересекается с ареалом других видов обезьян.

В условиях неволи мандрил часто скрещивается с дрилом (M. leucophaeus). Гибридная природа некоторых особей мандрилов, содержащихся в зоопарках, была подтверждена с помощью анализа митохондриальной ДНК[7]. Отмечены также жизнеспособные гибриды с павианами (видами рода Papio), к которому некоторые исследователи относят и мандрила[8]. Встречаются также гибриды мандрилов и мангабеев (Cercocebus), которых многие исследователи считают сестринским родами[9]. Имеются отдельные указания на гибридизацию мандриллов и макак[3], однако в большинстве случаев такие гибриды, видимо, нежизнеспособны[10].

С 1986 года охранный статус вида — уязвимый (VU).[11]

Держатся мандрилы обычно небольшими группами (редко группа доходит до 200 особей), во главе каждой стоит самец-вожак. [12] Территория обитания группы может составлять до 50 км². Образ жизни мандрилов — дневной.

Мандрилы — всеядны, но предпочитают в основном (92 %) растительную пищу, насчитывается 113 видов растений, входящих в их рацион. Однако, обезьяны могут также употреблять беспозвоночных и мелких позвоночных животных (ящериц, грызунов).[13]

Галерея

  • 北京动物园的山魈.jpg
  • Mandril.jpg
  • Mandrillus sphinx portrait.jpg
  • Mandrillus sphinx 1 (Piotr Kuczynski).jpg
  •  src=

    Череп мандрила, самец

  •  src=

    Мандрил на почтовой марке СССР

Примечания

Логотип Викисловаря
В Викисловаре есть статья «мандрил»
  1. Wilson D. E. & Reeder D. M. (eds). Mammal Species of the World. — 3rd ed. — Johns Hopkins University Press[en], 2005. — Vol. 1. — P. 743. — ISBN 0-8018-8221-4. OCLC 62265494.
  2. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 92. — 10 000 экз.
  3. 1 2 Мандрилы — статья из Большой советской энциклопедии.
  4. WAZA — World Association of Zoos and Aquariums — Virtual Zoo
  5. San Diego Zoo’s Animal Bytes: Mandrill
  6. Мартышковые — статья из Большой советской энциклопедии.
  7. J. N. Painter, R. H. Crozier, M. Westerman. Molecular identification of a Mandrillus hybrid using mitochondrial DNA. Zoo Biology, 1993, Volume 12, Issue 4, Pages 359—365
  8. B. Chiarelli. Check-list of catarrhina primate hybrids Journal of Human Evolution, 1973, Volume 2, Issue 4, р. 301—305
  9. W. Scott McGraw, John G. Fleagle. Biogeography and Evolution of the Cercocebus-Mandrillus Clade: Evidence from the Face. Primate Biogeography, 2006, Part 3, p.201-224
  10. Comparative Placentation
  11. Mandrillus sphinx (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  12. Мандрил. Путешествие по Африке (неопр.) (недоступная ссылка). Проверено 8 января 2010. Архивировано 12 мая 2009 года.
  13. Мандрил (неопр.) (недоступная ссылка). Проверено 8 января 2010. Архивировано 25 ноября 2010 года.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Мандрил: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию

Мандрил, или сфинкс (лат. Mandrillus sphinx) — вид приматов из семейства мартышковых. Вместе с дрилами включён в род мандрилов.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

山魈 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
 src=
雄性山魈的顱骨

山魈(學名Mandrillus sphinx)是猴科山魈屬的一種,該屬另外一種動物是鬼狒,過去這兩种動物曾被歸入狒狒屬。山魈是世界上最大的猴。

特徵

體毛為橄欖色,雄性面部的色彩較豐富,且隨著性成熟的程度增加。雄性體重可達30公斤,雌性大約只有一半。體長可達1米。圈養條件下壽命最多為25年。 雄性性情兇猛,偶爾能嚇跑

棲息地

山魈主要生活在喀麥隆南部、加蓬赤道幾内亞剛果的熱帶雨林中。

行爲特點

群居動物。一個種群由一頭成年公山魈帶領,包括幾頭母山魈和年幼的山魈。其他大部分成年公山魈則為獨居。

食性

雜食性。主要是地面上的植物、昆蟲和其他小動物。天敵是,但成年山魈性情凶猛,豹也不敢轻易招惹。

大群山魈對於人類莊稼有極大破壞性,因此被視爲農業害獸。但目前由於偷獵和棲息地的減少,生存也面臨威脅。

繁殖

孕期約為6-7個月,每年一月到四月間產仔。山魈在一年任何時候都可能發情,從而進行交配。

圖片

參考

 src= 维基共享资源中相關的多媒體資源:山魈分類 src= 维基物种中的分类信息:山魈
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

山魈: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科
 src= 雄性山魈的顱骨

山魈(學名:Mandrillus sphinx)是猴科山魈屬的一種,該屬另外一種動物是鬼狒,過去這兩种動物曾被歸入狒狒屬。山魈是世界上最大的猴。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

マンドリル ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
Question book-4.svg
この記事は検証可能参考文献や出典が全く示されていないか、不十分です。
出典を追加して記事の信頼性向上にご協力ください。2018年4月
マンドリル マンドリルのオス
マンドリル(オス) Mandrillus sphinx
保全状況評価[1][2][3] VULNERABLE
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 VU.svgワシントン条約附属書I 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 哺乳綱 Mammalia : 霊長目 Primates : オナガザル科 Cercopithecidae : マンドリル属 Mandrillus : マンドリル M. sphinx 学名 Mandrillus sphinx
(Linnaeus, 1758)[3][4] 和名 マンドリル[4][5][6] 英名 Mandrill[3][4][5][6][7]

分布域

マンドリル(Mandrillus sphinx)は、哺乳綱霊長目オナガザル科マンドリル属に分類される霊長類。

分布[編集]

ガボン西部、カメルーン南部、コンゴ共和国南西部、赤道ギニア[5]

形態[編集]

体長61 - 76.4センチメートル[7]。体長オス約81cm、メス56cm。尾長9cm程度。体重オス25キログラム、メス11.5キログラム[6][7]。体重オス約27kg、メス約12kg。メスはオスの半分程度の大きさである。体毛は褐色や灰色で、腹面の体毛は白い。黄色い髭がある[6][7]

オスの成獣は鼻筋は赤く[5]、これは皮下に毛細血管が発達しているため血の色が透けて見えている[4]。鼻の両脇は青く[6]、縞模様が入る[4]。オスの尻は青や紫色[6][7]。青い頬、黄色い髭という特徴的な配色で、このような派手な色彩は、昼間でも暗い熱帯雨林のなかで仲間を見分けるのに役立つと考えられている。

メスよりもオスの方が顔の色が鮮やかで、オスの尻は青紫色をしており、陰茎は赤色、陰嚢は紫色をしている。

生態[編集]

熱帯雨林に生息するが[7]、林縁のサバンナやプランテーションで見られることもある[3]。夜間は樹上で眠る[7]。熱帯雨林の地上部に生息している。樹上の果実などを採るために木に登ることもあるが、あまり高いところへは行かない。250頭程度の群れを形成し、そのなかで1頭のオスは20頭程度のメスを従えたハーレムを形成している。野生での生態はよく知られていない。一般的に行動に攻撃性がないとされる。

主に果実種子を食べるが、草本樹皮・アリ類などの昆虫なども食べる[5]。果実、種子、昆虫類、小動物などを食べる。捕食者に関する報告はないが、ヒョウなどの大型食肉類に捕食されている可能性はある[7]。天敵はヒョウ、ワシ、毒ヘビ。

繁殖様式は胎生。6 - 10月に交尾すると考えられ、12月から翌4月に出産する[7]。妊娠期間は約6か月[7]。妊娠期間は約150-180日。通常、1子を産む。

人間との関係[編集]

種小名sphinxは「スフィンクス」に由来する[4]。名前は18世紀には西アフリカの商人によって用いられていたという記録はあるが、由来は不明とされる[4]

生息地では食用とされることもある[7]

食物が不足すると農場を襲うこともある[3][7]

生息地である森林の破壊、食用の狩猟による影響が懸念されている[3]。1977年に霊長目単位でワシントン附属書IIに掲載され、1981年にはワシントン条約附属書Iに掲載されている[2]

日本では2018年現在マンドリルルス属(マンドリル属)単位で特定動物に指定されている[8]

画像[編集]

  •  src=

    オスの頭部

  •  src=

    オスの頭蓋骨

出典[編集]

[ヘルプ]
  1. ^ Appendices I, II and III<https://cites.org/eng> (Retrived 15/4/2018)
  2. ^ a b UNEP (2018). Mandrillus sphinx. The Species+ Website. Nairobi, Kenya. Compiled by UNEP-WCMC, Cambridge, UK. Available at: www.speciesplus.net. (Retrived 15/4/2018)
  3. ^ a b c d e f Oates, J.F. & Butynski, T.M. 2008. Mandrillus sphinx. The IUCN Red List of Threatened Species 2008: e.T12754A3377579. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T12754A3377579.en. Downloaded on 15 April 2018.
  4. ^ a b c d e f g 岩本光雄「サルの分類名(その2:オナガザル,マンガベイ,ヒヒ)」『霊長類研究』第2巻 1号、日本霊長類学会、1986年、76-88頁。
  5. ^ a b c d e 本郷峻 「マンドリル」『世界で一番美しいサルの図鑑』湯本貴和全体監修・古市剛史「アフリカ」監修、エクスナレッジ、2017年、190-191頁。
  6. ^ a b c d e f Thelma E. Rowell 「グエノン,マカク,ヒヒ」早木仁成訳『動物大百科 3 霊長類』 伊谷純一郎監修、D.W.マクドナルド編、平凡社、1986年、70-85頁。
  7. ^ a b c d e f g h i j k l Lisa Ingmarsson 1999. "Mandrillus sphinx" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 15, 2018 at http://animaldiversity.org/accounts/Mandrillus_sphinx/
  8. ^ 特定動物リスト (動物の愛護と適切な管理)環境省・2018年4月15日に利用)

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、マンドリルに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにマンドリルに関する情報があります。 執筆の途中です この項目は、動物に関連した書きかけの項目です。この項目を加筆・訂正などしてくださる協力者を求めていますPortal:生き物と自然プロジェクト:生物)。
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

マンドリル: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

マンドリル(Mandrillus sphinx)は、哺乳綱霊長目オナガザル科マンドリル属に分類される霊長類。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語