La selaginel·la de muntanya (Selaginella selaginoides) és una espècie de pteridòfit de la família selaginel·làcies. És una herba reptant o ascendent, de ramificacions dicotòmiques i amb les branques estèrils horitzontals i curtes, mentre que les fèrtils són erectes. Les fulles, són totes similars, disposades en espiral, amb 1-5 dents llargues a cada costat. Les fulles esporangíferes són el doble de grans que les estèrils. Tots dos tipus de fulla tenen una lígula que els permet captar l'aigua de la rosada. Els estròbils són groguencs, terminals i solitaris i no estan ben diferenciats de la resta de la branca. Els microsporangis es disposen a l'àpex de l'estròbil i contenen nombroses espores minúscules, en canvi, els megasporangis es disposen a la part inferior i només tenen 3-4 espores. És una espècie boreo-alpina i circumboreal, distribuïda per les zones àrtiques i de muntanya de les regions temperades d'Europa, Amèrica i Àsia, com també a l'illa del Hierro a Canàries. Es troba als dos vessants dels Pirineus, als estatges subalpí i alpí, per sobre dels 1300 m i fins als 2500 m en torberes, molleres, marges herbosos dels cursos d'aigua i matollars d'alta muntanya amb indiferència del substrat. A Catalunya és freqüent a tots els Pirineus, des de la vall d'Aran al Ripollès.
En altres projectes de Wikimedia: Commons (Galeria) Commons (Categoria)Planhigyn fasgwlaidd gyda dail cennog yw Cnwp-fwsogl bach sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Selaginellaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Selaginella selaginoides a'r enw Saesneg yw Lesser clubmoss.[1] Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Cnwpfwsogl Bach, Cnwbfwsogl Bach, Cnwpfwsogl Siderog, Cnwpfwsogl Syth Lleiaf.
Mae ganddyn nhw briodweddau sy'n debyg i'r rhedynen ac maent yn heterosboraidd.
Planhigyn fasgwlaidd gyda dail cennog yw Cnwp-fwsogl bach sy'n enw gwrywaidd. Mae'n perthyn i'r teulu Selaginellaceae. Yr enw gwyddonol (Lladin) yw Selaginella selaginoides a'r enw Saesneg yw Lesser clubmoss. Ceir enwau Cymraeg eraill ar y planhigyn hwn gan gynnwys Cnwpfwsogl Bach, Cnwbfwsogl Bach, Cnwpfwsogl Siderog, Cnwpfwsogl Syth Lleiaf.
Mae ganddyn nhw briodweddau sy'n debyg i'r rhedynen ac maent yn heterosboraidd.
Vraneček brvitý (Selaginella selaginoides) je drobná, plavuňovitá, mechům vzhledem podobná rostlina. Vzácně se vyskytuje i v ČR.
Vraneček brvitý patří mezi plavuňovité, vytrvalé rostliny, které se vzhledem velice podobají mechům. Mají zelené až žlutohnědé zbarvení. Charakteristický je svými vzpřímenými lodyhami, které jsou cca 5 cm vysoké. V dolní části se vidličnatě dělí.
Listy jsou malé, stejnotvaré špičaté trojúhelníčky, které jsou uspořádány spirálovitě kolem stonku, směrem nahoru. Směřují do všech stran. Pouze výtrusnicový klas má listy poněkud větší. Výtrusnice mají oddělené pohlaví. Samčí výtrusnice jsou uloženy v horní části výtrusnicového klasu a samičí ve spodní části klasu.
Vyskytuje se na vlhkých místech (skály, pastviny) s neutrální až alkalickou půdou, nejčastěji v podhorských a horských oblastech.
Rostlina patří mezi silně ohrožené druhy. Podle českého značení patří do skupiny C2 a je ze zákona chráněn.
Vraneček je rozšířen v severní Evropě, Irsku, Sibiři, dále také v Severní Americe. V České republice se vyskytuje roztroušeně v Krkonoších, Hrubém Jeseníku a na Králickém Sněžníku.
Vraneček brvitý (Selaginella selaginoides) je drobná, plavuňovitá, mechům vzhledem podobná rostlina. Vzácně se vyskytuje i v ČR.
Mosdværgulvefod (Selaginella selaginoides), Mos-dværgulvefod, dværgulvefod eller nordisk dværgulvefod - danner 3-8 centimeter høje mosagtige tuer i blandt andet hedemoser. Planten har en overfladisk lighed med visse typer mos, men ulvefod tilhører ikke mosserne.
Mosdværgulvefod danner få cm høje mosagtige tuer af ganske fine krybende stængler og opstigende grene med tornet-tandede blade. Planten kan udover mos også minde om Ulvefod, men er spinklere. Stænglerne ender i grønne til grøngule aks som kan være svære at skelne fra resten af planten. Aksene bærer sporehusene, der øverst er små og nederst store.
Højde: 3-8 cm.
Mosdværgulvefod forekommer fortrinsvis på fugtig og neutral til kalkholdig bund. Den er meget sjælden i Danmark, hvor den kun er kendt fra Nordjylland i hedemoser, klitlavninger, strandoverdrev og på tuer i kalkkær.
Arten er udbredt i resten af Skandinavien, inklusive Island og Færøerne, og de nordlige dele af Asien og Nord-Amerika inklusiv Grønland.
Mosdværgulvefod (Selaginella selaginoides), Mos-dværgulvefod, dværgulvefod eller nordisk dværgulvefod - danner 3-8 centimeter høje mosagtige tuer i blandt andet hedemoser. Planten har en overfladisk lighed med visse typer mos, men ulvefod tilhører ikke mosserne.
Der Dornige Moosfarn (Selaginella selaginoides) ist eine von nur zwei im deutschsprachigen Raum heimischen Arten der Moosfarne (Selaginella), der einzigen Pflanzengattung der zu den Bärlapppflanzen (Lycopodiophyta) gehörenden Familie der Moosfarngewächse (Selaginellaceae) und der Ordnung der Moosfarnartigen (Selaginellales).
Der Dornige Moosfarn ist eine ausdauernde Pflanze. Die Sprosse sind liegend bis aufrecht. Die Pflanze erreicht eine Wuchshöhe von 2 bis 8 (bis 15) Zentimetern. Die Laubsprosse sind im Unterschied zum Schweizer Moosfarn im Querschnitt rund und aufrecht. Die wechselständigen und allseitig abstehenden Laubblätter sind alle gleichgestaltig und fransig gezähnt. Die Blätter sind dreieckig bis schmal eilanzettlich mit einer scharfen Spitze. Der Rand besitzt auf jeder Seite ein bis fünf Zähne.
Der Sporophyllstand ist 1 bis 3 (bis 5) Zentimeter hoch und vom Laubspross nicht oder kaum abgesetzt. Im unteren Bereich sitzen die Makrosporangien, im oberen die Mikrosporangien. Sporenreife ist von Juli bis September.
Die Chromosomenzahl beträgt 2n = 18.[1]
Der Dornige Moosfarn ist zirkumpolar arktisch-alpin verbreitet und kommt auf der Nordhalbkugel in Europa, Asien und in Nordamerika vor; speziell in Europa tritt er vor allem im nördlichen Teil auf (bis Norwegen, ostwärts bis zum Ural), in England, Irland; in Mittel- und Südeuropa kommt er vor in den Alpen, im Alpenvorland, dem Schweizer Jura, den Pyrenäen, den Karpaten, dem Erzgebirge (selten), dem Riesengebirge und in Südosteuropa.[2]
In Deutschland kommt sie nur in Bayern, Baden-Württemberg und Sachsen-Anhalt (Brocken) vor. In Österreich fehlt sie nur in Wien und Burgenland.
Der Dornige Moosfarn kommt in der subalpinen bis alpinen Höhenstufe bis zu einer Höhe von 2900 m vor, steigt dort aber auch gelegentlich bis 490 m herab.[2] In den Allgäuer Alpen steigt er am Hochrappenkopf bis zu 2300 m Meereshöhe auf.[3] Er wächst zerstreut in alpinen Magerrasen, in Blaugras-Halden, Rieselfluren und Quellmooren, auf frischen bis feuchten, basenreichen, oft kalkhaltigen, humosen, steinigen Lehmböden. Er ist eine ausgesprochene Lichtpflanze. Er ist eine Charakterart der Ordnung Tofieldetalia.[1]
Die ökologischen Zeigerwerte nach Landolt & al. 2010 sind in der Schweiz: Feuchtezahl F = 3+w (mäßig feucht aber mäßig wechselnd), Lichtzahl L = 3 (halbschattig), Reaktionszahl R = 4 (neutral bis basisch), Temperaturzahl T = 2 (subalpin), Nährstoffzahl N = 2 (nährstoffarm), Kontinentalitätszahl K = 3 (subozeanisch bis subkontinental).[4]
Der Dornige Moosfarn (Selaginella selaginoides) ist eine von nur zwei im deutschsprachigen Raum heimischen Arten der Moosfarne (Selaginella), der einzigen Pflanzengattung der zu den Bärlapppflanzen (Lycopodiophyta) gehörenden Familie der Moosfarngewächse (Selaginellaceae) und der Ordnung der Moosfarnartigen (Selaginellales).
Selaginella selaginoides is a non-flowering plant of the spikemoss genus Selaginella with a wide distribution around the Northern Hemisphere. It resembles a moss in appearance but is a vascular plant belonging to the division Lycopodiophyta. It has a number of common names including lesser clubmoss,[1] club spikemoss,[2] northern spikemoss, low spikemoss and prickly mountain-moss. This plant has one close relative, Selaginella deflexa, native to Hawaii. These two plants form a small clade that is sister to all other Selaginella species.
It is a small, delicate, low-growing plant. Its perennial sterile stems are short, slender and irregularly branched reaching up to 15 cm in length. They creep along the ground but usually turn upwards near the tip. They have small, pointed, triangular leaves about 1–2 mm long, each bearing a ligule on its upper surface near the base.[3]: 7
The plant also produces annual fertile shoots. They are more robust than the sterile stems and stand erect. They are usually 3–6 cm tall and 4–6 mm across but can grow to 10 cm when conditions are favourable. Their leaves are slightly longer than those of the sterile stems and are spirally arranged around the stem, pointing upwards.
The fertile shoots bear stout, yellowish cones which are only slightly differentiated from the branch. The cones usually bear two kinds of sporangia: lobed megasporangia in the lower part of the cone which produce megaspores and simple microsporangia in the upper part which produce many tiny microspores.
It has a near-circumpolar distribution in the northern hemisphere, including northern parts of Europe, Asia and North America including Greenland, Iceland and the Faroe Islands.[4] In Europe it occurs south to the Pyrenees, Apennines and Caucasus. In Asia it reaches Japan while in North America it occurs south as far as Nevada, Wisconsin, Michigan and Maine.
It is found in damp places with neutral to alkaline soils, most often in mountainous areas. It inhabits bogs, the shores of streams and lakes, wet cliffs and ledges, grassland and dune slacks. It is a poor competitor which does not grow in areas with tall, dense vegetation. In North America it mainly grows from 600 to 2900 m above sea-level, occasionally reaching 3800 m. It Britain it has been recorded from sea-level to 1065 m.
The species is not considered to be globally threatened but has declined in some areas due to drainage and habitat destruction. In Britain and Ireland it had mostly disappeared from lowland areas by 1930, but its distribution in upland areas remains largely unchanged.[5]
Selaginella selaginoides is a non-flowering plant of the spikemoss genus Selaginella with a wide distribution around the Northern Hemisphere. It resembles a moss in appearance but is a vascular plant belonging to the division Lycopodiophyta. It has a number of common names including lesser clubmoss, club spikemoss, northern spikemoss, low spikemoss and prickly mountain-moss. This plant has one close relative, Selaginella deflexa, native to Hawaii. These two plants form a small clade that is sister to all other Selaginella species.
Selaginella selaginoides (L.) Beauv. ex Mart. & Schrank es un licófito del género Selaginella caracterizado por poseer tallos aplanados dorsoventralmente, de unos tres a quince centímetros, que portan cuatro filas micrófilas lanceoladas, dentadas y sin nervadura. Por lo general posee estróbilos individuales, sésiles y terminales, con esporófilos similares a las hojas aunque mayores. Desarrolla megasporangios en las zonas basales de los estróbilos heterosóreos portadores de megasporas y microsporangios en las zonas apicales porteadores de microsporas, la dotación cromosómica diploide es de 18. La megaespora es lanzada desde el esporófito para colonizar nuevos ambientes en una adaptación única presente en esta especie; una vez en el suelo esta megaspora germinará formando un gametofito femenino haploide con arquegonios portadores de un solo óvulo. Las microsporas por su parte son diseminadas por el viento para germinar en el suelo formando el gametofito masculino haploide formador de anteridios. Los espermacios son propagados a través de la capa de agua superficial y atraídos por sustancias secretadas desde el gametofito femenino para llevar a cabo la fertilización. Tras ésta se forma un cigoto diploide que formará más tarde el esporófito.
El epíteto selaginoides significa, parecido al Selago, antiguo nombre este para varias plantas licopodiáceas.
Esta especie ocupa característicamente turberas y zonas umbrías y húmedas de las zonas árticas y montañosas del área templada europea (Islandia, Groenlandia, Pirineos, Cáucaso y Apeninos), norteamericana (Nevada, Wisconsin, Míchigan y Maine) y asiática (Japón), entre los 1.000 y 2.500 metros sobre el nivel del mar prefiriendo suelos neutros o ligeramente alcalinos. Sus requerimientos respecto a la humedad del suelo hace a esta especie tremendamente vulnerable a sequías y aumentos de temperatura en su ecosistema.
Selaginella selaginoides (L.) Beauv. ex Mart. & Schrank es un licófito del género Selaginella caracterizado por poseer tallos aplanados dorsoventralmente, de unos tres a quince centímetros, que portan cuatro filas micrófilas lanceoladas, dentadas y sin nervadura. Por lo general posee estróbilos individuales, sésiles y terminales, con esporófilos similares a las hojas aunque mayores. Desarrolla megasporangios en las zonas basales de los estróbilos heterosóreos portadores de megasporas y microsporangios en las zonas apicales porteadores de microsporas, la dotación cromosómica diploide es de 18. La megaespora es lanzada desde el esporófito para colonizar nuevos ambientes en una adaptación única presente en esta especie; una vez en el suelo esta megaspora germinará formando un gametofito femenino haploide con arquegonios portadores de un solo óvulo. Las microsporas por su parte son diseminadas por el viento para germinar en el suelo formando el gametofito masculino haploide formador de anteridios. Los espermacios son propagados a través de la capa de agua superficial y atraídos por sustancias secretadas desde el gametofito femenino para llevar a cabo la fertilización. Tras ésta se forma un cigoto diploide que formará más tarde el esporófito.
El epíteto selaginoides significa, parecido al Selago, antiguo nombre este para varias plantas licopodiáceas.
Esta especie ocupa característicamente turberas y zonas umbrías y húmedas de las zonas árticas y montañosas del área templada europea (Islandia, Groenlandia, Pirineos, Cáucaso y Apeninos), norteamericana (Nevada, Wisconsin, Míchigan y Maine) y asiática (Japón), entre los 1.000 y 2.500 metros sobre el nivel del mar prefiriendo suelos neutros o ligeramente alcalinos. Sus requerimientos respecto a la humedad del suelo hace a esta especie tremendamente vulnerable a sequías y aumentos de temperatura en su ecosistema.
Koldjas selaginell (Selaginella selaginoides) on selaginelliliste sugukonda kuuluv samblataoline sõnajalgtaim.
Sarnane taim on harilik sookold.
Ta on Eestis arvatud II kaitsekategooriasse (seisuga 2019).
Koldjas selaginell on levinud põhjapoolkera põhjaosas ja parasvöötme mägedes. Euraasias on tema levikuala Fennoskandias, Islandil, Alpides, Kaukasusel, Karpaatides, Briti saarte põhjaosas ja Venemaa põhjaosas. Põhja-Ameerikas Alaskal, Kanadas ja USA-s.
Koldjas selaginell on levinud märgaladel, kus esinevad stabiilselt jahedad ilmastikutingimused. Kasvukohtade hulka kuuluvad sammaldunud jõe-, oja- ja järvekaldad, rabad, märjad rusunõlvad jms, kus kasvupinnas on neutraalse või aluselise reaktsiooniga.[1]
Eestis võib neid harva leida maa põhja- ja loodeosas kasvamas soodes ja märgadel niitudel.[2]
Koldjas selaginell (Selaginella selaginoides) on selaginelliliste sugukonda kuuluv samblataoline sõnajalgtaim.
Sarnane taim on harilik sookold.
Ta on Eestis arvatud II kaitsekategooriasse (seisuga 2019).
Mähkä (Selaginella selaginoides) on mähkäkasvien heimoon kuuluva pienikoinen kellanvihreä erilaisitiöinen sanikkainen.[1]
Monivuotinen, sammalmaisen vaikutelman antava mähkä kasvaa 3–10 cm korkeaksi. Itiötähkättömät haarat ovat 2–3 cm pitkiä ja suikertelevat vaakasuorassa maanmyötäisesti. Tähkälliset haarat ovat pystyjä ja 3–10 cm pitkiä. Neljänä rivinä olevat lehdet ovat 1–3 mm pitkiä, kapeanpuikeita, harvaan hammaslaitaisia ja pehmeitä. Itiötähkät ovat yksittäin haarojen kärjissä. Itiölehdet ovat kapeanpuikeita ja kellertäviä. Tähkän alaosassa ovat isoitiöpesäkkeet ja yläosassa pikkuitiöpesäkkeet. Itiöpesäkkeet sijaitsevat lehtihangoissa. Mähkä itiöi Suomessa heinä-syyskuussa. Alkeisvarsikko on kaksikotinen, lehtivihreätön ja hyvin pieni. Se jää osittain tai kokonaan itiön seinän sisään.[1][2]
Mähkää tavataan pohjoisen pallonpuoliskon pohjoisosissa ja vuoristoalueilla. Euroopassa sitä kasvaa Britteinsaarten pohjoisosissa, Alpeilla, Karpaateilla, Kaukasuksella, Pyreneillä, Islannissa, suurimmassa osassa Fennoskandiaa sekä Pohjois-Venäjällä. Levinneisyysalue jatkuu laikuttaisena läpi Siperian pohjoisosien Alaskaan sekä Kanadan ja Yhdysvaltojen havumetsävyöhykkeelle. Keski- ja Itä-Euroopasta mähkästä tunnetaan lukuisia fossiililöytöjä.[3]
Suomessa mähkää kasvaa jokseenkin yleisenä Kainuussa, Pohjois-Pohjanmaalla ja Lapissa. Harvinaisempana sitä tavatavaan Keski- ja Itä-Suomen pohjoisosissa sekä Ahvenanmaalla. Maan eteläosista laji on monin paikoin hävinnyt, muun muassa Etelä-Karjalasta, Satakunnasta ja Etelä-Hämeestä.[4]
Mähkä kasvaa letoilla, lettorämeillä, lettokorvissa, tihkupinnoilla, puronvarsissa, rannoilla sekä rehevillä tunturikankailla ja -niityillä. Joskus lajia tapaa myös niittytöyräillä ja pientareilla. Laji on kalkinsuosija.[1] Suomessa mähkä on monin paikoin hävinnyt soiden kuivattamisen myötä.[5]
Mähkä (Selaginella selaginoides) on mähkäkasvien heimoon kuuluva pienikoinen kellanvihreä erilaisitiöinen sanikkainen.
Sélaginelle fausse-sélagine, Sélaginelle spinuleuse
Le Sélaginelle fausse-sélagine[1] ou la Sélaginelle spinuleuse[2] (Selaginella selaginoides), autrefois aussi dénommée « Mousse de Notre-Dame »[3], est une espèce de plantes de la famille des Selaginellaceae.
Elle est aussi appelée sélaginelle fausse et sélaginelle sélaginoïde[1].
Sélaginelle fausse-sélagine, Sélaginelle spinuleuse
Le Sélaginelle fausse-sélagine ou la Sélaginelle spinuleuse (Selaginella selaginoides), autrefois aussi dénommée « Mousse de Notre-Dame », est une espèce de plantes de la famille des Selaginellaceae.
Elle est aussi appelée sélaginelle fausse et sélaginelle sélaginoïde.
Mosajafni er eina tegund ættkvíslarinnar sem vex á Íslandi.
Mosajafni er eina tegund ættkvíslarinnar sem vex á Íslandi.
Paprastoji selaginelė (lot. Selaginella selaginoides) – pataisūnų skyriaus selaginelainių klasės sporinis induotis. Skirtingai nei daugelis šios genties rūšių, kurios auga tropikuose, paprastoji selaginelė yra cirkumpoliarinė arktinė-alpinė rūšis, kurios arealas prasideda ten, kur baigiasi medžių paplitimo arealas. Vėlyvojo ledynmečio metu iš Lietuvos teritorijos prieš 14 000 metų atsitraukus paskutiniam ledynui, paprastoji selaginelė paplito tuo metu gausių vandens telkinių pakrantėse ir išnyko vėlyvojo driaso metu (10 900–10 000 14C metų BP).
Paprastoji selaginelė (lot. Selaginella selaginoides) – pataisūnų skyriaus selaginelainių klasės sporinis induotis. Skirtingai nei daugelis šios genties rūšių, kurios auga tropikuose, paprastoji selaginelė yra cirkumpoliarinė arktinė-alpinė rūšis, kurios arealas prasideda ten, kur baigiasi medžių paplitimo arealas. Vėlyvojo ledynmečio metu iš Lietuvos teritorijos prieš 14 000 metų atsitraukus paskutiniam ledynui, paprastoji selaginelė paplito tuo metu gausių vandens telkinių pakrantėse ir išnyko vėlyvojo driaso metu (10 900–10 000 14C metų BP).
Dvergjamne (Selaginella selaginoides) er en liten kråkefotplante i Dvergjamnefamilien. Det er en 3 – 10 cm stor plante, gulgrønn, mjuk og vintergrønn. Den har krypende stengler med opprette greiner og enkeltstående opprette sporeaks. Millimeterstore kvasstannede blad. Dvergjamne har små hannlige sporehus øverst og noe større hunnlige sporehus nederst i akset.Den har Heterospori og er ofte brukt som et eksempel for å forklare frø og pollendannelse hos Frøplantene, som den regnes som en analog til.Dvergjamne vokser på fuktige steder (myrer) hovedsakelig på næringsrik og baserik grunn i hele landet til høyt i fjellet (1520 moh). Vokser ellers i Europa, Asia og Nord-Amerika.
Dvergjamne (Selaginella selaginoides) er en liten kråkefotplante i Dvergjamnefamilien. Det er en 3 – 10 cm stor plante, gulgrønn, mjuk og vintergrønn. Den har krypende stengler med opprette greiner og enkeltstående opprette sporeaks. Millimeterstore kvasstannede blad. Dvergjamne har små hannlige sporehus øverst og noe større hunnlige sporehus nederst i akset.Den har Heterospori og er ofte brukt som et eksempel for å forklare frø og pollendannelse hos Frøplantene, som den regnes som en analog til.Dvergjamne vokser på fuktige steder (myrer) hovedsakelig på næringsrik og baserik grunn i hele landet til høyt i fjellet (1520 moh). Vokser ellers i Europa, Asia og Nord-Amerika.
Widliczka ostrozębna (Selaginella selaginoides) – gatunek należący do rodziny widliczkowatych. Jest jednym z ok. 700 gatunków z rodzaju widliczka i zarazem jedynym współczesnym przedstawicielem tego rodzaju we florze polskiej. W Polsce występuje wyłącznie w wyższych partiach Sudetów (Góry Izerskie i Karkonosze) i Karpat Zachodnich, gdzie jest gatunkiem dość częstym.
W Polsce gatunek jest objęty od 2014 roku częściową ochroną gatunkową[1]. Zakazy dotyczą także gospodarki rolnej, leśnej i rybackiej. W latach 2004–2014 podlegał ochronie ścisłej[2]. Generalnie nie jest zagrożony. Duża część jego stanowisk znajduje się w parkach narodowych: babiogórskim, karkonoskim, pienińskim i tatrzańskim.
Widliczka ostrozębna (Selaginella selaginoides) – gatunek należący do rodziny widliczkowatych. Jest jednym z ok. 700 gatunków z rodzaju widliczka i zarazem jedynym współczesnym przedstawicielem tego rodzaju we florze polskiej. W Polsce występuje wyłącznie w wyższych partiach Sudetów (Góry Izerskie i Karkonosze) i Karpat Zachodnich, gdzie jest gatunkiem dość częstym.
Dvärglummer (Selaginella selaginoides, tidigare benämnd Lycopodium selaginoides) är en mosslummerväxt som mestadels förekommer i norra Sverige i fuktiga marker (exempelvis kärr, sjöstränder och längs bäckar).
Dvärglummern är den enda arten ibland de totalt 600 mosslummerväxterna som finns i Sverige.
Utifrån en liggande huvudstam (3-10 cm) sticker ett flertal små (1-5 mm) sågtandade blad ut. Bladen är gröna (alternativt gulgröna), något uppåtvinklade och sitter mycket tätt kring hela den liggande stammen. Längst ut på stammen sitter sporaxen, ofta en aning gulare än resten av plantan.
Trivs bäst i fuktiga, kalkrika marker. Vanligt förekommande i större delarna av Norrland inklusive fjälltrakterna, relativt sällsynt söder om Stockholm. Dess nord-sydliga utbredningsmönster är ungefär på all landmassa samma oavsett longitud.
Ursprungligen räknade man dvärglummer till familjen lummerväxter (Lycopodiaceae) men under senare tid har man istället räknat den till en speciell familj, mosslummerväxterna (Selaginellaceae). Mosslummerväxterna har ofta sågformade blad, men den viktigaste anledningen till att man numera räknar dem till en egen familj är att de har två olika sorts sporer (detta kallas heterospori), en mindre och en större variant.
Dvärglummer (Selaginella selaginoides, tidigare benämnd Lycopodium selaginoides) är en mosslummerväxt som mestadels förekommer i norra Sverige i fuktiga marker (exempelvis kärr, sjöstränder och längs bäckar).
Dvärglummern är den enda arten ibland de totalt 600 mosslummerväxterna som finns i Sverige.
Населяє арктичні, субарктичні та почасти бореальні регіони Євразії та Пн. Америки; наявні реліктові осередки у горах Європи, Кавказу, Сибіру, Пн. Америки (Скелясті гори на пд. до Невади) та Канарських о-вів. В Україні росте у Карпатах (хребти Чорногора, Свидівець, Ґорґани, Мармароські Альпи) в Івано-Франківській та Закарпатській областях[1].
Альпійський та субальпійський пояси, у вологих та переважно затінених місцях на скелях, по берегах гірських потоків, серед мохового покриву.
Невелика (5-10 см заввишки) багаторічна рослина з округлими висхідними стеблами та однаковими спірально розміщеними листками війчастими по краю, інколи з 2-4 зубцями з кожного боку. Стебло ззовні вкрите одношаровою епідермою без продихів. За нею розташована кора з однакових клітин. В порожнині кори на хлорофілоносних нитках-трабекулах підвішений провідний пучок (протостела), що відокремлений від кори ендодермою та перициклом.
На кінцях вегетативних пагонів утворюються стробіли, в яких зібрані спорофіли з мікро- та макроспорангіями. Червонуваті або помаранчеві мікроспорангії з численими мікроспорами розміщуються здебільшого у верхній частині стробіла, а блідо-жовті мегаспорангії з чотирма мегаспорами — у нижній. Спорангії мають коротку ніжку та двошарову стінку, форма їхня ниркоподібна або оберненояйцеподібна.
Selaginella selaginoides là một loài dương xỉ trong họ Selaginellaceae. Loài này được L. P. Beauv. ex Mart. & Schrank mô tả khoa học đầu tiên năm 1829.[1]
Selaginella selaginoides là một loài dương xỉ trong họ Selaginellaceae. Loài này được L. P. Beauv. ex Mart. & Schrank mô tả khoa học đầu tiên năm 1829.