Bladlöss (Aphidoidea) är en överfamilj av insekter.
Bladlöss blir vanligen cirka 2 till 3 millimeter stora och lever av att suga näring ur växter. De är till exempel gröna eller nästan svarta och har en päronformad kropp med tre par ben. De har en lång snabel, långa bakåtliggande spröt samt två rörformade utväxter på bakdelen vilka utsöndrar en söt vätska, ibland kallad honungsdagg, som är tilltalande för många insekter. Vissa arter av myror utnyttjar bladlössen som boskap och mjölkar dem på denna vätska. Bladlössen får i gengäld skydd mot insekter som lever på rov, till exempel nyckelpigor, sländor, parasitsteklar och bladluslejon (larver av guldögonsländor) , vilka har bladlöss till föda.
Bladlössen är flockdjur och syns oftast i stora, täta grupper med både ungar (miniatyrer) och vuxna. Bladlöss kan föda levande ungar men genomgår ofta en så kallad ofullständig förvandling som ägg, nymf och imago. Nymfen, som ser ut som en liten variant av det vuxna djuret, genomgår flera hudömsningar innan den blir en fullbildad insekt.
När det börjar bli ont om mat eller för trångt på en växt, föds bladlöss med vingar för att kunna flyga till en ny växt längre bort. De kan färdas långa sträckor med luftströmmarna.
Bladlushonorna kan föda ungar utan att bli befruktade. Ungarna blir i så fall exakta kopior och därför borde det finnas många gånger fler honor än hanar. En hona föder omkring 50 ungar under sin livstid, ibland flera om dagen. De obefruktade honornas ungar är redan havande med avkomma och så vidare. Hanlössens befruktning behövs mest då vintern nalkas, eftersom honorna då kan lägga ägg som övervintrar.
I Sverige finns cirka 560[1] arter av bladlöss. De flesta lever i södra delen av Sverige.
Eftersom bladlössen lever på att suga näring från växter, kan de orsaka stor skada i en trädgård. En frisk planta kan oftast klara ett mindre bladlusangrepp men vid större angrepp kan växtens näringsbrist påverka tillväxthastighet, blomning, fruktproduktion med mera. Det finns också vissa bladlusarter som producerar ett enzym, som får växtens blad att rulla ihop sig. De ihoprullade bladen är känsliga för svampangrepp, vilket kan spridas till andra delar av växten, särskilt om plantan redan är försvagad av ett rejält bladlusangrepp.
Bladlusen har många naturliga fiender, inklusive den välkända nyckelpigan. Att använda sig av trädgårdsgifter som skadar nyckelpigor och andra bladlusätande varelser kan leda till svåra bladlusproblem senare. Nätvingelarver, parasitsteklar och blomflugelarver är bara några exempel på djur som hjälper till med biologisk bekämpning av bladlöss, och därmed kan hålla bladlössen i schack. Som nämnts tidigare i artikeln uppskattar myrorna den söta honungsdagg som produceras av bladlössen. Myror bruka därför vakta bladlössen noga och drar sig inte för att angripa och döda predatorer som försöker angripa bladlössen. Om man har svåra bladlusproblem i sin trädgård kan det därför vara idé att göra någonting åt myrkolonierna snarare än åt bladlössen.
Många olika tillvägagångssätt används idag för att avbryta bladlusangrepp i trädgården och varje trädgårdsodlare har ofta sin egen bestämda uppfattning om vilken metod som är bäst. När det gäller mindre angrepp kan det räcka med att spola de angripna växterna med kallt vatten, eftersom det kan få bladlössen att tappa taget och falla till marken. Detta fungerar dock bara om trädgården har gott om små rovdjur, som äter de nedfallna bladlössen, annars klättrar de tillbaka upp längs plantorna igen. Att skölja av växterna med såplösning är en annan populär metod som fungerar genom att kväva bladlössen. Såväl som alla andra insekter andas bladlössen genom huden och såpan hindrar dem från att ta upp syre. Det krävs emellertid att man träffar direkt på varje bladlus och detta kan vara svårt, särskilt om man har att göra med bladlöss, som får växtens blad att rulla ihop sig kring bladlusen och skydda den. En tredje metod är att använda något av de bekämpningsmedel som finns att köpa i trädgårdsbutiker.
Bladlöss (Aphidoidea) är en överfamilj av insekter.