dcsimg

Behavior

provided by Animal Diversity Web

Vocalization appears to be very important in capybara groups, but the purpose of many of the sounds made is unknown. However, young vocalize almost constantly and vocal communication among adults is also common. Individuals bark to warn the group of danger, this often results in the whole group rushing into the relative safety of the water. Scent is also important, especially in mating and establishing dominance. Male capybaras have a bare lump on the top of the snout, known as the morillo gland, which secretes a white liquid. The scent of this liquid acts as an olfactory “fingerprint”, signaling the status of the individual. It is rubbed on trees or shrubs to mark territory, or smeared on the male’s body to advertise his status and willingness to mate. Both males and females have two glands on either side of the anus. The combination of chemicals in the liquid they secrete is also highly individualized and seems to be used to recognize group members and mark territory.

Communication Channels: acoustic ; chemical

Other Communication Modes: pheromones ; scent marks

Perception Channels: visual ; tactile ; acoustic ; chemical

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Conservation Status

provided by Animal Diversity Web

The IUCN lists capybaras as a species of least concern, citing its large population, large distribution, and frequent occurrence within protected areas. However, some local populations are in decline due to over-hunting.

US Federal List: no special status

CITES: no special status

IUCN Red List of Threatened Species: least concern

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Benefits

provided by Animal Diversity Web

Capybaras sometimes raid gardens or farms in search of food, such as melons, squashes, or grains. It has also been hypothesized that they are carriers of certain livestock diseases.

Negative Impacts: crop pest; causes or carries domestic animal disease

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Benefits

provided by Animal Diversity Web

Capybaras are hunted for their meat and leather, both of which are said to be very high-quality. Capybara meat is especially popular during Lent, the 40-day period prior to Easter, because it is approved by the Catholic church as an alternative to beef or pork. (Presumably, the semiaquatic habit of the capybara convinced early priests that it was similar to fish.) Large-scale ranching of capybaras has been proposed to curtail illegal hunting and the animals have proved easy to domesticate, at least in small numbers. In fact, capybaras are more efficient grazers than cattle or other introduced livestock and are already an important source of food for many local people.

Positive Impacts: food ; body parts are source of valuable material

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Associations

provided by Animal Diversity Web

In many parts of South America capybaras are the only large grazing species and can have a dramatic effect on the vegetation in an area. They are also mutualists or commensals with several types of birds which pick parasitic insects out of capybara fur or follow grazing capybaras and eat the insects they stir up from the grass. In addition, they are an important prey species for many different animals, as mentioned above.

Ecosystem Impact: creates habitat

Mutualist Species:

  • southern caracaras (Caracara plancus)
  • rufous horneros (Furnarius rufus)
  • yellow-headed caracaras (Milvago chimachima)

Commensal/Parasitic Species:

  • cattle tyrants (Machetornis rixosa)
  • shiny cowbirds (Molothrus bonariensis)
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Trophic Strategy

provided by Animal Diversity Web

Capybaras are grazers, feeding mainly on grasses and aquatic plants. Bark and fruit are consumed occasionally. They are also cophrophagous and spend part of each morning re-ingesting the previous day’s food.

Plant Foods: leaves; wood, bark, or stems; seeds, grains, and nuts; fruit

Other Foods: dung

Primary Diet: herbivore (Folivore , Lignivore); coprophage

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Distribution

provided by Animal Diversity Web

Hydrochoerus hydrochaeris is a strictly South American rodent species. Its range extends throughout most of Brazil, Uruguay, Venezuela, and Columbia, south into the Argentinian pampas, and west to the Andes.

Biogeographic Regions: neotropical (Native )

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Habitat

provided by Animal Diversity Web

Capybaras are found only in areas where water is easily accessible: flooded grasslands are a favored habitat, as are marsh edges and lowland forests where grazing is good and there is water year-round. However, they occupy a range of habitats, including dry forest, scrub, and grasslands throughout South America.

Habitat Regions: temperate ; tropical ; terrestrial

Terrestrial Biomes: savanna or grassland ; forest ; rainforest ; scrub forest

Wetlands: marsh ; swamp

Other Habitat Features: riparian

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Life Expectancy

provided by Animal Diversity Web

Capybaras live about 6 years on average (and as many as 10 years) in the wild and up to 12 years in captivity.

Range lifespan
Status: wild:
10 (high) years.

Average lifespan
Status: wild:
6 years.

Range lifespan
Status: captivity:
12 (high) years.

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Morphology

provided by Animal Diversity Web

Capybaras are the largest of rodents, weighing from 35 to 66 kg and standing up to 0.6 meters at the shoulder, with a length of about 1.2 meters. Females of this species are slightly larger than males. Their fur is coarse and thin, and is reddish brown over most of the body, turning yellowish brown on the belly and sometimes black on the face. The body is barrel-shaped, sturdy, and tailless. The front legs are slightly shorter than the hind legs, and the feet are partially webbed. This, in addition to the location of the eyes, ears, and nostrils on top of the head, make capybaras well-suited to semi-aquatic life.

Range mass: 35 to 66 kg.

Range length: 106 to 134 cm.

Other Physical Features: endothermic ; homoiothermic; bilateral symmetry

Sexual Dimorphism: female larger

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Associations

provided by Animal Diversity Web

Especially while young, capybaras are an important food source for many large predators, including anacondas, caimans, jaguars, and humans. While grazing, they are constantly on the lookout for predators and give an alarm bark when one is spotted. They often hide in the water, with just their nostrils and eyes exposed, and can stay completely submerged for up to five minutes.

Known Predators:

  • jaguars (Panthera onca)
  • green anacondas (Eunectes murinus)
  • spectacled caimans (Caiman crocodilus)
  • humans (Homo sapiens)
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Reproduction

provided by Animal Diversity Web

Capybaras are polygynous to promiscuous. Dominant males in social groups try to monopolize mating activity, but this can be nearly impossible, especially in larger groups. Little research has been done on female mate choice in capybaras, but females have been observed mating with both dominant and subordinate males.

Mating System: polygynous ; polygynandrous (promiscuous) ; cooperative breeder

Capybaras breed throughout the year, with a peak in breeding activity at the beginning of the rainy season. When a female comes into estrus, a male will begin to follow her closely, sometimes for long periods of time, before mating occurs. During this time, the male is often driven off by a more dominant male, who then takes his place. Copulation occurs in the water and typically lasts only a few seconds, but a female usually copulates several times per estrus period. Young are born after 150 days, in litters ranging in size from 2 to 8.The young are precocial, beginning to stand and walk shortly after birth, and can graze within a week of being born. They are weaned at about 3 months old, during which time they suckle both from their own mother and the other females in the group, who are usually closely related.

Breeding interval: Capybaras produce one litter of young per year.

Breeding season: Breeding occurs year-round with a peak in May and June, the beginning of the rainy season.

Range number of offspring: 2 to 8.

Average number of offspring: 4.

Average gestation period: 150 days.

Average weaning age: 3 months.

Average time to independence: 1 years.

Average age at sexual or reproductive maturity (female): 18 months.

Average age at sexual or reproductive maturity (male): 18 months.

Key Reproductive Features: iteroparous ; year-round breeding ; gonochoric/gonochoristic/dioecious (sexes separate); sexual ; viviparous

Young capybaras stay with their parents' group until they are about a year old. They nurse for the first three months of this time. Both before and after weaning, the young move around together in a creche, and some of the work of parenting (such as suckling and watching for danger) is shared among all adults in the group. During much of their first year of life, the young are small, slow, and easily tired, making them especially vulnerable to predators. The protection of their natal group is essential to staying alive. Little is known about individual parental care in capybaras, but it seems that, because of the precocial state of the young and the system of cooperative parenting, the time and resources spent by each parent after birth are minimal.

Parental Investment: precocial ; pre-fertilization (Provisioning, Protecting: Female); pre-hatching/birth (Provisioning: Female, Protecting: Female); pre-weaning/fledging (Provisioning: Female, Protecting: Male, Female); pre-independence (Protecting: Male, Female)

license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
The Regents of the University of Michigan and its licensors
bibliographic citation
Frens, K. 2009. "Hydrochoerus hydrochaeris" (On-line), Animal Diversity Web. Accessed April 27, 2013 at http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Hydrochoerus_hydrochaeris.html
author
Kathryn Frens, University of Michigan-Ann Arbor
author
Phil Myers, Museum of Zoology, University of Michigan-Ann Arbor
editor
Tanya Dewey, Animal Diversity Web
original
visit source
partner site
Animal Diversity Web

Biology

provided by Arkive
The capybara is an efficient grazer, able to crop the short, dry grasses left at the end of the tropical dry season (3). Although the diet comprises mainly grass, it also includes aquatic vegetation, such a water hyacinths, as well as other plants, grain, and sometimes fruits (2) (3) (4). When alarmed, the capybara is capable of running swiftly over land, and often dives into water to escape (2) (4) (6). A strong swimmer, it is able to stay underwater for up to five minutes at a time (3) (6). The species is normally active morning and evening, resting during the heat of the day, but has apparently become nocturnal in areas where it is persecuted by humans (2) (4). A social species, the capybara is typically found in family groups of around 10 to 30 individuals, comprising a dominant male, one or more females (which are often related), young of various ages, and one or more subordinate males. Most solitary individuals are male. Group size may depend on habitat, and in the dry season several groups may gather around dwindling pools, forming temporary aggregations of up to 100 or more animals. However, when the wet season returns, these aggregations split into the original groups that formed them (3) (5) (8). All adults in a group help defend the territory against intruders, and regularly scent mark the area using secretions from anal scent glands. These secretions may also be used for individual recognition, as the proportions of chemicals they contain differ between individual capybaras (3) (8). Capybaras mate in the water (3) (6). The female usually gives birth to a single litter each year (4) (6), at the end of the rainy season, after a gestation period of around 150 days (3) (8). Usually, up to eight young are born, and are highly developed at birth, able to follow the female and even eat grass within the first week of life (3) (4) (5). Weaning takes place at around 16 weeks (4), although milk is a relatively minor part of the infant's diet compared to grass (5). All young within the group tend to stay together in a crèche, and may suckle from any nursing female (3) (8). The capybara reaches sexual maturity at around 12 to 18 months, and may live for up to 10 years in the wild, or to 12 years in captivity (3) (4).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Conservation

provided by Arkive
The capybara occurs in a number of protected areas throughout its range (1), and efforts have been made to control hunting in many areas (9). Despite this, the capybara is still often killed illegally, and capybara meat is commonly found in rural markets throughout Amazonia (9). However, with its fast growth rate, large size, social lifestyle, cheap diet and high reproductive output, the capybara, if properly managed, is believed to be of great potential for sustainable harvest programmes (2) (9). The species is currently hunted commercially in licensed ranches in the Llanos of Venezuela, which has apparently resulted in stabilisation of the local capybara population (3) (5) (9). The capybara is in fact more efficient at digesting plant material than cattle and horses, and ranching this species in its natural habitat provides a viable and more profitable alternative or addition to cattle ranching (3) (9). Additionally, it helps to maintain natural wetlands which may otherwise be drained for cattle (4). It has been suggested that other seasonally flooded savanna areas, such as the Pantanal of Brazil, have the potential for similar schemes for the sustainable management of this remarkable rodent (9).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Description

provided by Arkive
At over a metre in length and weighing as much as an adult human, the capybara is the largest rodent in the world. A stocky, somewhat pig-like animal, it is characterised by a large, blunt head, heavy muzzle, short, robust legs and rudimentary tail (2) (3) (4). The hair is coarse and sparse, and varies in colour between dark brown, reddish and yellowish brown (2) (3) (5), occasionally with some black on the face, the outer surface of the limbs, and on the rump (4) (6). The capybara shows a number of adaptations to a partly aquatic lifestyle. It is able to swim with only the nostrils, eyes and short, rounded ears protruding out of the water, as they are placed high on the head (3) (4) (7), and the body contains a large amount of fatty tissue, giving it a neutral buoyancy in water (6). The feet are also partially webbed. Each of the forefeet has four toes, while the hindfeet have only three, and each toe bears a strong, hoof-like claw (2) (4) (5). The capybara often sits on its haunches like a dog, but, unlike many other rodents, is unable to hold food in its forefeet (2). The male capybara can be distinguished from the female by the obvious, highly developed scent gland on top of the snout. Known as a morillo, this dark, naked, raised area secrete a copious white, sticky fluid, thought to be involved in signalling dominance status (3) (4). In addition to using scent, the capybara also communicates through a variety of vocalisations, including growls, whinnies, alarm barks, whistles, and a constant guttural purr emitted by the infant (2) (3) (4). This species is distinguished from the lesser capybara, Hydrochoerus isthmius, by its larger size (5), although there is some confusion over the distributional boundaries of these species (1).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Habitat

provided by Arkive
The capybara inhabits a variety of lowland habitats close to water, ranging from rivers and lakes in rainforest, to marshes, brackish wetlands, swamps, and seasonally flooded grassland and savanna (2) (3) (4) (5). Suitable capybara habitat needs a mixture of water, dry ground and pasture (5), and habitat use may change seasonally to follow the availability of these resources (8). The capybara is most numerous on the seasonally flooded grasslands of the Llanos in Venezuela and Colombia, and the Pantanal of Brazil (2) (5), giving it its common name, which translates as “master of the grasses” (6) (7).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Range

provided by Arkive
The capybara occurs over much of South America, to the east of the Andes, from Colombia and Venezuela south to northern Argentina (1) (3) (4).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Status

provided by Arkive
Classified as Least Concern (LC) on the IUCN Red List (1).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Threats

provided by Arkive
The capybara is extensively hunted for its meat and hide, as well as for a grease from its thick, fatty skin, which is used in the pharmaceutical trade (4) (5) (9). The hide is used to make high-quality leather (5) (6), for which there is a large internal market within South America (1), and the fur may be used to make gloves (10). The capybara is also sometimes killed by farmers as a pest, either because it may attack cereal or fruit crops, or because it is mistakenly viewed as a competitor with domestic livestock (3) (4) (6) (9). Despite these threats, the species still has a wide distribution and large global population (1), and the increasing conversion of forest to grassland, together with management regimes employed on cattle ranches (such as predator control, provision of water, and burning), may even be helping to create more suitable capybara habitat (5) (9). However, some local capybara populations have decreased or even disappeared where hunting pressure is intense, such as near human settlement and along rivers, which are the main travel routes of hunters (1) (2) (10).
license
cc-by-nc-sa-3.0
copyright
Wildscreen
original
visit source
partner site
Arkive

Kapibara ( Afrikaans )

provided by wikipedia AF

Die kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris), ook genoem die watervark, is 'n semi-waterliewende, plantetende soogdier. Dit is die wêreld se grootse knaagdier. Die kapibara is endemies aan die grootste deel van die tropiese en matige gebiede van Suid-Amerika, oos van die Andes. Die dier is ook na noord-sentraal Florida en moontlik ander subtropiese dele van die Verenigde State ingevoer.

 src=
'n Vroutjie-kapibara saam met haar suigelinge
 src=
Die skelet van 'n kapibara

Die kapibara is die enigste lewende lid van die familie, Hydrochoeridae. Sommige wetenskaplikes beskou wel die dwergras, Hydrochoerus isthmius, as 'n geldige spesie. Die dwergkapibara is ongeveer die helfte so groot as 'n normale kapibara.

Die naam, "kapibara", is afkomstig van die Ou-Tupi woord, kaapĩ ûara ("gras-eter") of moontlik van die Guarani woord, kapiÿva, wat "meester van die grasse" beteken. In Afrikaans word daar soms na die dier verwys as die "watervark", 'n letterlike vertaling van die spesie se Latynse naam.

Volwasse kapibaras is tussen 105 tot 135 cm lank en weeg tussen 35 en 65 kg. Behalwe vir hulle grootte, kan die voorkoms van die kapibara wel vergelyk word met dié van 'n marmotjie. Hulle is uitstekende swemmers en hulle pote het gedeeltelike swemvliese. Hulle voorpote het vier tone en hulle agter pote het drie tone elk.

Kapibaras spandeer die groot dele van hulle lewe in die water: hulle paar in die water en gebruik die water ook om te skuil van roofdiere soos anakondas, poemas, jaguars en ook mense jagters, deur vir etlike minute onder die water te bly. Hulle kan selfs onderwater slaap deur slegs hulle neuse bo die water te laat uitsteek vir vars lug.

Die diere behoort oor die algemeen tot troppe, alhoewel hulle soms in pare of enkellopend aangetref word. Die mannetjies het 'n klier op hul neuse wat 'n vloeibare feromoon vrystel. Tydens die paartyd vryf hulle die klier aan omliggende plante en blare in die hoop om 'n vroutjie aan te trek. Wanneer hulle nie in die water is nie, word hulle in en om rivierbeddings aangetref. Hulle eet soggens en saans en hul dieet bestaan hoofsaaklik uit rivierplante, soos moerasgras, en bas.

Jong kapibaras is aansienlik ligter van kleur as die volwasse kapibaras.

Verwysings

  1. Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. (2008). Hydrochoerus hydrochaeris. 2008 IUBN Rooi Lys van bedreigde spesies. Internasionale Unie vir die Bewaring van die Natuur 2008. Verkry op 5 Januarie 2009.

Eksterne skakels

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visit source
partner site
wikipedia AF

Kapibara: Brief Summary ( Afrikaans )

provided by wikipedia AF

Die kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris), ook genoem die watervark, is 'n semi-waterliewende, plantetende soogdier. Dit is die wêreld se grootse knaagdier. Die kapibara is endemies aan die grootste deel van die tropiese en matige gebiede van Suid-Amerika, oos van die Andes. Die dier is ook na noord-sentraal Florida en moontlik ander subtropiese dele van die Verenigde State ingevoer.

 src= 'n Vroutjie-kapibara saam met haar suigelinge  src= Die skelet van 'n kapibara

Die kapibara is die enigste lewende lid van die familie, Hydrochoeridae. Sommige wetenskaplikes beskou wel die dwergras, Hydrochoerus isthmius, as 'n geldige spesie. Die dwergkapibara is ongeveer die helfte so groot as 'n normale kapibara.

Die naam, "kapibara", is afkomstig van die Ou-Tupi woord, kaapĩ ûara ("gras-eter") of moontlik van die Guarani woord, kapiÿva, wat "meester van die grasse" beteken. In Afrikaans word daar soms na die dier verwys as die "watervark", 'n letterlike vertaling van die spesie se Latynse naam.

Volwasse kapibaras is tussen 105 tot 135 cm lank en weeg tussen 35 en 65 kg. Behalwe vir hulle grootte, kan die voorkoms van die kapibara wel vergelyk word met dié van 'n marmotjie. Hulle is uitstekende swemmers en hulle pote het gedeeltelike swemvliese. Hulle voorpote het vier tone en hulle agter pote het drie tone elk.

Kapibaras spandeer die groot dele van hulle lewe in die water: hulle paar in die water en gebruik die water ook om te skuil van roofdiere soos anakondas, poemas, jaguars en ook mense jagters, deur vir etlike minute onder die water te bly. Hulle kan selfs onderwater slaap deur slegs hulle neuse bo die water te laat uitsteek vir vars lug.

Die diere behoort oor die algemeen tot troppe, alhoewel hulle soms in pare of enkellopend aangetref word. Die mannetjies het 'n klier op hul neuse wat 'n vloeibare feromoon vrystel. Tydens die paartyd vryf hulle die klier aan omliggende plante en blare in die hoop om 'n vroutjie aan te trek. Wanneer hulle nie in die water is nie, word hulle in en om rivierbeddings aangetref. Hulle eet soggens en saans en hul dieet bestaan hoofsaaklik uit rivierplante, soos moerasgras, en bas.

Jong kapibaras is aansienlik ligter van kleur as die volwasse kapibaras.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia skrywers en redakteurs
original
visit source
partner site
wikipedia AF

Hydrochoerus hydrochaeris ( Asturian )

provided by wikipedia AST

El carpincho, capibara o chigüire[2] (Hydrochoerus hydrochaeris) ye una especie de royedor de la familia de los cávidos. Ye'l royedor viviente de mayor tamañu y pesu del mundu. Habita en menaes en rexones de climes tropicales y templaos siempres cerca de l'agua, los que van dende los güelgaes del este de Panamá y de Suramérica, al norte y oriente de los Andes, hasta'l centru de la Arxentina. Ta rellacionáu colos agutíes, les chinchillas, los coipos y los cobayes.[3]

Nome

Unu de los sos nomes comunes, capibara, provién del guaraní kapiÿva,[4] que significa 'señor de la yerba';[5] ente que'l so nome científicu hydrochaeris, significa 'puercu d'agua' en griegu.[3]Suel denominase de munches formes, estes varien según el país o la ciudá en que se tea. Les más comunes son:

País Nome Arxentina Carpincho, puercu d'agua, puercu de ríu, gochu de ríu. Bolivia Carpincho, capincho, capibara, capivara, capiguara y jochi. Brasil Capivara. Colombia Chigüiro, jomo (nos llanos orientales), "ñeque" y ponche. Ecuador Carpincho, capincho y capibara. Panamá Ponchu, capibara, chigüiro Paraguái Carpincho, capincho, capibara y kapi´yva. Perú Ronsoco. Uruguái Carpincho, capincho y capibara. Venezuela Chigüiro, chigüire, y piro-piro.

Morfoloxía

Descripción

Tien un cuerpu pesáu en forma de barril y una cabeza pequeña, con una pelame parda acoloratáu na parte cimera del cuerpu que se vuelve pardu mariellu na parte inferior. Pueden crecer hasta 130 cm de llargu y llegar a pesar 65 kg. Presenten pies llixeramente palmotiaos, práuticamente escarecen de cola y tienen 20 dientes. Les sos pates posteriores son daqué más llargues que les anteriores, y los hocicos son romos, colos güeyos, narinas y oreyes na parte cimera de la cabeza. Les femes son un pocu más pesaes que los machos.[3]

Cuerpu y pelame

 src=
Un exemplar nel ríu Beni, Bolivia.

El cuerpu, qu'escarez de cola,[6] ye de forma maciza y redonda, col tueru gordu y cuatro pates curties. Les pates anteriores, tienen cuatro deos y les posteriores, tienen trés, espuestos en manera radial. Los deos gordos y paecer a pezuñes presenten unes pequeñes membranes que los xunen interdigitalmente. Los carpinchos consiguen un llargor de 100 a 130 cm y un altor al llombu de 50 a 60 cm,[7]y les femes suelen ser un pocu más grandes que los machos. El pesu mediu ye de 50 kg nos machos y 61 nes femes; sicasí, el pesu real puede variar ente 27 y 65 kg.[8][9][10] El estinguíu Neochoerus suicidens yera significativamente más grande.

La pelame ye llargu y aspru, pero en delles partes ye tan finu que puede apreciase la piel al traviés d'él. Esto fai que sían unos animales propensos a los solazos, y p'evitalo, se revuelcan na folla pa protexese la piel del sol.[11] La coloración va d'un pardu acoloratáu al gris na parte cimera, ente que la parte inferior tien un color pardu mariellu. Dellos exemplares tienen llurdios negros na cara, nel llau esterior de les pates y na parte trasera, el llargor del pelo va de 30 a 120 milímetros.

Cabeza y dientes

 src=
El so craniu paezse notablemente al de los sos parientes cavíidos, hasta nes mesmes proporciones xenerales.
 src=
Vista detallada de los incisivos.

Tienen una cabeza notablemente ancha y grande. En rellación colos parientes más próximos a la capibara, el focico ye más grande y arrondáu, ente que les narinas son pequeñes y tán bastante separaes. Nos exemplares machos, la punta del focico ta calva y dotada d'una prominencia correspondiente a la glándula olfativa. Les oreyes son pequeñes y redondes, ente que los güeyos atópense asitiaos nos llaos y tamién son pequeños. Como en munchos animales que tienen un estilu de vida parcialmente acuáticu, los güeyos, les oreyes y les narinas del carpincho atópense asitiaos na parte cimera de la cabeza,[6] de manera que cuando salen a alendar de l'agua o a reparar lo que los arrodia, casi nun sobresalen de la superficie.[12]

La fórmula dental d'esti animal ye de 1-0-1-3; lo que quier dicir que cada metá de quexal presenta un diente incisivu, un premolar y trés molares, con un total de venti dientes.[11] Los blancos caltriantes tán dotaes d'un riegu, como en toos el royedores, tán engrandaos y tresformaes n'incisivos ensin raigañu. Detrás de los incisivos abre un espaciu denomináu diastema. Los dientes posteriores tampoco tienen raigaños y tienen una morfoloxía complexa; consisten en prismes d'esmalte dental en forma de corazón o de barres, que tán dixebraes por capes de cementu. Como n'otru royedores, los dientes caltriantes y molares de les capibares crecen costantemente pa compensar la gastadura continua que provoca comer tanta yerba.[5]

Distribución y hábitat

El so geonemia ta estremada en dos árees disyuntas.

Caúna de los dos rexones tien la so subespecie correspondiente: Hydrochoerus hydrochaeris isthmius que ye la que vive na parte nord-occidental. Tien un tamañu menor qu'el Hydrochoerus hydrochaeris hydrochaeris, que vive na rexón más grande, al este de los Andes.

Pueden vivir en distintos tipos de hábitat, pero amuesen preferencia por dalgunos en concretu. Suelen atopase cerca de llagos, ríos, marismes o manglares.[7] Tamién precisen un suelu firme pa dormir, idealmente con una vexetación trupa que los sirve de proteición. P'alimentase nun tienen problema n'enfusase pola sabana y herbazal. La mayor densidá de población de carpinchos alcuéntrase nes estenses zones húmedes de Suramérica, como'l Pantanal, o la rexón de los Llanos del norte del continente, bañada pol Orinoco. Viven mayoritariamente nes llanures, pero tamién habiten n'altitúes d'hasta 1300 metro per sobre'l nivel del mar. En comparanza con otres especies animales de Suramérica, les capibares toleren abondo bien los cambeos d'hábitat provocaos pola actividá humana, y tamién pueden sobrevivir en zones tresformaes en plantíos o camperes.

Comportamiento

Actividad

 src=
Un exemplar nadando nos esteros del Iberá.

Los carpinchos son animales principalmente crepusculares. Pasen el calor del día en furacos na folla o dientro de les agües.[7] Pa dormir esconder ente una vexetación trupa; nun-yos fai falta nenguna cueva. Sicasí, nes zones onde son fadiaos poles actividaes humanes, camuden y adopten un estilu de vida nocherniegu.

Si un carpincho alvierte peligru, avisa a los demás con una lladrida curtia, y de momentu toos cuerren trotiando con una velocidá equiparable a la d'un caballu con cuenta de ponese a salvo na agua. Pueden buciar y permanecer so l'agua hasta cinco minutos, y son capaces de nadar con tol cuerpu somorguiáu sacante les oreyes, los furos nasales y los güeyos. Otru espertu nadador suramericanu, perteneciente a otra familia de royedores, ye'l coipo (Myocastor coypus). Anque dacuando tamién s'escuenden ente plantes vexetales trupes.

Charles Darwin describía asina'l comportamientu d'esta especie:

Mientres el día tán tendíos ente les plantes acuátiques o van tranquilamente a pacer la yerba de la llanura. Vistos dende cierta distancia, el so pasu y el so color fai-yos paecese a los gochos; pero cuando tán sentaos, xixilando con atención tou lo que pasa, vuelven adquirir l'aspeutu de los sos conxéneres los cavies y los coneyos.

Vida social

Viven en grupos, que pueden tar constituyíos por una pareya y les sos críes, o por un grupu más grande d'exemplares adultos. La midida de los grupos varia ente seis y venti animales. En dellos casos raros tamién puede reparase exemplares solitarios, casi siempres machos adultos.

La midida de los grupos y el so estilu de vida depende de la estación del añu y del hábitat. Mientres la estación lluviosa, estender por una gran rexón, de manera que mengua la midida del grupu. Mientres esta estación, comen enforma y atropen una reserva de grasa. La cría de los naciellos tamién se produz principalmente mientres la estación lluviosa, Mientres la estación seca, munchos exemplares axúntense alredor de los ríos y llagos más grandes, formando grupos más numberosos. Mientres esta estación, la mortalidá ye notablemente más alta, yá que aumenta la fame y les enfermedaes y cola desapaición de les plantes que los sirven de proteición, les capibares son más vulnerables a los ataques de los predadores. Investigadores de Venezuela indiquen una media de los grupos de 5,6 animales mientres la estación d'agües y de 15,9 nel mes de marzu, el más secu. En periodos enllargaos de secañu, pueden formase grandes grupos d'hasta cien exemplares, que s'axunten cerca de les agües que queden. Anque estos agrupamientos son inestables y nun duren enforma.

 src=
Vista fronteru d'un exemplar.

Cada grupu tantu familiar como mistu ta lideráu por un machu dominante,[12] que de normal ocupa esta posición mientres munchos años. Dempués vienen una o diverses femes coles sos críes y dacuando los machos subordinaos tamién formen parte del grupu. La xerarquía suel ser estable y tar bien marcada tantu ente los machos como ente les femes, y establezse per mediu de combates parcialmente agresivos.

Cada grupu habita nun territoriu d'ente 5 y 17 hectárees.[13] Anque, los animales suelen permanecer dientro d'una rexón d'unes 10 hectárees de superficie, que defenden contra les incursiones d'otros exemplares de la mesma especie. Marquen el territoriu per mediu de glándules odoríferas;[13] nos machos atópense asitiaes sobre la ñariz, y los dos sexos tienen na rexón del cursu (glándules anal).

Comunicar ente ellos per mediu d'una variedá de vocalizaciones. Ente ellos hai un soníu paecíu al ronroneo de los gatos, qu'indica sumisión, un berru d'alarma paecíu a una lladrida de perru, una manera de clic qu'espresa felicidá, xiblíos estridentes y gurníos.[14]

Alimentación

La dieta componse principalmente de yerba terrestre y complementar de xemes en cuando con plantes acuátiques. Dacuando entren en plantíos y aliméntense, por casu, de cañes d'azucre, sandíes o maíz. La creencia estendida que los pexes tamién formen parte de la dieta de les capibares ye falsa. Tienen un aparatu dixestivu desaxeradamente eficiente que-yos dexa subsistir con una dieta'l 75 % de la cual componse de namái ente cuatro y seis especies de plantes,[15]y dempués dexen de comela mientres un tiempu, dexando que les plantes d'esta especie recupérese enantes de volver comé-yla.[16]

El so aparatu dixestivu presenta diverses adaptaciones a la so dieta, como un intestín más llargu y un ciegu en forma de sacu engrandáu. De manera similar a otros royedores, como los cobaya, o los lagomorfes, los carpinchos practiquen la coprofagia o ingestión ocasional de los escrementos. Les fieces cecales son una forma blando y adesivo d'escrementos, que tán lleldaos por unes bacteries especiales nel ciegu, y que son vueltos inxerir darréu dempués de la escreción, d'esta manera, pueden estrayer el máximu de nutrientes de los sos alimentos ricos en celulosa.[7]Cuando los escrementos son espulsaos definitivamente per segunda vegada, son ovales y secos.

Les capibares, como les cobayas, nun pueden producir vitamina C por sigo mesmes, de manera qu'han de llograla per mediu de la so alimentación. En dellos exemplares en cautividá, que tuvieren evidentemente mal alimentaos, reparóse casos de escorbutu.[17]

Reproducción

 src=
Críes de Capibara cola so madre.
 src=
Capibara de pocos meses d'edá.

El machu ye quien toma la iniciativa na copulación, yá que ye él, el qu'escuerre la fema, primero per tierra y dempués dientro de l'agua. L'apareyamientu tien llugar n'agües pocu fondes, dempués d'ente seis y ocho rápidos emburries, l'actu sexual llega al so fin. El coitu puede repitise dempués d'un ratu, hasta venti veces o bien cola mesma pareya o con pareyes distintes.

L'apareyamientu puede tener llugar en cualquier dómina del añu, pero la mayoría de nacencies suelen ser na estación lluviosa (d'abril a mayu nel norte de Suramérica y n'ochobre al sur del continente). Xeneralmente, cada fema pare una vegada per añu, pero si les condiciones climátiques son favorables pueden faelo dos veces. El periodu de xestación dura unos 110 díes na subespecie septentrional y unos 150 na meridional. Les capibares son multíparas, y cada partu componer d'una media de cuatro críes, pero puede variar entres dos y ocho.[18] Les femes tienen diez mugrones que tán asitiaos por pareyes nel banduyu.

Nun constrúin niales, y pueden dar a lluz en cualquier sitiu del so territoriu. Les críes son marcadamente precoces, pesen aprosimao 1500 g al nacer, presenten una pelame completa y colos dientes permanentes. Poco dempués de la nacencia, les críes son capaces de comer yerba y pasen a ser independientes dempués de trés o cuatro meses. Les críes formen un grupu propiu dientro del grupu principal.[6][5] Dambos sexos asumen el maduror sexual aprosimao a los ventidós meses d'edá.[6]

La so llonxevidá n'estáu natural varia ente ocho y diez años, ente que los exemplares en cautividá pueden llegar a los dolce años.[7]

Enemigos naturales

El so depredadores naturales más importantes son sobremanera félidos como'l yaguar o'l ocelote, pero tamién los foinos selváticos y los caimanes. Dacuando, les críes son víctimes d'aves de presa como les harpíes, o de reptiles como l'anaconda.[7]

Rellación colos humanos

Los pueblos indíxenes suramericanos yá les cazaben pa consumir la carne procesando la piel y utilizando los dientes caltriantes con fines decorativos. Tamién tienen un papel na mitoloxía d'estos pueblos. Nes creencies tradicionales de los yanomamos, cada naciellu tien un doble en forma de capibara o de tapir que-y da la fuercia vital: si'l doble animal muérrese, tamién va morrer la persona.

Caza y usos

Talabartería

Son cazaos pola so piel y la so carne.[19]Nes rexones del conu sur americanu (rioplatense) hai cazadores profesionales conocíos como «carpincheros», que practiquen la caza del citáu mamíferu con fines comerciales. Tamién son bien numberoses les persones que los cacen pa usu propiu, y del mesmu suela aprovechar la so piel como un cueru, de color marrón claru y con pequeños llurdios más clares, que ye especialmente apreciáu pa la talabartería en Venezuela, Paraguái y na Arxentina pa la confección de guantes, calzáu, petrines y chaquetes de cueru. Tamién a partir de la mesma ellabórense bridas, montadures y fústigas.[20] De la grasa del capibara estrayi'l so aceite, el que s'emplega como una melecina d'orixe natural.

Como fonte de proteína

La so carne ye magra, de fuerte golor y de bona calidá, con escasa grasa y presenta un bien so conteníu de colesterol. Ye consumida especialmente nes llanures de Colombia y Venezuela, onde la salen dempués d'ensugala, poner n'escabeche y comer nos díes d'astinencia. Ye creencia estendida en Suramérica qu'esistiría un antiguu documentu eclesiásticu oficial que lu clasificaría ente los pexes», por motivu de la so manera de vida acuáticu, el so golor similar al del pexe y la so piel poco peluda,[11][4][21][22] anque ye una lleenda, y esisten lleendes similares n'otres relixones de la Tierra sobre otros animales acuáticos, como por casu los castores.

N'Arxentina, Brasil y Uruguái, la carne sirve principalmente pa faer salchiches. Na Arxentina hasta esisten criadorios comerciales de la especie en delles provincies del mariña fluvial.[23] N'en la rexón de los llanos de Colombia y Venezuela, por causa de los múltiples usos d'esti animal, yá hai intentos de criar a los chigüiros, similares a la esperiencia arxentina; en granxes con fines comerciales.[24]

Caltenimientu y amenaces

Munchos de los hábitats fayadizos pa esta especie alcuéntrase en rexones bien utilizaes pal llendo. Como los humanos preparen fontes d'agua pa los sos animales, embriven la cantidá de carnívoros per mediu de la caza y como los bovíns caltienen la yerba curtio, en munches zones producióse un aumentu de la so población. Censos de los latifundios bovinos de la rexón de los Llanos revelaron una densidá de Hydrochoerus hydrochaeris d'ente 50 y 300 /km². Los propietarios de terrenes de llendo escorrer, especialmente mientres la estación seca, yá que consideren que les capibares afaren cola comida de los sos animales. Sicasí munches persones consideren que ye cruel la matanza de dichu animal per parte d'estos latifundistes, yá que se fai a garrotazos, disparos o con perros de caza.

Nel Brasil principalmente, esisten persones que creen que ye bonu cazales polos daños que supuestamente causen nos cultivos industriales; tales como'l de la soya y el miyu, y especialmente nos plantíos d'arroz, onde podríen causar una devastación considerable. En dichos sitios considérase-yos equivocadamente como a una plaga.[24]

Nes rexones en que son cazaos en cantidaes comerciales, como por casu nes rexones de la frontera colombo-venezolana, yá son raros los sos avistajes per parte de los locales.[ensin referencies] N'otres naciones, como nel Perú, el so númberu amenorgóse drásticamente o sumieron de resultes del so consumu voraz y/o la desapaición del so hábitat.[ensin referencies] Anque, polo xeneral son abondoses y tienen nuna amplia distribución n'otres rexones del continente suramericanu, nun se-yos considera una especia amenazada por tal motivu.

Doma

Delles persones tienen exemplares d'esta especie como animal de compañía. A pesar del so gran tamañu y exoticidad, pueden ser compañeros xentiles. Ye necesariu esterilizar a los machos a la edá ente 6 y 9 meses pa evitar que se vuelvan agresivos y territoriales. Como otru royedores, puédese-yos domar por qu'apriendan a faer ciertos trucos, como sentase o pidir comida. Les capibares de compañía tán consideraos animales candiales y llimpios.[25]

Como animal de compañía, ye necesariu poder satisfaer toles necesidaes d'un animal d'esti tipu, como un abelugu onde acovecese, comida fayadiza, yerba y paya, según un espaciu d'agua onde pueda xugar (ensin agua onde poder bañase, les capibares pueden desenvolver un trestornu cutaneu qu'en dellos casos puede aportar a mortal). Nel casu de cases particulares, esta última necesidá puede consiguise con una piscina prefabricada grande.[25]

Sistemática y taxonomía

 src=
Cavia aperea , pequeñu royedor de Suramérica ta estrechamente rellacionáu con Hydrochoerus hydrochaeris.

Hydrochoerus hydrochaeris ye l'únicu representante viviente de la familia de Hydrochoerinae.[26] Anque investigaciones xenétiques demostraron qu'el royedores del xéneru Kerodon tán rellacionaos más estrechamente con Hydrochoerus hydrochaeris que colos cobayas (Cavia porcellus), de manera que Hydrochoeridae resultó un grupu parafiléticu. Los sistemáticos modernos, como Wilson & Reeder (2005), clasifiquen a Hydrochoerus hydrochaeris dientro del grupu de los cávidos (Caviidae) y arrexuntar con Kerodon dientro la subfamilia Hydrochoeridae. Dientro de los royedores, pertenecen a la superfamilia de los cavioïdeus, igual que los agutíes (Dasyproctidae), les pacas (Cuniculidae) y los pacaranas (Dinomyidae).

Los antepasaos fósiles de Hydrochoerus hydrochaeris, tán representaos por diversu xéneros a partir del Miocenu cimeru.[27] Les formes más primitives tán clasificaes dientro la subfamilia de los cardiaterinos, qu'anque ye parafilética, los representantes más recién del grupu desenvolver a partir d'elles. Conozse la subfamilia de los protohidroquerinos del Pliocenu, col únicu xéneru Chapalmatherium (tamién conocíu como Protohydrochoerus). El craniu d'estos animales yera'l doble de grande qu'el del H. hydrochaeris actual, y los sos miembros tamién yeren considerablemente más llargos. La subfamilia de los hidroquerinos, a la cual pertenez el H. hydrochaeris, apaeció nel Pliocenu superior.[27] Toes los restos fósiles de royedores xigantes provienen del continente americanu.

En delles sistemátiques, los dos subespecies descrites más arriba, H. h. isthmius y H. h. hydrochaeris, tán clasificaes como especies distintes.

En cuanto al nome científicu correctu del xéneru, hai un llargu discutiniu ente'l nome Hydrochoerus, creáu por Brisson en 1762, y el nome Hydrochaeris, instauráu por Brünnich en 1772. Dambos nomes provienen de les pallabres griegues hydros (agua) y choiros (puercu). El nome dáu por Brisson foi refugáu mientres enforma tiempu, yá que nun se conformaba nes normes de la nomenclatura binomial. Anque la Comisión Internacional de Nomenclatura Zoolóxica declaró válidu'l nome de Hydrochoerus por cuenta del so ampliu usu, de manera que Hydrochoerus hydrochaeris ye'l nome científicu correctu.

 src=
Una exemplar de compañía con un arnés.

Lliteratura

El chigüiro, como se-y conoz en Colombia, fíxose popular gracies a los llibros infantiles del escritor colombianu Ivar Da Coll. Dende entós consolidóse como un clásicu de los llibros d'imáxenes en Llatinoamérica cola saga Chigüiro (Norma, 1987), conformada por seis histories ensin pallabres ("Chigüiro chistosu", "Chigüiro atopa ayuda", "Chigüiro viaxa en chiva", "Chigüiro y el bañu", "Chigüiro y el llapiceru" y "Chigüiro y el palu").[28] Esta saga complementóse con nuevos títulos publicaos pola editorial Babel ("Chigüiro Abo y Arreya", "Chigüiro Rata Ratón" y "Chigüiro vase"). [29]

Referencies

  1. Queirolo, D., Vieira, Y. & Reid, F.. «Hydrochoerus hydrochaeris» (inglés). Llista Roxa d'especies amenazaes de la UICN 2012.2. Consultáu'l 25 de xunu de 2013.
  2. Estos trés formes son les úniques qu'apaecen nel Diccionariu de la llingua española de la Real Academia Española. Pa los demás nomes polos que se-y conoz en delles rexones, ver la seición «Nome».
  3. 3,0 3,1 3,2 «Capybara» (inglés). Chester Zoo (RU). Consultáu'l 29 de payares de 2009.
  4. 4,0 4,1 «Capybara Natural History» (catalán). JunglePhotos.com. Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  5. 5,0 5,1 5,2 «Capybara Bristol Zoo Gardens» (inglés). Consultáu'l 29 de payares de 2009.
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 «Capybara» (inglés). British Broadcasting Corp.: Science and Nature: Animals. Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  7. 7,0 7,1 7,2 7,3 7,4 7,5 7,6 «Capybara». Zoo de Phoenix (2006). Consultáu'l 29 de payares de 2009.
  8. «Capybara Facts» (inglés). Smithsonian National Zoological Park. Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  9. The Encyclopædia Britannica (1910) Capybara(de Google Books)
  10. «Capybara» (inglés). Palm Beach Zoo.. Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  11. 11,0 11,1 11,2 «Capybara fact sheet» (inglés). Consultáu'l 29 de payares de 2009.
  12. 12,0 12,1 Ian Willoughby (2002). «Predation Defense». The Capybara. Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  13. 13,0 13,1 Herrera, Y. & D. W. Macdonald. «Resource utilization and territoriality in group-living capybara». Journal of Animal Ecology 58. páxines 667-680.
  14. Ian Willoughby (2002). «Vocalizations». The Capybara. Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  15. Quintana, R. D., S. Monge, et al.. «Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Parana River, Arxentina». Mammalia 62.
  16. Barreto, G. R. i Y. Ferrera. «Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela». Journal of Tropical Ecology 14.
  17. GR Cueto, R Allekotte, & FO Kravetz. «Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine». Journal of Wildlife Diseases 36. http://www.jwildlifedis.org/cgi/reprint/36/1/97. Consultáu 'l 24 de xineru de 2010.
  18. The Encyclopædia Britannica (1910) Capybara (de Google Books)
  19. Adriana Maldonado-Chaparroa & Daniel T. Blumstein. «Management implications of capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) social behavior». Biological Conservation 141.
  20. Smith, N. J. H. (1981). "Caimans capybaras otters manatees and man in amazonia." Biological Conservation 19(3): 177-187.
  21. Lipske, Michael. The Ranchers' Favorite Rodent. National Wildlife Federation (Feb/Mar 2006, vol. 44 non. 2)|consulta: 24-01-2010
  22. "In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy", Brian Ellsworth, New York Sun (24 de mazu de 2005)
  23. Teunoloxía pal manexu y cría del carpincho
  24. 24,0 24,1 Katia Maria Paschoaletto Michi de Folles Ferraz, Marrie-Anne Lechevalier, Hilton Thadeu Zarate do Couto & Luciano Martins Verdade. «Damage caused by Capybaras in a corn field». Scientia Agricola 60. páxines191-194. http://www.scielo.br/pdf/sa/v60n1/14563.pdf. Consultáu 'l 24 de xineru de 2010.
  25. 25,0 25,1 «Capybaras in captivity» (inglés). Consultáu'l 28 de payares de 2009.
  26. Mones, Á. 1991. Monografía de la familia Hydrochoeridae (Mammalia: Rodentia). Sistemática - Paleontoloxía - Filoxenia - Bibliografía. Courier Forschungsinstitut Senckenberg, 134:v + 1-235, figs. 1-50. Frankfurt
  27. 27,0 27,1 The Paleobiology Database |fechaaccesu=24-01-2010. Información taxonómica y de distribución sobre'l rexistre fósil de plantes y animales.
  28. . Consultáu'l 1 de payares de 2015.
  29. . Consultáu'l 1 de payares de 2015.

Bibliografía

  • Mones, Álvaro y Ojasti, Juhani (1986). Hydrochoerus hydrochaeris. Mammalian Species. (264):1-7, figs. 1-3.. ISSN 0076-3519.
  • Mones, Álvaro y Ojasti, Juhani (1991). Monografía de la familia Hydrochoeridae (Mammalia: Rodentia). Sistemática - Paleontoloxía - Filoxenia – Bibliografía Courier Forschungsinstitut Senckenberg 134:v + 1-235, figs. 1-50.
  • Mones, A. y Kühl de Mones, O. (1981). Estudio sobre la familia Hydrochoeridae (Rodentia), X. Nomenclatura vernácula del xéneru Hydrochoerus Brisson, 1762 1(15):225-257, fig. 1.
  • Nowak, Ronald M. (1999). Walker's mammals of the world. ISBN 0-8018-5789-9.
  • Wilson, D. Y. y Reeder, D. N. (2005). Mammal Species of the World. ISBN 0-8018-8221-4.

Enllaces esternos

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Hydrochoerus hydrochaeris: Brief Summary ( Asturian )

provided by wikipedia AST
Hydrochoerus hydrochaeris

El carpincho, capibara o chigüire (Hydrochoerus hydrochaeris) ye una especie de royedor de la familia de los cávidos. Ye'l royedor viviente de mayor tamañu y pesu del mundu. Habita en menaes en rexones de climes tropicales y templaos siempres cerca de l'agua, los que van dende los güelgaes del este de Panamá y de Suramérica, al norte y oriente de los Andes, hasta'l centru de la Arxentina. Ta rellacionáu colos agutíes, les chinchillas, los coipos y los cobayes.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia AST

Kapibara ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Kapibara (lat. Hydrochoerus hydrochaeris) — Hydrochoeridae fəsiləsinə, yarımsu həyatı keçirən otyeyən məməli. Hydrochoerus cinsinə aid olan iki müasir növdən biri. Kapibara — müasir gəmiricilər arasında ən böyüyüdür.

Etimalogiya

Bu ad öz kökünü ka'apiûara sözündən alır. Ölmüş Tupi dilindən tərcümədə (Quarani dilinə qohum dil) «incə otları yeyən» (kaá (ot) + píi (incə) + ú (yemək) + ara (-ən))[1] anlamını daşıyır. Orijinala yaxın şəkildə kapivara formasında portuqal dilinə daxil olmuş və əsasən Braziliyada istifadə edilir. Kapibara sözü isə ispan dilindən ingilis, yapon, alman, rus və digər dillərə keçmişdir. Latın Amerikasının bəzi ölkələrində isə carpincho (Argentina, Peru və s.), chigüiro (Venesuela, Kolumbiya), jochi (Boliviya), ñeque (Kolumbiya) və s. adlandırılır.

Növün adı olan Hydrochoerus hydrochaeris tərcümədə «su donuzu» (q.yun. ὕδωρ — su + χοῖρος — donuz) anlamını verir.

Xarici görünüş

Yetkin fərdlərin uzunluğu 1—1,35 m, hündürlüyü isə 50-60 sm təşkil edir. Erkəklər 34—63 kq, dişilər 36—65,5 kq (ölçmələr Venesuela lyanoslarında yaşayan kapibaralarda aparılmışdır)[2]. Erkəklər bir qayda olaraq dişilərdən iri olur.

Ağır bədən qruluşuna malik olurlar. Xarici görtünüş baxımından iri başlı dəniz donuzcuğuna bənzəyirlər. Başı iri və əzələlidir. Üst dodağı şişmandır. Qulaqları qısa və dairəvi formadadır. Gözləri xırdadır. Ətrafları kifayət qədər qısadır. Ön ətraflarında 4, arxa ətraflarında 3 barmaq vardır. Barmaqlar arasında pərdə vardır və sonucunda güçlü dırnaqlara sahibdir. Bədənləri uzun (30–120 mm)və sərt tüklərıə örtülüdür. Bədəninin üzəri qırmızı-qonurdan, doz rəngə, qarın nahiyəsi bir qayda olaraq sarı-qonur rəngdə olur. Balalar nisbətən parlaq rəngdə olurlar. Dişilər 3 çüt əmcəyə sahibdirlər.

Kəlləsi böyük, enli və güçlü quruluşa sahibdir. 20 dişə sahibdir. Dişləri kökə sabib olmadığından ömrü böyü yenilənə bilir. Xromoson sayı 66-dır.

Yayılması

 src=
Kapibaranın yayılma arealı

Kapibaralara Mərkəzi və Cənubi Amerikanın tropik və mülayim qurşaq arası su tutarlarının kənarlarında müşahidə edilirlər — Panamadan Uruqvay və şimal-şərqi Argentina.

Ağaşıdakı ölkələrdə müşahidə edilirlər: Argentina, Boliviya, Braziliya, Venesuela, Qayana, Kolumbiya, Paraqvay, Peru, Uruqvay, Fransa Qvianası. Yayılma arealı zonasına Orinoko, Amazonka və La-Plata çayları hövzəsi daxildir. Yayılmasında sərhədləyici faktor havanın və suyun temperaturudur. Dağlarda ancaq 1300 metrə qədər ərazilərdə görülür[2].

1991-ci ildə kapibaranın cırtdan forması olan canlıları — Kiçik sudonuzcuğu (Hydrochoerus isthmius Goldman, 1912) adı ilə müstəqil növ elan edilmişdir. Onlara Panamanın şimalından Kolumbiyaya və şimal-qərbi Venesuelaya qədər müşahidə edilirlər. Ölçülərinə görə bu canlılar kapibaradan gözlə görüləcək dərəcədə kiçikdirlər.

Sudonuzcuqlarına aid palıqlar hələ üst miosen dönəminə aiddir. Bu qəbildən olan heyvanlar Hydrochoerinae alt fəsiləsinə daxil edilir. Alt fəsiləyə daxil olan bütün növlər Mərkəzi və Cənubi Amerika ərazisində qeydə alınmmışdır[2].

Həyat tərzi və qidalanması

Yarımsu həyat tərzi keçirir. Sudan nadir hallarda 500–1000 m[2] aralıqlarda müşahidə olunur. yayılma arealı su səviyyəsinin dəyişdiyi mövsümlərdən aılı olaraq dəyişir. Quraq mövsümlərdə iri çayların və su tutarlarının kəmnaerlarında müşahidə edilirlər. Qida tapmaq məqsədi ilə uzaq məsafələri belə qət edə bilirlər.

Bu canlılar əsasən gündüz həyat tərzi keçirirlər. Ancaq insan və yırtıcılar onları narahat etdikdə gecə həyat tərzinə keçirlər.

Carpincho (Hydrochoerus hydrochaeris) Iberá.jpg

Kapibaralara yaxşı üzür və suya baş vura bilirlər. Göz, burun və qulaqların yerləşmə xüsusiyyətlərindən asılı olaraq, onlar üzərkən suyun üzərində qalır.

Təbii düşmənləri — vəhşi itlər, timsah kaymanları, orinoko timsahı, yaquar, oselot, anakonda. Onlar düşmənlərindən suyun altında, burun dəlikləriuni isə üstündə tutaraq gizlənə bilirlər.

Onlar əsasən təzə otlar və su bitkiləri ilə qidalanırlar.

Sosial struktur və çoxalma

 src=
Balaları ilə birlikdə olan kapibara

Kapibara sosiual canlılardır. Əsasən 10—20 başdan ibarət olan qruplarda yaşayırlar. Qrup dominantlıq edən erkəkdən, dişilərdən, tabe olmuş erkəklərdən və balalardan ibarətdir. Erkəklərin 5—10 % tənha yaşayır. Adətən dominat erkəklər onlara rəqib olacaq erkəkləri qovurlar. Quraq ərazilərdə qrupda fərdlərin sayı çoxalır. Quraq mövsümlərdə qruplardakı fərdlərin sayı yüzlərlə olur. Kapibara sürüləri bəzən 10 ha-larla ərazini tuturlar. Minimal yaşayın ərazisi 1 ha-dır. Ərazilərini işarələyən bu canlılar bəzən ərazi uğrunda davalara səbəb olurlar.

Əlaqə üçün əsasən səslərdən istifadə edirlər.

Kapibaralar il boyu çoxala bilirlər. Ancaq cütləşmə əsasən yağışlar mövsümünün əvvəllərində baş tuutur. Çütləşmə suda baş tutur. Boğazlıq dövrü 150 gün davam edir. Doğumun böyük əksəriyyəti sentyabr-noyabr ayları gerçəkləşir (Venesuela)[2]. Doğun quruda, aşıq bir ərazidə baş tutur. 2—8 arası bala doğurlar. Balalar anadan gəlmə diçlərə sahib olur və artıq gözləri açıq olur. Yeni doğulan baların çəkisi 1,5 kq-dır. Balalar qrupun digər dişiləridə baxa bilir. Balalar doğulduqdan bir qədər sonra ananın arxansına gedə və otla qidalana bilir. Bununla belə südlə bəslənmə 3-4 ay davam edir.

Onlar artıq 15—18 ayında yetkinləşirlər və 30—40 kq çəkiyə sahib olurlar.

Tarixdə

Bir neçə yüz il əvvəl Katolik kilsəsi kapibara ətini yeyiləcək qidalar sirasına daxil edir. Bundan sonra onların Cəniubi Amrerikanın bir çox ölkələriində məşhurluq qazanır (əsasən Venesuela)[3].

Populyasiyanın statusu

Əsas düşmənləri: suda — anakondalarkaymanlar, quruda — yaquar. Onların balalarını isə urubular (Coragyps atratus), həmçinin çöl itləri yeyir[2].

Kapibaralar qorunan canlılar siyahısına daxil deyillər. Onlar Torpaqların kənd təsərrüfatına cəlb olunması quraqlıq mövsümündə onların asasnlıqla qida tapmalarına səbəb olur[4]. Araşdırmalar göstərirki, otlaq ərazilərdə bu canlıların sayı əl dəyməmiş ərazilərindəkindən çoxdur. Ən böyük populyasiyada hər hektara 2—3,5 baş düşür[2].

 src=
Parkda kapibara

Hal-hazırda kapibara xüsusi fermalarda (Venesuela) ət və dərisinə görə bəslənilirlər. Onların piyi həmcinin ətriyyat istehsalında istifadə edilir. Yeyənlər kapibara ətini dad və görünüş baxımından donuz ətinə bənzədirlər.

Rio-de-Janeyro, Minas-Jerays, San-Paulu ştatları ərazisində yerləşən təbii rezeruvarlarda Rickettsia rickettsii bakteriyası tərəfindən törədilən "qayalı dağlar ləkəli qızdırması" xəstəliyi müşahidə edilmişdir. Xəstəlik Amblyomma cajennense gənələri vatəsi ilə insana da keçə bilir. Bu parazitlər kapibaralarda yaşayır və otlaqlarda insanlara keçə bilir[5]

İstinadlar

  1. http://www.yourdictionary.com/capybara Your dictionary
  2. 2,0 2,1 2,2 2,3 2,4 2,5 2,6 Mones, A. and Ojasti, J. 1986. Hydrochoerus hydrochaeris. Mammalian Species No. 264: 1-7. Published by The American Society of Mammalogists.
  3. In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy. by Brian Ellsworth (Special to the Sun) March 24, 2005.
  4. Ojasti, J., and G. Medina-Padilla. 1972. The management of capybara in Venezuela. Trans. N. Amer. Wildl. Nat. Res. Conf., 37:268-277.
  5. Rodrigo N. Angerami, Mariângela R. Resende, Adriana F.C. Feltrin, Gizelda Katz, Elvira M. Nascimento, Raquel S.B. Stucchi, Luiz J. Silva. 2006. Brazilian Spotted Fever: A Case Series from an Endemic Area in Southeastern Brazil. Epidemiological Aspects. Annals of the New York Academy of Sciences 1078 (1), 170—172. Absract

Mənbə

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Kapibara: Brief Summary ( Azerbaijani )

provided by wikipedia AZ

Kapibara (lat. Hydrochoerus hydrochaeris) — Hydrochoeridae fəsiləsinə, yarımsu həyatı keçirən otyeyən məməli. Hydrochoerus cinsinə aid olan iki müasir növdən biri. Kapibara — müasir gəmiricilər arasında ən böyüyüdür.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipediya müəllifləri və redaktorları
original
visit source
partner site
wikipedia AZ

Kapibara ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar c'hapibara (Hydrochoerus hydrochaeris pe Hydrochaeris hydrochaeris) eo krigner brasañ ar bed. War-dro 65 kg eo pouez ar par deuet d'e oad gour.

Rummatadur

A-wechoù e vez renket ar c'hapibara er c'herentiad Hydrochaeridae.

Ar c'hapibaraed hag an dud

Chaseet e vezont evit o c'hig blazet-mat a vez sec'het ha sallet hag o lêr a ya d'ober ul lêr a galite.

 src=
Tiriad ar c'hapibara e gwer

Commons
Muioc'h a restroù diwar-benn

a vo kavet e Wikimedia Commons.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Kapibara: Brief Summary ( Breton )

provided by wikipedia BR

Ar c'hapibara (Hydrochoerus hydrochaeris pe Hydrochaeris hydrochaeris) eo krigner brasañ ar bed. War-dro 65 kg eo pouez ar par deuet d'e oad gour.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia BR

Capibara ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
 src=
Un capibara al Brasil

El capibara (Hydrochoerus hydrochaeris), conegut localment com a chigüiro, carpincho, majas (espanyol) o capivara (portuguès), és el rosegador més gros del món. Viu a Sud-amèrica i és un parent proper dels agutís, les xinxilles, els coipús i els conills porquins. El seu nom comú, que prové del tupí ka'apiûara, significa 'menja-herba' (literalment, 'menja-fulles primes'),[2] mentre que el seu nom específic, hydrochaeris, deriva dels ètims grecs ὕδωρ, 'aigua' i χοίρος, 'porc'.

Els capibares tenen el cap petit i el cos en forma de barril, amb el pelatge de color marró vermellós a la part superior i marró groguenc a la inferior. Poden fer fins a 130 cm de llargada i pesar fins a 65 kg. Tenen els peus lleugerament palmejats, manquen de cua i tenen 20 dents. Les potes posteriors són lleugerament més llargues que les anteriors i el musell és rom, amb els ulls, els narius i les orelles a dalt del cap. Les femelles pesen una mica més que els mascles.[3]

Descripció

Cos i pelatge

Els capibares són els rosegadors més grossos del món.[4] Tenen el cos massiu i rodanxó, amb un tronc robust i quatre potes curtes. Les potes anteriors tenen quatre dits i les posteriors en tenen tres, arranjats de manera radial. Els dits gruixuts i semblants a peülles estan palmejats amb petites membranes. Aquest animal no té cua.[5] Els capibares assoleixen una longitud de 100 a 130 cm i una alçada a l'espatlla de 50 a 60 cm,[6] i les femelles solen ser una mica més grans que els mascles. El pes mitjà és de 50 kg en els mascles i 61 en les femelles; tanmateix, el pes real pot variar entre 27 i 65 kg.[7][8][9]

El pelatge és llarg i aspre, però en algunes parts és tan prim que s'hi pot veure la pell a través. Això els fa propensos a les insolacions, així que es rebolquen al fang per protegir-se la pell del sol.[10] La coloració va d'un marró vermellós al gris a la part superior, mentre que la part inferior té un color marró groguenc. Alguns exemplars tenen taques negres a la cara, al costat exterior de les potes i al darrere. La longitud dels pèls va de 30 a 120 mm.

Cap i dents

 src=
El crani del capibara s'assembla bastant al dels seus parents de la família dels càvids i fins i tot té les mateixes proporcions generals.
 src=
Vista detallada de les incisives

Els capibares tenen el cap bastant ample i gros. En relació amb els parents més propers al capibara, el musell és gran i arrodonit, mentre que els narius són petits i estan bastant separats. En els mascles, la punta del musell és calba i està dotada d'una conspícua glàndula odorífera. Les orelles són petites i arrodonides, mentre que els ulls estan situats vers els costats i també són petits. Com en molts animals que tenen un mode de vida parcialment aquàtic, els ulls, les orelles i els narius del capibara estan situats vers la part superior del cap,[5] de manera que quan surten a respirar de l'aigua o a observar el que els envolta, gairebé no sobresurten de la superfície.[11]

La fórmula dental d'aquest animal és 1-0-1-3; això vol dir que cada meitat de la mandíbula presenta una dent incisiva, una premolar i tres molars, amb un total de vint dents.[10] Les blanques incisives estan dotades d'un solc, com en tots els rosegadors, estan engrandides i transformades en incisives sense arrel. Darrere les incisives s'obre un espai denominat «diastema». Les dents posteriors també manquen d'arrels i tenen una morfologia complexa; consisteixen en prismes d'esmalt dental en forma de cor o de barres, que estan separats per capes de cement. Com en altres rosegadors, les dents incisives dels capibares creixen constantment per compensar el desgast continu que provoca menjar herba;[12] les molars també creixen constantment.

Distribució i hàbitat

Els capibares tenen un àmbit de distribució que comprèn gairebé tot Sud-amèrica a l'est dels Andes i va des de l'est de Veneçuela i la Guyana fins a l'Uruguai i el nord-est de l'Argentina.[6] Cadascuna de les dues regions té la seva subespècie corresponent: Hydrochoerus hydrochaeris isthmius és la que viu a la part nord-occidental. És una mica més petita que Hydrochoerus hydrochaeris hydrochaeris, que viu a la regió més gran, a l'est dels Andes.

Els capibares poden viure en diferents tipus d'hàbitats, però mostren preferència per alguns en concret. Tendeixen a trobar-se a prop de llacs, estanys, rius, aiguamolls o manglars.[6] També necessiten un sòl ferm on dormir, idealment amb una vegetació espessa que els serveixi de protecció. Per tal d'alimentar-se, no tenen problema en endinsar-se en sabanes i herbassars. La major densitat de població de capibares es troba a les extenses zones humides de Sud-amèrica, com el Pantanal, o la regió dels Llanos del nord del continent, banyada per l'Orinoco. Viuen majoritàriament a les planes, però també habiten a altituds de fins a 1.300 metres per sobre el nivell del mar. En comparació amb altres espècies animals de Sud-amèrica, els capibares toleren bastant bé els canvis d'hàbitat provocats per l'activitat humana i també poden sobreviure en zones transformades en plantacions o pastures.

Comportament

Activitat

Els capibares són animals principalment crepusculars. Passen les hores més caloroses del dia en forats al fang o en aigües somes.[6] Per dormir s'amaguen entre vegetació espessa; no fan caus. En canvi, a les zones pertorbades per l'activitat humana canvien i adopten un mode de vida nocturn.

 src=
Si se senten amenaçats, els capibares s'amaguen dins l'aigua.

En cas de perill, poden córrer ràpidament, però si és possible fugen llançant-se dins l'aigua. Són excel·lents nedadors que se submergeixen gairebé completament dins l'aigua, de manera que només sobresurten els ulls i els narius. A vegades també s'amaguen entre plantes vegetals espesses. Tanmateix, també poden recórrer grans distàncies bussejant. Tanmateix, només entren en aigües profundes per a fugir d'algun perill i duen a terme la gran majoria d'activitats en aigües somes o a la terra ferma.

Comportament social

Els capibares viuen en ramats, que poden consistir en una parella i les seves cries, o en un grup més gran d'exemplars adults. La mida dels grups varia entre sis i vint animals. En alguns casos rars també es poden observar exemplars solitaris, gairebé sempre mascles adults.

La mida dels ramats i el seu mode de vida depenen de l'estació de l'any i de l'hàbitat. Durant l'estació plujosa, els capibares s'estenen per una gran regió, de manera que disminueix la mida del ramat. Durant aquesta estació, mengen molt i acumulen una reserva de greix. La cria dels nounats també es produeix principalment durant l'estació plujosa. Durant l'estació seca, molts exemplars es reuneixen al voltant dels rius i llacs més grans, formant ramats més grans. Durant aquesta estació, la mortalitat és notablement més alta, car augmenten la fam i les malalties i, amb la desaparició de les plantes que els serveixen de protecció, els capibares són més vulnerables als atacs dels depredadors. Investigacions de Veneçuela indiquen una mida mitjana dels ramats de 5,6 animals durant l'estació plujosa i de 15,9 al març, el mes més sec. En períodes prolongats de sequera, es poden formar grans ramats de fins a 100 exemplars, que es reuneixen al voltant de les aigües que queden. Tanmateix, aquests agrupaments són inestables i no duren gaire.

Cada grup familiar o ramat és liderat per un mascle dominant,[11] que sovint ocupa aquesta posició durant anys i anys. Després vénen una o diverses femelles, juntament amb les seves cries i a vegades, els mascles subordinats també poden formar part del grup. La jerarquia sol ser estable i estar ben marcada tant entre els mascles com entre les femelles i s'estableix per mitjà de combats parcialment agressius.

 src=
Vista frontal d'un capibara

Cada grup habita en un territori d'entre 5 i 17 hectàrees.[13] Tanmateix, els animals solen romandre dins una regió d'unes 10 hectàrees de superfície, que defensen contra les incursions d'altres exemplars de la mateixa espècie. Marquen territori per mitjà de glàndules odoríferes;[13] en els mascles, estan situades a sobre del nas i els dos sexes en tenen a la regió de l'anus (glàndules anals).

Els capibares es comuniquen entre ells per mitjà d'una varietat de vocalitzacions.[14] Entre ells, hi ha un so semblant al ronc dels gats, que indica submissió, una crida d'alarma semblant a un lladruc, una mena de clic que expressa felicitat, xiulets estridents i grunyits.

Dieta

La dieta dels capibares es compon principalment d'herbes terrestres i la complementen de tant en tant amb plantes aquàtiques. A vegades entren en plantacions i s'alimenten, per exemple, de canyes de sucre, síndries o blat de moro. La creença estesa que els peixos també formen part de la dieta dels capibares és falsa. Tenen un aparell digestiu extremament eficient que els permet subsistir amb una dieta el 75% de la qual es compon d'entre, només, quatre i sis espècies de plantes.[15] S'han observat casos en què els capibares d'una zona s'alimentaven durant un temps d'una mateixa espècie de planta i després deixaven de menjar-se-la durant un temps, permetent que les plantes d'aquesta espècie es recuperin abans de tornar-se-la a menjar.[16]

L'aparell digestiu dels capibares presenta diverses adaptacions a la seva dieta, com ara un intestí més llarg i un cec en forma de sac engrandit. De manera similar a altres rosegadors, com els conills porquins, o els lagomorfs, els capibares practiquen la coprofàgia, o ingestió ocasional dels excrements. Els fems cecals són una forma tova i adhevisa d'excrements, que són fermentats per uns bacteris especials al cec i que són reingerits immediatament després de l'excreció. D'aquesta manera, els capibares poden extreure el màxim de nutrients dels seus aliments rics en cel·lulosa.[6] Quan els excrements surten per segona vegada, són ovals i secs i són expulsats definitivament.

Els capibares, com els conills porquins, no poden produir la vitamina C per si mateixos, de manera que l'han d'obtenir del seu aliment. En alguns exemplars en captivitat, que havien estat, evidentment, mal alimentats, s'han observat casos d'escorbut.[17]

Reproducció

 src=
Cries de capibara amb la seva mare

El mascle és qui pren la iniciativa en la copulació, car és ell el que persegueix la femella, primer a terra i després dins l'aigua. L'aparellament té lloc en aigües somes. Després d'entre sis i vuit ràpides empentes, l'acte sexual arriba a la seva fi. El coit es pot repetir després d'una estona, fins a vint vegades o bé amb la mateixa parella o bé amb parelles diferents.

L'aparellament pot tenir lloc en qualsevol època de l'any, però la majoria de naixements cauen a l'estació plujosa (d'abril a maig al nord de Sud-amèrica i a l'octubre al sud del continent). Generalment, cada femella dóna a llum una ventrada per any, però si les condicions climàtiques són favorables en poden parir dues. El període de gestació dura uns 110 dies en la subespècie septentrional i uns 150 en la meridional. Els capibares són multípars i la ventrada es compon en mitjana de quatre cries, però pot variar entre dues i vuit.[8] Les femelles tenen deu mugrons que estan arranjats per parelles al ventre.

Els capibares no construeixen nius i poden donar a llum a qualsevol indret del seu territori. Les cries són marcadament precoces, pesen aproximadament 1.500 grams en néixer i venen al món amb un pelatge complet i ja amb les dents permanents. Poc després de néixer, les cries ja són capaces de menjar herba i esdevenen independents després de tres o quatre mesos. Les cries formen un grup propi dins el grup principal.[5][12] Ambdós sexes assoleixen la maduresa sexual amb aproximadament vint-i-dos mesos d'edat.[5]

 src=
Una anaconda devora un capibara. Exhibició al Museu de Senckenberg (Frankfurt).

La longevitat dels capibares en estat natural varia entre vuit i deu anys, mentre que els exemplars en captivitat poden arribar als dotze anys.[6]

Depredadors

Els enemics naturals més destacats del capibara són sobretot fèlids com el jaguar o l'ocelot, però també els gossos dels matolls i els caimans. A vegades, les cries cauen víctimes d'ocells de presa com les harpies i els caracarans, o de rèptils com l'anaconda.[6]

Relació amb els humans

 src=
Un capibara a la pampa boliviana

Amerindis

Els pobles indígenes sud-americans ja caçaven el capibara per consumir-ne la carn, processar-ne la pell i utilitzar-ne les dents incisives amb fins decoratius. Els capibares també tenen un paper en la mitologia d'aquests pobles. En les creences tradicionals dels Yanomami, cada nounat té un doble en forma de capibara o de tapir, que li dóna la força vital; si el doble animal és mort, també morirà la persona.

Caça i usos

Els capibares són caçats pel seu pelatge i la seva carn.[18] A moltes regions hi ha caçadors professionals anomenats carpincheros, que exerceixen la caça amb fins comercials. Tanmateix, sovint la gent caça aquests animals per a fer-ne un ús propi. El cuir de capibara, d'un marró clar i amb taquetes més clares, és especialment preuat a l'Argentina. A més de guants,[19] cinturons i jaquetes de cuir, també se'n fan selles de muntar i brides. Al sud de Sud-amèrica es fa servir un oli obtingut del greix subcutani del capibara com a remei natural.

La carn del capibara no és consumida a tot arreu, car té una olor molt forta i pot provocar malalties cutànies. Es consumeix especialment a Veneçuela, on l'assequen, la posen en escabetx i la mengen els dies de dejuni. La creença àmpliament estesa a Sud-amèrica que existeix un document eclesiàstic oficial que permetria de classificar el capibara com a peix, amb motiu del seu mode de vida i la seva pell poc peluda,[10][20][21] és una llegenda i existeixen llegendes similars en altres regions de la Terra sobre altres animals aquàtics, com per exemple, els castors.

A l'Argentina i l'Uruguai, la carn serveix principalment per a fer salsitxes. Especialment a la regió dels Llanos i a causa dels múltiples usos d'aquest animal, ja hi ha intents de criar capibares en granges amb fins comercials.

Una altra raó per caçar els capibares són els danys que ocasionen a l'agricultura. Especialment, a les plantacions poden causar una devastació considerable i en alguns indrets se'ls considera una plaga.[22] Els propietaris de pastures pel bestiar també els persegueixen, especialment, durant l'estació seca, car consideren que els capibares competeixen per l'aliment amb el bestiar.

Conservació i amenaces

Molts dels hàbitats adequats pels capibares es troben en regions molt utilitzades pel pasturatge. Com que els humans hi preparen fonts d'aigua pels animals de bestiar, minimitzen la quantitat de carnívors per mitjà de la caça i com que els bovins mantenen l'herba curta, en moltes zones s'ha produït un augment de la població de capibares. Censos dels latifundis bovins de la regió dels Llanos revelaren una densitat d'entre cinquanta i tres-cents capibares per quilòmetre quadrat.

A les regions en què són caçats en quantitats comercials, com per exemple a moltes regions de Veneçuela, han esdevingut rars. En altres regions com per exemple, el Perú han desaparegut o el seu nombre s'ha reduït dràsticament. Tanmateix, en general són abundants i tenen una àmplia distribució, de manera que no se'ls considera una espècie amenaçada.

Sistemàtica i taxonomia

 src=
Els conills porquins del Brasil són parents propers dels capibares.

El capibara és considerat sovint com l'únic representant recent de la família dels hidroquèrids.[23] Tanmateix, investigacions genètiques han demostrat que els rosegadors del gènere Kerodon estan relacionats més estretament amb els capibares que amb els conills porquins, de manera que Hydrochoeridae esdevingué un grup parafilètic. Els sistemàtics moderns, com Wilson i Reeder (2005), classifiquen els capibares dins el grup dels càvids i els agrupen amb Kerodon dins la subfamília dels hidroquerins. Dins dels rosegadors, pertanyen a la superfamília dels cavioïdeus, igual que els agutins (Dasyproctidae), les paques (Cuniculidae) i els pacaranans (Dinomyidae).

Els avantpassats fòssils del capibara són representats per diversos gèneres a partir del Miocè superior.[1] Les formes més primitives són classificades dins la subfamília dels cardiaterins, que emperò és parafilètica, car els representants més recents del grup es desenvoluparen a partir d'aquestes. Es coneix la subfamília dels protohidroquerins del Pliocè, amb l'únic gènere Chapalmatherium (també conegut com a Protohydrochoerus). El crani d'aquestes bèsties era el doble de gran que el del capibara actual i els seus membres també eren considerablement més llargs. La subfamília dels hidroquerins, a la qual pertany el capibara, aparegué al Pliocè superior.[1] Totes les restes fòssils de rosegadors gegants provenen de les Amèriques.

En algunes sistemàtiques, les dues subespècies descrites més amunt, H. h. isthmius i H. h. hydrochaeris, són classificades com espècies distintes.

Quant al nom científic correcte del gènere, hi hagué una llarga controvèrsia entre el nom Hydrochoerus, encunyat per Brisson el 1762 i el nom Hydrochaeris, encunyat per Brünnich el 1772. Ambdós noms provenen dels mots grecs hydros (aigua) i choiros (porc). El nom donat per Brisson fou rebutjat durant molt de temps, car no es conformava a les normes de la nomenclatura binomial. Tanmateix, la Comissió Internacional de Nomenclatura Zoològica declarà vàlid el nom Hydrochoerus amb motiu del seu ampli ús, de manera que Hydrochoerus hydrochaeris és el nom científic correcte.

Com a animal de companyia

 src=
Un capibara de companyia amb un arnès

Hi ha gent que té capibares com a animals de companyia. Malgrat la seva gran mida i el seu component exòtic, els capibares poden ser companys gentils. Cal esterilitzar els mascles a l'edat d'entre sis i nou mesos per a evitar que esdevinguin agressius i territorials. Com altres rosegadors, se'ls pot ensinistrar perquè aprenguin a fer certs trucs, com seure o demanar menjar. Els capibares de companyia són considerats animals afectuosos i nets.[24]

Per tenir un capibara com a animal domèstic, cal poder satisfer totes les seves necessitats, incloent-hi un lloc on aixoplugar-se, menjar adequat, herba i palla, així com un espai d'aigua on pugui jugar (sense aigua on poder banyar-se, els capibares poden desenvolupar un trastorn cutani que en alguns casos pot arribar a ser mortal). En el cas de cases particulars, aquesta última necessitat es pot satisfer amb una piscina muntable gran.[24]

Referències

  1. 1,0 1,1 1,2 Entrada «Hydrochoerus hydrochaeris» de la Paleobiology Database (en anglès).
  2. Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2a edició., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, pàg. 344 (portuguès)
  3. Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris). Chester Zoo (RU). Consultat el 17-12-2007 (anglès)
  4. García-Amado, M. A.; Godoy-Vitorino, F; Piceno, Y. M.; Tom, L. M.; Andersen, G. L. «Bacterial Diversity in the Cecum of the World's Largest Living Rodent (Hydrochoerus hydrochaeris)» (en anglès). Microbial Ecology, 63, 4, 2012, pàg. 719-725.
  5. 5,0 5,1 5,2 5,3 Capybara. British Broadcasting Corp.: Science and Nature: Animals. Consultat el 16 de desembre del 2007.
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 6,4 6,5 6,6 «Capybara». Zoo de Phoenix, 2006. [Consulta: 21 desembre 2008].
  7. Capybara Facts. Smithsonian National Zoological Park. Consultat el 16 de desembre del 2007.
  8. 8,0 8,1 The Encyclopædia Britannica (1910) Capybara (de Google Books)
  9. Capybara. Palm Beach Zoo. Consultat el 17 de desembre del 2007.
  10. 10,0 10,1 10,2 «Capybara fact sheet» (en anglès). [Consulta: 4 novembre 2009].
  11. 11,0 11,1 Ian Willoughby. «Predation Defense». The Capybara, 2002. [Consulta: 31 desembre 2008].
  12. 12,0 12,1 Capybara. Bristol Zoo Gardens (RU). Consultat el 16 de desembre, 2007.
  13. 13,0 13,1 Herrera, E.; D. W. Macdonald «Resource utilization and territoriality in group-living capybara». Journal of Animal Ecology, 58, 2, 1989, pàg. 667-680.
  14. Ian Willoughby. «Vocalizations». The Capybara, 2002. [Consulta: 31 desembre 2008].
  15. Quintana, R. D.; S. Monge, et al. «Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Parana River, Argentina». Mammalia, 62, 1, 1998, pàg. 37-52.
  16. Barreto, G. R.; E. Herrera «Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela». Journal of Tropical Ecology, 14, 1, 1998, pàg. 87-98.
  17. GR Cueto, R Allekotte i FO Kravetz «Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine». Journal of Wildlife Diseases, 36, 1, 2000, pàg. 97-101.
  18. Adriana Maldonado-Chaparroa i Daniel T. Blumstein «Management implications of capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) social behavior». Biological Conservation, 141, 8, 2008.
  19. Smith, N. J. H. (1981). "Caimans capybaras otters manatees and man in amazonia." Biological Conservation 19(3): 177-187.
  20. Lipske, Michael. The Ranchers' Favorite Rodent. National Wildlife Federation (Feb/Mar 2006, vol. 44 no. 2)
  21. Ellsworth, Brian. "In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy". New York Sun (24 de març del 2005)
  22. Katia Maria Paschoaletto Michi de Barros Ferraz, Marrie-Anne Lechevalier, Hilton Thadeu Zarate do Couto i Luciano Martins Verdade «Damage caused by Capybaras in a corn field». Scientia Agricola, 60, 1, 2003, pàg. 191-194.
  23. Mones, Á. 1991. Monografía de la família Hydrochoeridae (Mammalia: Rodentia). Sistemática - Paleontología - Filogenia - Bibliografía. Courier Forschungsinstitut Senckenberg, 134:v + 1-235, figs. 1-50. Frankfurt
  24. 24,0 24,1 «Capybaras in captivity» (en anglès). [Consulta: 1r febrer 2009].

Bibliografia

  • Álvaro Mones, Juhani Ojasti: Hydrochoerus hydrochaeris. a: Mammalian Species. The American Society of Mammalogists, Washington DC 1986, 264, S.1-7. ISSN 0076-3519
  • Ronald M. Nowak: Walker's mammals of the world. 6a edició. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9
  • D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Enllaços externs

En altres projectes de Wikimedia:
Commons
Commons (Galeria)
Commons
Commons (Categoria) Modifica l'enllaç a Wikidata
Viquiespècies
Viquiespècies

Viccionari

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Capibara: Brief Summary ( Catalan; Valencian )

provided by wikipedia CA
 src= Un capibara al Brasil

El capibara (Hydrochoerus hydrochaeris), conegut localment com a chigüiro, carpincho, majas (espanyol) o capivara (portuguès), és el rosegador més gros del món. Viu a Sud-amèrica i és un parent proper dels agutís, les xinxilles, els coipús i els conills porquins. El seu nom comú, que prové del tupí ka'apiûara, significa 'menja-herba' (literalment, 'menja-fulles primes'), mentre que el seu nom específic, hydrochaeris, deriva dels ètims grecs ὕδωρ, 'aigua' i χοίρος, 'porc'.

Els capibares tenen el cap petit i el cos en forma de barril, amb el pelatge de color marró vermellós a la part superior i marró groguenc a la inferior. Poden fer fins a 130 cm de llargada i pesar fins a 65 kg. Tenen els peus lleugerament palmejats, manquen de cua i tenen 20 dents. Les potes posteriors són lleugerament més llargues que les anteriors i el musell és rom, amb els ulls, els narius i les orelles a dalt del cap. Les femelles pesen una mica més que els mascles.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autors i editors de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CA

Capybara ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Cnofil mwyaf y byd yw'r capybara (gwrywaidd, lluosog: capybaraod)[2] neu'r mochyn dŵr[2] (Hydrochoerus hydrochaeris) sy'n byw yn Ne America.

Cyfeiriadau

  1. Nodyn:IUCN2011.1
  2. 2.0 2.1 Griffiths, Bruce a Jones, Dafydd Glyn. Geiriadur yr Academi (Caerdydd, Gwasg Prifysgol Cymru, 1995 [argraffiad 2006]), t. 201 [capybara].
Comin Wikimedia
Mae gan Gomin Wikimedia
gyfryngau sy'n berthnasol i:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Capybara: Brief Summary ( Welsh )

provided by wikipedia CY

Cnofil mwyaf y byd yw'r capybara (gwrywaidd, lluosog: capybaraod) neu'r mochyn dŵr (Hydrochoerus hydrochaeris) sy'n byw yn Ne America.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Awduron a golygyddion Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia CY

Kapybara ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Kapybara (Hydrochoerus hydrochaeris) je největší žijící hlodavec. Jejich přirozeným prostředím jsou tropické a teplé kraje Jižní Ameriky východně od And, vždy blízko u vody.

Výskyt

Od Panamy až po ústí La Platy u Buenos Aires v Argentině, východně od And. Žije ve vodním prostředí všude tam, kde ještě nebyla vyhubena. Západně od And je rozšířena až po zalesněné oblasti Chocó v Kolumbii. Obrovský areál, větší než Evropa, však není osídlen stejnoměrně. Centrum výskytu kapybary se nalézá na záplavových územích velkých řek, zejména v povodí Orinoka v oblasti Llanos, na Amazonce, v Pantanalu plošiny Mato Groso, na záplavových územích v oblasti Gran Chaco a podél řeky Paraná až k ústí La Platy. Větší ohniska výskytu kapybary se nalézají i na savanách severovýchodní Bolívie.

Prostředí a stanoviště

Pobřežní pásmo řek (vodní prostředí jsou kapybary nuceny vyhledávat i z termoregulačních důvodů, neboť na souši se jejich mohutné tělo rychle přehřívá), především záplavová území s bohatým travním porostem. Odtud také pochází jméno tohoto zvířete. Jméno kapybara nebo přesněji kaapiiúara má původ v indiánském jazyku Guaraní a znamená doslova “pán tenkého listí”, tj. “trávožrout”, doslova kaá (list) + píi (tenký) + ú (jíst) + ara (činitelský nebo vlastnický sufix substantiv).

Vzhled

Kapybara je největší žijící druh hlodavce. Dospělá zvířata dosahují hmotnosti až 80 kg, délky těla 1,3 m a výšky v kohoutku 55 cm. Základní zbarvení je hnědé až rezavé, srst je překryta dlouhými a hrubými pesíky, podsada je hustá a měkká. Srst ve střední části hřbetu je delší a tmavší než na bocích těla. Hlava má tvar pravoúhlého hranolu, což podtrhuje nápadně ploché čelo. Nozdry leží vysoko na hlavě, což umožňuje kapybarám dýchat, aniž by vysunovaly oči a ušní boltce nad vodní hladinu. Relativně malé ušní boltce zřetelně vystupují ze srsti. Oči jsou malé a tmavé, nažloutlé, nebo načervenalé a umístěné hodně vysoko. Velkou část hlavy zabírají čelisti s mohutnými obloukovitými řezáky, hluboko zasazenými až do oblasti stoliček. Řezáky s neukončeným růstem jsou zabrušovány stálým hlodáním tvrdé rostlinné potravy. Amazonští indiáni z nich dříve vyráběli nožíky a dláta. Největší, dominantní samečci mají u kořene nosu černě se lesknoucí pachovou kožní žlázu zvanou „morillo“, která v období rozmnožování produkuje bělavý sekret. Ten kapybary využívají ke značkování. Podobné žlázy, avšak podstatně menší, mají i samičky. Mohutné tělo kapybary se pohybuje na krátkých končetinách. Ocas není vyvinut. Mezi prsty se nachází krátká plovací blána. Na předních končetinách jsou čtyři, na zadních pouze tři prsty, zakončené drápy ve tvaru kopýtka. Samice bývají zpravidla větší než samci. Pohlaví je však na první pohled nerozlišitelné, protože pohlavní orgány jsou ukryty ve zvláštním kožním záhybu.

Chování

 src=
Mladé kapybary se osmělují za matkou do vody

V nebezpečí vždy utíkají do vody a ozývají se ječivým alarmujícím hlasem. Individuální hlasová komunikace probíhá pomocí chrochtání a švitoření, slyšitelného většinou jen zblízka. Je výborný plavec a dovede se i potápět, pod vodou vydrží 8 až 10 minut. Žije ve skupinách přibližně o 30 jedincích, jeden samec kolem sebe shromažďuje harém samic různého stáří a páří se s každou z nich. Na příhodných místech, jako např. v bažinách Ilha de Marajó, se kapybary shromažďují do velkých skupin a můžeme tu potkat i stočlenná stáda. Přes den se kapybary ukrývají, za šera se vydávají za potravou. Jejich sociální chování se v průběhu roku mění. V období sucha se shromažďují ve značném počtu u zbylých vodních nádrží a chovají se k sobě tolerantně. Se stoupající vodní hladinou jednotlivé skupiny migrují do okolní vegetace, kde si dominantní samci značí svá teritoria sekretem pachových žláz uložených u kořene nosu. Jsou poměrně plaché a žijí ve skupinách na březích řek.

 src=
Pasoucí se kapybary doprovázené tyranem dobytčím

Kapybary při pastvě často doprovází drobný pěvec tyran dobytčí (Machetornis rixosa), který chytá jimi vyplašený hmyz, a také jim obírá klíšťata a jiné cizopasníky, podobně jako afričtí klubáci tamním kopytníkům.

Rozmnožování

 src=
Samec kapybary, Zoo Praha

Páření probíhá ve vodě. Samice je březí pět až pět a půl měsíce a jednou či dvakrát do roka rodí 2-8 mláďat (nejčastěji 5). Hmotnost mláďat se pohybuje okolo 1,5 kg. Jsou dokonale vyvinutá, hned následující den přijímají pevnou potravu. Přesto je matka kojí ještě dva měsíce. Pohlavně dospívají v 15 měsících. Kapybary se dožívají 8-12 let. Chycená mláďata se dají snadno ochočit poté jsou velmi přítulná.

Potrava

Živí se výhradně rostlinnou potravou, především trávami, vodními rostlinami a kůrou stromů. Také sbírají spadané plody. V honbě za potravou prohledávají listí, ale v zemědělských oblastech občas kradou melouny a zrní.

Nepřátelé

Mezi nejvýznamnější přirozené nepřátele kapybar patří šelmy, menší kapybarou nepohrdne ani anakonda nebo kajman. Bohužel se na populaci tohoto zvířete podepisuje lov pro maso a pro kůži. Navzdory lovu je však počet kapybar ve většině oblastí dosud relativně velký. Honáci dobytka ve Venezuele často kapybary loví jen pro zábavu, aby vyzkoušeli rychlost a obratnost svých koní. Ve Venezuele se experimentuje s farmovým chovem kapybar pro maso. Maso kapybar je chutné a bohaté na proteiny, v Jižní Americe je pokládáno za postní pokrm.

Ochrana druhu

Spásáním vegetace se kapybary staly vážnými konkurenty dobytka. Loví se také pro chutné maso, kvalitní kůži s mimořádně hebkou srstí, kterou rančeři již po staletí používají jako podložky pod koňská sedla. Ze zubů si domorodí obyvatelé vyrábí ozdobné předměty a příslušníci kmene Bororo dokonce nože. Indiáni kmene Mundurukú chovají kapybary ve svých osadách. Počty ve volné přírodě: vinou intenzivního lovu stavy klesají. Počty v lidské péči: v poslední době počty zvířat v zajetí stoupají, především díky úspěšným odchovům.

Chov v zajetí

Chycená mláďata kapybar se dají snadno ochočit a jsou velmi přítulná. Ve venezuelských i brazilských vesnicích jsou často kapybary chovány zejména indiány jako domácí mazlíčci, mohou se naučit spoustu povelů podobně jako pes. V České republice zatím oficiálně žádná chovná stanice kapybar neexistuje, jsou chovány v několika českých ZOO (např ZOO Brno, ZOO Jihlava, ZOO Plzeň, ZOO Praha, ZOO Zlín, ZOO Tábor, ZOO Dvorec). Kapybary jsou především v Llanos ve Venezuele chovány na farmách pro maso, které se v této zemi pokládá za postní pokrm.

Reference

  1. Červený seznam IUCN 2018.1. 5. července 2018. Dostupné online. [cit. 2018-08-10]

Externí odkazy

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Kapybara: Brief Summary ( Czech )

provided by wikipedia CZ

Kapybara (Hydrochoerus hydrochaeris) je největší žijící hlodavec. Jejich přirozeným prostředím jsou tropické a teplé kraje Jižní Ameriky východně od And, vždy blízko u vody.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autoři a editory
original
visit source
partner site
wikipedia CZ

Kapivar ( Danish )

provided by wikipedia DA

Kapivar (latin: Hydrochoerus hydrochaeris), også kaldet flodsvin, er verdens største gnaver.

Kapivaren kommer fra Sydamerika, hvor den lever i skovområder nær floder og sumpe.

Kapivaren er både land- og vandlevende, og har derfor fødder med svømmehud. Kapivaren kan blive under vandet i op til 5 minutter, og kan på samme måde som flodhesten løbe på bunden.

Kapivaren har øjne og ører siddende meget højt oppe på hovedet, og på næseryggen sidder en sort skinnende duftkirtel, som er særligt udviklet hos hannen. Denne kirtel bruges til at afsætte duftspor, og især i yngleperioden bruger hannen tid på dette.

Hunnerne går sammen i grupper på op til 20 individer, med hunner af forskellig alder. Der er altid en hun i nærheden af ungerne, for at holde øje med evt. farer.

Navnet kapivar betyder: "herre over græsset". Dette kommer sig af, at de i de tidlige morgentimer og om aftenen, hen mod skumringen, græsser på store græsarealer, mens de i dagtimerne hovedsageligt holder sig i vandet, og spiser planterne der.

Hunnerne er en del større end hanner. De bliver kønsmodne efter ca. 18 måneder og parringstiden er hele året.

  • Størrelse: 50-62 cm over skuldrene, og 106-134 cm lange.
  • Vægt: Fra 35-66 kg.
  • Drægtig: 150 dage.
  • Unger: 2-7 pr. kuld.
  • Levetid: 5-10 år.

Arter

  • Hydrochoerus hydrochaeris Kapivar (Linnaeus, 1766)
  • Hydrochoerus isthmius Panama kapivar Goldman, 1912

Kilder

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Kapivar: Brief Summary ( Danish )

provided by wikipedia DA

Kapivar (latin: Hydrochoerus hydrochaeris), også kaldet flodsvin, er verdens største gnaver.

Kapivaren kommer fra Sydamerika, hvor den lever i skovområder nær floder og sumpe.

Kapivaren er både land- og vandlevende, og har derfor fødder med svømmehud. Kapivaren kan blive under vandet i op til 5 minutter, og kan på samme måde som flodhesten løbe på bunden.

Kapivaren har øjne og ører siddende meget højt oppe på hovedet, og på næseryggen sidder en sort skinnende duftkirtel, som er særligt udviklet hos hannen. Denne kirtel bruges til at afsætte duftspor, og især i yngleperioden bruger hannen tid på dette.

Hunnerne går sammen i grupper på op til 20 individer, med hunner af forskellig alder. Der er altid en hun i nærheden af ungerne, for at holde øje med evt. farer.

Navnet kapivar betyder: "herre over græsset". Dette kommer sig af, at de i de tidlige morgentimer og om aftenen, hen mod skumringen, græsser på store græsarealer, mens de i dagtimerne hovedsageligt holder sig i vandet, og spiser planterne der.

Hunnerne er en del større end hanner. De bliver kønsmodne efter ca. 18 måneder og parringstiden er hele året.

Størrelse: 50-62 cm over skuldrene, og 106-134 cm lange. Vægt: Fra 35-66 kg. Drægtig: 150 dage. Unger: 2-7 pr. kuld. Levetid: 5-10 år.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia DA

Capybara ( German )

provided by wikipedia DE

Das Capybara oder Wasserschwein (Hydrochoerus hydrochaeris) ist eine Säugetierart aus der Familie der Meerschweinchen (Caviidae). Es bildet gemeinsam mit dem Panama-Capybara (Hydrochoerus isthmius) die Gattung Hydrochoerus und ist das größte heute lebende Nagetier. Es bewohnt feuchte Regionen in Südamerika und ist vom Körperbau seiner semiaquatischen (teilweise im Wasser stattfindenden) Lebensweise angepasst.

Merkmale

Capybaras halten sich vorwiegend im Wasser auf. Die Schwimmhäute zwischen ihren Zehen helfen ihnen dabei, sich dort schnell zu bewegen. Ohren, Augen und Nase verlaufen in einer Linie im oberen Kopfbereich, ähnlich wie beim Kaiman. So können Capybaras fast mit dem gesamten Kopf unterhalb der Wasseroberfläche schwimmen und sind deswegen für etwaige Fressfeinde schwieriger zu erspähen. Das Geschlecht der Tiere ist schwierig zu bestimmen, da sich ihre Geschlechtsorgane im Körperinneren befinden und es keinen ausgeprägten Geschlechtsdimorphismus gibt.

Körperbau und Fell

 src=
Profil des Kopfes

Das Capybara ist das größte heute lebende Nagetier. Es erreicht eine Kopf-Rumpf-Länge von 100 bis 134 Zentimetern sowie eine Schulterhöhe von 50 bis 62 Zentimetern, wobei die Weibchen etwas größer werden als die Männchen. Das Gewicht kann mehr als 75 Kilogramm betragen, das bekannte Maximalgewicht liegt bei 91 Kilogramm. Die Hinterfußlänge beträgt 21,8 bis 25,2 Zentimeter.[1] Der Körper der Capybaras ist massiv und plump gebaut mit einem stämmigen Rumpf und kurzen Gliedmaßen. Die Vorderbeine enden in vier und die Hinterbeine in drei Zehen, die jeweils radial angeordnet sind. Die hufähnlich verdickten Zehen und Nägel sind durch kleine Schwimmhäute verbunden. Der Schwanz ist deutlich rückgebildet.[1][2] Das Fell ist lang und rau, stellenweise aber so dünn, dass die Haut durchscheint. Seine Färbung variiert von rotbraun bis grau an der Oberseite, die Unterseite ist gelblich-braun gefärbt. Manche Tiere haben schwarze Flecken im Gesicht, an der Außenseite der Gliedmaßen und am Rumpf. Die Länge der Haare beträgt 30 bis 120 Millimeter.[1][2]

Capybaras haben einen auffallend breiten und massigen Kopf. Die Schnauze ist im Vergleich zu anderen Meerschweinchenverwandten vergrößert und abgerundet, die Nasenlöcher sind klein und stehen weit auseinander, die kleinen Augen liegen seitlich sehr weit hinten am Kopf. Bei männlichen Tieren ist die Spitze der Schnauze unbehaart und mit einer auffälligen Duftdrüse versehen. Die Ohren sind klein und rund. Wie bei vielen zum Teil im Wasser lebenden Tieren liegen Augen, Ohren und Nasenlöcher hoch oben am Kopf, sodass die Tiere, wenn sie atmen oder Ausschau halten, kaum aus dem Wasser ragen.[1][2]

Von dem Panama-Capybara unterscheidet sich das Capybara vor allem durch die Größe, hinzu kommen einige Merkmale des Schädels.

Schädel und Skelett

 src=
Der Schädel des Capybaras ähnelt bis auf die Maße stark dem der verwandten Meerschweinchen

Der Schädel des Capybara ist groß und kompakt mit einer durchschnittlichen Schädellänge von 240,9 Millimeter (reicht von etwa 210 bis etwa 270 Millimeter), dabei ist er flach und bei Betrachtung ohne Jochbögen schmal gebaut. Die Jochbögen sind kräftig, wobei das Jochbein breit angelegt ist und einen Teil der Gelenkfläche für den Unterkiefer übernimmt.[1]

1 · 0 · 1 · 3 = 20
Zahnformel des Capybara
 src=
Detailansicht der Schneidezähne

Die Zahnformel der Tiere lautet 1-0-1-3, das bedeutet pro Kieferhälfte besitzen die Tiere einen Schneidezahn, einen Prämolaren und drei Molaren, insgesamt also 20 Zähne. Die weißen Schneidezähne sind mit einer Längsfurche versehen, sie sind wie bei allen Nagetieren vergrößert und zu wurzellosen Nagezähnen umgebildet, dahinter klafft eine als Diastema bezeichnete Lücke. Die Backenzähne sind ebenfalls wurzellos und komplex gebaut: sie bestehen aus herz- oder streifenförmigen Schmelzprismen, die durch Schichten von Zahnzement getrennt sind. Der Molar M3 ist stark vergrößert und überragt in der Länge die anderen drei Mahlzähne zusammen.[3]

Verbreitungsgebiet und Lebensraum

 src=
Verbreitungsgebiet der Capybaras; rot: Panama-Capybara, grün: Capybara

Das Verbreitungsgebiet umfasst nahezu ganz Südamerika östlich der Anden vom östlichen Kolumbien, Venezuela und den Guyana-Staaten über Ecuador, Peru, Brasilien, Bolivien und Paraguay bis nach Uruguay und in das nordöstliche Argentinien bis in die Provinz Buenos Aires.[2][4] Es erstreckt sich damit unter anderem über die Becken des Orinoco, des Amazonas, des Rio São Francisco und des Río de la Plata, wobei das jeweilige Vorkommen sehr stark von der Temperatur und dem Vorkommen von Wasser abhängt.[1] Nordwestlich von diesem Gebiet liegt das Verbreitungsgebiet des Panama-Capybara, das vom westlichen Kolumbien bis Panama reicht.[5]

Die Habitate der Capybaras sind unterschiedlich, die Tiere stellen aber einige Ansprüche an ihren Lebensraum. Sie sind auf die Nähe von Seen, Tümpeln, Flüssen, Sumpfgebieten oder Mangrovenwäldern angewiesen. Außerdem benötigen sie festen Grund als Schlafplatz, idealerweise mit dichter Vegetation als Schutz. Zur Nahrungsaufnahme begeben sie sich gerne in grasbewachsene Savannengebiete. Die höchsten Populationsdichten erreichen sie in den ausgedehnten Feuchtgebieten Südamerikas wie dem Pantanal und der vom Orinoco durchflossenen Llanos-Region im Norden des Kontinents. Meist leben sie im Flachland, kommen aber auch in Gebieten bis zu 1300 Metern Seehöhe vor. Capybaras sind im Vergleich zu anderen südamerikanischen Arten gegenüber Veränderungen des Lebensraums durch Menschen relativ tolerant und können in gewissem Ausmaß auch in Gebieten überleben, die in Plantagen oder Viehweiden umgewandelt wurden.[1] In einigen Teilen des Verbreitungsgebietes, vor allem im Bereich des Gran Chaco werden zudem Vergrößerungen des Verbreitungsgebietes registriert, da Teile des ursprünglich Trockengebiets durch Bewässerungen landwirtschaftlich nutzbar gemacht werden und somit geeignete Lebensräume für das Capybara geschaffen werden.[6][7]

Lebensweise

Aktivität

 src=
Bei Gefahr verbergen sich Capybaras oft im Wasser

Capybaras sind vorwiegend dämmerungsaktiv. Sie verbringen die Hitze des Tages in Schlammlöchern oder seichtem Wasser. Zur Nachtruhe ziehen sie sich ins Dickicht zurück. Sie graben keine Baue. In Gebieten, in denen sie vom Menschen gestört werden, gehen sie allerdings zu einer nachtaktiven Lebensweise über.

Wenn Gefahr droht, können sie schnell laufen, fliehen aber, wenn möglich, in ein Gewässer. Sie sind hervorragende Schwimmer und tauchen fast völlig unter, wobei nur die Augen und die Nasenspitze aus dem Wasser herausragen. Manchmal verbergen sie sich auch in dichter Wasservegetation. Capybaras können aber auch weite Strecken tauchend zurücklegen. Das tiefe Wasser dient ihnen nur als Fluchtraum. Die meisten Aktivitäten geschehen im seichten Wasser oder an Land.

Sozialverhalten

Capybaras leben in Herden, die aus einem Paar samt Nachwuchs oder einer größeren Gruppe aus mehreren erwachsenen Tieren bestehen können. Solche Verbände umfassen meist etwa sechs bis zwanzig Tiere. Trifft man auf Einzelgänger, handelt es sich fast immer um erwachsene Männchen.

Die Gruppengröße und die Lebensweise sind von der Jahreszeit und dem Lebensraum abhängig. In der Regenzeit breiten sich Capybaras über ein großes Gebiet aus, wodurch die Gruppen kleiner werden. Capybaras fressen in dieser Zeit viel und legen einen Fettvorrat an. Auch die Aufzucht der Jungtiere geschieht hauptsächlich während der Regenzeit. In der Trockenzeit versammeln sich viele Tiere um die größeren Flüsse und Seen, wobei sich größere Gruppen bilden. Die Sterblichkeit ist in dieser Zeit deutlich erhöht, da Nahrungsmangel und Krankheiten zunehmen und die Tiere wegen des Rückgangs der schützenden Vegetation vermehrt Opfer von Räubern werden. Untersuchungen aus Venezuela zeigen eine durchschnittliche Gruppengröße von 5,6 Tieren während der Regenzeit und 15,9 Tieren im trockensten Monat März. Während ausgesprochener Dürreperioden kann es zur Bildung von Herden mit bis zu hundert Tieren kommen, die sich um die verbliebenen Gewässer sammeln. Solche Zusammenschlüsse sind aber nur von kurzer Dauer.

Eine Familiengruppe oder Herde wird von einem dominanten Männchen angeführt, das seine Position oft jahrelang innehat. Daneben finden sich ein oder mehrere Weibchen mitsamt ihren Jungtieren. Auch untergeordnete Männchen können Teil einer Herde sein. Die Rangordnung ist in der Regel stabil und bei beiden Geschlechtern hierarchisch gegliedert. Sie wird mit zum Teil aggressiven Kämpfen etabliert.

Eine Gruppe bewohnt ein Territorium von rund 80 bis 200 Hektar. Die Tiere halten sich aber meist in einem Kernrevier von rund 10 Hektar Größe auf, das gegenüber eindringenden Artgenossen verteidigt wird. Die Markierung des Territoriums erfolgt durch Duftdrüsen; sie liegen beim Männchen wie erwähnt oberhalb der Nase sowie bei beiden Geschlechtern in der Afterregion (Analdrüsen).

Capybaras kommunizieren untereinander mit einer Reihe von Lauten. Dazu zählen ein dem Schnurren ähnlicher Laut, der Unterwerfung signalisiert, ein bellender Alarmruf, Zufriedenheit ausdrückende Schnalzlaute, schrille Pfiffe und Grunzlaute.

Nahrung

Die Nahrung der Capybaras besteht hauptsächlich aus Gräsern, die sie auf dem Festland zu sich nehmen, gelegentlich ergänzt durch Wasserpflanzen. Manchmal fallen sie auch in Plantagen ein und fressen beispielsweise Zuckerrohr, Wassermelonen oder Mais. Die gelegentlich aufgestellte Behauptung, auch Fische gehörten zu ihrer Nahrung, ist falsch.

Capybaras weisen im Bau ihres Verdauungssystems einige Anpassungen an ihre Ernährung auf. Dazu zählen ein länglicher Magen und ein sackförmig vergrößerter Blinddarm. Ähnlich wie einige andere Nagetiere (zum Beispiel Meerschweinchen aber auch Hasen) praktizieren sie Caecotrophie (Koprophagie), das Fressen eines speziellen Kotes: Blinddarmkot, ein weicher, klebriger Kot, dessen Material mit Hilfe spezieller Bakterien im Blinddarm fermentiert wurde, wird unmittelbar nach dem Ausscheiden erneut verzehrt. Auf diese Weise können die Tiere die schwer verdauliche, zellulosehaltige Nahrung auf bestmögliche Weise verwerten. Der endgültig verdaute Kot ist oval und trocken und wird nicht wieder aufgenommen.

Capybaras können, ähnlich den Meerschweinchen, Vitamin C nicht selbst erzeugen, daher muss der Bedarf über die Nahrung gedeckt werden. Bei Tieren in menschlicher Gefangenschaft – mit offensichtlich falscher Fütterung – sind Fälle von Skorbut beobachtet worden.

Fortpflanzung

 src=
Capybara mit Nachwuchs im geschützten Teil des Rio Tietê
 src=
Jungtiere bei der Mutter

Das Männchen leitet die Begattung ein, indem es das Weibchen verfolgt, zunächst am Land, später schwimmend im Wasser. Im seichten Wasser erfolgt dann die Paarung. Nach sechs bis zehn schnellen Stößen ist der Akt vollendet. Innerhalb kurzer Zeit kann dieser Vorgang bis zu 20 Mal mit dem gleichen oder einem anderen Partner wiederholt werden.

Die Paarung kann das ganze Jahr über erfolgen. Die meisten Geburten fallen allerdings in die Regenzeit (April bis Mai im nördlichen Südamerika und Oktober im Süden des Kontinents). Üblicherweise trägt das Weibchen einen Wurf pro Jahr aus, bei günstigen klimatischen Bedingungen können es auch zwei sein. Die Tragzeit beträgt rund 110 Tage bei der nördlichen Unterart und rund 150 Tage bei der südlichen. Capybaras sind Multiparen, die Wurfgröße beläuft sich auf durchschnittlich vier Neugeborene und kann zwischen einem und acht variieren. Die Weibchen haben zehn Zitzen, die paarweise am Bauch angeordnet sind.

Die Tiere legen keine Nester an. Die Geburt kann überall in ihrem Territorium erfolgen. Die Neugeborenen sind ausgesprochene Nestflüchter, haben ein Geburtsgewicht von rund 1,5 Kilogramm und kommen völlig behaart und bereits mit den bleibenden Zähnen zur Welt. Schon kurz nach der Geburt können die Jungtiere Gras zu sich nehmen. Mit drei bis vier Monaten werden sie endgültig entwöhnt. Beide Geschlechter erreichen die Geschlechtsreife mit rund 15 bis 18 Monaten.

Die Lebenserwartung der Capybaras beträgt in freier Natur acht bis zehn Jahre. Tiere in menschlicher Gefangenschaft können ein Alter von mehr als zwölf Jahren erreichen.

Natürliche Feinde

Zu den natürlichen Feinden der Capybaras zählen vor allem Katzen wie der Jaguar, der Puma und der Ozelot, außerdem der Waldhund, aber auch Kaimane und Anakondas. Jungtiere fallen manchmal Greifvögeln wie der Harpyie und den Geierfalken (Karakaras) zum Opfer.

Taxonomie und Systematik

 src=
Capybaras gehören zu den Meerschweinchen, hier ein Gemeines Meerschweinchen

Das Capybara war bereits Carl von Linné bekannt und wurde von ihm 1766 in der 12. Auflage seines Systema Naturae innerhalb der Schweine als Sus hydrochaeris wissenschaftlich beschrieben.[8] Mathurin-Jacques Brisson stellte bereits 1762 die Gattung Hydrochoerus auf, der das Capybara mit Linnés Typus später zugeordnet wurde.[1] Daneben existieren zahlreiche Synonyme unterschiedlicher Autoren beginnend mit Cavia capybara Pallas, 1766 bis Hydrochoerus cololoi Berro, 1968. In zahlreichen Publikationen wird die Art zudem als Hydrochoeris hydrochaeris statt Hydrochoerus hydrochaeris bezeichnet. Über den korrekten wissenschaftlichen Gattungsnamen gab es lange Zeit Kontroversen zwischen dem von Brisson 1762 geprägten Hydrochoerus und dem von Brünnich 1772 eingeführten Hydrochaeris. Beide Bezeichnungen leiten sich von den altgriechischen Wörtern ὕδωρ hýdōr ‚Wasser‘ und χοῖρος choîros ‚Schwein‘ ab. Brissons Bezeichnung wurde lange Zeit abgelehnt, da sie nicht der vorgeschriebenen binomialen Nomenklatur entsprach. Die International Commission of Zoological Nomenclature (ICZN) hat aber die Bezeichnung Hydrochoerus 1998 aufgrund des langen Gebrauchs für gültig erklärt, sodass Hydrochoerus hydrochaeris die korrekte wissenschaftliche Bezeichnung darstellt.[9] Hydrochaeris ist allerdings teilweise bis heute zu finden, etwa in Wilson & Reader 2005.[10]

Äußere Systematik

Phylogenetische Systematik der Meerschweinchen (Caviidae)[11]
Meerschweinchen (Caviidae) Eigentliche Meerschweinchen (Caviinae)

Echte Meerschweinchen (Cavia)


Zwergmeerschweinchen (Microcavia)



Gelbzahnmeerschweinchen (Galea)



Hydrochoerinae Capybaras (Hydrochoerus)

Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris)


Panama-Capybara (Hydrochoerus isthmius)



Kerodon

Bergmeerschweinchen (Kerodon rupestris)


Klettermeerschweinchen (Kerodon acrobata)




Pampashasen (Dolichotinae)




Vorlage:Klade/Wartung/Style

Die Capybaras werden oft als einzige rezente Vertreter der Familie der Riesennager (Hydrochoeridae) betrachtet.[1] Genetische Untersuchungen haben jedoch gezeigt, dass das Bergmeerschweinchen enger mit dem Capybara als mit den Meerschweinchen verwandt ist, wodurch diese zu einer paraphyletischen Gruppe werden.[11] Jüngere Systematiken wie Wilson & Reeder (2005) ordnen das Wasserschwein deshalb den Meerschweinchen zu und fassen es gemeinsam mit dem Bergmeerschweinchen in die Unterfamilie der Hydrochoerinae innerhalb der Meerschweinchen (Caviidae).[10][3]

Innere Systematik

Innerhalb der Art werden neben dem Typus aktuell keine Unterarten unterschieden, allerdings wird eine regionale Zunahme der Körpergröße und -masse nach Süden hin betont.[1][2] In einigen Veröffentlichungen wurden auf dieser Basis drei Unterarten unterschieden: Hydrochoerus hydrochaeris dabbenei von Paraguay bis in den Südosten Argentiniens, Hydrochoerus hydrochaeris uruguayensis von Uruguay in den Osten Argentiniens sowie die Nominatform im verbleibenden Teil des Verbreitungsgebietes.[2] In einigen Veröffentlichungen wird zudem das Panama-Capybara (H. isthmius) als nördliche Unterart der Nominatform gegenübergestellt, nach aktueller Systematik wird es jedoch als eigenständige Art betrachtet.[1][9][5]

Benennung

Im Deutschen sind für diese Art zwei Bezeichnungen, Capybara und Wasserschwein, verbreitet. Da der Begriff Wasser„schwein“ zu der falschen Annahme verleiten könnte, das Tier sei mit den Schweinen verwandt, wird heute eher das neutrale „Capybara“ bevorzugt. Dieses ist abgeleitet von kapi'yva (auch kapi'ygua)[12] aus der Indiosprache Guaraní und bedeutet übersetzt „Herr der Gräser“, weil die Tiere zu den größten Grasfressern des Kontinents zählten. In den spanischsprachigen Ländern wird es unterschiedlich benannt, in Argentinien Carpincho, in Venezuela und Kolumbien Chigüire oder Chigüiro, in Ecuador Capihuara und in Peru Ronsoco; im portugiesischsprachigen Brasilien heißt es Capivara. Cabiai ist eine veraltete französische Bezeichnung für das Wasserschwein. In den gängigen deutschen Übersetzungen des Romans Die geheimnisvolle Insel von Jules Verne wird diese französische Bezeichnung nicht übersetzt, sondern beibehalten.

Capybaras und Menschen

Indios

Indiomarkt (in Venezuela) mit jungen Capybaras zum Verkauf
Ein Capybara gähnt (Ueno-Zoo)

Schon die Indios jagten die Capybaras, verzehrten ihr Fleisch, verarbeiteten ihre Haut und verwendeten ihre Nagezähne zu dekorativen Zwecken. Auch in die Mythologie dieser Völker haben sie Eingang gefunden. Nach dem traditionellen Glauben der Yanomami gibt es für jeden neugeborenen Menschen einen Doppelgänger in Form eines Capybaras oder Tapirs, der dessen Lebenskraft teilt: Wird das Tier getötet, stirbt auch der betreffende Mensch.

Nutzung und Bejagung

Capybaras werden wegen ihrer Haut und ihres Fleisches gejagt. In manchen Regionen gibt es professionelle Jäger, Carpincheros genannt, welche die Jagd zu Handelszwecken ausüben. Vielfach werden die Tiere jedoch auch für den Eigenbedarf erlegt. Capybara-Leder wird besonders in Argentinien geschätzt, es ist hellbraun und mit helleren kleinen Flecken übersät. Neben Handschuhen, Gürteln und Lederjacken werden auch Sättel und Zaumzeug daraus hergestellt. Im südlichen Südamerika gilt das aus dem subkutanen Fett gewonnene Öl als Heilmittel.

Das Fleisch der Capybaras wird nicht überall genossen, da der Geruch als streng empfunden wird, und es im Verdacht steht, Hautkrankheiten hervorzurufen. Gegessen wird es vor allem in Venezuela, wo es getrocknet und gepökelt und bevorzugt an Fastentagen gegessen wird. Die in Südamerika weit verbreitete Behauptung, es gebe ein offizielles kirchliches Dokument, welches das Capybara aufgrund seiner Lebensweise und seiner dünn behaarten Haut als „Fisch“ klassifiziere, dürfte aber eine Legende sein, zumal ähnliche Geschichten in anderen Regionen der Erde über andere wasserbewohnende Tiere, beispielsweise Biber, kursieren.

In Argentinien und Uruguay werden vorwiegend Würste aus dem Fleisch hergestellt. Insbesondere in der Llanos-Region gibt es aufgrund dieser vielfältigen Nutzung bereits erste Versuche, Capybaras zu kommerziellen Zwecken auf Farmen zu züchten.

Ein weiterer Grund für die Bejagung sind die Schäden, welche die Tiere der Landwirtschaft zufügen. Vor allem auf Plantagen können sie beträchtliche Verwüstungen anrichten, mancherorts gelten sie als Plage. Insbesondere während der Trockenzeit werden die Capybaras als Nahrungskonkurrenten des Weideviehs angesehen und deshalb von den Weidebesitzern verfolgt.

Bestandsentwicklung und Bedrohung

Viele der für Capybaras geeigneten Lebensräume finden sich in intensiv zur Weidewirtschaft genutzten Gebieten. Da die Menschen für die Weidetiere Wasserquellen bereitstellen, die Anzahl der Räuber durch Bejagung minimieren und die Grasfläche durch die Rinder kurz gehalten wird, ist es in manchen Gebieten zu einer Zunahme der Wasserschwein-Population gekommen. Zählungen auf großflächigen Rinderfarmen in der Llanos-Region ergaben eine Dichte von 50 bis 300 Tieren pro Quadratkilometer.

In Gebieten, in denen sie in kommerziellem Ausmaß gejagt werden, zum Beispiel in manchen Regionen Venezuelas, sind sie selten geworden. Auch in anderen Regionen, etwa in Peru, sind sie verschwunden oder ist ihre Anzahl drastisch gesunken. Insgesamt sind sie aber häufig und weit verbreitet, sodass sie nicht zu den bedrohten Arten zählen.

Literatur

  • Alvaro Mones, Juhani Ojasti: Hydrochoerus hydrochaeris. in: Mammalian Species. Nr. 264, 1986, , S. 1–7, online (PF; 850 kB; PDF).
  • James L. Patton: Subfamily Hydrochoerinae Gray, 1825 und Genus Hydrochoerus Brisson, 1762 In: James L. Patton, Ulyses F.J. Pardinas, Guillermo D'Elía (Hrsg.): Mammals of South America, Volume 2 – Rodents. The University of Chicago Press, Chicago 2015; S. 720 ff. ISBN 978-0-226-16957-6.
  • Ronald M. Nowak: Walker's Mammals of the World. 2 Bände. 6. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD u. a. 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
  • Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. A taxonomic and geographic Reference. 2 Bände. 3. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore MD 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  • Juan Manuel Campos Krauer: Landscape ecology of the capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) in the Chaco region of Paraguay, Kansas State University, Manhattan, KS 2009, OCLC 426938461 (Philosophische Dissertation Kansas State University 2009, 128 Seiten Volltext online PDF, kostenfrei, 128 Seiten, 3 MB, on: CiteSeerX).

Belege

  1. a b c d e f g h i j k Alvaro Mones, Juhani Ojasti: Hydrochoerus hydrochaeris. in: Mammalian Species. Nr. 264, 1986, , S. 1–7, online (PF; 850 kB; PDF).
  2. a b c d e f James L. Patton: Hydrochoeris hydrochoeris (Linnaeus, 1766) In: James L. Patton, Ulyses F.J. Pardinas, Guillermo D'Elía (Hrsg.): Mammals of South America, Volume 2 - Rodents. The University of Chicago Press, Chicago 2015; S. 721–723. ISBN 978-0-226-16957-6.
  3. a b James L. Patton: Subfamily Hydrochoerinae Gray, 1825 In: James L. Patton, Ulyses F.J. Pardinas, Guillermo D'Elía (Hrsg.): Mammals of South America, Volume 2 - Rodents. The University of Chicago Press, Chicago 2015; S. 720. ISBN 978-0-226-16957-6.
  4. Hydrochoerus hydrochaeris in der Roten Liste gefährdeter Arten der IUCN 2015-4. Eingestellt von: D. Queirolo, E. Vieira, F. Reid, 2008. Abgerufen am 3. Januar 2016.
  5. a b James L. Patton: Hydrochoeris isthmius Goldmann 1912 In: James L. Patton, Ulyses F.J. Pardinas, Guillermo D'Elía (Hrsg.): Mammals of South America, Volume 2 - Rodents. The University of Chicago Press, Chicago 2015; S. 723–724. ISBN 978-0-226-16957-6.
  6. Juan Manuel Campos Krauer, Samantha M. Wisely: Deforestation and cattle ranging drive rapid range expansion of Capybara in the Gran Chaco ecosystem. Global Change Biology 17 (1), Januar 2011; 206–218 doi:10.1111/j.1365-2486.2010.02193.x.
  7. Juan Manuel Campos Krauer:: Landscape ecology of the Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) in the Chaco region of Paraguay. Dissertation Universität Manhattan (Kansas) 2009 (Volltext)
  8. Carl von Linné: Systema naturae ... 12. Auflage 1766, S. 103. (Digitalisat)
  9. a b James L. Patton: Genus Hydrochoerus Brisson, 1762 In: James L. Patton, Ulyses F.J. Pardinas, Guillermo D'Elía (Hrsg.): Mammals of South America, Volume 2 - Rodents. The University of Chicago Press, Chicago 2015; S. 720–721. ISBN 978-0-226-16957-6.
  10. a b Hydrochoeris (Memento vom 3. Januar 2016 im Internet Archive). In: Don E. Wilson, DeeAnn M. Reeder (Hrsg.): Mammal Species of the World. A taxonomic and geographic Reference. 2 Bände. 3. Auflage. Johns Hopkins University Press, Baltimore, MD 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  11. a b Diane L. Rowe, Rodney L. Honeycutt: Phylogenetic Relationships, Ecological Correlates, and Molecular Evolution Within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia). Molecular Biology and Evolution 19 (3), 2002; S. 263–277. (Volltext)
  12. Antonio Guasch: Diccionario Castellano-Guarani, Ediciones Loyola. Asuncion 1978
 src=
Dieser Artikel wurde am 22. Januar 2006 in dieser Version in die Liste der exzellenten Artikel aufgenommen.
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Capybara: Brief Summary ( German )

provided by wikipedia DE

Das Capybara oder Wasserschwein (Hydrochoerus hydrochaeris) ist eine Säugetierart aus der Familie der Meerschweinchen (Caviidae). Es bildet gemeinsam mit dem Panama-Capybara (Hydrochoerus isthmius) die Gattung Hydrochoerus und ist das größte heute lebende Nagetier. Es bewohnt feuchte Regionen in Südamerika und ist vom Körperbau seiner semiaquatischen (teilweise im Wasser stattfindenden) Lebensweise angepasst.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autoren und Herausgeber von Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia DE

Berazê avê ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages

Berazê avê yan kapîbara (Hydrochoerus hydrochaeris), cureyekî guhandaran e ji cinsê Hydrochoerus, ji famîleya Caviidae û ji koma kojeran yan Rodentia. Berazê avê,ew kojera tewr dêw yan girs ser riwê zemîn yan erdê[1]. Berazê avê yan kapîbara li welatên parzemîna Amerîkaya Başûr dijî ye wek Brazîlê.

Etîmolojî û navkirin

Navê kapîbara (Capybara) yê îngilîzî ji zimanê portugalî ku ka'apiuara û bi rola xwe ji zimanê tupî hatiye ango giyanxwer e[2]. Lê navê zanistî Hydrochoerus hydrochaeris ji zimanê yewnanî yan grêkî hatiye (ὕδωρ, hydor "av" û χοίρος, choiros "beraz").

Pêşangeh

Çavkanî

Ev gotar ji agahiyên naveroka gotara wekhev a li ser Wîkîpediyaya îngilîzî pêk tê.
  1. Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris). ARKive.org
  2. Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2nd ed., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, p.344

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Berazê avê: Brief Summary ( Kurdish )

provided by wikipedia emerging languages

Berazê avê yan kapîbara (Hydrochoerus hydrochaeris), cureyekî guhandaran e ji cinsê Hydrochoerus, ji famîleya Caviidae û ji koma kojeran yan Rodentia. Berazê avê,ew kojera tewr dêw yan girs ser riwê zemîn yan erdê. Berazê avê yan kapîbara li welatên parzemîna Amerîkaya Başûr dijî ye wek Brazîlê.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Nivîskar û edîtorên Wikipedia-ê

Capibara ( Occitan (post 1500) )

provided by wikipedia emerging languages
Hydrochoeris hydrochaeris Zoo Praha 2011-3.jpg

Lo capibara es lo màger dels rosegaires. Pòt mesurar 1 m de long e 50 cm de nautor e que son pes pòt aténher 65 kg.

Suls autres projèctes Wikimèdia :

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Capibara ( Lingua Franca Nova )

provided by wikipedia emerging languages
Capibara 2 edit.jpg

La capibara (Hydrochoerus hydrochaeris) es la rodente la plu grande en la mundo. Sua relatas la plu prosima es la aguti, la xinxila, e la cavia. Los es nativa a America Sude, do los abita la savana e forestas densa prosima a acua. Los es un spesie multe sosial e pote es trovada en grupos tan grande de 100 individuas, an si plu comun en grupos de 10 a 20 individuas. La capibara no es un spesie menasada, ma es xasada per sua carne e pel.

La nom comun es derivada de sua nom en tupi ka'apiûara (comor de erbas magra). La nom siensal es de elinica per porco acual.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Capybara ( Luxembourgish; Letzeburgesch )

provided by wikipedia emerging languages

D'Capybara oder Waasserschwäin (Hydrochoerus hydrochaeris) ass eng Mamendéierenaart aus der Famill vun de Mierschwéngercher (Caviidae). Zesumme mam Panama-Capybara (Hydrochoerus isthmius) bilt et d'Gattung Hydrochoerus. Et ass dat gréisst Knabberdéier dat haut lieft.

D'Capybara wunnt a fiichte Regioune vu Südamerika an ass vum Kierperbau hier optimal un seng Liewensweis, déi sech eng grouss Zäit am Waasser ofspillt, ugepasst: Et huet Schwammhait tëscht den Zéiwen; an d'Aen, d'Oueren an d'Nueslächer sinn op enger Linn, sou datt et de Kapp bal ganz ënner Waasser zappe kann.

Erwuessen Exemplairë gi vu Kapp bis Hënner 100 bis 134 Zentimeter laang an op der Schëller 50 bis 62 Zentimeter héich, woubäi d'Weibchercher eppes méi grouss sinn. Si kënne bis zu 75 Kilogramm schwéier ginn.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia Autoren an Editeuren

Capybara ( Scots )

provided by wikipedia emerging languages

The capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) is the lairgest rodent in the warld, follaed bi the beaver, porcupine, an mara.

References

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Capybara: Brief Summary ( Scots )

provided by wikipedia emerging languages

The capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) is the lairgest rodent in the warld, follaed bi the beaver, porcupine, an mara.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Kapi'yva ( Guarani )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Kapi'yva

Kapi'yva (karaiñe'ẽ: Carpincho, Capibara) mymba okambúva, kure joguaha, oiko y rehe ha ñanandýre, ipy irundy, hague akua, ndahuguáiri. Yvypóra ho’use ho’okue.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Kapibara ( Swahili )

provided by wikipedia emerging languages

Kapibara (kutoka Kiing.: capybara) au Nguruwe-maji (kutoka Kiyunani: ὑδροχοιρος, Kisayansi: Hydrochoerus hydrochaeris) ni mgugunaji mkubwa wa Amerika ya Kusini.

Spishi

Crystal Clear app babelfish vector.svg Makala hii kuhusu mnyama fulani bado ni mbegu.
Je, unajua kitu kuhusu Kapibara kama uainishaji wake wa kibiolojia, maisha au uenezi wake?
Labda unaona habari katika Wikipedia ya Kiingereza au lugha nyingine zinazofaa kutafsiriwa?
Basi unaweza kuisaidia Wikipedia kwa kuihariri na kuongeza habari. WikiLettreMini.svg Makala hii kuhusu "Kapibara" inatumia neno (au maneno) ambalo si kawaida na matumizi yake ni jaribio la kutafsiri neno (au maneno) la asili capybara, hydrochoiros kutoka lugha ya Kiingereza, Kiyunani. Neno (au maneno) la jaribio ni kapibara, nguruwe-maji.
Wasomaji wanaombwa kuchangia mawazo yao kwenye ukurasa wa majadiliano ya makala.

Kamusi za Kiswahili ama zinatofautiana kuhusu matumizi ya neno hili au hazieleweki au hazina neno kwa jambo linalojadiliwa.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Waandishi wa Wikipedia na wahariri

Kapibara ( Sundanese )

provided by wikipedia emerging languages

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) nyaéta hiji sato nu kaasup kana mamalia tina kumpulan beurit jeung marmot (rodensia) nu panggedéna.[2] Awakna pendék tur lintuh, beuratna bisa nepi ka 65 kg, panjang awakna kurang leuwih 1,3 méter sarta biasana hirup di cai.[3] Kahakanannana jukut jeung bungbuahan (herbivora).[3] Kecap kapibara sorangan asalna tina basa lokal Guarani (Kapiÿva) anu hartina raja jukut.[4] Hal ieu ku lantaran kapibara mah remen katempo hirup di daérah anu mibanda loba jukut pikeun kahakanannana.[4]

Tempat hirup jeung habitat

Kapibara mikaresep hirup di cai (susukan, situ, balong, jeung sajabana), ngadon ngojay, teuleum, nyiar hakaneun, ogé nyumput mangsa aya bahaya .[3] Kaasup sato nokturnal mimiti liar nyiar hakaneun mangsa poé maju ka burit nepikeun ka peuting.[3] Sanajan katempo cicingeun kapibara téh pinter ngojay tur teuleum lila kajero cai malahan kapibara bisa ngahaja héés di cai dina waktu nyanghareupan pibahayaeun anu aya diluar atawa di darat.[3] Loba kapanggih hirup liar di Venezuela, Kolombia, jeung Ekuador.[5]

Ciri mandiri

  1. Sapopoé méakeun waktu ku ngeueum di jero cai, hanjat ka darat di mana geus soré atawa iuh.[3]
  2. Mibanda dua huntu (gigi seri) anu terus manjangan salila hirupna, pikeun ngasah huntuna sangkan seukeut kapibara ngagorogotan naon baé anu aya.[3]
  3. Kulitna heuras, buluna kulimis alatan mibanda lapisan minyak.[3]
  4. Mangsa ngobrol (komunikasi) jeung pada baturna disada kawas ngahuit sakapeung kadéngé kawas ngagogog.[3]
  5. Awakna ngaluarkeun bau pikeun méré tanda daérah kakawasaana[3]

Tutumbu kaluar

Dicutat tina

  1. Queirolo, D.; Vieira, E.; Reid, F. (2008). "Hydrochoerus hydrochaeris". IUCN Red List of Threatened Species (IUCN) 2008: e.T10300A3191404. doi:10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T10300A3191404.en. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T10300A3191404.en. Diakses pada 29 November 2015.
  2. Johnson Jinny (2010). "The evolution of the rhinoceros". Di M. Topan Nixon. 100 Perkara Kamu Patut Tahu Tentang Mamalia. Kuala lumpur: Institur terjemahan Negara Malaysia. p. 41. ISBN 9789830684949.
  3. a b c d e f g h i j Tim Sunrise Picture (2011). "The evolution of the rhinoceros". Di M. Topan Nixon. Ensiklopedia Binatang Pemecah Rekor. Jakarta: AgroMedia. p. 41. ISBN 9786028526524.
  4. a b Republik eusosialitis (2010-07-18). "Racing to Know the Rarest of Rhinos, Before It’s Too Late". Republik eusosialitis tawon. http://www.re-tawon.com/2010/07/kapibara-babi-pengerat-dari-amazon.html. Diakses pada 2017-07-16
  5. Tim Women Script & Co (2013). "Story pedia". Di Umi Andriani, Fita Riyadi. Storypedia: Binatang Paling. Tangerang: Buah Hati. p. 103. ISBN 9786027652392.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pangarang sareng éditor Wikipedia

Kapibara ( Javanese )

provided by wikipedia emerging languages

Kapibara (Hydrochaeris hydrochaeris) ya iku sawijining jinis kéwan pengerat gedhé dhéwé kang isih ana ing donya (kéwan pengerat gedhé dhéwé kang wis cures ya iku Phoberomys pattersoni). Kapibara minangka kéwan asli saka laladan tropis lan lembap ing Amérika kidul. Kapibara uga bisa tinemu ing laladan wétan Andes saka wewengkon Kanal Panama nganti laladan lor Kolombia lan Venezuala, Uruguay, lan Provinsi Buenos Aires ing Argentina.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis lan editor Wikipedia

Kapibara ( Tagalog )

provided by wikipedia emerging languages

Ang kapibara[3] (Ingles: capybara) o Hydrochoerus hydrochaeris[1][4] ay isang uri ng hayop na may katawang kamukha ng sa baboy at ngusong kahawig naman ng daga. Natatagpuan sila Timog Amerika.[3] Kilala rin sila bilang capibara, chigüire sa Beneswela, chigüiro, at carpincho sa Kastila,[5][6][7] at capivara sa Portuges[6], ay ang pinakamalaking daga sa mundo.[8] Kamag-anak ito ng agouti, chinchilla, nutria o coyphilla, at dagang puti (kilala rin bilang dagang kuneho, dagang kosta o guinea pig).[9] Hinango ang karaniwang pangalan nito mula sa kapiÿva ng wikang Guarani,[6] na may ibig sabihing "panginoon ng mga damuhan"[10] habang mula naman sa Griyegong hydrochaeris ang pangalan nito sa agham o siyentipikong pangalan, na nangangahulugang "tubig-baboy".[9]

May mabibigat na mga pangangatawan ang mga kapibara na kahugis ng bariles at may maiikling mga ulo. Mayroon din silang balahibong mamulamula't kayumanggi sa gawing itaas ng kanilang mga katawan na nagiging dilawaing kayumanggi sa ilalim. Lumalaki na hanggang 130 centimetre (4.3 ft) at umaabot sa timbang na 65 kg (143 lb) ang mga nasa huston gulang nang mga kabipara.[11][12][13][14] May bahagyang masapot na mga paa ang mga kapibara, walang buntot,[15] at 20 mga ngipin.[16] Bahagyang mas mahaba ang panlikurang mga paa nila kaysa nasa harap at pulpol ang kanilang mga nguso na may mga mata, mga butas ng ilong, at mga taingang nasa itaas ng kanilang mga ulo.[15] Mas mabigat ng kauni ang mga kababaihan kung ihahambing sa mga kalalakihan.[9]

Mga sanggunian

  1. 1.0 1.1 Woods, C.A.; Kilpatrick, C.W. (2005). "Infraorder Hystricognathi". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (mga pat.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd edisyon). Johns Hopkins University Press. pp. 1538–1600. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. (2008). Hydrochoerus hydrochaeris. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2008. Hinango noong 5 Enero 2009.
  3. 3.0 3.1 Gaboy, Luciano L. Capybara - Gabby's Dictionary: Praktikal na Talahuluganang Ingles-Filipino ni Gabby/Gabby's Practical English-Filipino Dictionary, GabbyDictionary.com.
  4. Hydrochoerus hydrochaeris (capybara). Museo ng Soolohiya ng Pamantasan ng Misigan, Animal Diversity Web. Nakuha noong Disyembre 16, 2007.
  5. (sa Kastila) J. Forero-Montana, J. Betancur, J. Cavelier. "Dieta del capibara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia: Hydrochaeridae) en Caño Limón, Arauca, Colombia", Rev. biol. trop, Hunyo 2003, tomo 51, blg. 2, pp. 571–578. ISSN 0034-7744. mayroong makukuhang PDF (Salin sa Ingles)
  6. 6.0 6.1 6.2 Capybara Natural History. JunglePhotos.com. Nakuha noong Disyembre 16, 2007.
  7. "Trip to South America gives new meaning to outdoors life" mula sa inRich.com (Kawing huling nakuha/napatunayan noong 17 Enero 2008)
  8. Capybara. Soo ng San Francisco. Nakuha noong Disyembre 17, 2007.
  9. 9.0 9.1 9.2 Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris). Soo ng Chester (Nagkakaisang Kaharian). Nakuha noong Disyembre 17, 2007
  10. Capybara. Halamanang Soo ng Bristol (UK). Nakuha noong Disyembre 16, 2007.
  11. Mga katotohanan hinggil sa Kapibara. Pambansang Liwasang Soolohiko ng Smithsonian. Nakuha noong Disyembre 16, 2007.
  12. Soo ng Hattiesburg, Hattiesburg, Misisipi (Capybara exhibit marker)
  13. Ang Encyclopædia Britannica (1910) Capybara (mula sa Mga Aklat ng Google)
  14. Capybara. Soo ng Palm Beach. Nakuha noong Disyembre 17, 2007.
  15. 15.0 15.1 Capybara. British Broadcasting Corp.: Science and Nature: Animals. Nakuha noong Disyembre 16, 2007.
  16. Capybara fact sheet
May kaugnay na midya ang Wikimedia Commons ukol sa artikulong:
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Mga may-akda at editor ng Wikipedia

Kapibara ( Western Frisian )

provided by wikipedia emerging languages

De kapibara (wittenskiplike namme: Hydrochoerus hydrochaeris), ek wol de gewoane kapibara neamd om him te ûnderskieden fan syn behindiger famyljelid de lytse kapibara (Hydrochoerus isthmius), is in sûchdier út it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), de famylje fan 'e kavia-eftigen (Caviidae) en it skaai fan 'e kapibara's (Hydrochoerus). Dit bist is it grutste kjifdier fan 'e wrâld (mei rûchwei de grutte fan in skiep), en komt rûnom foar yn grutte dielen fan Súd-Amearika. Kapibara's binne frij nau besibbe oan û.m. de hûskavia, en libje yn groepen fan soms wol hûndert eksimplaren deunby wetter, dêr't se har tige yn thúsfiele. De namme "kapibara" komt út 'e Yndiaanske Tûpy-taal, en is in ferbastering fan ka'apiûara, in yngewikkelde gearstalling fan kaá ("blêd"), píi ("smel"), ú ("ite") en ara (in grammatikaal suffiks), mei de letterlike betsjutting: "iter fan smelle blêden" (frij fertaald "gersiter").

Fersprieding

 src=
It ferspriedingsgebiet fan 'e kapibara.

De kapibara komt foar yn grutte dielen fan Súd-Amearika, mei dêrûnder hiel Brazylje, útsein in part fan it noardeasten. Fierders is dit bist lânseigen yn hiel Oerûguay, Paraguay, Frânsk-Guyana, Suriname en Guyana. Ek komt it foar yn hiel Bolivia útsien it súdwesten, yn it noardeasten fan Argentynje, it easten fan Perû en Ekwador, it súdeasten fan Kolombia, en yn hast hiel Fenezuëla útsein de noardlike en noardwestlike kuststripe. It iennichste lân yn Súd-Amearika dêr't de kapibara hielendal ûntbrekt, is Sily.

Behalven yn Súd-Amearika libbet de kapibara as eksoat ek wol yn oare (wiete) dielen fan 'e wrâld, wêrby't it dan fral giet om útnaaide eksimplaren dy't oarspronklik as fee holden waarden. Sa wurde kapibara's frij geregeldwei waarnommen yn 'e Amerikaanske steat Floarida, al is noch net befêstige oft it dêrby om in populaasje giet dy't himsels yn it wyld fuortplantet. Yn 2011 waard der ek in kapibara yn it wyld synjalearre oan 'e kust fan sintraal Kalifornje.

 src=
In kapibara fan tichteby besjoen.

Uterlike skaaimerken

De kapibara hat trochinoar in totale lichemslingte fan 107-134 sm, mei in skofthichte fan 50-64 sm en in gewicht fan 35-66 kg. De wyfkes binne yn trochsneed wat mânsker as de mantsjes. Rekôrs wiene in gewicht fan in wyld wyfke út Brazylje fan 91 kg en fan in wyld mantsje út Oerûguay fan 73½ kg. De kapibara hat in tichte, rûnige lichemsfoarm en in stompe kop, en is oerdutsen mei in pels dy't boppe-op it lichem readbrunich en oan 'e ûnderkant gielbrunich is. Hy hat switklieren oan it oerflak fan 'e behierre dielen fan 'e hûd, wat tige apart is foar kjifdieren.

It lytse útsteksel boppe de anus is sa rudimintêr dat it mar kwealk in sturt neamd wurde kin. De efterpoaten fan kapibara's binne justjes langer as de foarpoaten, en se hawwe oan 'e foarpoaten fjouwer en oan 'e efterpoaten trije teannen. Krekt as by oare kjifdieren groeie by kapibara's de kjiftosken har hiele libben troch, sadat dy allegeduerigen ôfsliten wurde moatte. Se binne goed oanpast oan in libben dat foar in grut part yn it wetter trochbrocht wurdt, mei hûdflapkes tusken de teannen dy't suver wol swimfluezzen neamd wurde kinne. De noasters, earen en eagen sitte allegear heech op 'e kop, sadat se dy mar in lyts eintsje boppe it wetter út hoege te hâlden.

Biotoop

 src=
Swimmende kapibara's.

Kapibara's bringe in grut part fan 'e tiid yn it wetter troch, en libje sadwaande altyd deunby iepen wetters, lykas sompen, rivieren, marren of puollen. Dêrby komme se foar yn sawol ticht tropysk oerwâld as op frij iepen savannes. Se mije kultuerlân net, en sette har ek graach op iepen gerslân (deunby wetter) op feepleatsen nei wenjen, dêr't se it gers opfrette dat bestimd is foar it fee, en sadwaande troch de boeren as ûngedierte beskôge en navenant behannele wurde.

Hâlden en dragen

Kapibara's binne tige sosjale bisten. Hoewol't der soms wolris solitêr libjende eksimplaren binne, komme se yn 'e regel foar yn groepen fan 10-20 bisten, mei 2-4 folwoeksen mantsjes, 4-7 folwoeksen wyfkes en de rest besteande út jonge en healfolwoeksen eksimplaren. In kapibaratroep hat ornaris in territoarium fan sa'n 10 ha. Yn 'e drûge tiid rane by wetterboarnen faak ferskate fan sokke lytse groepen gear ta gruttere troepen fan 50 oant wol 100 bisten. Under de mantsjes bestiet der in stabile, lineêre hierargy, wêrby't it dominante mantsje fan in groep oer it algemien in stik mânsker fan foarkommen is as de rest. Sa'n dominant mantsje is meast yn 'e midden fan in groep te finen, wylst de ûnderhearrige mantsjes oan 'e rânen fan 'e groep tahâlde. Dizze hierargy wurdt al ier fêstlein troch it hâlden fan sabeare gefjochten troch healfolwoeksen mantsjes.

Binnen in groep kommunisearje kapibara's allegeduerigen mei-inoar troch it meitsjen fan tsjotterjende lûden, dy't benammen bedoeld binne om 'e sosjale bannen te ûnderhâlden. Se kinne ek blaffende lûden meitsje, en dat dogge se as se har bedrige fiele of as de wyfkes wolle dat harren jongen by har komme. Fierders kommunisearje kapibara's ek in protte troch it ôfsetten fan geurflaggen, benammen oan planten, wat se dogge mei in klier op har snút en mei har anaalklieren. Mantsjes bûke dêrnjonken ek faak urine foar it ôfsetten fan harren rook.

Hoewol't kapibara's op lân behindigernôch binne en like hurd drave kinne as in hynder, fiele se har oer it algemien feiliger yn it wetter. It binne treflike swimmers, dy't oant 5 minuten efterinoar ûnder wetter bliuwe kinne, in talint dat se benammen ynsette om oan rôfdieren te ûntkommen. Se kinne sels yn it wetter sliepe, wêrby't se inkeld it puntsje fan 'e snút (mei de noasters) boppe wetter út hâlde, al dogge se dat allinnich as it net oars kin. Middeis, as it waarmer wurdt, sykje se faak it wetter op om ôf te kuoljen, wêrnei't se tsjin 'e jûn wer op it drûge komme om te weidzjen. Ek meie se har graach yn dridze en drek omrôlje. Om 'e midsnacht hinne jouwe se har del om te sliepen, mar foar moarnsdage binne se alwer by sûpe en stút om te weidzjen oant it dêrfoar te hjit wurdt.

 src=
In wyfke mei jongen.

Lykas de measte kjifdieren plantsje kapibara's har fluch fuort. Der is gjin fêste peartiid, en de fuortplanting kin sadwaande it jier rûn plakfine, al binne yn it noarden fan it ferspriedingsgebiet (yn Fenezuëla) de measte pearings konsintrearre tusken april en maaie, en yn it suden (yn 'e Brazyljaanske steat Mato Grosso) tusken oktober en novimber. As se jachtich wurde, feroaret de rook fan 'e wyfkes op subtile wize, wat de mantsjes yn deselde groep oanset ta tyldrift. Boppedat fluitsje jachtige wyfkes troch de noas om mantsjes te lokjen. De eigentlike pearing fynt altyd plak yn it wetter, wat it wyfke de macht jout om in mantsje te wegerjen troch simpelwei it wetter te ferlitten. Dominante mantsjes besykje alle wyfkes yn in groep foar harsels te hâlden, mar dat slagget nea, en hoewol't in dominant mantsje folle mear wyfkes dekt as elts yndividueel ûnderhearrich mantsje, dekke alle ûnderhearrige mantsjes mei-inoar wer folle mear wyfkes as it iene dominante mantsje.

Nei de pearing folget der by kapibara's in draachtiid fan 130-150 dagen, wêrnei't de wyfkes in nêst fan 1-8, mar trochinoar 4 jongen te wrâld bringe. It smiten wurdt dien op it drûge, en in pear oeren neitiid jout it wyfke har mei de jongen wer by de groep. Binnen in wike begjinne de jongen gers te iten, mar se wurde pas hielendal ôfwûn as se 16 wiken âld binne. Kapibarajongen drinke by elts melk wyfke yn 'e groep, en as de mem wat oerkomt foar't se harsels rêde kinne, wurde se soms grutbrocht troch de oare wyfkes. Kapibara's hawwe yn finzenskip in gemiddelde libbensspanne fan 8-10 jier, mei in maksimum fan 12 jier. Yn it wyld libje se trochinoar mar 4 jier, mei't se in protte natuerlike fijannen hawwe. De wichtichten dêrfan binne ferskate kateftigen: de jagûar, de poema en de oselot, wylst se fierders ek gauris pakt wurde troch kaaimannen en anakonda's. Ek grutte rôffûgels lykas earnen foarmje in gefaar.

 src=
Weidzjende kapibara's.

Fretten

De kapibara is in herbivoar, dy't benammentlik libbet op in dieet fan gerzen en wetterplanten, oanfolle mei fruchten en beamskors. Yn it drûge seizoen ite se fierders in protte reid. It binne tige sinnige iters, dy't planten fan beskate soarten hielendal kealfrette, wylst se eksimplaren fan in oare soarte, dy't der fuort njonken groeie, straal negearje. Krekt as oare plante-iters wjerkôgje se har fretten, mar fanwegen de ophinging fan 'e ûnderkaak kôgje kapibara's net lykas skiep of kij fan side nei side, mar fan foarren nei efteren. Krekt as kninen frette se har eigen kjitte, wêrmei't se har bakteriële yngewantfloara oanfolje, en wat sadwaande befoarderlik is foar har spiisfertarring. Krekt as kavia's misse kapibara's it fermogen om sels fitamine C oan te meitsjen, sadat eksimplaren dy't yn finzenskip holden wurde skuorbúk krije as har fretten dêr net mei oanfolle wurdt.

Status

De kapibara hat de IUCN-status fan "net bedrige", mei't er yn syn ferspriedingsgebiet noch rûnom foarkomt en om't de populaasje stabyl liket te wêzen. Yn guon gebieten hat de kapibarapopulaasje wat te lijen hân fan oerbejaging, wylst de bisten yn oare gebieten faak ôfsketten wurde om't se om fretten konkurrearje mei fee. Op guon plakken yn Súd-Amearika wurde kapibara's sels as fee holden en fokt om har fleis en pels. Dat hat it wolkomme njonkeneffekt dat op sokke plakken moerassen en oare wetterrike biotopen beholden bliuwe. Fral yn Fenezuëla is it iten fan kapibarafleis tige populêr om't it bist dêr fanwegen syn semy-akwatyske libbenswize troch de Roomsk-Katolike Tsjerke offisjeel klassifisearre wurdt as in fisk, sadat kapybarafleis dus iten wurde mei as it iten fan it fleis fan oare lânbisten ferbean is (freeds en op beskate hjeldagen).

Boarnen, noaten en referinsjes

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia auteurs en redakteuren

Kapibara: Brief Summary ( Western Frisian )

provided by wikipedia emerging languages

De kapibara (wittenskiplike namme: Hydrochoerus hydrochaeris), ek wol de gewoane kapibara neamd om him te ûnderskieden fan syn behindiger famyljelid de lytse kapibara (Hydrochoerus isthmius), is in sûchdier út it skift fan 'e kjifdieren (Rodentia), de famylje fan 'e kavia-eftigen (Caviidae) en it skaai fan 'e kapibara's (Hydrochoerus). Dit bist is it grutste kjifdier fan 'e wrâld (mei rûchwei de grutte fan in skiep), en komt rûnom foar yn grutte dielen fan Súd-Amearika. Kapibara's binne frij nau besibbe oan û.m. de hûskavia, en libje yn groepen fan soms wol hûndert eksimplaren deunby wetter, dêr't se har tige yn thúsfiele. De namme "kapibara" komt út 'e Yndiaanske Tûpy-taal, en is in ferbastering fan ka'apiûara, in yngewikkelde gearstalling fan kaá ("blêd"), píi ("smel"), ú ("ite") en ara (in grammatikaal suffiks), mei de letterlike betsjutting: "iter fan smelle blêden" (frij fertaald "gersiter").

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia auteurs en redakteuren

Kapibara: Brief Summary ( Sundanese )

provided by wikipedia emerging languages

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) nyaéta hiji sato nu kaasup kana mamalia tina kumpulan beurit jeung marmot (rodensia) nu panggedéna. Awakna pendék tur lintuh, beuratna bisa nepi ka 65 kg, panjang awakna kurang leuwih 1,3 méter sarta biasana hirup di cai. Kahakanannana jukut jeung bungbuahan (herbivora). Kecap kapibara sorangan asalna tina basa lokal Guarani (Kapiÿva) anu hartina raja jukut. Hal ieu ku lantaran kapibara mah remen katempo hirup di daérah anu mibanda loba jukut pikeun kahakanannana.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pangarang sareng éditor Wikipedia

Kapibara: Brief Summary ( Swahili )

provided by wikipedia emerging languages

Kapibara (kutoka Kiing.: capybara) au Nguruwe-maji (kutoka Kiyunani: ὑδροχοιρος, Kisayansi: Hydrochoerus hydrochaeris) ni mgugunaji mkubwa wa Amerika ya Kusini.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Waandishi wa Wikipedia na wahariri

Kapibara: Brief Summary ( Tagalog )

provided by wikipedia emerging languages

Ang kapibara (Ingles: capybara) o Hydrochoerus hydrochaeris ay isang uri ng hayop na may katawang kamukha ng sa baboy at ngusong kahawig naman ng daga. Natatagpuan sila Timog Amerika. Kilala rin sila bilang capibara, chigüire sa Beneswela, chigüiro, at carpincho sa Kastila, at capivara sa Portuges, ay ang pinakamalaking daga sa mundo. Kamag-anak ito ng agouti, chinchilla, nutria o coyphilla, at dagang puti (kilala rin bilang dagang kuneho, dagang kosta o guinea pig). Hinango ang karaniwang pangalan nito mula sa kapiÿva ng wikang Guarani, na may ibig sabihing "panginoon ng mga damuhan" habang mula naman sa Griyegong hydrochaeris ang pangalan nito sa agham o siyentipikong pangalan, na nangangahulugang "tubig-baboy".

May mabibigat na mga pangangatawan ang mga kapibara na kahugis ng bariles at may maiikling mga ulo. Mayroon din silang balahibong mamulamula't kayumanggi sa gawing itaas ng kanilang mga katawan na nagiging dilawaing kayumanggi sa ilalim. Lumalaki na hanggang 130 centimetre (4.3 ft) at umaabot sa timbang na 65 kg (143 lb) ang mga nasa huston gulang nang mga kabipara. May bahagyang masapot na mga paa ang mga kapibara, walang buntot, at 20 mga ngipin. Bahagyang mas mahaba ang panlikurang mga paa nila kaysa nasa harap at pulpol ang kanilang mga nguso na may mga mata, mga butas ng ilong, at mga taingang nasa itaas ng kanilang mga ulo. Mas mabigat ng kauni ang mga kababaihan kung ihahambing sa mga kalalakihan.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Mga may-akda at editor ng Wikipedia

Kapiwara ( Quechua )

provided by wikipedia emerging languages

Kapiwara,[2][3] Karpinchu, Runsuqu (Ronsokuy)[4] icha Ariraña (Hydrochoerus hydrochaeris) nisqaqa (kichwa simipi: Kapiwara icha Sacha kuy[5] Andespi kawsaq ñuñuq, khankiq uywam, Uralan Awya Yalapi Amarumayu sach'a-sach'a suyup mayunkunapi kawsaq.

Pukyukuna

  1. Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. (2008). «Hydrochoerus hydrochaeris». Chikichasqa Rikch'aq Puka Sutisuyu, UICN nisqap kamachisqan 2020. 5 ñiqin qhulla puquy killapi 2009 watapi p'unchawpi rikusqa.
  2. Daniela Manya, Jhon Cuji, Marcelo Mukushigua, Igor Manya, Gabriel Manya, Elvia Gualinga, Otoniel Santi, Ana Cadena (Equipo Técnico Comunitario de la NAPE), Alexandra Proaño (Presidenta de NAPE): “Andwa ishiji nujuanó awkenó”, Andua Sumak Kawsana Ñambi 2010 – 2020. Nacionalidad Andoa de Pastaza Ecuador (NAPE), Puka Yaku 2010. p. 24 [19]. Capiwara, Hydrochaeris hydrochaeris.
  3. Alma Rosa Ulloa Quintero: DISTRIBUCIÓN DEL HÁBITAT DEL CHIGÜIRE (Hydrochaeris hydrochaeris Linne 1766) EN SABANAS INUNDABLES DE LA ESTACIÓN BIOLÓGICA EL FRÍO, VENEZUELA. Trabajo Especial de Grado para optar al título de Licenciado en Biología.] Capihuara
  4. Juan Ishuiza: Rinchi purikuk. ILV, Lima 1993. Ronsokuy, pp. 24-25.
  5. Patricio Chillo, Evelyn García, Mauricio Marino, Karen Irigoyen: Mirador y Sendero Navegable en la Laguna Kamuncui Cocha Comunidad de Puerto Miranda, Cantón Aguarico, Provincia de Orellana, República del Ecuador. Descubre Orellana, Quito 2008. p. 45. Sacha cuy: Hydrochaeris hydrochaeris.

Hawa t'inkikuna

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Kapiwara: Brief Summary ( Quechua )

provided by wikipedia emerging languages

Kapiwara, Karpinchu, Runsuqu (Ronsokuy) icha Ariraña (Hydrochoerus hydrochaeris) nisqaqa (kichwa simipi: Kapiwara icha Sacha kuy Andespi kawsaq ñuñuq, khankiq uywam, Uralan Awya Yalapi Amarumayu sach'a-sach'a suyup mayunkunapi kawsaq.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Meen Woaterswien ( Stq )

provided by wikipedia emerging languages
Meen Woaterswien Meene Woaterswiene (Hydrochoerus hydrochaeris)
Meene Woaterswiene (Hydrochoerus hydrochaeris) Systematik Oardenge: Gnauedierte (Rodentia) Unneroardenge: Stiekelswien-Sibskup (Hystricomorpha) Deeloardenge: Hystricognathi (Sunner Stappe) Meerswien-Sibskup (Caviomorpha) Familie: Meerswiene (Caviidae) Unnerfamilie: Hydrochoerinae Sleek: Woaterswiene (Hydrochoerus) Oard: Meen Woaterswien
(Hydrochoerus hydrochaeris) Beskrieuwen fon LINNAEUS, 1766

Dät Meene Woaterswien of Meene Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) is een Oard fon do Gnauedierte. Dät Meene Woaterswien is in een groot Rebät fon Suud-Amerikoa aastelk fon do Anden tou fienden: Fon't aastelke Kolumbien, Venezuela, Guyana, Suriname, Frantsöösk-Guayana uur Ecuador, Peru, Brasilien, Bolivien un Paraguay bit ätter Uruguay un in't noudaastelke Argentinien.

Oainhaide

Capybaras sunt jädden in't Woater. Do Swimhäide twiske hiere Toonen hälpe him, sik junner gau tou röögjen. Oore, Oogene un Noose ferloope in een Linje in dän bupperen Kop-Beriek, äänelk as bie Kaimoane. So konnen Capybaras bienaist mäd dän heele Kop unner dän Woaterspeegel swimme un sunt deeruum foar Freetfäinde nit licht tou sjoon. Of do Dierte monnelk of wieuwelk sunt, sjucht me nit licht, uumdät do Geslächtsorgoane binne in dän Lieuw sunt un dät nit fuul Unnerskeede tou sjoon rakt.

Stoatuur un Fäl

 src=
Profil fon dän Kop

Dät Meene Woaterswien is ju grootste Oard fon Gnauediert, ju dät däälich noch rakt. Dät roaket een Kop-Rump-Loangte fon 100 bit 134 cm un een Skullerhööchte fon 50 bit 62 cm, wierbie do wieuwelke Dierte wät gratter wäide as do Montjene. Jo konnen moor as 75 Kilo ap'e Wächte brange, bit tou 91 Kilo sunt bekoand. Ju Bääterfout-Loangte bedrächt 21,8 bit 25,2 cm. Die Lieuw fon do Woaterswiene is massiv baud mäd aan krääftigen Rump un kuute Beene. Do faanderste Beene eendje in fjauer Toonen, do bääterste Beene in tjo. Do Toonen sunt radioal ounoardend. Toonen un Naile sunt houf-äänelk fertjukked un sunt truch litje Swim-Häide ferbuunen. Die Stät is sjuunelk touräächbielded. Dät Fäl is loang un ruuch, man steedenwiese so tän, dät ju Häid truchskient. Sien Faawe variiert fon roodbruun bit gries ap'e Bupperkaante, ju Unnerkaante is jeel-bruun. Wäkke Dierte hääbe swotte Plakken in't Gesicht, oun'e Buutensiede fon do Beene un oun dän Rump. Ju Loangte fon do Hiere lait twiske 30 un 120 mm. Meene Woaterswiene hääbe aan apfaalend breeden un massigen Kop. Ju Snuute is fergratterd un ourunded, in dän Fergliek mäd uur Oarde uut ju Meerswien-Sibskup, jo hääbe litje Noosengoate, do fier uutnuur lääse un do litje Oogene lääse siedelk un wied bääte oun'n Kop. Bie monnelke Dierte is dät Spit fon ju Snuute sunner Hiere un mäd aan apfaalenden Röäk-Käddel fersäin. Jo hääbe litje, runde Oore. As bie masse Dierte, do deelwiese in't Woater lieuwje, sunt Oogene, Oore un Noosengoate gjucht wied buppe oun dän Kop, sodät do Dierte, wan jo omje of Uutkiek hoolde, dän Kop nit tou wied uut dät Woater tille mouten. Fon't Panama-Woaterswien unnerskat sik dät Meene Woaterswien foar'aaln truch sien Grööte, bietou kuume noch wäkke Määrkmoale fon dän Skäädel.

Skäädel un Bunken

 src=
Die Skäädel fon't Meene Woaterswien lät, ousäin fon ju Mäite, aan Meerswien-Skäädel
1 · 0 · 1 · 3
Tuskfoarmel fon't meene Woaterswien

Die Skäädel fon't Meene Woaterswien is groot un kompakt. Ju Skäädelloangte lait in'n Truchsleek bie 24,09 cm (dät gungt fon sowät 21 bit sowät 27 cm). Die Skäädel is flak un wan me do Juk-Boogen bekikt, is hie gjucht smääl baud. Do Juk-Boogen sunt krääftich, wierbie dät Jukbeen breed ounlaid is un aan Deel fon ju Lidflakte foar ju Unnerkeeuwe uurnimt

Ju Tuskfoarmel fon do Dierte ludt 1-0-1-3, dät betjudt, in älken Keeuwe-Haaldeel hääbe do Dierte aan Sniedetusk, aan Prämolaor (faandere litjere Käise) un tjo Moloare (bäätere tjukke Käisen), also aaltouhoope 20 Tuske. do wiete Sniedetuske sunt mäd een Loangs-Glieuwe fersäin, jo sunt, as bie aal do Gnauedierte, fergratterd un tou wuttelloose Gnauetuske uumebielded, deerbääte lait een Diastema. Do Käisen sunt uk wuttelloos un komplex baud. Jo bestounde uut haat- of striepelfoarmige Smilt-Prismen, Do truch Loagen fon Tuskzement tränd sunt. Die Moloar M3 is stäärk fergratterd un uurroaget in ju Loangte aal do tjo uur Käisen touhoope.

Wällen

  • Düssen Artikkel gruundet sik grootstendeels ap ju Düütsksproakige Wikipedia.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Meen Woaterswien: Brief Summary ( Stq )

provided by wikipedia emerging languages

Dät Meene Woaterswien of Meene Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) is een Oard fon do Gnauedierte. Dät Meene Woaterswien is in een groot Rebät fon Suud-Amerikoa aastelk fon do Anden tou fienden: Fon't aastelke Kolumbien, Venezuela, Guyana, Suriname, Frantsöösk-Guayana uur Ecuador, Peru, Brasilien, Bolivien un Paraguay bit ätter Uruguay un in't noudaastelke Argentinien.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Vatnsvín ( Faroese )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Kortið vísir, hvar ið teir halda til.

Vatnsvínið (frøðiheiti - Hydrochoerus hydrochaeris) er størsta gnagdýr í heiminum - Tað er líka stórt sum svín. Vatnsvínið, ið er nær skylt við marsvínið, er óførur svimjari, tí at føturnir eru skapaðir sum fitjur; men tey eru ógvuliga seinfør uppi á landi. Tey liva í flokki eini 10-100 dýr saman. Vatnsvínið er plantuátari og etur plantuvøkstur á árbakkunum. Tey blíva vanliga uml. 4-8 ára gomul. Vatnsvínið livir í Suðuramerika (Panama, Kolumbia, Venesuela, Brasil, Argentina, Franska Gujana, Uruguei, Peru og Paraguei).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors

Καπιμπάρα ( Greek, Modern (1453-) )

provided by wikipedia emerging languages

Ο υδρόχοιρος (Hydrochoerus hydrochaeris), επίσης γνωστός σαν καπιμπάρα, capivara στα Πορτογαλικά και capibara, chigüire στη Βενεζουέλα, Κολομβία, και Ισημερινό, ronsoco στο Περού, chigüiro, και carpincho στα Ισπανικά, είναι το μεγαλύτερο τρωκτικό που ζει σήμερα στον κόσμο. Οι κοντινότεροι του συγγενείς είναι τα αγκούτι, τα τσιντσιλά, και τα ινδικά χοιρίδια. Το συνηθισμένο του όνομα, καπιμπάρα, προέρχεται από το όνομα kapiÿva στη γλώσσα γκουαρανί, που σημαίνει "άρχοντας των γρασιδιών".

Μορφολογία

Είναι ένα βαρύ και στιβαρό στην εμφάνιση ζώο το οποίο μπορεί να φτάσει σε μήκος περισσότερο από ένα μέτρο. Το καπιμπάρα έχει ένα κοντό κεφάλι σε σχέση με το σώμα του και δεν έχει καθόλου ουρά.

Βιολογία

Πρόκειται για ημιυδρόβιο ζώο που κατοικεί σε βάλτους και υγρότοπους σε όλη τη ζούγκλα της Νότιας Αμερικής. Ξοδεύει ένα μεγάλο μέρος των ζεστών ωρών της ημέρας βυθισμένο μέσα στο νερό για να δροσίζεται και γι' αυτό το σκοπό διαθέτει μια σειρά από χρήσιμες προσαρμογές που το βοηθούν να επιβιώσει πιο αποτελεσματικά στον υδάτινο κόσμο του. Ανάμεσα στα δάχτυλά του έχει μεμβράνες όπως η πάπια που του δίνουν περισσότερη σταθερότητα όταν αυτό κινείται γύρω στις ολισθηρές όχθες του ποταμού και το εμποδίζουν να βυθιστεί βαθιά στη λάσπη, όταν βρίσκεται στο νερό. Τα μάτια, τα αυτιά και τη μύτη του βρίσκονται στην κορυφή του κεφαλιού του, επιτρέποντάς του να βυθίζεται πλήρως.

Το καπιμπάρα μοιάζει λίγο στην όψη με τον τεράστιο αφρικανικό ιπποπόταμο και συμπεριφέρεται με πολύ παρόμοιο τρόπο, καθώς ξοδεύει τις ζεστές μέρες στο νερό,ενώ βγαίνει στην ξηρά, σε αναζήτηση τροφής έχοντας κάλυψη το σκοτάδι της νύχτας. Είναι φυτοφάγα ζώα και, συνεπώς, τρώνε μόνο φυτά, προκειμένου να πάρουν όλα τα θρεπτικά συστατικά που χρειάζονται. Η δίαιτα του αποτελείται κυρίως από αγρωστώδη και υδρόβια φυτά, μαζί με τα φρούτα και τα μούρα και την περιστασιακή munch σε φλοιούς δέντρων.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Καπιμπάρα: Brief Summary ( Greek, Modern (1453-) )

provided by wikipedia emerging languages

Ο υδρόχοιρος (Hydrochoerus hydrochaeris), επίσης γνωστός σαν καπιμπάρα, capivara στα Πορτογαλικά και capibara, chigüire στη Βενεζουέλα, Κολομβία, και Ισημερινό, ronsoco στο Περού, chigüiro, και carpincho στα Ισπανικά, είναι το μεγαλύτερο τρωκτικό που ζει σήμερα στον κόσμο. Οι κοντινότεροι του συγγενείς είναι τα αγκούτι, τα τσιντσιλά, και τα ινδικά χοιρίδια. Το συνηθισμένο του όνομα, καπιμπάρα, προέρχεται από το όνομα kapiÿva στη γλώσσα γκουαρανί, που σημαίνει "άρχοντας των γρασιδιών".

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Συγγραφείς και συντάκτες της Wikipedia

Капибара ( Kirghiz; Kyrgyz )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Капибара.
Hydrochoerus hydrochaeris range.png

Капибара (лат. Hydrochoerus hydrochaeris) – доңузчычканга окшош, бирок андан ото чоң кемиргич айбан, Борбордук жана Түштүк Америкада жашайт.

Колдонулган адабияттар

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia жазуучу жана редактор

Капібара ( Belarusian )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
Капібара

Капібара, або вадасьвінка (Hydrochoerus hydrochaeris) — паўводны траваедны сысун зь сямейства вадасьвінкавых (Hydrochoeridae), адзіны прадстаўнік у сямействе. Капібара — самы буйны сярод сучасных грызуноў. На мове індзейцаў гуарані слова капібара азначае «спадар траваў».

Даўжыня цела дарослай капібары дасягае 1-1,35 м, вышыня ў карку — 50-60 см, самцы важаць 34-63 кг, а самкі — 36-65,5 кг (вымярэньні зробленыя ў вэнэсуэльскіх льяносах). Самкі, як правіла, буйнейшыя за самцоў.

Вонкавыя спасылкі

Commons-logo.svgсховішча мультымэдыйных матэрыялаў

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Аўтары і рэдактары Вікіпедыі

Капібара: Brief Summary ( Belarusian )

provided by wikipedia emerging languages
 src= Капібара

Капібара, або вадасьвінка (Hydrochoerus hydrochaeris) — паўводны траваедны сысун зь сямейства вадасьвінкавых (Hydrochoeridae), адзіны прадстаўнік у сямействе. Капібара — самы буйны сярод сучасных грызуноў. На мове індзейцаў гуарані слова капібара азначае «спадар траваў».

Даўжыня цела дарослай капібары дасягае 1-1,35 м, вышыня ў карку — 50-60 см, самцы важаць 34-63 кг, а самкі — 36-65,5 кг (вымярэньні зробленыя ў вэнэсуэльскіх льяносах). Самкі, як правіла, буйнейшыя за самцоў.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Аўтары і рэдактары Вікіпедыі

கேபிபாரா ( Tamil )

provided by wikipedia emerging languages
 src=
கேபிபாராவின் மேல் ஒரு மஞ்சள் தலை கரகாரா

கேபிபாரா (capybara, Hydrochoerus hydrochaeris) என்பது உலகில் வாழும் மிகப்பெரிய கொறிணி ஆகும். இது சிகுயிரே மற்றும் கர்பின்ச்சோ என்றும் அழைக்கப்படுகிறது. இது ஹைட்ரோகோயேருஸ் பேரினத்தின் உறுப்பினர் ஆகும். இப்பேரினத்தின் வாழும் மற்றொரு உறுப்பினர் சிறிய கேபிபாரா (ஹைட்ரோகோயேருஸ் இஸ்த்மியுஸ்) ஆகும். கினி எலி, பாறை கேவி (தென் அமெரிக்க கொறிணி) ஆகியவை இதன் நெருங்கிய உறவினர்கள் ஆகும். அகோடி, சின்சில்லா, கோய்பு ஆகியவை இதன் தூரத்து உறவினர்கள் ஆகும். இவை தென் அமெரிக்காவைப் பூர்வீகமாகக் கொண்டவை ஆகும். இவை சவானாக்கள் மற்றும் அடர்ந்த காடுகளில் தண்ணீருக்கு அருகில் வாழ்கின்றன. இவை கூட்டமாக வாழக்கூடியவை ஆகும். இவற்றின் கூட்டத்தில் 100 உறுப்பினர்கள் வரை இருக்கும். ஆனால் பொதுவாக 10-20 உறுப்பினர்களைக் கொண்ட கூட்டமாக இருக்கும். இவை இவற்றின் இறைச்சி மற்றும் தோலுக்காக வேட்டையாடப்படுகின்றன. இதன் தடிமனான தோலில் இருந்து பெறப்படும் கொழுப்பு, மருந்து வர்த்தகத்தில் பயன்படுத்தப்படுகிறது.[2] இதன் இயங்கு படம் [3]

உசாத்துணை

license
cc-by-sa-3.0
copyright
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

கேபிபாரா: Brief Summary ( Tamil )

provided by wikipedia emerging languages
 src= கேபிபாராவின் மேல் ஒரு மஞ்சள் தலை கரகாரா

கேபிபாரா (capybara, Hydrochoerus hydrochaeris) என்பது உலகில் வாழும் மிகப்பெரிய கொறிணி ஆகும். இது சிகுயிரே மற்றும் கர்பின்ச்சோ என்றும் அழைக்கப்படுகிறது. இது ஹைட்ரோகோயேருஸ் பேரினத்தின் உறுப்பினர் ஆகும். இப்பேரினத்தின் வாழும் மற்றொரு உறுப்பினர் சிறிய கேபிபாரா (ஹைட்ரோகோயேருஸ் இஸ்த்மியுஸ்) ஆகும். கினி எலி, பாறை கேவி (தென் அமெரிக்க கொறிணி) ஆகியவை இதன் நெருங்கிய உறவினர்கள் ஆகும். அகோடி, சின்சில்லா, கோய்பு ஆகியவை இதன் தூரத்து உறவினர்கள் ஆகும். இவை தென் அமெரிக்காவைப் பூர்வீகமாகக் கொண்டவை ஆகும். இவை சவானாக்கள் மற்றும் அடர்ந்த காடுகளில் தண்ணீருக்கு அருகில் வாழ்கின்றன. இவை கூட்டமாக வாழக்கூடியவை ஆகும். இவற்றின் கூட்டத்தில் 100 உறுப்பினர்கள் வரை இருக்கும். ஆனால் பொதுவாக 10-20 உறுப்பினர்களைக் கொண்ட கூட்டமாக இருக்கும். இவை இவற்றின் இறைச்சி மற்றும் தோலுக்காக வேட்டையாடப்படுகின்றன. இதன் தடிமனான தோலில் இருந்து பெறப்படும் கொழுப்பு, மருந்து வர்த்தகத்தில் பயன்படுத்தப்படுகிறது. இதன் இயங்கு படம்

license
cc-by-sa-3.0
copyright
விக்கிபீடியா ஆசிரியர்கள் மற்றும் ஆசிரியர்கள்

ಕಪೈಬರಾ ( Kannada )

provided by wikipedia emerging languages

ಕಪೈಬರಾವು ದಂಶಕಗಳಲ್ಲಿಯೇ ಅತಿ ದೊಡ್ಡದಾದ ಪ್ರಾಣಿ. ಅಗೌಟಿ, ಚಿಂಚಿಲ್ಲಾ, ಗಿನಿ ಹಂದಿ ಮೊದಲಾದವು ಈ ಪ್ರಾಣಿಯ ಅತ್ಯಂತ ಸಮೀಪ ಸಂಬಂಧಿಗಳು. ಇದರ ಸ್ವಾಭಾವಿಕ ಆವಾಸ ಸ್ಥಾನ ದಕ್ಷಿಣ ಅಮೆರಿಕಾ ಆಗಿದ್ದು, ಸವನ್ನಾ ಹುಲ್ಲುಗಾವಲು, ಅರಣ್ಯ ಪ್ರದೇಶ ಮೊದಲಾದೆಡೆಗಳಲ್ಲಿ ಜಲಮೂಲದ ಸಮೀಪ ವಾಸಿಸುತ್ತವೆ. ಇವು ಸಾಮಾನ್ಯವಾಗಿ ಗುಂಪಿನಲ್ಲಿ ವಾಸಿಸುವುದಾಗಿದ್ದು, ಕೆಲವೊಂದು ಗುಂಪುಗಳಲ್ಲಿ ಸುಮಾರು ೧೦೦ರಷ್ಟು ಪ್ರಾಣಿಗಳನ್ನೂ ಕಾಣಬಹುದಾಗಿದೆ. ಆದರೆ ಸಾಮಾನ್ಯವಾಗಿ ಒಂದು ಗುಂಪಿನಲ್ಲಿ ೧೦ರಿಂದ ೧೫ ಪ್ರಾಣಿಗಳು ಇರುವುದು ವಾಡಿಕೆ. ಅವುಗಳ ಚರ್ಮ ಹಾಗೂ ಮಾಂಸಕ್ಕಾಗಿ ಬೇಟೆಯಾಡುತ್ತಿದ್ದರೂ, ಅವು ಅಪಾಯದಂಚಿನಲ್ಲಿರುವ ಪ್ರಾಣಿಗಳಾಗಿಲ್ಲ.

  1. Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. (2008). "Hydrochoerus hydrochaeris". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.1. International Union for Conservation of Nature. Retrieved 17 June 2011.CS1 maint: multiple names: authors list (link)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ವಿಕಿಪೀಡಿಯ ಲೇಖಕರು ಮತ್ತು ಸಂಪಾದಕರು

ಕಪೈಬರಾ: Brief Summary ( Kannada )

provided by wikipedia emerging languages

ಕಪೈಬರಾವು ದಂಶಕಗಳಲ್ಲಿಯೇ ಅತಿ ದೊಡ್ಡದಾದ ಪ್ರಾಣಿ. ಅಗೌಟಿ, ಚಿಂಚಿಲ್ಲಾ, ಗಿನಿ ಹಂದಿ ಮೊದಲಾದವು ಈ ಪ್ರಾಣಿಯ ಅತ್ಯಂತ ಸಮೀಪ ಸಂಬಂಧಿಗಳು. ಇದರ ಸ್ವಾಭಾವಿಕ ಆವಾಸ ಸ್ಥಾನ ದಕ್ಷಿಣ ಅಮೆರಿಕಾ ಆಗಿದ್ದು, ಸವನ್ನಾ ಹುಲ್ಲುಗಾವಲು, ಅರಣ್ಯ ಪ್ರದೇಶ ಮೊದಲಾದೆಡೆಗಳಲ್ಲಿ ಜಲಮೂಲದ ಸಮೀಪ ವಾಸಿಸುತ್ತವೆ. ಇವು ಸಾಮಾನ್ಯವಾಗಿ ಗುಂಪಿನಲ್ಲಿ ವಾಸಿಸುವುದಾಗಿದ್ದು, ಕೆಲವೊಂದು ಗುಂಪುಗಳಲ್ಲಿ ಸುಮಾರು ೧೦೦ರಷ್ಟು ಪ್ರಾಣಿಗಳನ್ನೂ ಕಾಣಬಹುದಾಗಿದೆ. ಆದರೆ ಸಾಮಾನ್ಯವಾಗಿ ಒಂದು ಗುಂಪಿನಲ್ಲಿ ೧೦ರಿಂದ ೧೫ ಪ್ರಾಣಿಗಳು ಇರುವುದು ವಾಡಿಕೆ. ಅವುಗಳ ಚರ್ಮ ಹಾಗೂ ಮಾಂಸಕ್ಕಾಗಿ ಬೇಟೆಯಾಡುತ್ತಿದ್ದರೂ, ಅವು ಅಪಾಯದಂಚಿನಲ್ಲಿರುವ ಪ್ರಾಣಿಗಳಾಗಿಲ್ಲ.

Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. (2008). "Hydrochoerus hydrochaeris". IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.1. International Union for Conservation of Nature. Retrieved 17 June 2011.CS1 maint: multiple names: authors list (link)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ವಿಕಿಪೀಡಿಯ ಲೇಖಕರು ಮತ್ತು ಸಂಪಾದಕರು

Capybara

provided by wikipedia EN

The capybara[a] or greater capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) is a giant cavy rodent native to South America. It is the largest living rodent[2] and a member of the genus Hydrochoerus. The only other extant member is the lesser capybara (Hydrochoerus isthmius). Its close relatives include guinea pigs and rock cavies, and it is more distantly related to the agouti, the chinchilla, and the nutria. The capybara inhabits savannas and dense forests, and lives near bodies of water. It is a highly social species and can be found in groups as large as 100 individuals, but usually live in groups of 10–20 individuals. The capybara is hunted for its meat and hide and also for grease from its thick fatty skin.[3] It is not considered a threatened species.

Etymology

Its common name is derived from Tupi ka'apiûaracode: tpw is deprecated , a complex agglutination of kaácode: tpw is deprecated (leaf) + píicode: tpw is deprecated (slender) + úcode: tpw is deprecated (eat) + aracode: tpw is deprecated (a suffix for agent nouns), meaning "one who eats slender leaves", or "grass-eater".[4]

The scientific name, both hydrochoerus and hydrochaeris, comes from Greek ὕδωρ (hydor "water") and χοῖρος (choiros "pig, hog").[5][6]

Classification and phylogeny

The capybara and the lesser capybara both belong to the subfamily Hydrochoerinae along with the rock cavies. The living capybaras and their extinct relatives were previously classified in their own family Hydrochoeridae.[7] Since 2002, molecular phylogenetic studies have recognized a close relationship between Hydrochoerus and Kerodon, the rock cavies,[8] supporting placement of both genera in a subfamily of Caviidae.[5]

Paleontological classifications previously used Hydrochoeridae for all capybaras, while using Hydrochoerinae for the living genus and its closest fossil relatives, such as Neochoerus,[9][10] but more recently have adopted the classification of Hydrochoerinae within Caviidae.[11] The taxonomy of fossil hydrochoerines is also in a state of flux. In recent years, the diversity of fossil hydrochoerines has been substantially reduced.[9][10] This is largely due to the recognition that capybara molar teeth show strong variation in shape over the life of an individual.[9] In one instance, material once referred to four genera and seven species on the basis of differences in molar shape is now thought to represent differently aged individuals of a single species, Cardiatherium paranense.[9] Among fossil species, the name "capybara" can refer to the many species of Hydrochoerinae that are more closely related to the modern Hydrochoerus than to the "cardiomyine" rodents like Cardiomys.[11] The fossil genera Cardiatherium, Phugatherium, Hydrochoeropsis, and Neochoerus are all capybaras under that concept.[11]

Description

Taxidermy specimen of a capybara

The capybara has a heavy, barrel-shaped body and short head, with reddish-brown fur on the upper part of its body that turns yellowish-brown underneath. Its sweat glands can be found in the surface of the hairy portions of its skin, an unusual trait among rodents.[7] The animal lacks down hair, and its guard hair differs little from over hair.[12]

Capybara skeleton

Adult capybaras grow to 106 to 134 cm (3.48 to 4.40 ft) in length, stand 50 to 62 cm (20 to 24 in) tall at the withers, and typically weigh 35 to 66 kg (77 to 146 lb), with an average in the Venezuelan llanos of 48.9 kg (108 lb).[13][14][15] Females are slightly heavier than males. The top recorded weights are 91 kg (201 lb) for a wild female from Brazil and 73.5 kg (162 lb) for a wild male from Uruguay.[7][16] Also, an 81 kg individual was reported in São Paulo in 2001 or 2002.[17] The dental formula is 1.0.1.31.0.1.3.[7] Capybaras have slightly webbed feet and vestigial tails.[7] Their hind legs are slightly longer than their forelegs; they have three toes on their rear feet and four toes on their front feet.[18] Their muzzles are blunt, with nostrils, and the eyes and ears are near the top of their heads.

Its karyotype has 2n = 66 and FN = 102, meaning it has 66 chromosomes with a total of 102 arms.[5][7]

Ecology

Yellow-headed caracara on a capybara
A family of capybara swimming

Capybaras are semiaquatic mammals[15] found throughout all countries of South America except Chile.[19] They live in densely forested areas near bodies of water, such as lakes, rivers, swamps, ponds, and marshes,[14] as well as flooded savannah and along rivers in the tropical rainforest. They are superb swimmers and can hold their breath underwater for up to five minutes at a time. Capybara have flourished in cattle ranches.[7] They roam in home ranges averaging 10 hectares (25 acres) in high-density populations.[7]

Many escapees from captivity can also be found in similar watery habitats around the world. Sightings are fairly common in Florida, although a breeding population has not yet been confirmed.[20] In 2011, one specimen was spotted on the Central Coast of California.[21] These escaped populations occur in areas where prehistoric capybaras inhabited; late Pleistocene capybaras inhabited Florida[22] and Hydrochoerus hesperotiganites in California and Hydrochoerus gaylordi in Grenada, and feral capybaras in North America may actually fill the ecological niche of the Pleistocene species.[23]

Diet and predation

A capybara eating hay at Franklin Park Zoo, Boston, Massachusetts

Capybaras are herbivores, grazing mainly on grasses and aquatic plants,[14][24] as well as fruit and tree bark.[15] They are very selective feeders[25] and feed on the leaves of one species and disregard other species surrounding it. They eat a greater variety of plants during the dry season, as fewer plants are available. While they eat grass during the wet season, they have to switch to more abundant reeds during the dry season.[26] Plants that capybaras eat during the summer lose their nutritional value in the winter, so they are not consumed at that time.[25] The capybara's jaw hinge is not perpendicular, so they chew food by grinding back-and-forth rather than side-to-side.[27] Capybaras are autocoprophagous,[28] meaning they eat their own feces as a source of bacterial gut flora, to help digest the cellulose in the grass that forms their normal diet, and to extract the maximum protein and vitamins from their food. They also regurgitate food to masticate again, similar to cud-chewing by cattle.[28][29] As is the case with other rodents, the front teeth of capybaras grow continually to compensate for the constant wear from eating grasses;[19] their cheek teeth also grow continuously.[27]

Cattle tyrant on a capybara

Like its relative the guinea pig, the capybara does not have the capacity to synthesize vitamin C, and capybaras not supplemented with vitamin C in captivity have been reported to develop gum disease as a sign of scurvy.[30]

They can have a lifespan of 8–10 years,[31] but tend to live less than four years in the wild due to predation from big cats like the jaguars and pumas and non-mammalian predators like eagles and the caimans.[19] The capybara is also the preferred prey of the green anaconda.[32]

Social organization

Capybaras have a scent gland on their noses.

Capybaras are known to be gregarious. While they sometimes live solitarily, they are more commonly found in groups of around 10–20 individuals, with two to four adult males, four to seven adult females, and the remainder juveniles.[33] Capybara groups can consist of as many as 50 or 100 individuals during the dry season[29][34] when the animals gather around available water sources. Males establish social bonds, dominance, or general group consensus.[34] They can make dog-like barks[29] when threatened or when females are herding young.[35]

Capybaras have two types of scent glands: a morrillo, located on the snout, and anal glands.[36] Both sexes have these glands, but males have much larger morrillos and use their anal glands more frequently. The anal glands of males are also lined with detachable hairs. A crystalline form of scent secretion is coated on these hairs and is released when in contact with objects such as plants. These hairs have a longer-lasting scent mark and are tasted by other capybaras. Capybaras scent-mark by rubbing their morrillos on objects, or by walking over scrub and marking it with their anal glands. Capybaras can spread their scent further by urinating; however, females usually mark without urinating and scent-mark less frequently than males overall. Females mark more often during the wet season when they are in estrus. In addition to objects, males also scent-mark females.[36]

Reproduction

Mother with typical litter of about four pups
Capybara mother with her pups

When in estrus, the female's scent changes subtly and nearby males begin pursuit.[37] In addition, a female alerts males she is in estrus by whistling through her nose.[29] During mating, the female has the advantage and mating choice. Capybaras mate only in water, and if a female does not want to mate with a certain male, she either submerges or leaves the water.[29][34] Dominant males are highly protective of the females, but they usually cannot prevent some of the subordinates from copulating.[37] The larger the group, the harder it is for the male to watch all the females. Dominant males secure significantly more matings than each subordinate, but subordinate males, as a class, are responsible for more matings than each dominant male.[37] The lifespan of the capybara's sperm is longer than that of other rodents.[38]

Mother and three pups

Capybara gestation is 130–150 days, and produces a litter of four young on average, but may produce between one and eight in a single litter.[7] Birth is on land and the female rejoins the group within a few hours of delivering the newborn capybaras, which join the group as soon as they are mobile. Within a week, the young can eat grass, but continue to suckle—from any female in the group—until weaned around 16 weeks. The young form a group within the main group.[19] Alloparenting has been observed in this species.[34] Breeding peaks between April and May in Venezuela and between October and November in Mato Grosso, Brazil.[7]

Activities

Though quite agile on land, capybaras are equally at home in the water. They are excellent swimmers, and can remain completely submerged for up to five minutes,[14] an ability they use to evade predators. Capybaras can sleep in water, keeping only their noses out. As temperatures increase during the day, they wallow in water and then graze during the late afternoon and early evening.[7] They also spend time wallowing in mud.[18] They rest around midnight and then continue to graze before dawn.[7]

A capybara in captivity, 2009

Conservation and human interaction

Capybaras are not considered a threatened species;[1] their population is stable throughout most of their South American range, though in some areas hunting has reduced their numbers.[14][19] Capybaras are hunted for their meat and pelts in some areas,[39] and otherwise killed by humans who see their grazing as competition for livestock. In some areas, they are farmed, which has the effect of ensuring the wetland habitats are protected. Their survival is aided by their ability to breed rapidly.[19]

Capybaras have adapted well to urbanization in South America. They can be found in many areas in zoos and parks,[27] and may live for 12 years in captivity, more than double their wild lifespan.[19] Capybaras are docile and usually allow humans to pet and hand-feed them, but physical contact is normally discouraged, as their ticks can be vectors to Rocky Mountain spotted fever.[40] The European Association of Zoos and Aquaria asked Drusillas Park in Alfriston, Sussex, England, to keep the studbook for capybaras, to monitor captive populations in Europe. The studbook includes information about all births, deaths and movements of capybaras, as well as how they are related.[41]

Capybaras are farmed for meat and skins in South America.[42] The meat is considered unsuitable to eat in some areas, while in other areas it is considered an important source of protein.[7] In parts of South America, especially in Venezuela, capybara meat is popular during Lent and Holy Week as the Catholic Church previously issued special dispensation to allow it to be eaten while other meats are generally forbidden.[43] After several attempts a 1784 Papal bull was obtained that allowed the consumption of capybara during Lent.[44][45] There is widespread perception in Venezuela that consumption of capybaras is exclusive to rural people.[46]

Although it is illegal in some states,[47] capybaras are occasionally kept as pets in the United States.[48][b] The image of a capybara features on the 2-peso coin of Uruguay.[50] In Japan, following the lead of Izu Shaboten Zoo in 1982,[51] multiple establishments or zoos in Japan that raise capybaras have adopted the practice of having them relax in onsen during the winter. They are seen as an attraction by Japanese people.[51] Capybaras became big in Japan due to the popular cartoon character Kapibara-san.[52]

In August 2021, Argentine and international media reported that capybaras had been causing serious problems for residents of Nordelta, an affluent gated community north of Buenos Aires built atop wetland habitat. This inspired social media users to jokingly adopt the capybara as a symbol of class struggle and communism.[53][54] Brazilian Lyme-like borreliosis likely involves capybaras as reservoirs and Amblyomma and Rhipicephalus ticks as vectors.[55]

Popularity and meme culture

In the early 2020s, capybaras became a growing figure of meme culture due to many factors, including the disturbances in Nordelta[54] which led to them being comically postulated as figures of class struggle. Also, a common meme format includes capybaras in various situations with the song "After Party" by Don Toliver,[56] leading to a tremendous growth in popularity.[57] Due to a lyric in Toliver's song, capybaras are also associated with the phrase "Ok I pull up".[58]

See also

Notes

  1. ^ Also called capivara (in Brazil), capiguara (in Bolivia), chigüire, chigüiro, or fercho (in Colombia and Venezuela), carpincho (in Argentina, Paraguay and Uruguay) and ronsoco (in Peru).
  2. ^ It is illegal to own a capybara in Alaska, California, Colorado, Connecticut, Georgia, Illinois, Massachusetts, New York, Oregon, and Vermont.[49]

References

  1. ^ a b Reid, F. (2016). "Hydrochoerus hydrochaeris". IUCN Red List of Threatened Species. 2016: e.T10300A22190005. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-2.RLTS.T10300A22190005.en. Retrieved 19 November 2021.
  2. ^ Basic Biology (2015). "Rodents".
  3. ^ Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) Archived 2012-01-03 at the Wayback Machine. ARKive.org
  4. ^ Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2nd ed., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, p.344
  5. ^ a b c Woods, C.A.; Kilpatrick, C.W. (2005). "Infraorder Hystricognathi". In Wilson, D.E.; Reeder, D.M (eds.). Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Johns Hopkins University Press. p. 1556. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  6. ^ Darwin, Charles R. (1839). Narrative of the surveying voyages of His Majesty's Ships Adventure and Beagle between the years 1826 and 1836, describing their examination of the southern shores of South America, and the Beagle's circumnavigation of the globe. Journal and remarks. 1832–1836. London: Henry Colburn. p. 619.
  7. ^ a b c d e f g h i j k l m Mones, Alvaro; Ojasti, Juhani (16 June 1986). "Hydrochoerus hydrochaeris". Mammalian Species (264): 1–7. doi:10.2307/3503784. JSTOR 3503784. S2CID 250991487.
  8. ^ Rowe, Diane L.; Honeycutt, Rodney L. (March 2002). "Phylogenetic Relationships, Ecological Correlates, and Molecular Evolution Within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia)". Molecular Biology and Evolution. 19 (3): 263–277. doi:10.1093/oxfordjournals.molbev.a004080. PMID 11861886.
  9. ^ a b c d Vucetich, María G.; Deschamps, Cecilia M.; Olivares, Itatí; Dozo, María T. (2005). "Capybaras, size, shape, and time: A model kit". Acta Palaeontologica Polonica. 50 (2): 259–272.
  10. ^ a b Deschamps, Cecilia M.; Olivares, Itatí; Vieytes, Emma Carolina; Vucetich, María Guiomar (12 September 2007). "Ontogeny and diversity of the oldest capybaras (Rodentia: Hydrochoeridae; late Miocene of Argentina)". Journal of Vertebrate Paleontology. 27 (3): 683–692. doi:10.1671/0272-4634(2007)27[683:oadoto]2.0.co;2. JSTOR 30126368. S2CID 86217854.
  11. ^ a b c Cerdeño, E.; Pérez, M.E.; Deschamps, C.M.; Contreras, V.H. (2019). "A new capybara from the late Miocene of San Juan Province, Argentina, and its phylogenetic implications". Acta Palaeontologica Polonica. 64 (1): 199–212. doi:10.4202/app.00544.2018.
  12. ^ "The Cabybara – 10 Facts About the World's Largest Rodent". WorldAtlas. 26 July 2019. Retrieved 18 March 2020.
  13. ^ Capybara Archived 2012-01-03 at the Wayback Machine, Arkive
  14. ^ a b c d e Capybara Facts. Smithsonian National Zoological Park. Retrieved on December 16, 2007.
  15. ^ a b c Capybara. Palm Beach Zoo. Retrieved on December 17, 2007.
  16. ^ World Association of Zoos and Aquariums. WAZA. Retrieved on 2011-12-07.
  17. ^ Ferraz, Katia Maria Paschoaletto Micchi de Barros; Bonach, Kelly; Verdade, Luciano Martins (2005). "Relationship between body mass and body length in capybaras (Hydrochoerus hydrochaeris)". Biota Neotropica. 5 (1): 197–200. doi:10.1590/S1676-06032005000100020.
  18. ^ a b "Capybara Printout". Enchantedlearning.com. Retrieved 27 May 2013.
  19. ^ a b c d e f g Bristol Zoo Gardens (UK) Capybara Archived 2007-09-18 at the Wayback Machine. Bristolzoo.org.uk. Retrieved on 2011-12-07.
  20. ^ "Nonnatives – Capybara". myfwc.com. Archived from the original on 6 April 2014. Retrieved 30 August 2013.
  21. ^ Mather, Kate (18 August 2011). "A gnawing question answered: It's a capybara roaming Paso Robles". Los Angeles Times. Retrieved 10 January 2012.
  22. ^ Baskin, Jon; Gervais, P. Darrow; Gervais, Camille J. (2020). "A Late Pleistocene capybara (Rodentia, Caviidae, Hydrochoerinae) from near Houston, Texas, USA, with a brief review of North American fossil capybaras". Proceedings of the Academy of Natural Sciences of Philadelphia. 167: 57. doi:10.1635/053.167.0105. S2CID 216241471.
  23. ^ Erick J. Lundgren, Daniel Ramp, John Rowan, Owen Middleton, Simon D. Schowanek, Oscar Sanisidro, Scott P. Carroll, Matt Davis, Christopher J. Sandom, Jens-Christian Svenning, Arian D. Wallach, James A. Estes, 2020, Introduced herbivores restore Late Pleistocene ecological functions, PNAS, 117 (14), pp.7871-7878, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America
  24. ^ Forero-Montaña, Jimena; Betancur, Julio; Cavelier, Jaime (June 2003). "Dieta del capibara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia: Hydrochaeridae) en Caño Limón, Arauca, Colombia" [Distribution and abundance of Caiman crocodilus in the Caño Negro National Wild Life Refuge, Costa Rica]. Revista de Biología Tropical (in Spanish). 51 (2): 571–578. PMID 15162749.
  25. ^ a b Quintana, R.D.; Monge, S.; Malvárez, A.I. (1998). "Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Paraná River, Argentina". Mammalia. 62 (1): 37–52. doi:10.1515/mamm.1998.62.1.37. S2CID 83976640.
  26. ^ Barreto, Guillermo R.; Herrera, Emilio A. (1998). "Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela". Journal of Tropical Ecology. 14 (1): 87–98. doi:10.1017/S0266467498000078. JSTOR 2559868. S2CID 84982123.
  27. ^ a b c Capybara. Hydrochaeris hydrochaeris. San Francisco Zoo
  28. ^ a b "Meet Taronga's Capybaras". Taronga Zoo. Retrieved 29 December 2021.
  29. ^ a b c d e Lord, Rexford D. (March 1994). "A descriptive account of capybara behaviour". Studies on Neotropical Fauna and Environment. 29 (1): 11–22. doi:10.1080/01650529409360912.
  30. ^ Cueto, Gerardo Ruben; Allekotte, Roman; Kravetz, Fernando Osvaldo (January 2000). "Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine". Journal of Wildlife Diseases. 36 (1): 97–101. doi:10.7589/0090-3558-36.1.97. PMID 10682750. S2CID 6491859.
  31. ^ Burton M and Burton R. (2002) The International Wildlife Encyclopedia. Marshall Cavendish, ISBN 0-7614-7269-X, p. 384
  32. ^ Capybara, the master of the grasses: pest or prey Sounds and Colours. Retrieved on January 23, 2011.
  33. ^ Alho, Cleber J.R.; Rondon, Nelson L. (1987). "Habitats, population densities, and social structure of capybaras (Hydrochaeris Hydrochaeris, Rodentia) in the Pantanal, Brazil". Revista Brasileira de Zoologia. 4 (2): 139–149. doi:10.1590/s0101-81751987000200006.
  34. ^ a b c d Macdonald, D. W. (July 1981). "Dwindling resources and the social behaviour of Capybaras, (Hydrochoerus hydrochaeris) (Mammalia)". Journal of Zoology. 194 (3): 371–391. doi:10.1111/j.1469-7998.1981.tb04588.x.
  35. ^ Murphey, Robert M.; Mariano, Jorge S.; Moura Duarte, Francisco A. (May 1985). "Behavioral observations in a capybara colony (Hydrochoerus hydrochaeris)". Applied Animal Behaviour Science. 14 (1): 89–98. doi:10.1016/0168-1591(85)90040-1.
  36. ^ a b Macdonald, D. W.; Krantz, K.; Aplin, R. T. (March 1984). "Behavioral anatomical and chemical aspects of scent marking among Capybaras (Hydrochaeris hypdrochaeris) (Rodentia: Caviomorpha)". Journal of Zoology. 202 (3): 341–360. doi:10.1111/j.1469-7998.1984.tb05087.x.
  37. ^ a b c Herrera, Emilio A.; MacDonald, David W. (1993). "Aggression, dominance, and mating success among capybara males (Hydrochaeris hypdrochaeris)". Behavioral Ecology. 4 (2): 114. doi:10.1093/beheco/4.2.114.
  38. ^ Paula, T.A.R.; Chiarini-Garcia, H.; França, L.R. (June 1999). "Seminiferous epithelium cycle and its duration in capybaras (Hydrochoerus hydrochaeris)". Tissue and Cell. 31 (3): 327–334. doi:10.1054/tice.1999.0039. PMID 10481304.
  39. ^ Thompson, Andy (January 18, 2008) Trip to South America gives new meaning to outdoors life. Richmond Times.
  40. ^ "Febre maculosa: "Os médicos no Brasil não conhecem a doença" [Rocky Mountain spotted fever: Brazilian doctors unaware of the disease] (in Portuguese). drauziovarella.com.br. 12 April 2011. Retrieved 13 August 2015.
  41. ^ "Conservation at Drusillas Park". Drusillas.co.uk. Retrieved 27 May 2013.
  42. ^ "Capybara, Hydrochoerus hydrochaeris". San Diego Zoo. October 2008. Archived from the original on 30 September 2011. Retrieved 22 June 2011.
  43. ^ Ellsworth, Brian (March 24, 2005). "In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy" Archived 5 July 2008 at the Wayback Machine. New York Sun.
  44. ^ López de Ceballos, Eduardo (1974). Fauna de Venezuela y su conservación. Venezuela: Editorial Arte.
  45. ^ Herrera, Emilio A.; Barreto, Guillermo R. (2012). "chapter 18; Capybaras as a Source of Protein: Utilization and Management in Venezuela". In Moreira, J.; Ferraz, K.; Herrera, E.; Macdonald, D. (eds.). Capybara: Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Springer New York. pp. 305–320. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0_18. ISBN 978-1-4614-4000-0.
  46. ^ Romero, Simon (21 March 2007). "In Venezuela, Rodents Can Be a Delicacy". The New York Times. ISSN 0362-4331. Retrieved 27 April 2021.
  47. ^ "Capybaras as Pets". capybarafacts.com. Retrieved 23 October 2014.
  48. ^ Perez, Larry (2012). Snake in the Grass: an Everglades Invasion (1st ed.). Sarasota, Fla.: Pineapple Press. p. 89. ISBN 9781561645138.
  49. ^ "Pet Capybara Legal States 2023". Retrieved 11 February 2023.
  50. ^ "2 Pesos Uruguayos de 2014" (in Spanish). Monedas Uruguay. Archived from the original on 7 October 2016. Retrieved 8 June 2016.
  51. ^ a b "Izu Shaboten Animal Park (Ito) – 2018 All You Need to Know Before You Go (with Photos) – TripAdvisor". www.tripadvisor.com.
  52. ^ "Capybaras are big in Japan".
  53. ^ "Capybaras". Know Your Meme. July 2021.
  54. ^ a b Goñi, Uki (22 August 2021). "Attack of the giant rodents or class war? Argentina's rich riled by new neighbors". TheGuardian.com.
  55. ^ Basile, Roberta Carvalho; Yoshinari, Natalino Hajime; Mantovani, Elenice; Bonoldi, Virgínia Nazário; Macoris, Delphim da Graça; Queiroz-Neto, Antonio de (4 October 2016). "Brazilian borreliosis with special emphasis on humans and horses". Brazilian Journal of Microbiology. 48 (1): 167–172. doi:10.1016/j.bjm.2016.09.005. PMC 5220628. PMID 27769883.
  56. ^ Lopez, Sophia (1 August 2022). "Capybaras are taking over the internet". The Gauntlet. Retrieved 2 September 2022.
  57. ^ "Google Trends". Archived from the original on 25 September 2022. Retrieved 30 July 2022.
  58. ^ Ewe, Koh (2 November 2021). "Why Is Everyone Suddenly Obsessed With This Giant Rodent?". Vice. Retrieved 7 August 2022.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Capybara: Brief Summary

provided by wikipedia EN

The capybara or greater capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) is a giant cavy rodent native to South America. It is the largest living rodent and a member of the genus Hydrochoerus. The only other extant member is the lesser capybara (Hydrochoerus isthmius). Its close relatives include guinea pigs and rock cavies, and it is more distantly related to the agouti, the chinchilla, and the nutria. The capybara inhabits savannas and dense forests, and lives near bodies of water. It is a highly social species and can be found in groups as large as 100 individuals, but usually live in groups of 10–20 individuals. The capybara is hunted for its meat and hide and also for grease from its thick fatty skin. It is not considered a threatened species.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia EN

Kapibaro ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Kapibaro (el la tupia lingvo kaapiwara [kaapiŭara] t. e. herbmanĝanto) (Hydrochoerus hydrochaerus) estas mamulo el la ordo ronĝuloj (Rodentia), familio hufungaj ronĝuloj (Caviidae). Tiu specio vivas en Sudameriko de la Orinoko ĝis la Rio de la Plata apud akvoj.

Priskribo

Ĝi estas la plej granda specio el inter la ronĝuloj. Ties korpoformo kaj hararo memorigas onin je porko. Ĝia kapo estas alta, larĝa kaj la buŝnazo estas obtuza. La orelo estas malgranda, la supra makzelo estas fendita, la okuloj estas relative grandaj. Ĝia kolo estas mallonga, la trunko dika sen vosto. La postaj kruroj estas pli longaj ol la antaŭaj. La postaj kruroj havas 4 fingrojn, la antaŭaj 3. La fingroj estas kunligitaj per naĝmembrano kaj estas ekipitaj per grandaj hufosimilaj ungoj.

La hararo estas maldensa kaj kruda. La koloro estas nekarakterize bruna kun iom da ruĝa aŭ brunflava nuanco. La tuta longo povas superi eĉ 1 m, ŝultroalto estas 50 cm, pezo 50 kg averaĝe sed ĝis 65 kg.

Vivmaniero

Ĝi estas neagresema besto, kiu rapide moviĝas surtere, atingante rapidon simile ol ĉevalo.[1] Ĝi ankaŭ bone kaj rapide naĝas en akvo, restante tute enakve dum ĝis kvin minutoj, kiel strategio por eviti predantojn.[2]

Tiu neotropisa specio manĝas akvajn plantojn kaj arboŝelon, sed damaĝas eĉ plantejojn.

La femalo naskas unufoje en jaro 5–6 idojn. Maskloj povas vundi aŭ eĉ mortigi idojn de alia paro, verŝajne por certigi la vivon de sia propra posteularo.

En Sudameriko ĝia viando, kiu similas al porkviando, estas tre ŝatata kaj, pro tio, oni tro ĉasas ĝin.

Capybara.jpg

Referencoj

Vidu ankaŭ

Kavio
Napaj humidaj arbaroj
Humida Ĉako
Humidaj arbaroj de sudokcidenta Amazonio
Urugvaja savano
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Kapibaro: Brief Summary ( Esperanto )

provided by wikipedia EO

Kapibaro (el la tupia lingvo kaapiwara [kaapiŭara] t. e. herbmanĝanto) (Hydrochoerus hydrochaerus) estas mamulo el la ordo ronĝuloj (Rodentia), familio hufungaj ronĝuloj (Caviidae). Tiu specio vivas en Sudameriko de la Orinoko ĝis la Rio de la Plata apud akvoj.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedio aŭtoroj kaj redaktantoj
original
visit source
partner site
wikipedia EO

Hydrochoerus hydrochaeris ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

El capibara, carpincho o chigüire (Hydrochoerus hydrochaeris)[2]​es una especie de roedor de la familia de los cávidos. Es el roedor viviente de mayor tamaño y peso del mundo. Vive en la zona terrestre de los bosques y sabanas tropicales y templadas del centro y norte de Sudamérica hasta casi los 2000 m.s.n.m. Está relacionado con los agutíes, las chinchillas, los coipos y los cobayos.[3]

Nombre común

Uno de sus nombres comunes, «capibara», proviene del guaraní kapiÿvá,[4]​ que significa ‘señor del pasto’.[5]​ Su nombre científico, hydrochaeris, significa ‘cerdo de agua’ en griego.[3]

Suele denominarse de muchas maneras que varían según el país o la región:

Descripción

Tiene un cuerpo pesado en forma de barril y una cabeza pequeña, con un pelaje pardo rojizo en la parte superior del cuerpo que se vuelve pardo amarillo. En su parte inferior suele encontrarse pelaje con puntos o petequias en el lomo. Puede crecer hasta 1,30 m de largo y llegar a pesar 65 kg. Presenta pies ligeramente palmeados y al igual que los puercos carece de cola y tiene 20 dientes. Sus patas posteriores son algo más largas que las anteriores, y los hocicos son romos, con ojos, narinas y orejas en la parte superior de la cabeza. Las hembras son un poco más pesadas que los machos.[3]

Cuerpo y pelaje

 src=
Picabuey (Machetornis rixosa rixosa) sobre un capibara macho en el Pantanal, Brasil.

El cuerpo, que carece de cola,[7]​ es de forma maciza y redonda, con el tronco grueso y cuatro patas cortas. Las patas anteriores tienen cuatro dedos y las posteriores tienen tres, expuestos en manera radial. Los dedos gruesos y parecidos a pezuñas presentan unas pequeñas membranas que los unen interdigitalmente. Los capibaras consiguen una longitud de 1 a 1,30 m y una altura a la espalda de 50 a 60 cm;[8]​ las hembras suelen ser un poco más grandes que los machos. El peso medio es de 50 kg en los machos y 61 en las hembras; sin embargo, el peso real puede variar entre 27 y 65 kg.[9][10][11]​ El extinto Neochoerus sulcidens era significativamente más grande.

El pelaje es largo y áspero, pero en algunas partes es tan fino que se puede apreciar la piel a través de él. Esto hace que sean unos animales propensos a las insolaciones, y para evitarlo, se revuelcan en el barro para protegerse la piel del sol.[12]​ La coloración va de un pardo rojizo al gris en la parte superior, mientras que la parte inferior tiene un color pardo amarillo. Algunos ejemplares tienen manchas negras en la cara, en el lado exterior de las patas y en la parte trasera. La longitud del pelo va de 30 a 120 milímetros.

Cabeza y dientes

 src=
Su cráneo se parece notablemente al de sus parientes cávidos, hasta en las mismas proporciones generales.

Tienen una cabeza notablemente ancha y grande. En relación con los parientes más próximos al capibara, el hocico es más grande y redondeado, mientras que las narinas son pequeñas y están bastante separadas. En los ejemplares machos, la punta del hocico está calva y dotada de una prominencia correspondiente a la glándula olfativa. Las orejas son pequeñas y redondas, mientras que los ojos se encuentran situados en los lados y también son pequeños. Como en muchos animales que tienen un estilo de vida parcialmente acuático, los ojos, las orejas y las narinas del carpincho se encuentran situados en la parte superior de la cabeza,[7]​ de manera que cuando salen a respirar del agua o a observar lo que les rodea, casi no sobresalen de la superficie.[13]

 src=
Vista detallada de los incisivos.

La fórmula dental de este animal es de 1-0-1-3; lo que quiere decir que cada mitad de mandíbula presenta un diente incisivo, un premolar y tres molares, con un total de veinte dientes.[12]​ Los blancos incisivos están dotados de un surco y, como en todos los roedores, están agrandados y transformados en incisivos sin raíz. Detrás de los incisivos se abre un espacio denominado diastema. Los dientes posteriores tampoco tienen raíces y tienen una morfología compleja; consisten en prismas de esmalte dental en forma de corazón o de barras, que están separadas por capas de cemento. Como en otros roedores, los dientes incisivos y molares de las capibaras crecen constantemente para compensar el desgaste continuo que provoca comer tanta hierba.[5]

Distribución y hábitat

Su enorme área de distribución comprende casi toda Sudamérica al este de los Andes en las cuencas del río Orinoco, del Amazonas y del Río de la Plata; cubriendo desde el este de Venezuela y la Guyana hasta Uruguay, Paraguay en gran parte de y el norte de Argentina, mayormente en la provincia de Corrientes.[8]

Pueden vivir en diferentes tipos de hábitat, pero muestran preferencia por algunos en concreto. Suelen encontrarse cerca de lagos, ríos, marismas o manglares.[8]​ También necesitan un suelo firme para dormir, idealmente con una vegetación espesa que les sirve de protección. Para alimentarse no tienen problema en adentrarse por la sabana y herbazales. La mayor densidad de población de capibaras se encuentra en las extensas zonas húmedas de Sudamérica, como el Pantanal, o la región de los Llanos del norte del continente, bañada por el río Orinoco. Viven mayoritariamente en las llanuras, pero también habitan en altitudes de hasta 1300 metros por sobre el nivel del mar. En comparación con otras especies animales de Sudamérica, las capibaras toleran bastante bien los cambios de hábitat provocados por la actividad humana, y también pueden sobrevivir en zonas transformadas en plantaciones o pastos.

Comportamiento

Actividad

Los carpinchos son animales principalmente crepusculares. Pasan el calor del día en agujeros en el barro o dentro de las aguas.[8]​ Para dormir se esconden entre una vegetación espesa; no les hace falta ninguna cueva. En cambio, en las zonas donde son molestados por las actividades humanas, cambian y adoptan un estilo de vida nocturno.

Si un carpincho advierte peligro, avisa a los demás con un ladrido corto, y de inmediato todos corren trotando con una velocidad equiparable a la de un caballo a fin de ponerse a salvo en el agua. Pueden bucear y permanecer bajo el agua hasta cinco minutos, y son capaces de nadar con todo el cuerpo sumergido excepto las orejas, los orificios nasales y los ojos. Charles Darwin describía así el comportamiento de esta especie:

Durante el día están tendidos entre las plantas acuáticas o van tranquilamente a pacer la hierba de la llanura. Vistos desde cierta distancia, su paso y su color les hace parecerse a los cerdos; pero cuando están sentados, vigilando con atención todo lo que pasa, vuelven a adquirir el aspecto de sus congéneres los cavias y los conejos.

Vida social

Viven en grupos, que pueden estar constituidos por una pareja y sus crías, o por un grupo más grande de ejemplares adultos. La medida de los grupos varía entre seis y veinte animales. En algunos casos raros también se puede observar ejemplares solitarios, casi siempre machos adultos.

 src=
Un ejemplar nadando en los esteros del Iberá (Argentina).

La medida de los grupos y su estilo de vida depende de la estación del año y del hábitat. Durante la estación lluviosa, se extienden por una gran región, de manera que disminuye la medida del grupo. Durante esta estación, comen mucho y acumulan una reserva de grasa. La cría de los recién nacidos también se produce principalmente durante la estación lluviosa. Durante la estación seca, muchos ejemplares se reúnen alrededor de los ríos y lagos más grandes, formando grupos más numerosos. Durante esta estación, la mortalidad es notablemente más alta, ya que aumenta el hambre y las enfermedades y con la desaparición de las plantas que les sirven de protección, las capibaras son más vulnerables a los ataques de los predadores. Investigadores de Venezuela indican una media de los grupos de 5,6 animales durante la estación de lluvias y de 15,9 en el mes de marzo, el más seco. En periodos prolongados de sequedad, se pueden formar grandes grupos de hasta 100 ejemplares, que se reúnen cerca de las aguas que quedan. Aunque estos agrupamientos son inestables y no duran mucho.

Cada grupo tanto familiar como mixto está liderado por un macho dominante,[13]​ que normalmente ocupa esta posición durante muchos años. Después vienen una o diversas hembras con sus crías y a veces los machos subordinados también forman parte del grupo. La jerarquía suele ser estable y estar bien marcada tanto entre los machos como entre las hembras, y se establece por medio de combates parcialmente agresivos.

Cada grupo habita en un territorio de entre 5 y 17 hectáreas, [14]​ aunque los animales suelen permanecer dentro de una región de unas 10 hectáreas de superficie, que defienden contra las incursiones de otros ejemplares de la misma especie. Marcan el territorio por medio de glándulas odoríferas;[14]​ en los machos se encuentran situadas sobre la nariz, y los dos sexos tienen en la región del ano (glándulas anales).

Se comunican entre ellos por medio de una variedad de vocalizaciones. Entre ellos hay un sonido parecido al ronroneo de los gatos, que indica sumisión, un grito de alarma parecido a un ladrido de perro, una manera de clic que expresa felicidad, silbidos estridentes y gruñidos.[15]

Alimentación

 src=
Esqueleto de un carpincho.

La dieta se compone principalmente de hierba terrestre y la complementa de vez en cuando con plantas acuáticas. A veces entran en plantaciones y se alimentan, por ejemplo, de cañas de azúcar, sandías o maíz. La creencia extendida de que los peces también forman parte de la dieta de las capibaras es falsa. Tienen un aparato digestivo extremadamente eficiente que les permite subsistir con una dieta el 75 % de la cual se compone de solo entre cuatro y seis especies de plantas,[16]​ y después dejan de comerlas durante un tiempo, permitiendo que las plantas de estas especies se recuperen antes de volver a comérselas.[17]

Su aparato digestivo presenta diversas adaptaciones a su dieta, como un intestino más largo y un ciego en forma de saco agrandado. De manera similar a otros roedores, como los cobaya, o los lagomorfas, los carpinchos practican la coprofagia o ingestión ocasional de los excrementos. Las heces fecales son una forma blanda y adhesiva de excrementos, que están fermentados por unas bacterias especiales en el ciego, y que son vueltos a ingerir inmediatamente después de la excreción. De esta manera, pueden extraer el máximo de nutrientes de sus alimentos ricos en celulosa.[8]​ Cuando los excrementos son expulsados definitivamente por segunda vez, son ovales y secos.

Las capibaras, como las cobayas, no pueden producir vitamina C por sí mismas, de manera que han de obtenerla por medio de su alimentación. En algunos ejemplares en cautiverio, que habían estado evidentemente mal alimentados, se ha observado casos de escorbuto.[18]

Reproducción

 src=
Crías de Hydrochoerus hydrochaeris con su madre.

El macho es quien toma la iniciativa en la copulación, ya que es él, el que persigue la hembra, primero por tierra y después dentro del agua. El apareamiento tiene lugar en aguas poco profundas, después de entre seis y ocho rápidos empujes, el acto sexual llega a su fin. El coito se puede repetir después de un rato, hasta veinte veces o bien con la misma pareja o con parejas diferentes. El aparejamiento puede tener lugar en cualquier época del año, pero la mayoría de nacimientos suelen ser en la estación lluviosa (de abril a mayo en el norte de Sudamérica y en octubre al sur del continente). Generalmente, cada hembra pare una vez por año, pero si las condiciones climáticas son favorables pueden hacerlo dos veces. El periodo de gestación dura unos 110 días en la subespecie septentrional y unos 150 en la meridional. Las capibaras son multíparas, y cada parto se compone de una media de cuatro crías, pero puede variar entre dos y ocho.[19]​ Las hembras tienen diez mugrones que están colocados por parejas en el vientre.

 src=
Hembra adulta amamantando.

No construyen nidos, y pueden dar a luz en cualquier sitio de su territorio. Las crías son marcadamente precoces, pesan aproximadamente 1500 g al nacer, presentan un pelaje completo y con los dientes permanentes. Poco después del nacimiento, las crías son capaces de comer hierba y pasan a ser independientes después de tres o cuatro meses. Las crías forman un grupo propio dentro del grupo principal.[7][5]​ Ambos sexos asumen la madurez sexual aproximadamente a los veintidós meses de edad.[7]

Su longevidad en estado natural varia entre ocho y diez años, mientras que los ejemplares en cautividad pueden llegar a los doce años.[8]

Depredadores

Sus depredadores naturales más importantes son félidos como jaguares, pumas u ocelotes, y también los zorros selváticos, las anacondas y caimanes los suelen atacar frecuentemente. A veces, las crías son víctimas de aves de presa como las harpías. [8]

Relación con los humanos

 src=
Huella de carpincho en Uruguay.

Los pueblos indígenas sudamericanos ya las cazaban para consumir la carne procesando la piel y utilizando los dientes incisivos con fines decorativos. También tienen un papel en la mitología de estos pueblos. En las creencias tradicionales de los yanomamis (grupo étnico de Venezuela y Brasil) cada recién nacido tiene un doble en forma de capibara o de tapir que le da la fuerza vital: si el doble animal se muere, también morirá la persona, en los llanos de Venezuela se frecuenta domesticarlos, o criarlos para consumo humano.

Talabartería

Son cazados por su piel y su carne.[20]​ En las naciones (rioplatenses) de Argentina y Uruguay hay cazadores profesionales conocidos como «carpincheros», que practican la caza del citado mamífero con fines comerciales. También son muy numerosas las personas que los cazan para uso propio, y del mismo se suele aprovechar su piel como un cuero, de color marrón claro y con pequeñas manchas más claras, el cual es especialmente apreciado para la talabartería en Venezuela, Paraguay y en Argentina para la confección de guantes, calzado, cinturones y chaquetas de cuero. También a partir de la misma se elaboran bridas, monturas y fústigas.[21]​ De la grasa del capibara se extrae su aceite, el que se emplea como un medicamento de origen natural.

Alimento

Su carne es rica en ectoparásitos (95%) y endoparásitos (100%);[22]​ considerada por sus consumidores magra, de fuerte olor y de buena calidad, tiene una prevalencia de leptopirosis del 45.5% en especímenes jóvenes y aún mayor en los adultos; con escasa grasa y presenta un muy bajo contenido de colesterol como es típico de la carne de roedores como las ratas.[23]​ Es consumida especialmente en las llanuras de Colombia y Venezuela, donde la salan después de secarla, la ponen en escabeche y se la comen en los días de abstinencia. Es creencia extendida en Sudamérica que existiría un antiguo documento eclesiástico oficial que la clasificaría entre los «pescados», por motivo de su modo de vida acuático, su olor similar al del pescado y su piel poco peluda,[12][4][24][25]​ aunque es una leyenda, y existen leyendas similares en otras religiones de la Tierra sobre otros animales acuáticos, como por ejemplo los castores.

En Argentina, Brasil y Uruguay, la carne sirve principalmente para hacer salchichas. En la Argentina hasta existen criaderos comerciales de la especie en algunas provincias del litoral fluvial, coincidentemente, Argentina (22%) presenta la segunda incidencia de leptopirosis más alta de América Latina por cada 100.000 habitantes[26]​.[27]​ En la región de los llanos de Colombia y Venezuela, a causa de los múltiples usos de este animal, ya hay intentos de criar a los chigüiros, similares a la experiencia argentina; en granjas con fines comerciales.[28]

Recientemente, en la Argentina los carpinchos han reentrado en urbanizaciones en la provincia de Buenos Aires, concretamente en el barrio de Nordelta, en la localidad de Tigre. El barrio, un emprendimiento inmobiliario de lujo, fue construido sobre humedales en torno al río Paraná, territorio autóctono de los animales. Sin embargo, los lagos artificiales y las casas con parques generan un entorno idóneo para los roedores, que han vuelto a sus tierras y se reprodujeron considerablemente, causando problemas menores a los vecinos. Frente a las quejas de los vecinos, el apoyo a los carpinchos se volvió un fenómeno viral en redes sociales y medios de comunicación, con grupos ecologistas apoyando fuertemente la ley de humedales,[29][30]​ y algunos sectores de la prensa acusando a los kirchneristas de utilizar a los carpinchos como "fuerza de choque".[31]

Sistemática y taxonomía

 src=
Cavia aperea, pequeño roedor de Sudamérica, está estrechamente relacionado con Hydrochoerus hydrochaeris.

Hydrochoerus hydrochaeris es el único representante viviente de la familia de Hydrochoerinae.[32]​ Aunque investigaciones genéticas han demostrado que los roedores del género Kerodon están relacionados más estrechamente con Hydrochoerus hydrochaeris que con los cobayas (Cavia porcellus), de manera que Hydrochoeridae resultó un grupo parafilético. Los sistemáticos modernos, como Wilson & Reeder (2005), clasifican a Hydrochoerus hydrochaeris dentro del grupo de los cávidos (Caviidae) y los agrupan con Kerodon dentro la subfamilia Hydrochoeridae. Dentro de los roedores, pertenecen a la superfamilia de los cavioïdeus, igual que los agutíes (Dasyproctidae), las pacas (Cuniculidae) y los pacaranas (Dinomyidae).

Los antepasados fósiles de Hydrochoerus hydrochaeris, están representados por diversos géneros a partir del Mioceno superior.[33]​ Las formas más primitivas están clasificadas dentro la subfamilia de los cardiaterinos, que aunque es parafilética, los representantes más recientes del grupo se desarrollaron a partir de ellas. Se conoce la subfamilia de los protohidroquerinos del Plioceno, con el único género Chapalmatherium (también conocido como Protohydrochoerus). El cráneo de estos animales era el doble de grande que el del H. hydrochaeris actual, y sus miembros también eran considerablemente más largos. La subfamilia de los hidroquerinos, a la cual pertenece el H. hydrochaeris, apareció en el Plioceno superior.[33]​ Todas los restos fósiles de roedores gigantes provienen del continente americano.

En algunas sistemáticas, las dos subespecies descritas más arriba, H. h. isthmius y H. h. hydrochaeris, están clasificadas como especies distintas.

En cuanto al nombre científico correcto del género, hay una larga controversia entre el nombre Hydrochoerus, creado por Brisson en 1762, y el nombre Hydrochaeris, instaurado por Brünnich en 1772. Ambos nombres provienen de las palabras griegas hydros (agua) y choiros (puerco). El nombre dado por Brisson fue rechazado durante mucho tiempo, ya que no se conformaba en las normas de la nomenclatura binomial. Aunque la Comisión Internacional de Nomenclatura Zoológica declaró válido el nombre de Hydrochoerus con motivo de su amplio uso, de manera que Hydrochoerus hydrochaeris es el nombre científico correcto.

Conservación y amenazas

Muchos de los hábitats adecuados para esta especie se encuentran en regiones muy utilizadas para el pastoreo. Como los humanos preparan fuentes de agua para sus animales, minimizan la cantidad de carnívoros por medio de la caza y como los bovinos mantienen la hierba corta, en muchas zonas se ha producido un aumento de su población. Censos de los latifundios bovinos de la región de los Llanos revelaron una densidad de Hydrochoerus hydrochaeris de entre 50 y 300 /km². Los propietarios de terrenos de pastoreo los persiguen, especialmente durante la estación seca, ya que consideran que las capibaras arrasan con la comida de sus animales. Sin embargo muchas personas consideran que es cruel la matanza de dicho animal por parte de estos latifundistas, ya que se hace a garrotazos, disparos o con perros de caza.

En Brasil principalmente, existen personas que creen que es bueno cazarlas por los daños que supuestamente ocasionan en los cultivos industriales; tales como el de la soja y el mijo, y especialmente en las plantaciones de arroz, en donde podrían causar una devastación considerable. En dichos sitios se les considera como a una plaga.[28]

 src=
Una ejemplar de compañía con un arnés.

En las regiones en que son cazados en cantidades comerciales, como por ejemplo en las regiones de la frontera colombo-venezolana, ya son raros sus avistajes por parte de los locales.[cita requerida] En otras naciones, como en Perú, su número se ha reducido drásticamente o han desaparecido como consecuencia de su consumo voraz o la desaparición de su hábitat.[cita requerida] Aunque, en general son abundantes y tienen en una amplia distribución en otras regiones del continente suramericano, no se los considera una especia amenazada por tal motivo.

Domesticación

  • Argentina: Estos animales silvestres no pueden pasar por un proceso de domesticación, no solo por la alteración del ecosistema, sino porque también la tenencia de fauna silvestre se encuentra penada por la Ley N° 22.421

Literatura

El chigüiro, como se le conoce en Colombia, se hizo popular gracias a los libros infantiles del escritor colombiano Ivar Da Coll (n. 1962). Desde entonces se ha consolidado como un clásico de los libros de imágenes en Latinoamérica con la saga Chigüiro (Norma, 1987), conformada por seis historias sin palabras (Chigüiro chistoso, Chigüiro encuentra ayuda, Chigüiro viaja en chiva, Chigüiro y el baño, Chigüiro y el lápiz y Chigüiro y el palo).[34]​ Esta saga se ha complementado con nuevos títulos publicados por la editorial Babel (Chigüiro Abo y Ata, Chigüiro rata ratón y Chigüiro se va).[35]

También el chigüire, como se le llama en Venezuela, se ha hecho una figura popular con la creación de un portal humorístico de periodismo enfocado a la crítica política: El Chigüire Bipolar.

En la cultura popular

Argentina

El carpincho se popularizó como personaje humorístico durante el año 2020, en parte debido a las medidas de aislamiento social preventivo y obligatorio, establecidas en la pandemia de SARS-CoV-2. El confinamiento permitió que los carpinchos comenzaran a frecuentar zonas más urbanizadas, que antes evitaban, y las personas registraron sus actividades, valorando particularmente su docilidad y elegancia.[36]

En el año 2021, vecinos del complejo residencial Nordelta levantaron quejas por el aumento de la población de carpinchos.[37]​ Las quejas se difundieron a través de diversas redes sociales, dando lugar a una reacción crítica de la opinión pública.[38]

El barrio Nordelta es uno de varios complejos residenciales privados construidos sobre humedales del partido de Tigre, por lo tanto uno de los más polémicos. Su construcción desplazó al ecosistema, y ha generado inundaciones y conflicto social en la zona residencial circundante.[39]​ A partir de esto, y dado que los carpinchos forman parte de la fauna nativa, proliferaron las imágenes humorísticas[40]​ que hacían del carpincho un símbolo de resistencia sociocultural y ambiental.

Uruguay

En Uruguay, la efigie del carpincho circula por el país en la moneda de 2 pesos, la misma pertenece a la colección de monedas con las efigies de la fauna autóctona del país. También existen platos típicos como la manta de carpincho asada y milanesas se obtienen a través de la caza de este animal, y en los hogares la carne es condimentada y especiada a gusto para preparar los platos.

Referencias

  1. Reid, F. (2016). «Hydrochoerus hydrochaeris». Lista Roja de especies amenazadas de la UICN 2020.3 (en inglés). ISSN 2307-8235. Consultado el 15 de diciembre de 2020.
  2. Estas tres formas son las únicas que aparecen en el Diccionario de la lengua española de la Real Academia Española:
  3. a b c «Capybara» (en inglés). Chester Zoo (RU). Archivado desde el original el 21 de enero de 2008. Consultado el 29 de noviembre de 2009.
  4. a b «Capybara Natural History» (en catalán). JunglePhotos.com. Archivado desde el original el 21 de diciembre de 2010. Consultado el 28 de noviembre de 2009.
  5. a b c «Bristol Zoo Gardens» (en inglés). Archivado desde Capybara el original el 24 de noviembre de 2015. Consultado el 29 de noviembre de 2009.
  6. http://www.proz.com/kudoz/spanish_to_english/other/380357-chancho_de_agua.html
  7. a b c d «Capybara» (en inglés). British Broadcasting Corp.: Science and Nature: Animals. Archivado desde el original el 15 de abril de 2009. Consultado el 28 de noviembre de 2009.
  8. a b c d e f g «Capybara». Zoo de Phoenix. 2006. Archivado desde el original el 23 de enero de 2009. Consultado el 29 de noviembre de 2009.
  9. «Capybara Facts» (en inglés). Smithsonian National Zoological Park. Archivado desde el original el 13 de febrero de 2010. Consultado el 28 de noviembre de 2009.
  10. The Encyclopædia Britannica (1910) Capybara(de Google Books)
  11. «Capybara» (en inglés). Palm Beach Zoo. Archivado desde el original el 20 de junio de 2010. Consultado el 28 de noviembre de 2009..
  12. a b c «Capybara fact sheet» (en inglés). Consultado el 29 de noviembre de 2009.
  13. a b Ian Willoughby (2002). «Predation Defense». The Capybara. Archivado desde el original el 25 de julio de 2010. Consultado el 28 de noviembre de 2009.
  14. a b Herrera, E. & D. W. Macdonald (1989). «Resource utilization and territoriality in group-living capybara». Journal of Animal Ecology 58. páginas 667-680.
  15. Ian Willoughby (2002). «Vocalizations». The Capybara. Archivado desde el original el 25 de julio de 2010. Consultado el 28 de noviembre de 2009.
  16. Quintana, R. D., S. Monge, et al. (1998). «Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Parana River, Argentina». Mammalia 62: 37-52.
  17. Barreto, G. R. i E. Herrera (1998). «Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela». Journal of Tropical Ecology 14: 87-98.
  18. GR Cueto, R Allekotte, & FO Kravetz (2000). «Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine». Journal of Wildlife Diseases 36: 97-101. Archivado desde el original el 3 de agosto de 2012. Consultado el 24 de enero de 2010.
  19. The Encyclopædia Britannica (1910) Capybara (de Google Books)
  20. Adriana Maldonado-Chaparroa & Daniel T. Blumstein (2008). «Management implications of capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) social behavior». Biological Conservation 141.
  21. Smith, N. J. H. (1981). "Caimans capybaras otters manatees and man in amazonia." Biological Conservation 19(3): 177-187.
  22. https://ri.conicet.gov.ar/handle/11336/723
  23. https://holadoctor.com/es/%C3%A1lbum-de-fotos/carne-de-rata-alimentaci%C3%B3n-en-m%C3%A9xico
  24. Lipske, Michael. The Ranchers' Favorite Rodent. Archivado el 13 de abril de 2009 en Wayback Machine. National Wildlife Federation (Feb/Mar 2006, vol. 44 no. 2)|consulta: 24-01-2010
  25. "In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy", Brian Ellsworth, New York Sun (24 de mazo de 2005)
  26. http://www.scielo.org.co/pdf/unsc/v19n3/v19n3a07.pdf
  27. Tecnología para el manejo y cría del carpincho
  28. a b Katia Maria Paschoaletto Michi de Barros Ferraz, Marrie-Anne Lechevalier, Hilton Thadeu Zarate do Couto & Luciano Martins Verdade (2003). «Damage caused by Capybaras in a corn field». Scientia Agricola 60. páginas191-194. Consultado el 24 de enero de 2010.
  29. [1]
  30. «Carpinchos en Nordelta ¿Invasores o invadidos?». C5N.[2]
  31. «¿Y si los carpinchos no son kirchnernistas?». La Nación. 2021. Consultado el 1 de septiembre de 2021.
  32. Mones, Á. 1991. Monografía de la familia Hydrochoeridae (Mammalia: Rodentia). Sistemática - Paleontología - Filogenia - Bibliografía. Courier Forschungsinstitut Senckenberg, 134:v + 1-235, figs. 1-50. Frankfurt
  33. a b The Paleobiology Database|fechaacceso=24-01-2010. Información taxonómica y de distribución sobre el registre fósil de plantas y animales.
  34. Rodríguez, Antonio Orlando. «Copia archivada». Archivado desde el original el 4 de marzo de 2016. Consultado el 1 de noviembre de 2015.
  35. «Copia archivada». Archivado desde el original el 16 de octubre de 2015. Consultado el 1 de noviembre de 2015.
  36. Clarín.com (1 de mayo de 2020). «El insólito furor por los carpinchos en las redes sociales». www.clarin.com. Consultado el 21 de agosto de 2021.
  37. Página12 (1629245961). «La superpoblación de carpinchos tiene en alerta a Nordelta | Residentes de barrios cerrados denuncian que los roedores atacan mascotas y destrozan jardines». PAGINA12. Consultado el 21 de agosto de 2021.
  38. Página12 (1629478386). «Los carpinchos de Nordelta y el problema de construir sobre humedales | El Ministerio de Ambiente de la Nación destacó que la urbanización "afecta a nuestra fauna nativa"». PAGINA12. Consultado el 21 de agosto de 2021.
  39. «Countries secos y barrios inundados: el paredón que divide - Infojus Noticias». web.archive.org. 24 de septiembre de 2015. Consultado el 21 de agosto de 2021.
  40. «Los mejores memes sobre los carpinchos de Nordelta tras el reclamo de los vecinos - LA NACION». La Nación. ISSN 0325-0946. Consultado el 21 de agosto de 2021.

Bibliografía

  • Mones, Álvaro y Ojasti, Juhani (1986). «Hydrochoerus hydrochaeris. Mammalian Species. (264):1-7, figs. 1-3.». Washington DC: The American Society of Mammalogists. ISSN 0076-3519.
  • Mones, Álvaro y Ojasti, Juhani (1991). «Monografía de la familia Hydrochoeridae (Mammalia: Rodentia). Sistemática - Paleontología - Filogenia – Bibliografía Courier Forschungsinstitut Senckenberg 134:v + 1-235, figs. 1-50». Frankfort.
  • Mones, A. y Kühl de Mones, U. (1981). «Estudios sobre la familia Hydrochoeridae (Rodentia), X. Nomenclatura vernácula del género Hydrochoerus Brisson, 1762 1(15):225-257, fig. 1». Montevideo: Revista de la Facultad de Humanidades y Ciencias (Ciencias Biológicas).
  • Nowak, Ronald M. (1999). «Walker's mammals of the world». Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9.
  • Wilson, D. E., y Reeder, D. N. (2005). «Mammal Species of the World». Baltimore (Estados Unidos): Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4.

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Hydrochoerus hydrochaeris: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia ES

El capibara, carpincho o chigüire (Hydrochoerus hydrochaeris)​es una especie de roedor de la familia de los cávidos. Es el roedor viviente de mayor tamaño y peso del mundo. Vive en la zona terrestre de los bosques y sabanas tropicales y templadas del centro y norte de Sudamérica hasta casi los 2000 m.s.n.m. Está relacionado con los agutíes, las chinchillas, los coipos y los cobayos.​

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores y editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ES

Kapibaara ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Kapibaara (Hydrochoerus hydrochaeris) ehk veesiga on poolveelise eluviisiga näriline.

Välislingid

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Kapibaara: Brief Summary ( Estonian )

provided by wikipedia ET

Kapibaara (Hydrochoerus hydrochaeris) ehk veesiga on poolveelise eluviisiga näriline.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipeedia autorid ja toimetajad
original
visit source
partner site
wikipedia ET

Kapibara ( Basque )

provided by wikipedia EU
 src=
Kapibararen ebakortzak.

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) ezagutzen den karraskaririk handiena da, Caviidae familiakoa. Karraskarien barruko Hydrochoerinae azpifamilia eta Caviidae familian sailkatuta dago.

1,20 metro luze izan daiteke, eta 50 cm altu. 100 kilorainoko pisua izan dezake. Buruhandia eta belarrimotza da. Oso ebakortz luzeak izaten ditu. Zerriak dituenaren antzeko zurdak ditu, latzak eta kolorez marroiak. Behatzak zapalak ditu, igerian ondo egiteko egokituak.

Aintzira eta zingira inguruetan ibiltzen da familia-taldeak osatuz, Hego Ameriketan. Landarea janez elikatzen da. Gaur egun, haragitarako hazten da.

Erreferentziak

  1. Linnaeus (1766) Caviidae Syst. Nat..

Kanpo estekak

(RLQ=window.RLQ||[]).push(function(){mw.log.warn("Gadget "ErrefAurrebista" was not loaded. Please migrate it to use ResourceLoader. See u003Chttps://eu.wikipedia.org/wiki/Berezi:Gadgetaku003E.");});
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Kapibara: Brief Summary ( Basque )

provided by wikipedia EU
 src= Kapibararen ebakortzak.

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) ezagutzen den karraskaririk handiena da, Caviidae familiakoa. Karraskarien barruko Hydrochoerinae azpifamilia eta Caviidae familian sailkatuta dago.

1,20 metro luze izan daiteke, eta 50 cm altu. 100 kilorainoko pisua izan dezake. Buruhandia eta belarrimotza da. Oso ebakortz luzeak izaten ditu. Zerriak dituenaren antzeko zurdak ditu, latzak eta kolorez marroiak. Behatzak zapalak ditu, igerian ondo egiteko egokituak.

Aintzira eta zingira inguruetan ibiltzen da familia-taldeak osatuz, Hego Ameriketan. Landarea janez elikatzen da. Gaur egun, haragitarako hazten da.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipediako egileak eta editoreak
original
visit source
partner site
wikipedia EU

Kapybara ( Finnish )

provided by wikipedia FI
Tämä artikkeli kertoo eläimestä, kapybara on myös eräs intiaanikieli.[1]

Kapybara eli vesisika (Hydrochoerus hydrochaeris) on maailman suurin jyrsijä.[4] Se elää Etelä-Amerikassa.

Etymologia

Nimi kapybara on peräisin muinaistupin kielen sanasta ka'apiûara, joka tarkoittaa "ruohonsyöjää".

Koko ja ulkonäkö

Kapybara muistuttaa ulkonäöltään suurta marsua, jolle se onkin läheistä sukua. Kapybaralla on raskas ja tynnyrimäinen ruumiinrakenne sekä lyhyt pää. Kuono on tylppä, ja silmät, korvat ja sieraimet ovat lähellä päälakea. Turkki on selkäpuolella punertavanruskeaa ja vatsapuolella vaihtuu kellertävänruskeaksi. Hikirauhasia on ihossa karvojen peittämällä alueella, mikä on epätavallinen piirre jyrsijöillä.[5] Se kasvaa 100–134 cm pitkäksi, saavuttaa 50-62 cm säkäkorkeuden ja voi painaa 35–66 kiloa.[4]. Naaraat ovat hiukan painavampia kuin urokset. Painavimmat tunnetut yksilöt ovat olleet luonnonvarainen 91 kg painanut naaras Brasiliassa ja 73,5 kg painanut luonnonvarainen uros Uruguayssa. Kapybaran takajalat ovat hiukan pitempiä kuin etujalat. Eläimen varpaiden välissä on räpylät. Kapybaralla on myös surkastunut häntä.

 src=
Kapybara

Ravinto ja elintavat

Vesisian ravinto koostuu lähinnä vesikasveista, esimerkiksi vesihyasinteista, mutta ne voivat myös laiduntaa ruohoa.

Lajisukulaisensa marsun tapaan capybaran elimistö ei pysty itse valmistamaan C-vitamiinia, ja häkeissä pidetyt capybarat, joiden ravinto ei sisällä C-vitamiinia, voivat saada ienoireita keripukin seurauksena.[6]

Käyttäytyminen

Kapybara on sosiaalinen laumaeläin. Vaikka kapybarat voivat joskus elellä yksin, useimmin niitä tavataan 10-20 eläimen ryhmissä, joissa on 2-4 aikuista urosta, 4-7 aikuista naarasta ja loput nuorempia yksilöitä.[7] Kapybaralaumat voivat koostua jopa 50-100 yksilöstä kuivan kauden aikaan, kun eläimet kerääntyvät vesilähteiden lähettyville.[8]

Kapybaroilla on kahdenlaisia hajurauhasia: morillo, joka on kuonon yläosassa, sekä anaalirauhaset.[9]

Vesisiat parittelevat vedessä, ja naaraan kantoaika on viisi kuukautta. Poikaset ovat syntyessään varsin kehittyneitä ja alkavat jo ensimmäisen elinviikkonsa aikana syödä emon maidon ohella myös kiinteää ravintoa. Kapybara elää 5–10 vuotta[4].

Vaikka kapybarat ovat aika ketteriä maalla, ne ovat myös yhtä taitavia vedessä. Kapybarat ovat hyviä uimareita ja voivat pysyä veden alla jopa viisi minuuttia, esimerkiksi petoeläimiä vältelläkseen.[10]

Vesisian pahin luonnollinen vihollinen on jaguaari. Vaaran uhatessa vesisiat pakenevat yleensä veteen.

Kapybara ja ihmiset

Kapybaraa ei pidetä uhanalaisena.[2] Populaatio on vakaa miltei koko sen esiintymisalueella Etelä-Amerikassa, vaikkakin metsästys on harventanut sen määrää joillain alueilla.[10] Lajin kyky lisääntyä nopeasti auttaa kantojen säilymistä.[11]

Kapybaroja metsästetään joillain alueilla niiden lihan ja turkin vuoksi, tai jos niiden laidunnuksen katsotaan vievän ravintoa karjalta. Etelä-Amerikassa kapybaroja kasvatetaan tiloilla niistä saatavan lihan ja turkkien vuoksi.[12] Joillain alueilla niiden lihaa ei haluta syödä, kun taas joillain alueilla sitä pidetään tärkeänä proteiininlähteenä. Joissain osissa Etelä-Amerikkaa, erityisesti Venezuelassa, kapybaran liha on suosittua suuren paaston ja hiljaisen viikon aikaan, koska katolinen kirkko on antanut erityisen luvan syödä kapybaraa, kun taas muut liharuoat ovat yleensä ottaen kiellettyjä.[13]

Kapybaroja pidetään Yhdysvalloissa joskus lemmikkeinä, vaikkakin se on joissain osavaltioissa laitonta.[14]

Lähteet

  1. Facta 2001 osa 7 s. 692
  2. a b c d Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F.: Hydrochoerus hydrochaeris IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.1. 2008. International Union for Conservation of Nature, IUCN, Iucnredlist.org. Viitattu 2.7.2014. (englanniksi)
  3. a b c Mammal species of the World (2005): Hydrochoeris hydrochaeris Luettu 19.6.2011 (englanniksi)
  4. a b c Nurminen, Matti (toim.): Maailman eläimet: Nisäkkäät 2, s. 256–259. (Englanninkielinen alkuteos The Encyclopedia of Mammals 2, sarjassa World of animals). Helsinki: Tammi, 1987. ISBN 951-30-6531-6.
  5. "Hydrochoerus hydrochaeris. Brisson, 1762" (16.6.1986). Mammalian Species 264: 1–7. doi:10.2307/3503784.
  6. "Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine" (2000). Journal of wildlife diseases 36 (1): 97–101. doi:10.7589/0090-3558-36.1.97. PMID 10682750.
  7. Alho C. J. R., Rondon N. L.. "Habitats, population densities, and social structure of capybaras (hydrochaeris hypdrochaeris rodentia) in the pantanal Brazil". Revista Brasileira de Zoologia 4 (2): 139–149. doi:10.1590/s0101-81751987000200006.
  8. Macdonald, D. W.. "Dwindling resources and the social behavior of Capybaras, (Hydrochoerus hydrochaeris) (Mammalia)". Journal of Zoology 194 (3): 371–391. doi:10.1111/j.1469-7998.1981.tb04588.x.
  9. Macdonald, D. W.; Krantz, K. and Aplin, R. T.. "Behavioral anatomical and chemical aspects of scent marking among Capybaras (Hydrochaeris hypdrochaeris) (Rodentia: Caviomorpha)". Journal of Zoology 202 (3): 341–360. doi:10.1111/j.1469-7998.1984.tb05087.x.
  10. a b Capybara Facts. Smithsonian National Zoological Park. Luettu 24.10.2015
  11. [1] Bristolzoo.org.uk. 18.1.2016.
  12. Capybara, Hydrochoerus hydrochaeris: October 2008 library.sandiegozoo.org. Viitattu 19.11.2015.
  13. Ellsworth, Brian. "In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy". New York Sun. 24.3.2005
  14. Capybaras as Pets capybarafacts.com. Viitattu 5.12.2015.

Aiheesta muualla

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Kapybara: Brief Summary ( Finnish )

provided by wikipedia FI
Tämä artikkeli kertoo eläimestä, kapybara on myös eräs intiaanikieli.

Kapybara eli vesisika (Hydrochoerus hydrochaeris) on maailman suurin jyrsijä. Se elää Etelä-Amerikassa.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedian tekijät ja toimittajat
original
visit source
partner site
wikipedia FI

Hydrochoerus hydrochaeris ( French )

provided by wikipedia FR

Cabiaï, Capybara, Grand hydrochère, Grand cochon d'eau

Le grand Cabiaï ou Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) est une espèce de rongeur, un hystricognathe dont la taxinomie et la classification sont encore discutées et varient selon les auteurs. C'est le plus gros rongeur actuel. L'adulte mesure plus d'un mètre de long et pèse plus de 50 kg (jusqu'à 91 kg pour 1,2 m de long et 60 cm de haut). Il vit en Amérique du Sud, où il mène la vie d'un mammifère social et semi-aquatique. Il nage très bien et vit en groupe, les adultes s'organisant pour garder les petits.

Dénominations

Cet animal a de nombreux noms vernaculaires.

 src=
Capybara au repos.

En français, il est nommé cabiai ou cabiaï (sensu stricto)[6],[7],[8],[9],[10],[11]— nom provenant du kali'na cabiaïca (« mangeur d'herbe »), formé de cabi (« herbe ») et aïca (« manger »)[12] —, notamment dans le département français de la Guyane et au Canada, ou encore capybara[9],[10],[11],[13],[14], également orthographié capibara[15]— nom provenant du portugais brésilien capivara, lui-même issu du tupi kapi'wara (« mangeur d'herbe »)[16] — ou carpincho[10],[15], ou hydrochère[9], ou grand cochon d'eau, ou grand hydrochère ou grand cabiaï (à distinguer du Cabiaï de Panama, Hydrochoerus isthmius[14]).

Au sens large, le mot cabiaï désigne tout le genre Hydrochoerus.

Histoire naturaliste

En 1741, le naturaliste français Pierre Barrère disait de cet animal: « Sus maximus. Porcus fluviatilis, braſilienſis Jonſton. Hiſ. nat. Capybara braſilienſibus Marcg. Cabiai. ». Le Cabiai qu'on nomme aussi Cabionara, est un animal amphibie qui habite ordinairement dans les marécages; il vit de poissons, de fruits, de cannes à sucre; il a la particularité d'être coprophage. Il est délicieux à manger[18].

Description et comportement

Le cabiaï adulte mesure entre 135 35 à kilogrammes. C'est le plus grand rongeur du monde. Son corps est couvert de poils durs bruns et sa tête a un large museau. Ses yeux sont petits et situés au-dessus du nez qui est surmonté à son tour par une glande qui sert à marquer les objets avec ses sécrétions. Ses oreilles sont petites et arrondies. Il n'a pas de queue. Ses pattes de devant ont quatre doigts, celles de derrière en ont trois. Il laisse des traces très caractéristiques sur les sols humides.

Le cabiaï est diurne, mais il devient nocturne si la pression de chasse est trop forte[19]. Sa longévité est d'une douzaine d'années. La femelle peut avoir de deux à huit petits par portée avec une moyenne de quatre. La gestation dure approximativement 130 jours. Les nouveau-nés peuvent accompagner leur mère et manger comme elle, mais ils boivent du lait et ne sont pas sevrés avant 16 semaines. Ce sont d'excellents nageurs.

Le cabiaï fonde sa survie sur une étonnante cohésion sociale : il n'est pas rare que, dans un groupe formé d'une vingtaine d'animaux (trois à quatre mâles, six à huit femelles et les jeunes), les jeunes d'âges divers soient confiés à l'un des adultes, mâle ou femelle. Ce « jardin d'enfants » permet aux parents de se baigner, de se nourrir ou de s'enduire de boue sans trop de risques pour leur progéniture. Il est aussi admis qu'une femelle allaitante se laisse téter par tous les petits du même groupe. Le mâle qui marque son territoire dirige le groupe[20],[21].

Un mammifère semi-aquatique

 src=
Une famille cabiaï dans la région de Rurrenabaque, en Bolivie.

Il est terrestre mais vit néanmoins toujours près des cours d'eau[19]. Excellent nageur et plongeur, le cabiaï parcourt de longues distances immergé, en piétinant sur le fond. Ils se jettent à l'eau lorsqu'ils se sentent menacés. Parfois, comme des hippopotames, ils remontent respirer au ras de l'eau, à peine visibles : seuls affleurent les yeux, les oreilles et les narines, disposés au sommet de la tête. Ils broutent des végétaux en plongée. Les pattes sont palmées jusqu'à la base des griffes. Ce sont en fait des mammifères semi-aquatiques. Ainsi, leur accouplement se déroule aussi dans l'eau après un cérémonial complexe. Enfin, l'eau leur permet de mieux réguler leur température.

Prédateurs

Dans les marigots (bras de rivière dans les pays tropicaux), si les cabiai adultes côtoient sans crainte les caïmans (ils sont assez vifs et malins pour leur échapper la plupart du temps), leurs petits courent plus de risques. De plus, même les cabiai adultes ne peuvent rien faire face à un banc de piranhas. C'est à terre qu'ils rencontrent la plupart de leurs prédateurs : pumas, jaguars, anacondas, vautours pour les petits et humains. L'espèce dispose d'une panoplie très originale pour se défendre : une glande frontale ovoïde, longue de sept centimètres environ, sécrète une substance cireuse et musquée qui sert à marquer d'odeurs le territoire d'un groupe ; deux paires d'incisives, larges chacune de deux centimètres, permettent de couper des branchettes coriaces, mais aussi d'infliger de graves blessures.

Réglementation

En Guyane, le cabiaï est autorisé à la chasse à raison d'un quota de deux individus par personne et par sortie[22] et fait partie des quelques espèces de gibier commercialisables[8],[6].

L'élevage de ces animaux est autorisé au Vénézuela et au Brésil mais la chasse n'est pas autorisée au Brésil[23].

Début de domestication

L'espèce fait au XXe siècle l'objet d'un début de domestication en raison de son aptitude à se reproduire vite et de la quantité importante de viande qu'il peut fournir. Son élevage paraît rentable mais il est trop marginal pour qu'il soit facile de s'en assurer[24].

Commerce

La viande de Capybara représente une grande source de protéine de bonne qualité[23].

Depuis plus de 200 ans, en Colombie et au Vénézuela, la viande de capybara est récupérée une fois par an afin d'être vendue salée pour le carême[23].

Nomenclature et systématique

 src=
Spécimen de taxidermie d’Hydrochoerus hydrochaeris.
 src=
Squelette d’Hydrochoerus hydrochaeris (musée d'anatomie vétérinaire de l'université de São Paulo.

Selon les auteurs, ce genre est classé dans la famille des Caviidae[25],[26] ou bien celle des Hydrochaeridae[27].

Le genre Hydrochoerus admet de nombreux synonymes[25], dont plusieurs variantes très proches les unes des autres. Les bases taxinomiques divergent encore sur la validation de trois d'entre elles, mais c'est Hydrochoerus qui a été retenu en 1998 par la Commission internationale de nomenclature zoologique[28].

Synonymes :

  • Hydrochoeris hydrochaeris (Linnaeus, 1766) ;
  • Hydrochaeris hydrochaeris (Linnaeus, 1766).

Les analyses génétiques ont confirmé l'existence dans le secteur de Panama d'une population très proche, mais dont le caryotype est différent, ce qui en fait une espèce distincte (Hydrochoerus isthmius Goldman, 1912) et non plus une simple sous-espèce de celle-ci, comme on l'estimait auparavant. Les deux espèces peuvent néanmoins s'hybrider et donner naissance à des petits stériles, ce qui compromet la survie des deux espèces[29].

Notes et références

  1. Integrated Taxonomic Information System (ITIS), www.itis.gov, CC0 https://doi.org/10.5066/F7KH0KBK, consulté le 26 mars 2017
  2. a b c d e et f BioLib, consulté le 26 mars 2017
  3. a et b UICN, consulté le 26 mars 2017
  4. NCBI, consulté le 26 mars 2017
  5. a b c d e et f Mammal Species of the World (version 3, 2005), consulté le 26 mars 2017
  6. a et b (en) G. Simon, « Arrêté du 27 mars 1995 portant réglementation du commerce des espèces non domestiques en Guyane. Version consolidée au 13 décembre 2016 », Journal officiel : textes législatifs et réglementaires,‎ 2016 (lire en ligne).
  7. a et b Éric Hansen et Cécile Richard-Hansen, Faune de Guyane. 2e édition, édition Roger Le Guen, 2007 (ISBN 978-2-9514396-1-0, lire en ligne).
  8. a et b « seules espèces autorisées au commerce en Guyane » [PDF], Office national de la chasse et de la faune sauvage, 2008 (consulté le 26 mars 2017).
  9. a b et c Voir définition donnée par le Grand dictionnaire terminologique de l’Office québécois de la langue française.
  10. a b et c (en) Murray Wrobel, 2007. Elsevier's dictionary of mammals: in Latin, English, German, French and Italian. Elsevier, 2007. (ISBN 0444518770), (ISBN 9780444518774). 857 pages. Rechercher dans le document numérisé.
  11. a b c et d « Hydrochoerus hydrochaeris (Linnaeus, 1766) », Inventaire national du patrimoine naturel, 3 novembre 2016 (consulté le 28 mars 2017).
  12. « Cabiai », sur Ortolang (consulté le 26 mars 2017).
  13. Nom français d'après Dictionary of Common (Vernacular) Names sur Nomen.at.
  14. a et b Meyer C., ed. sc., 2009, Dictionnaire des Sciences Animales. consulter en ligne. Montpellier, France, Cirad.
  15. a et b Voir note 1 en titre de ce document : P. Kagekura et J. Mortelmans, Isolement de Trypanosoma evansis Steel 1885 d'un cabiai*…[PDF] Ann. Soc. Belge Méd. trop. 1971, 51, 6, 709-7016.
  16. (pt) A. B. H. Ferreira, Novo Dicionário da Língua Portuguesa [« Nouveau dictionnaire de la langue portugaise »], Rio de Janeiro, Nova Fronteira, 1986, p. 344.
  17. Marie-France Patte, La langue arawak de Guyane : présentation historique et dictionnaires arawak-français et français-arawak, Marseille, IRD, 2011, 458 p. (ISBN 978-2-7099-1715-5, lire en ligne [PDF]).
  18. Pierre Barrère, ESSAI SUR L'HISTOIRE NATURELLE DE LA FRANCE EQUINOXIALE. OU DE̛NOMBREMENT Des Plantes, des Animaux, & des Minéraux, qui ſe trouvent dans l'Iſle de Cayenne, les Iſles de Remire, sur les Côtes de la Mer, & dans le Continent de la Guyane. AVEC Leurs noms differens, Latins, François, & Indiens, & quelques Obſervations ſur leur uſage dans la médecine et dans les arts., PARIS : PIGET, 1741 (lire en ligne [PDF])
  19. a et b François Catzeflis, Sébastien Barrioz, Jean-François Szpigel et Benoît de Thoisy (ill. Céline Lecoq), Marsupiaux et rongeurs de Guyane, Cayenne, Institut Pasteur de la Guyane, 2014, 128 p. (lire en ligne).
  20. Aline Merle et Jean-Charles Filleron (Dir.), « Le cabiai à Yiyi - Ecoéthologie d'un rongeur amazonien (Hydrochaeris hydrochaeris) au sein d'un géosystème littoral guyanais », Maîtrise de Géographie mention « Aménagement du territoire », spécialité « environnement » - Université de Toulouse Le Mirail,‎ 2002 (lire en ligne [PDF]).
  21. Benoît de Thoisy, « Cabiaï et caïmans : vers une valorisation des marais de Yiyi ? - Rapport premier : Écologie des Espèces, État des lieux de populations. », Office National de la chasse, Conservatoire de l'Espace Littoral et des Rivages lacustres,‎ février 2000 (lire en ligne [PDF]).
  22. (en) « Les quotas de chasse en Guyane » [PDF], Office national de la chasse et de la faune sauvage, 2014 (consulté le 26 mars 2017).
  23. a b et c (en) « Capybara meat: An extraordinary resource for food security in South America », Meat Science, vol. 145,‎ 1er novembre 2018, p. 329–333 (ISSN , DOI , lire en ligne, consulté le 24 août 2021)
  24. Jean Guillaume, Ils ont domestiqué plantes et animaux : Prélude à la civilisation, Versailles, Éditions Quæ, 2010, 456 p. (ISBN 978-2-7592-0892-0, lire en ligne), chap. 5, p. 222.
  25. a et b Mammal Species of the World (version 3, 2005), consulté le 27 janv. 2013
  26. Integrated Taxonomic Information System (ITIS), www.itis.gov, CC0 https://doi.org/10.5066/F7KH0KBK, consulté le 27 janv. 2013
  27. Myers, P., R. Espinosa, C. S. Parr, T. Jones, G. S. Hammond, and T. A. Dewey. The Animal Diversity Web (online). Accessed at https://animaldiversity.org, consulté le 27 janv. 2013
  28. (en)International Commission on Zoological Nomenclature 1998 dans The Paleobiology Database.
  29. (en) J.Aldana-Domínguez, M.I.Vieira-Muñoz, P.Bejarano, Conservation and Use of the Capybara and the Lesser Capybara in Colombia. In Capybara 2013, chapitre 19, p. 321-332.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Hydrochoerus hydrochaeris: Brief Summary ( French )

provided by wikipedia FR

Cabiaï, Capybara, Grand hydrochère, Grand cochon d'eau

Le grand Cabiaï ou Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) est une espèce de rongeur, un hystricognathe dont la taxinomie et la classification sont encore discutées et varient selon les auteurs. C'est le plus gros rongeur actuel. L'adulte mesure plus d'un mètre de long et pèse plus de 50 kg (jusqu'à 91 kg pour 1,2 m de long et 60 cm de haut). Il vit en Amérique du Sud, où il mène la vie d'un mammifère social et semi-aquatique. Il nage très bien et vit en groupe, les adultes s'organisant pour garder les petits.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Auteurs et éditeurs de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia FR

Capabára ( Irish )

provided by wikipedia GA

Is creimire mór é an capabára. Mamach atá ann.


Ainmhí
Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Capabára: Brief Summary ( Irish )

provided by wikipedia GA


Ainmhí Is síol ainmhí é an t-alt seo. Cuir leis, chun cuidiú leis an Vicipéid.
Má tá alt níos forbartha le fáil i dteanga eile, is féidir leat aistriúchán Gaeilge a dhéanamh.


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Údair agus eagarthóirí Vicipéid
original
visit source
partner site
wikipedia GA

Capibara ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

O capibara[1] (Hydrochoerus hydrochaeris) é o meirande roedor vivente do mundo.[2] Está relacionado co Dasyprocta leporina, a chinchilla, o Myocastor coypus e as cobaias.[3] O seu nome común, que provén do tupí ka'apiûara, significa «come-herba» (ou, literalmente, «aquel que come follas finas)»,[4] mentres que o seu nome científico, hydrochaeris, deriva dos étimos gregos ὕδωρ, «auga» e χοίρος, «porco».

Os capibaras teñen o corpo en forma de bocoi e unha testa pequena coa pelaxe marrón avermellada na parte superior do corpo que se converte en marrón amarelado na parte inferior. Poden medrar até os 130 centímetros de longo e pesar até 65 quilogramos. Os capibaras carecen de cola e teñen vinte dentes. As sás patas posteriores son lixeiramente máis longas que as anteriores e o fociño é romo, cos ollos, o nariz e as orellas na parte superior da testa. As femias pesan un chisco máis que os machos.[3]

Notas

  1. Definición de capibara no Dicionario de Galego de Ir Indo e a Xunta de Galicia.
  2. "Capybara". San Francisco Zoo. Arquivado dende o orixinal o 21-01-2008. Consultado o 17-12-2007.
  3. 3,0 3,1 "Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris)" (en inglés). Chester Zoo (RU). Arquivado dende o orixinal o 21-01-2008. Consultado o 17-12-2007.
  4. Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2a edició., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, páx. 344 (en portugués)

Véxase tamén

Bibliografía

  • Mones, Álvaro; Ojasti, Juhani (16-06-1986). "Hydrochoerus hydrochaeris". Mammalian Species (264): 1–7. ISSN 0076-3519. doi:10.2307/3503784.
  • Nowak, Ronald M. (1999) Walker's mammals of the world. 6a edició. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-5789-9
  • Wilson, D. E.; Reeder, D. M. (2005). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Capibara: Brief Summary ( Galician )

provided by wikipedia gl Galician

O capibara (Hydrochoerus hydrochaeris) é o meirande roedor vivente do mundo. Está relacionado co Dasyprocta leporina, a chinchilla, o Myocastor coypus e as cobaias. O seu nome común, que provén do tupí ka'apiûara, significa «come-herba» (ou, literalmente, «aquel que come follas finas)», mentres que o seu nome científico, hydrochaeris, deriva dos étimos gregos ὕδωρ, «auga» e χοίρος, «porco».

Os capibaras teñen o corpo en forma de bocoi e unha testa pequena coa pelaxe marrón avermellada na parte superior do corpo que se converte en marrón amarelado na parte inferior. Poden medrar até os 130 centímetros de longo e pesar até 65 quilogramos. Os capibaras carecen de cola e teñen vinte dentes. As sás patas posteriores son lixeiramente máis longas que as anteriores e o fociño é romo, cos ollos, o nariz e as orellas na parte superior da testa. As femias pesan un chisco máis que os machos.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia gl Galician

Kapibara ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Kapibara ili vodenprase (la. Hydrochoerus hydrochaeris), u španjolskom jeziku poznata i pod imenima capibara, chigüiro, carpincho i majas je najveća živuća vrsta glodavca na svijetu, poluvodeni sisavac. Sisavci srodni kapibari su aguti, činčile i morsko prase. Njeno ime dolazi od riječi Kapiÿva iz gvaranskog jezika, što znači "vlasnik trava". Njezino znanstveno ime, hydrochaeris, u grčkom jeziku znači "vodena svinja". Nastanjuje vlažna područja Južne Amerike a građom tijela i semiakvatičkim načinom života pokazuje izvjesnu sličnost s vodenkonjima

Građa tijela i krzno

Imaju bačvasto tijelo i kratku glavu s crvenkastosmeđim do sivim krznom na gornjem dijelu tijela i žućkastosmeđim na donjem. Neke jedinke imaju crne pjege na licu, vanjskim dijelovima nogu i trupu. Dlake krzna duge su od 30 do 120 milimetara, no mjestimično mogu biti tako rijetke, da se nazire gola koža.

Odrasle životinje dogačke su od 100 do 130 centimetara, a u ramenima su visoki od 50 do 60 cm. Mužjaci su prosječno teški 50, a ženke 61 kilogram. No, težina im se može kretati u rasponu od 27 pa do 80 kilograma. Tijelo im je bez repa, a imaju 20 zubi. Stražnje noge su neznatno duže od prednjih, a njuška joj je tupa s očima, nosnicama i ušima pri vrhu glave. Prednje noge završavaju s četiri a stražnje sa tri prsta. Prsti, zadebljani slično kopitima, povezani su plivaćim kožicama. Ženke su neznatno teže od mužjaka.

Rasprostranjenost i životni okoliš

Područje rasprostranjenosti se dijeli na dva dijela. Manji dio je u istočnoj Panami, na sjeveru Kolumbije i sjeverozapadnom dijelu Venezuele. Veći dio je gotovo cijela Južna Amerika istočno od Anda i proteže se od istoka Venecuele sve do Urugvaja i sjeveroistoka Argentine. Sukladno ovako podijeljenom području rasprostiranja, vrsta se dijeli na dvije podvrste: Hydrochoerus hydrochaeris isthmius u manjem, sjeverozapadnom dijelu i rastom je nešto manji nego Hydrochoerus hydrochaeris hydrochaeris koji je rasprostranjen u najvećem dijelu Južne Amerike istočno od Anda.

Nastanjuju različite životne okoliše, no uvijek moraju odgovarati određenim zahtjevima. Moraju se nalaziti u blizini jezera, rijeke, močvare ili šume mangrova. Pored toga, mora u blizini biti čvrsta podloga kao mjesto za spavanje, gdje je poželjna i gusta vegetacija zbog zaštite. Rado se hrane na travnatim savanama. Najgušće nastanjuju prostrana vlažna područja kao što je Pantanal i naplavna područja kroz koja teče Orinoco. Uglavnom nastanjuju nizinska područja, no ima ih i u područjima do 1.300 metara nadmorske visine. Za razliku od drugih vrsta životinja u ovim područjima, kapibare dobro podnose (do određene mjere) promjene u okolišu koje su rezultat ljudskih aktivnosti, pa tako mogu preživjeti i na plantažama ili stočnim pašnjacima.

Način života

Aktivnost

Kapibare su aktivne pretežno u sumrak i svitanje. Najtopliji dio dana provode u mlakama ili plitkoj vodi. Noću se povlače u gustiš, ne kopaju nikakva skloništa. U područja gdje ih ometaju ljudi, aktivnosti premještaju na noć.

U slučaju opasnosti, mogu vrlo brzo trčati, no ako je moguće, bježe u vodu. Izvrsno plivaju, i gotovo potpuno zaranjaju u vodu, iz koje izviruju samo oči i vrh nosa. Ponekad se skrivaju u gustu vodenu vegetaciju. Pored toga, mogu prijeći i veće udaljenosti roneći. Duboka voda im služi samo za bijeg, većina aktivnosti odvija se u plićinama ili na tlu.

Socijalno ponašanje

 src=
Majka s mladuncima

Kapibare žive u skupinama koja se mogu sastojati od jednog para s potomcima, ili od više odraslih jedinki. Veličina skupine kreće se 10 do 30 jedinki (ponekad i do 100)[1]. Povremeno se može sresti i ponekog samotnjaka. To su gotovo uvijek odrasli mužjaci.

Brojnost i način života takve skupine ovisi o godišnjem dobu i okolišu. U kišnom razdoblju kapibare se razilaze na veće područje, pa tako opada broj jedinki okupljenih u pojedine skupine. U to vrijeme životinje jedu i skupljaju masne rezerve, u to vrijeme uglavnom podižu mladunce. Za vrijeme trajanja sušnog razdoblja, kapibare se okupljaju oko većih rijeka i jezera, pa se oblikuju i veće skupine. Smrtnost im je u to vrijeme povećana zbog slabije prehrane i bolesti, a gubitak mogućnosti skrivanja u bujnoj vegetaciji povećava i broj žrtava od grabežljivaca.

Porodičnu ili veću skupinu vodi dominantni mužjak[2], i taj položaj često zadržava više godina. Uz njega je jedna ili više ženki s mladuncima, a u skupini mogu biti i drugi, ali podređeni mužjaci. Hijerarhija grupe je u pravilu stabilna, a uspostavlja se, dijelom i agresivnim borbama.

Skupina nastanjuje područje veličineod 80 do 200 hektara, no zadržavaju se najčešće u središnjem području od 10 do 20 hektara. Taj dio brane od drugih pripadnika iste vrste[3]. Područje obilježavaju mirisnim žljezdama koje su kod mužjaka iznad nosa, a oba spola ih imaju i u analnom području.

Kapibare se sporazumijevaju čitavim nizom različitih glasova. Glasanjem pokazuju podređenost, dominaciju ili zadovoljstvo, ali i signaliziraju opasnost i strah[4].

Razmnožavanje

Kapibare su spolno zrele s 22 mjeseca, a gestacija traje 130-150 dana. Najčešće okoti oko 4 mladunca, katkad između 2 i 8. Parenje može biti jednom godišnje (Brazil) ili više puta (Venezuela, Kolumbija). Mladunci su izraženi potrkušci.

Izvori

  1. Kapibara British Broadcasting Corp.: Science and Nature: Animals
  2. Činjenice o kapibarama Smithsonian National Zoological Park
  3. O kapibarama
  4. Kapibara British Broadcasting Corp.: Science and Nature: Animals

Drugi projekti

Commons-logo.svgU Wikimedijinu spremniku nalazi se članak na temu: KapibaraWikispecies-logo.svgWikivrste imaju podatke o: Kapibarama
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Kapibara: Brief Summary ( Croatian )

provided by wikipedia hr Croatian

Kapibara ili vodenprase (la. Hydrochoerus hydrochaeris), u španjolskom jeziku poznata i pod imenima capibara, chigüiro, carpincho i majas je najveća živuća vrsta glodavca na svijetu, poluvodeni sisavac. Sisavci srodni kapibari su aguti, činčile i morsko prase. Njeno ime dolazi od riječi Kapiÿva iz gvaranskog jezika, što znači "vlasnik trava". Njezino znanstveno ime, hydrochaeris, u grčkom jeziku znači "vodena svinja". Nastanjuje vlažna područja Južne Amerike a građom tijela i semiakvatičkim načinom života pokazuje izvjesnu sličnost s vodenkonjima

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori i urednici Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia hr Croatian

Kapibara ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) merupakan jenis hewan pengerat terbesar yang masih ada di dunia (Hewan pengerat terbesar yang telah punah adalah Phoberomys pattersoni).[2][3] Kapibara merupakan hewan asli daerah tropis dan lembap di Amerika Selatan. Kapibara dapat ditemukan di daerah Timur Andes dari wilayah Kanal Panama sampai daerah utara Kolombia dan Venezuala, Uruguay, dan Provinsi Buenos Aires di Argentina.

Deskripsi

Kapibara atau nama lainnya Cabiai (Cayenne), capybara (Brasil), carpincho (Argentina, Uruguay), chiguire, piropiro (Venezuela), chigüiro (Kolombia), kapoewa (Suriname), poncho (Panama, Kolombia), ronsoco (Peru) terlihat seperti marmut raksasa, dimana kapibara jantan mempunyai berat 35 sampai 65 kg dan kapibara betina beratnya 36 sampai 66 kg. Tubuh kapibara sangat besar tetapi tubuhnya yang pendek dan gemuk mempunyai panjang 105 sampai 135 cm dan tinggi 51 sampai 61 cm dari bahu.

Seperti hewan pengerat lainnya kapibara mempunyai dua buah gigi seri yang terus tumbuh selama hidupnya dan mereka harus menggerogoti dan mengunyah untuk memakai giginya. Warna bulunya bervariasi dari coklat sampai merah dan campuran antara keduanya, kulitnya keras dan bulunya berminyak. Kapibara mempunyai telinga yang pendek, hidung yang kecil, dan bulu yang pendek di seluruh tubuhnya. Mata hewan ini sangat kecil dan terletak di atas kepalanya dengan telinga dan hidung, juga memiliki benjolan yang besar yang merupakan kelenjar Scent. Kaki kapibara pendek tetapi kaki depannya lebih panjang daripada kaki belakangnya, serta pada jarinya mempunyai selaput. Mereka mempunyai 4 jari pada kaki depan dan 3 jari pada kaki belakang.

Habitat

Kapibara merupakan hewan semi-aquatik, dimana hewan ini dapat hidup di berbagai macam habitat, dari hutan hujan dan dataran bersemak sampai daerah rawa, hutan mangrove dan padang rumput yang terbuka, tetapi kehidupan mereka hanya terbatas di daerah yang dekat dengan air. Mereka sangat pendiam di daratan, tetapi sangat mahir berenang dan menyelam di dalam air. Hewan ini dapat diam di bawah permukaan air selama beberapa menit dan dapat tidur di dalam air jika terdesak. Kapibara sangat toleran terhadap perubahan lingkungan dan dapat dimanfaatkan di dalam habitat untuk area pertanian dan peternakan.

Hewan ini mempunyai temperamen yang tenang dan pendiam, hidup dalam kelompok dimana kelompoknya mempunyai hubungan keluarga. Kelompoknya terdiri dari satu pejantan dan satu atau beberapa betina dan beberapa pejantan, mereka banyak menghabiskan waktu untuk berkubang di dalam lumpur. Kelompok kapibara terdiri dari 2 sampai 30 ekor, bergantung terhadap keadaan iklim, kondisi habitat, dan kepadatan populasi. Daerah kekuasaan kapibara dapat meliputi 10 sampai 20 ha, tetapi mereka akan bermigrasi untuk mencari air untuk tempat hidupnya.

Anatomi

Kapibara mempunyai bentuk lingkar badan agak bulat dan kepala pendek. Kulitnya ditumbuhi bulu kasar berwarna coklat kemerahan pada tubuh bagian atas dan berwarna coklat kekuningan ke arah bawah (perut). Kapibara dewasa memiliki panjang antara 107 – 134 cm dan tinggi badan 50 – 64 cm dari permukaan tanah. Seekor kapibara dewasa memiliki bobot antara 35 – 66 kg. Satwa ini memiliki kaki yang agak berselaput dan ekor yang tidak tumbuh sempurna. Kaki-kaki belakangnya sedikit lebih panjang dari kaki-kaki depannya. Kapibara betina sedikit lebih berat dari kapibara jantan. Kapibara memiliki moncong yang tumpul dengan mata, hidung dan telinga berada di bagian atas kepala. Seperti hewan pengerat lainnya, gigi-gigi depan kapibara dapat tumbuh terus-menerus sehingga harus terus digunakan untuk makan dan mengerat.

Komunikasi

Hewan sosial ini berkomunikasi dengan menggunakan siulan, mendengking, dan gonggongan/menyalak, mereka juga mengeluarkan dan memproduksi kelenjar Scent (mengeluarkan bau untuk memberi tanda).

Perilaku hidup

Kapibara hidup secara berkelompok yang mencapai jumlah seratus ekor dalam satu kawanan. Biasanya kapibara ditemukan dalam kelompok 10 – 20 ekor. Satu kawanan kapibara dipimpin oleh seekor pejantan dengan anggota kelompok terdiri dari kapibara jantan muda, betina, dan anak-anak kapibara. Saat musim kemarau dimana persediaan air sangat terbatas, beberapa kelompok akan bergabung untuk menggunakan sumber air secara bersama-sama. Kapibara berkomunikasi dengan menggunakan suara menyalak, mencicit, melenguh, dan menggeram.

Kapibara adalah hewan semi-akuatik, sehingga menyukai lingkungan basah yang banyak ditumbuhi rumput dan dekat sungai atau rawa. Hewan ini melakukan sebagian besar aktivitas di darat, tetapi biasa berendam dan mencari makan dekat air dengan berenang dan menyelam. Saat cuaca panas mereka berendam dalam air. Mereka biasa makan pagi, sore dan malam hari. Kapibara hanya mampu menyelam beberapa menit saja, tetapi dapat bersembunyi di air dalam jangka waktu yang cukup lama dengan hanya memunculkan hidung mata dan telinganya untuk mengawasi lingkungan.

Makanan

Hewan mamalia ini dapat hidup 8 sampai 10 tahun di alam liar, tetapi di Kebun Binatang mereka dapat hidup sampai 12 tahun. Kapibara yang merupakan herbivora sering merumput pada sore hari, sekitar pukul 16 atau 17 dan pada saat menjelang malam, namun mereka akan sangat aktif selama musim hujan. Kebanyakan dari hewan ini merupakan hewan yang pemalu dan hewan nocturnal (hewan malam hari). Dalam merumput hewan herbivora ini merupakan hewan yang selektif, mencari makan di padang rumput yang pendek dan sedang di daerah yang basah dan tergenang air.

Kapibara, satwa herbivora yang umumnya makan rumput dan tanaman air. Kapibara juga makan buah-buahan dan kulit pohon. Hewan ini sangat selektif dalam memilih tumbuhan untuk dimakan. Mereka makan lebih banyak jenis tanaman pada musim kemarau, karena lebih sedikit makanan tersedia. Mereka makan rumput pada musim hujan dan beralih memakan alang-alang yang melimpah pada musim kemarau. Tanaman yang dimakan kapibara selama musim panas kehilangan nilai gizi pada musim dingin sehingga tidak dikonsumsi pada musim dingin.

Jenis rumput yang merupakan makanan dari hewan ini adalah Hymenachne amplexicaulis, Leersia hexandra dan Panicum iaxum pada musim hujan, dan Reimarochloa, Paratheria, Sporobolus indicus dan Axonopus spp pada musim kering, selain rumput, kapibara juga memakan buah-buahan dan biji-bijian. Kebutuhan zat makanan yang diperlukan kapibara diperkirakan sebesar 70 gr bahan kering setiap unit metabolik berat badannya dan kemampuan mencerna hijuaan atau makanannya (rumput) kira-kira sebesar 52 persen.

Berbeda dengan kebanyakan hewan pemakan rumput, engsel rahang kapibara tidak tegak lurus sehingga hewan ini mengunyah makanan dengan gerakan gigi ke depan dan ke belakang, bukannya kea rah samping. Kapibara termasuk hewan koprofagus yang berarti ia makan kotorannya sendiri sebagai sumber flora usus untuk membantu pencernaan mereka. Mereka juga sering memuntahkan makanannya untuk dikunyah lagi.

Reproduksi dan pertumbuhan

Kapibara dapat bereproduksi sepanjang tahun tetapi di habitat yang bermusim, puncak aktivitas seksual bertepatan dengan mulainya musim hujan, dimana terjadi pada bulan April – July. Mereka kawin di dalam air tepat sebelum musim hujan tiba dan periode kehamilan kapibara betina berlangsung selama 130 hari atau 5 bulan, puncak periode melahirkan mulai menurun pada saat akhir musim hujan.

Kapibara betina akan hanya mempunyai 2 sampai 8 bayi kapibara pada setiap periode, biasanya yang betina hanya mempunyai 4 bayi kapibara di dalam sarangnya. Bayi kapibara yang baru lahir mempunyai berat sekitar 1 – 1,5 kg, mereka sudah mempunyai bulu dan sudah dapat melihat. Sedangkan rata-rata pertumbuhan populasi di peternakan di Venezuela Llanos adalah 0,42 per tahun, menghasilkan rata-rata produksi sebesar 0,34. Kapibara muda mempunyai rata-rata pertumbuhan sebesar 60 – 100 gr/hari tergantung dari pakan dan usianya. Pada tahun pertama hidupnya bobot tubuhnya akan mencapai 22 – 25 kg dan pada tahun kedua bobot tubuhnya akan mencapai 35 – 40 kg. Kapibara muda sudah mulai mengikuti induknya menjelajahi lingkungannya dan akan segera makan tumbuh-tumbuhan, tetapi mereka tetap masih menyusui dari induknya dan akan disapih pada saat umur 16 minggu.

Induk kapibara tidak hanya menjaga dan mengasuh anaknya sendirian, tetapi setiap betina dalam kelompok ikut menjaga dan mengasuh kapibara muda. Masa Reproduksi kapibara umumnya dimulai pada saat umur 18 bulan, tetapi dalam keadaan tertentu kapibara betina dapat kawin pada usia satu tahun dan Kapibara betina akan mempunyai anaknya sendiri pada saat umur 15 bulan atau lebih.

Pemangsa

Di alam liar kapibara merupakan mangsa yang sangat potensial bagi beberapa predator, seperti Jaguar, Puma, buaya Caiman (Caiman crocodilus), Ocelot, elang, ular Anaconda, dan manusia. Kapibara melindungi dirinya dengan melakukan berbagai cara, apabila ada bahaya yang datang mereka akan menyelam ke dalam air dan bersembunyi, kadang-kadang mereka juga bersembunyi di vegetasi yang mengapung di daerah sekitar rawa.

Status konservasi

Di beberapa tempat, kapibara diburu untuk diambil daging dan kulitnya. Kadang mereka dibunuh karena menjadi hama tanaman petani. Kapibara juga ada yang diternakkan.

Hewan ini dapat hidup antara 8 sampai 10 tahun. Tetapi umur rata-rata mereka di alam liar adalah kurang dari empat tahun karena mereka adalah mangsa yang mudah ditangkap bagi predator seperti jaguar, puma, cheetah, elang, buaya, dan ular anaconda. Kapibara bukan hewan terancam punah. Populasinya relatif stabil karena kapibara dapat berkembang biak dengan cepat.

Aspek ekologi dan ekonomi

 src=
Kapibara di Burgers Zoo, Belanda

Kapibara diburu secara komersial di daerah Llanos, Kolombia dan Venezuela selama musim kering (Januari – Maret) di daerah padang rumput terbuka, dimana mereka dapat dengan mudah diburu. Pada beberapa daerah para pemburu akan membunuh sekitar 200 kapibara setiap harinya. Di Amerika Selatan, kapibara kebanyakan diburu untuk diambil kulitnya dan juga dagingnya, baik untuk konsumsi pribadi atau untuk diperdagangkan. Minyak yang dihasilkan dari ekstrak lemak kapibara mempunyai nilai yang tinggi sebagai obat yang sangat popular di Amerika Selatan. Kulitmya dimanfaatkan dan diolah menjadi barang-barang seperti sarung tangan, sabuk, jaket, tas, dan pedal yang memiliki tingkat permintaan yang tinggi dan barang ekspor di daerah Amerika Selatan.

Daging kapibara tidak disukai di beberapa daerah, kebanyakan karena flavour/rasa dagingnya dan yang lainnya dikarenakan diyakini menjadi penyebab penyakit kulit. Tetapi banyak yang menggambarkan bahwa daging Capybara rasanya seperti daging babi dimana warna dagingnya berwarna keputih-putihan seperti daging babi.

Kapibara mempunyai prospek yang sangat baik jika dikembangkan dan dipelihara secara intensif di dalam sebuah peternakan, dimana hasil produknya seperti daging dan kulitnya tidak kalah berkualitas dari produk-produk hewan peternakan lainnya seperti kelinci. Hanya saja masalah sosial, yang mana hewan Kapibara ini masih kurang dikenal dan belum sepenuhnya didomestikasi menjadi hambatan dalam pemeliharaan dan pemasaran komoditas hewan ini.

Lihat pula

Referensi

  1. ^ Reid, F. (2016). "Hydrochoerus hydrochaeris". IUCN Red List of Threatened Species. IUCN. 2016: e.T10300A22190005. doi:10.2305/IUCN.UK.2016-2.RLTS.T10300A22190005.en. Diakses tanggal 1 May 2017.
  2. ^ "7 Fakta Unik Kapibara, Pengerat Terbesar yang Cakap Berenang". idntimes.com. 9 Juni 2019. Diakses tanggal 5 Oktober 2019.
  3. ^ "Giant Extinct Rodent Was Guinea Pig Relative". scientificamerican.com. 19 September 2003. Diakses tanggal 5 Oktober 2019.

Pranala luar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Kapibara: Brief Summary ( Indonesian )

provided by wikipedia ID

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) merupakan jenis hewan pengerat terbesar yang masih ada di dunia (Hewan pengerat terbesar yang telah punah adalah Phoberomys pattersoni). Kapibara merupakan hewan asli daerah tropis dan lembap di Amerika Selatan. Kapibara dapat ditemukan di daerah Timur Andes dari wilayah Kanal Panama sampai daerah utara Kolombia dan Venezuala, Uruguay, dan Provinsi Buenos Aires di Argentina.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Penulis dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia ID

Flóðsvín ( Icelandic )

provided by wikipedia IS

Flóðsvín er stærsta nagdýr í heimi. Það er í ætt við naggrísi. Flóðsvínið á heimkynni í Suður-Ameríku þar sem það leitar í grassléttur og vötn. Það er mjög félagslynt og finnst í hópum sem telja 100 dýr, þó 10-20 dýra hópar séu algengari. Dýrið er veitt vegna kjöts og skinna, úr húð dýrsins fæst feiti sem er notuð í snyrtivörur.[1]

Tilvísanir

  1. Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris). ARKive.org
 src= Þessi líffræðigrein er stubbur. Þú getur hjálpað til með því að bæta við greinina.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IS

Flóðsvín: Brief Summary ( Icelandic )

provided by wikipedia IS

Flóðsvín er stærsta nagdýr í heimi. Það er í ætt við naggrísi. Flóðsvínið á heimkynni í Suður-Ameríku þar sem það leitar í grassléttur og vötn. Það er mjög félagslynt og finnst í hópum sem telja 100 dýr, þó 10-20 dýra hópar séu algengari. Dýrið er veitt vegna kjöts og skinna, úr húð dýrsins fæst feiti sem er notuð í snyrtivörur.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Höfundar og ritstjórar Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IS

Hydrochoerus hydrochaeris ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il capibara (Hydrochoerus hydrochaeris (Linnaeus, 1766)) è un grosso roditore caviide originario del Sud America, nonché il più grande roditore vivente al mondo.[2]

Chiamato anche capivara (in Brasile), chigüire, quiuit, chigüiro o fercho (in Colombia e Venezuela), carpincho (in Argentina, Paraguay e Uruguay) e ronsoco (in Perù), è un membro del genere Hydrochoerus, di cui fa parte insieme al capibara minore (Hydrochoerus isthmius). I suoi parenti più stretti includono i porcellini d'India e le cavie delle rocce, mentre altri suoi parenti più distanti sono l'agouti, il cincillà e la nutria. Il capibara abita le savane e le fitte foreste, vivendo quasi esclusivamente nei pressi di grandi specchi d'acqua. È una specie altamente sociale e può essere trovata in gruppi che possono contare fino a 100 individui, sebbene i gruppi più comuni contino circa 10-20 individui. Il capibara viene cacciato per la carne, per la pelle e per il grasso dalla sua spessa pelle grassa.[3]

Etimologia

Il suo nome comune deriva dalla lingua Tupi: ka'apiûara, una complessa agglutinazione di kaá (foglia) + píi (snello) + ú (mangiare) + ara (un suffisso per i nomi d'agente) e significa "colui che mangia foglie sottili", o " mangiatore d'erba".[4] Nella lingua Tupi, ka'a è la Yerba mate, la foglia si dice hogüé, mentre ka'apí è l'erbaccia...quindi ka'apiûhara sarebbe coliu che mangia l'erba.

Il nome scientifico, sia hydrochoerus che hydrochaeris, deriva dal greco ὕδωρ/hydor ossia "acqua", e χοῖρος/choiros ossia "maiale o cinghiale".[5][6]

Descrizione

 src=
Scheletro di un capibara

Il capibara ha un corpo dai lineamenti tozzi e dalla corporatura massiccia a forma di botte ed una testa corta, con una pelliccia bruno-rossastra nella parte superiore del corpo che diventa più chiara, sul bruno-giallastro, nella parte inferiore del corpo. Le ghiandole sudoripare sono poste sulle superfici pelose del corpo, un tratto insolito tra i roditori.[7] L'animale è privo di sottopelo (lo strato di pelliccia interno composto da peli ondulati, privi di parti lisce o punte) ed il suo pelo di guardia (lo strato superiore esterno della pelliccia) differisce poco da quello superiore.[8]

I capibara adulti possono raggiungere dai 106 ai 134 centimetri (3,48–4,40 piedi) di lunghezza, un'altezza di 50–62 centimetri (20–24 pollici) al garrese, per un peso medio di 35–66 kg (77–146 libbre), con una media degli esemplari che vivono nei llanos venezuelani di 48,9 kg (108 libbre)[9][10][11] Le femmine sono leggermente più pesanti dei maschi. I pesi massimi registrati sono di 91 kg (201 libbre) per una femmina selvatica del Brasile e 73,5 kg (162 libbre) per un maschio selvatico dell'Uruguay.[7][12] Un individuo di 81 kg è stato avvistato a San Paolo nel 2001 o 2002.[13] La formula dentale della specie è:[7]

3 1 0 1 1 0 1 3 3 1 0 1 1 0 1 3 Totale: 20 1.Incisivi; 2.Canini; 3.Premolari; 4.Molari;

I capibara hanno piedi semi-palmati e code molto corte.[7] Le zampe posteriori sono leggermente più lunghe delle zampe anteriori; gli arti anteriori possiedono quattro dita, dotate di unghie piatte, mentre gli arti posteriori ne possiedono solo tre.[14] Il muso dei capibara è smussato, con il labbro superiore profondamente incisivo. Le narici, gli occhi e le piccole orecchie sono posti vicino alla sommità della testa, in modo che l'animale possa rimanere immerso, ma rimanendo vigile su ciò che lo circonda.

Il suo cariotipo ha 2n = 66 e FN = 102.[5][7]

Distribuzione e habitat

 src=
Capibara con cuccioli nel fiume Tietê, stato di San Paolo, Brasile

I capibara sono mammiferi semiaquatici[11] presenti in quasi tutti i paesi del Sud America, tranne che in Cile.[15] Vivono in aree densamente boschive vicino a specchi d'acqua, come laghi, fiumi, paludi, stagni e zone umide,[10] così come nelle savane allagate e lungo i fiumi delle foreste pluviali tropicali. Sono ottimi nuotatori e possono trattenere il respiro sott'acqua fino a cinque minuti ad immersione.[16] Alcuni esemplari hanno trovato rifugio anche negli allevamenti di bestiame.[7] Le popolazioni più grandi di capibara possono coprire un territorio di circa 10 ettari (25 acri).[7]

Diversi esemplari scappati da giardini zoologici o da privati possono essere avvistati nelle zone umide di tutto il mondo. Una popolazione riproduttiva è ora presente a Trinidad. Gli avvistamenti sono abbastanza comuni in Florida, sebbene una popolazione riproduttiva non sia stata ancora confermata.[17] Nel 2011 un esemplare è stato avvistato sulla costa centrale della California.[18]

Tassonomia

 src=
Esemplare imbalsamato di capibara

Il capibara ed il capibara minore appartengono alla sottofamiglia Hydrochoerinae, insieme alle cavie delle rocce. I capibara viventi e i loro parenti estinti furono originariamente classificati in una propria famiglia, gli Hydrochoeridae.[7] Dal 2002, tuttavia, studi filogenetici molecolari hanno riconosciuto una stretta relazione tra Hydrochoerus e Kerodon, le cavie delle rocce,[19] supportando il posizionamento di entrambi i generi in una sottofamiglia di Caviidae.[5]

Le classificazioni paleontologiche utilizzavano Hydrochoeridae per tutti i capibara, mentre utilizzavano Hydrochoerinae per il genere Hydrochoerus' ed i suoi parenti fossili più prossimi, come Neochoerus,[20][21] ma più recentemente hanno adottato la classificazione di Hydrochoerinae come sottofamiglia all'interno della famiglia Caviidae.[22] Anche la tassonomia degli hydrocoerini fossili è cambiata nel tempo. Negli ultimi anni, la diversità degli hydrocoerini fossili è stata sostanzialmente ridotta.[20][21] Ciò è in gran parte dovuto alla scoperta che i denti molari dei capibara attraversano forti variazioni morfologiche nel corso della vita di un individuo.[20] In questo caso, si pensa che il materiale una volta riferito a quattro generi e sette specie sulla base delle differenze nella forma molare, rappresentino in realtà individui di età diversa di una singola specie, ossia Cardiatherium paranense.[20] Tra le specie fossili, il nome "capibara" può riferirsi alle molteplici specie di Hydrochoerinae che sono più strettamente imparentate con il moderno Hydrochoerus che con i roditori "cardiomyini", come Cardiomys.[22] Secondo questo concetto, i generi fossili Cardiatherium, Phugatherium, Hydrochoeropsis e Neochoerus sono tutti capibara.

Biologia

 src=
I capibara hanno una ghiandola odorosa sul naso, chiamata morrillo

I capibara sono animali gregari. Anche se alcuni individui vivono solitari, si trovano più comunemente in gruppi di circa 10-20 individui, composti da 2 a 4 maschi adulti, da 4 a 7 femmine adulte ed il resto dei giovani.[23] Durante la stagione secca, i capibara si riuniscono nelle poche zone d'acqua rimaste, formando gruppi che possono raggiungere anche i 50 o i 100 individui.[24][25] I maschi stabiliscono legami sociali, dominio o consenso generale di gruppo.[25] I capibara emettono una gran varietà di suoni, tra cui un latrato simile a quello dei cani[24] quando sono minacciati o quando le femmine devono raggruppare i cuccioli.[26]

I capibara hanno due tipi di ghiandole odorose; un morrillo, localizzato sul muso, e le ghiandole anali.[27] Entrambi i sessi hanno queste ghiandole, ma i maschi hanno morrilli molto più grandi e usano le loro ghiandole anali più frequentemente. Anche le ghiandole anali dei maschi sono rivestite di peli staccabili. Una forma cristallina di secrezione di questo odore si riveste questi peli e viene rilasciata a contatto con oggetti come le piante. Questi peli hanno un segno olfattivo più duraturo che può essere rintracciato dagli altri capibara. I capibara segnano il territorio strofinando i loro morrillo sugli oggetti o camminando sul fogliame caduto e contrassegnandolo con le ghiandole anali. I capibara possono diffondere ulteriormente il loro odore urinando; tuttavia, le femmine di solito segnano senza urinare e annusano meno frequentemente dei maschi in generale. Le femmine segnano il territorio più spesso durante la stagione delle piogge quando sono in estro. Oltre agli oggetti, i maschi odorano anche le femmine.[27]

Dieta

 src=
Un caracara testagialla sopra un capibara
 src=
Una famiglia di capibara mentre nuota

I capibara sono erbivori, nutrendosi principalmente di erbe e piante acquatiche,[10][28] così come frutta e corteccia degli alberi.[11] Oltre alle piante acquatiche, la loro dieta comprende anche mais (Zea mays), cortecce, tuberi, canna da zucchero (Saccharum officinarum) e altri vegetali, e raramente pesce. Sono erbivori molto selettivi[29] nutrendosi delle foglie di una singola specie, ignorando completamente le altre specie che la circondano. Si nutrono, tuttavia, di una maggiore varietà di piante durante la stagione secca, a causa della scarsa presenza di vegetazione fresca. Mentre durante la stagione delle piogge si nutrono maggiormente d'erba, durante la stagione secca la loro dieta passa alle più comuni ed abbondanti canne e giunchi di fiume.[30] Le piante che i capibara mangiano durante l'estate perdono il loro valore nutritivo in inverno, quindi non vengono consumate in quel momento.[29] Il cardine della mascella del capibara non è perpendicolare, quindi masticano il cibo macinando avanti e indietro piuttosto che lateralmente.[31] I capibara sono autocoprofagi, ossia possono nutrirsi delle proprie feci come fonte di flora batterica intestinale, per aiutare a digerire la cellulosa dell'erba che costituisce la loro normale dieta e per estrarre il massimo delle proteine e delle vitamine dal loro cibo. Possono anche rigurgitare il cibo per masticarlo di nuovo, in modo simile al ruminare dei bovini.[24] Come in tutti i roditori, i denti anteriori dei capibara crescono continuamente per compensare la costante usura dovuta al consumo di erbe;[15] anche i loro denti posteriori crescono continuamente.[31]

Come il suo parente, la cavia, il capibara non ha la capacità di sintetizzare la vitamina C, ed è stato osservato che i capibara che non integrano la vitamina C in cattività sviluppano malattie gengivali, come segni di scorbuto.[32]

I capibara hanno una vita media di 8-10 anni,[33] ma vivono meno di quattro anni in natura a causa della predazione di giaguari, puma, ocelot, aquile e caimani.[15] Il capibara è anche la preda preferita dell'anaconda verde.[34]

Riproduzione

 src=
Una madre con i suoi quattro cuccioli

Le femmine raggiungono la maturità sessuale al quindicesimo mese. Quando sono in estro, l'odore delle femmina cambia leggermente e i maschi vicini iniziano a seguirlo.[35] Inoltre, le femmine avvertono i maschi che sono in estro emettendo dei fischi con il naso.[24] Durante l'accoppiamento, la femmina ha il vantaggio e la scelta di accoppiamento. I capibara si accoppiano solo in acqua e se una femmina non vuole accoppiarsi con un certo maschio, si immerge o torna sulla terraferma.[24][25] I maschi dominanti sono altamente protettivi nei confronti delle femmine, ma di solito non possono impedire a tutti i maschi subordinati di copulare.[35] Più grande è il gruppo, più difficile è per il maschio controllare tutte le femmine. I maschi dominanti si assicurano un numero significativamente maggiore di accoppiamenti rispetto a ciascun maschio subordinato, sebbene i maschi subordinati, come classe, sono responsabili di più accoppiamenti di ogni maschio dominante.[35] La durata dello sperma del capibara è più lunga di quella degli altri roditori.[36]

Le femmine si accoppiano una volta all'anno, e la gestazione dure circa 130-150 giorni, e la cucciolata è composta solitamente da quattro cuccioli, sebbene una femmina ne possa partorire fino a otto in una singola cucciolata.[7] Il parto avviene a terra e la femmina si ricongiunge al gruppo entro poche. Poche ore dopo la nascita i cuccioli pesano intorno ai 700 grammi e sono già in grado di camminare e si ricongiungono al gruppo. Entro una settimana, i piccoli sono già in grado di nutrirsi di erba, sebbene continueranno a succhiare il latte (da qualsiasi femmina del gruppo) fino allo svezzamento intorno alle 16 settimane di vita. I giovani formano un gruppo all'interno del gruppo principale.[15] Il capibara è stato osservato praticare alloparenting, dove degli individui si prendono cura di cuccioli a cui non sono imparentati ma che fanno parte dello stesso gruppo.[25] I picchi riproduttivi si verificano tra aprile e maggio, in Venezuela, e tra ottobre e novembre, nel Mato Grosso, Brasile.[7]

Comportamento

 src=
Due esemplari sulle rive del Pantanal

Anche se abbastanza agili sulla terra, i capibara sono ugualmente a loro agio nell'acqua. Sono eccellenti nuotatori e possono rimanere completamente sommersi fino a cinque minuti,[10] un'abilità che usano per eludere i predatori e per ricercare il cibo. Possono anche dormire sott'acqua, lasciando emergere solo il naso, le orecchie e gli occhi. Durante le prime ore del giorno, quando le temperature aumentano, restano nei pressi o dentro l'acqua, uscendo per pascolare durante il pomeriggio e nel crepuscolo.[7] Sono di indole molto tranquilla e socievole[37] e trascorrono le ore diurne pascolando o rotolandosi nelle pozze fangose, oppure standosene per lungo tempo seduti immobili sulla sponda di un fiume, assumendo il tipico aspetto da sfinge e guardandosi intorno di continuo. Dotati di udito e olfatto finissimi difficilmente si lasciano sorprendere dai loro nemici: al minimo accenno di pericolo saltano in acqua, si allontanano dalla sponda e spesso finiscono per andare a nascondersi in mezzo alla vegetazione fluttuante.[14] Dopo aver pascolato nelle ore serali, si riposano verso la mezzanotte e poi continuano a pascolare prima dell'alba.

Conservazione

 src=
Moneta da 2 pesos dell'Uruguay[38]

I capibara non sono considerati una specie minacciata;[1] la loro popolazione è stabile nella maggior parte dell'area sudamericana, sebbene in alcune aree la caccia abbia ridotto il loro numero.[10][15]

I capibara sono cacciati per la loro carne e per le loro pelli[39] e talvolta vengono uccisi dagli allevatori che li vedono come una competizione per il bestiame per i pascoli. In alcune aree sono allevati, il che ha l'effetto di garantire la protezione degli habitat delle zone umide. La loro sopravvivenza è aiutata anche dalla loro capacità di riprodursi rapidamente.[15]

I capibara si sono ben adattati all'urbanizzazione in Sud America. Si trovano in molti zoo e parchi[31] e possono vivere fino a 12 anni in cattività, più del doppio del loro ciclo vitale in natura.[15] Il loro comportamento docile e tranquillo consente anche alle persone di avvicinarsi a questi animali ed accarezzarli e nutrirli a mano, sebbene il contatto fisico sia normalmente scoraggiato, poiché le loro zecche possono essere vettori della febbre maculosa delle Montagne Rocciose.[40][41]

La European Association of Zoos and Aquaria ha chiesto al Drusillas Park di Alfriston, Sussex, in Inghilterra, di tenere il libro genealogico dei capibara, per monitorare le popolazioni in cattività in Europa. Il libro genealogico include informazioni su tutte le nascite, le morti e gli spostamenti dei capibara in cattività in Europa, nonché dei suoi più stretti parenti.[42]

Allevamento e domesticazione

 src=
Un capibara domestico in Texas
 src=
Capibara in un onsen, all'Izu Shaboten Park, Giappone

Il comportamento mite del capibara e la bontà delle sue carni[7] hanno indotto le popolazioni intorno al fiume Paraná, nel Brasile meridionale, in Uruguay e nell'Argentina settentrionale, a catturarlo per servirsene come animale da compagnia e occasionalmente per cibarsene.[43] La sua carne è simile a quella del maiale per aspetto e sapore. Viene anche cacciato per la pelle e le setole, usate in pelletteria.[44]

Nel XVIII secolo la Chiesa cattolica, per venire incontro alle esigenze degli indios del Sud America, decise di omologare la carne di capibara al pesce e di consentirne il consumo durante la Quaresima. Il pretesto per una tale decisione fu la considerazione che il capibara passa la maggioranza del suo tempo in acqua; tuttavia le ragioni furono eminentemente politiche. I capibara venivano infatti cacciati dai coloni europei perché devastavano le piantagioni, senza però che fossero utilizzati o consumati in alcun modo: il pelo è troppo rado per farne pellicce, le pelli troppo spugnose, la carne grassa ed insipida. Tuttavia erano apprezzati dagli indios, che li avevano sempre cacciati per cibarsene e godevano ora di questa abbondanza gratuita. La stessa abbondanza di capibara uccisi ed inutilizzati rendeva però il precetto del digiuno quaresimale imposto dalla dottrina cattolica poco sopportabile e poco comprensibile alla cultura degli indios convertiti; i Gesuiti missionari suggerirono quindi alla Chiesa, al fine di evitare rivolte ed apostasie, di consentire il consumo della carne del roditore. Il suggerimento fu accolto, rendendo il capibara una delle più inusuali deroghe alla regola di astinenza dalle carni.[45]

In Venezuela l'allevamento dei capibara è fiorente e la produzione annuale delle sue carni si aggira intorno alle 400 tonnellate.[43]

Sebbene sia illegale in alcuni stati,[46] i capibara sono occasionalmente tenuti come animali domestici negli Stati Uniti, sebbene siano animali piuttosto difficili da mantenere a causa della necessità di ampi spazi, la presenza di un grande specchio d'acqua e la necessità di alloggiare più animali insieme.[47] In Italia dal 1996 la detenzione di capibara da parte di privati è proibita per legge, perché specie inserita nell'elenco delle specie selvatiche e pericolose (Decreto Ministeriale DM 19/04/96, allegato A, per la salvaguardia degli animali selvatici).

In Giappone, seguendo l'esempio del Parco Izu Shaboten nel 1982,[48] diversi stabilimenti e zoo che allevano capibara hanno adottato la pratica di farli rilassare negli onsen durante l'inverno. Sono visti come un'attrazione dai giapponesi.[48] I capibara sono diventati molto famosi in Giappone grazie al popolare personaggio dei cartoni animati Kapibara-san.[49]

Note

  1. ^ a b (EN) Reid, F., Hydrochoerus hydrochaeris, su IUCN Red List of Threatened Species, Versione 2020.2, IUCN, 2020. URL consultato il 7 novembre 2020.
  2. ^ (EN) Rodents, su Basic Biology, 2015.
  3. ^ Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) Archiviato il 3 gennaio 2012 in Internet Archive.. ARKive.org
  4. ^ Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2nd ed., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, p.344
  5. ^ a b c (EN) D.E. Wilson e D.M. Reeder, Hydrochoerus hydrochaeris, in Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference, 3ª ed., Johns Hopkins University Press, 2005, ISBN 0-8018-8221-4.
  6. ^ Charles R. Darwin, Narrative of the surveying voyages of His Majesty's Ships Adventure and Beagle between the years 1826 and 1836, describing their examination of the southern shores of South America, and the Beagle's circumnavigation of the globe. Journal and remarks. 1832–1836., London, Henry Colburn, 1839, p. 619.
  7. ^ a b c d e f g h i j k l Alvaro Mones e Juhani Ojasti, Hydrochoerus hydrochaeris, in Mammalian Species, n. 264, 16 giugno 1986, pp. 1–7, DOI:10.2307/3503784, JSTOR 3503784.
  8. ^ (EN) The Cabybara – 10 Facts About the World's Largest Rodent, su WorldAtlas. URL consultato il 18 marzo 2020.
  9. ^ Capybara Archiviato il 3 gennaio 2012 in Internet Archive., Arkive
  10. ^ a b c d e Capybara Facts. Smithsonian National Zoological Park. Retrieved on December 16, 2007.
  11. ^ a b c Capybara. Palm Beach Zoo. Retrieved on December 17, 2007.
  12. ^ World Association of Zoos and Aquariums. WAZA. Retrieved on 2011-12-07.
  13. ^ Katia Maria Paschoaletto Micchi de Barros Ferraz, Kelly Bonach e Luciano Martins Verdade, Relationship between body mass and body length in capybaras (Hydrochoerus hydrochaeris), in Biota Neotropica, vol. 5, n. 1, 2005, pp. 197–200, DOI:10.1590/S1676-06032005000100020.
  14. ^ a b Capybara Printout, su enchantedlearning.com. URL consultato il 27 maggio 2013.
  15. ^ a b c d e f g Bristol Zoo Gardens (UK) ''Capybara'' Archiviato il 18 settembre 2007 in Internet Archive.. Bristolzoo.org.uk. Retrieved on 2011-12-07.
  16. ^ Capybara – Description, Habitat, Image, Diet, and Interesting Facts, su animals.net, Animals Network, 3 agosto 2018. URL consultato il 1º gennaio 2019.
  17. ^ Nonnatives – Capybara, su myfwc.com. URL consultato il 7 novembre 2020 (archiviato dall'url originale il 6 aprile 2014).
  18. ^ Kate Mather, A gnawing question answered: It's a capybara roaming Paso Robles, in Los Angeles Times, 18 agosto 2011. URL consultato il 10 gennaio 2012.
  19. ^ Diane L. Rowe e Rodney L. Honeycutt, Phylogenetic Relationships, Ecological Correlates, and Molecular Evolution Within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia), in Molecular Biology and Evolution, vol. 19, n. 3, marzo 2002, pp. 263–277, DOI:10.1093/oxfordjournals.molbev.a004080, PMID 11861886.
  20. ^ a b c d María G. Vucetich, Cecilia M. Deschamps, Itatí Olivares e María T. Dozo, Capybaras, size, shape, and time: A model kit, in Acta Palaeontologica Polonica, vol. 50, n. 2, 2005, pp. 259–272.
  21. ^ a b Cecilia M. Deschamps, Itatí Olivares, Emma Carolina Vieytes e María Guiomar Vucetich, [683:oadoto2.0.co;2 Ontogeny and diversity of the oldest capybaras (Rodentia: Hydrochoeridae; late Miocene of Argentina)], in Journal of Vertebrate Paleontology, vol. 27, n. 3, 12 settembre 2007, pp. 683–692, DOI:10.1671/0272-4634(2007)27[683:oadoto]2.0.co;2, JSTOR 30126368.
  22. ^ a b E. Cerdeño, M.E. Pérez, C.M. Deschamps e V.H. Contreras, A new capybara from the late Miocene of San Juan Province, Argentina, and its phylogenetic implications, in Acta Palaeontologica Polonica, vol. 64, n. 1, 2019, pp. 199–212, DOI:10.4202/app.00544.2018.
  23. ^ Cleber J.R. Alho e Nelson L. Rondon, Habitats, population densities, and social structure of capybaras (Hydrochaeris Hydrochaeris, Rodentia) in the Pantanal, Brazil, in Revista Brasileira de Zoologia, vol. 4, n. 2, 1987, pp. 139–149, DOI:10.1590/s0101-81751987000200006.
  24. ^ a b c d e Rexford D. Lord, A descriptive account of capybara behaviour, in Studies on Neotropical Fauna and Environment, vol. 29, n. 1, marzo 1994, pp. 11–22, DOI:10.1080/01650529409360912.
  25. ^ a b c d D. W. Macdonald, Dwindling resources and the social behaviour of Capybaras, (Hydrochoerus hydrochaeris) (Mammalia), in Journal of Zoology, vol. 194, n. 3, luglio 1981, pp. 371–391, DOI:10.1111/j.1469-7998.1981.tb04588.x.
  26. ^ Robert M. Murphey, Jorge S. Mariano e Francisco A. Moura Duarte, Behavioral observations in a capybara colony (Hydrochoerus hydrochaeris), in Applied Animal Behaviour Science, vol. 14, n. 1, maggio 1985, pp. 89–98, DOI:10.1016/0168-1591(85)90040-1.
  27. ^ a b D. W. Macdonald, K. Krantz e R. T. Aplin, Behavioral anatomical and chemical aspects of scent marking among Capybaras (Hydrochaeris hypdrochaeris) (Rodentia: Caviomorpha), in Journal of Zoology, vol. 202, n. 3, marzo 1984, pp. 341–360, DOI:10.1111/j.1469-7998.1984.tb05087.x.
  28. ^ (ES) Jimena Forero-Montaña, Julio Betancur e Jaime Cavelier, Dieta del capibara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia: Hydrochaeridae) en Caño Limón, Arauca, Colombia [Distribution and abundance of Caiman crocodilus in the Caño Negro National Wild Life Refuge, Costa Rica], in Revista de Biología Tropical, vol. 51, n. 2, giugno 2003, pp. 571–578, PMID 15162749.
  29. ^ a b R.D. Quintana, S. Monge e A.I. Malvárez, Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hydrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Paraná River, Argentina, in Mammalia, vol. 62, n. 1, 1998, DOI:10.1515/mamm.1998.62.1.37.
  30. ^ Guillermo R. Barreto e Emilio A. Herrera, Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela, in Journal of Tropical Ecology, vol. 14, n. 1, 1998, pp. 87–98, DOI:10.1017/S0266467498000078, JSTOR 2559868.
  31. ^ a b c Capybara. Hydrochaeris hydrochaeris. San Francisco Zoo
  32. ^ Gerardo Ruben Cueto, Roman Allekotte e Fernando Osvaldo Kravetz, Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine, in Journal of Wildlife Diseases, vol. 36, n. 1, gennaio 2000, pp. 97–101, DOI:10.7589/0090-3558-36.1.97.
  33. ^ Burton M and Burton R. (2002) The International Wildlife Encyclopedia. Marshall Cavendish, ISBN 0-7614-7269-X, p. 384
  34. ^ Capybara, the master of the grasses: pest or prey Sounds and Colours. Retrieved on January 23, 2011.
  35. ^ a b c Emilio A. Herrera e David W. MacDonald, Aggression, dominance, and mating success among capybara males (Hydrochaeris hypdrochaeris), in Behavioral Ecology, vol. 4, n. 2, 1993, p. 114, DOI:10.1093/beheco/4.2.114.
  36. ^ T.A.R. Paula, H. Chiarini-Garcia e L.R. França, Seminiferous epithelium cycle and its duration in capybaras (Hydrochoerus hydrochaeris), in Tissue and Cell, vol. 31, n. 3, giugno 1999, pp. 327–334, DOI:10.1054/tice.1999.0039, PMID 10481304.
  37. ^ I capibara sono roditori così socievoli che riescono a fare amicizia praticamente con chiunque, su Curioctopus.it. URL consultato l'8 gennaio 2021.
  38. ^ (ES) 2 Pesos Uruguayos de 2014, su monedasuruguay.com, Monedas Uruguay. URL consultato l'8 giugno 2016 (archiviato dall'url originale il 7 ottobre 2016).
  39. ^ Thompson, Andy (January 18, 2008) Trip to South America gives new meaning to outdoors life. Richmond Times.
  40. ^ (PT) Febre maculosa: "Os médicos no Brasil não conhecem a doença [Rocky Mountain spotted fever: Brazilian doctors unaware of the disease], su drauziovarella.com.br, 12 aprile 2011. URL consultato il 13 agosto 2015.
  41. ^ Roberta Carvalho Basile, Natalino Hajime Yoshinari, Elenice Mantovani, Virgínia Nazário Bonoldi, Delphim da Graça Macoris e Antonio de Queiroz-Neto, Brazilian borreliosis with special emphasis on humans and horses, in Brazilian Journal of Microbiology, vol. 48, n. 1, 4 ottobre 2016, pp. 167–172, DOI:10.1016/j.bjm.2016.09.005, PMC 5220628, PMID 27769883.
  42. ^ Conservation at Drusillas Park, su drusillas.co.uk. URL consultato il 27 maggio 2013.
  43. ^ a b Capybara, Hydrochoerus hydrochaeris, su library.sandiegozoo.org, San Diego Zoo, ottobre 2008. URL consultato il 22 giugno 2011 (archiviato dall'url originale il 30 settembre 2011).
  44. ^ Ellsworth, Brian (March 24, 2005). "In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy". New York Sun.
  45. ^ G. Benedetti, Gli animali quaresimali dei Gesuiti, La Stampa - Tuttoscienze 13 aprile 2001
  46. ^ Capybaras as Pets, su capybarafacts.com. URL consultato il 23 ottobre 2014.
  47. ^ Larry Perez, Snake in the Grass: an Everglades Invasion, 1st, Sarasota, Fla., Pineapple Press, 2012, p. 89, ISBN 978-1-56164-513-8.
  48. ^ a b Izu Shaboten Animal Park (Ito) – 2018 All You Need to Know Before You Go (with Photos) – TripAdvisor, su www.tripadvisor.com.
  49. ^ [1]

Bibliografia

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Hydrochoerus hydrochaeris: Brief Summary ( Italian )

provided by wikipedia IT

Il capibara (Hydrochoerus hydrochaeris (Linnaeus, 1766)) è un grosso roditore caviide originario del Sud America, nonché il più grande roditore vivente al mondo.

Chiamato anche capivara (in Brasile), chigüire, quiuit, chigüiro o fercho (in Colombia e Venezuela), carpincho (in Argentina, Paraguay e Uruguay) e ronsoco (in Perù), è un membro del genere Hydrochoerus, di cui fa parte insieme al capibara minore (Hydrochoerus isthmius). I suoi parenti più stretti includono i porcellini d'India e le cavie delle rocce, mentre altri suoi parenti più distanti sono l'agouti, il cincillà e la nutria. Il capibara abita le savane e le fitte foreste, vivendo quasi esclusivamente nei pressi di grandi specchi d'acqua. È una specie altamente sociale e può essere trovata in gruppi che possono contare fino a 100 individui, sebbene i gruppi più comuni contino circa 10-20 individui. Il capibara viene cacciato per la carne, per la pelle e per il grasso dalla sua spessa pelle grassa.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori e redattori di Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia IT

Kapibara ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT
Paplitimas

Kapibara (lot. Hydrochoerus capybara, angl. capybara, vok. Wasserschwein) – graužikų (Rodentia) būrio, kapibarinių (Hydrochoerus) šeimos rūšis.

Tai stambiausias dabartinis graužikas, sveriantis iki 80 kg, o ilgis – 1,5 m.[1] Gyvena Pietų ir Centrinės Amerikos paupiuose ir paežerėse.

 src=
Kapibara Prahos zoologijos sode

Šaltiniai

  1. Kapibara. Visuotinė lietuvių enciklopedija, T. IX (Juocevičius-Khiva). – Vilnius: Mokslo ir enciklopedijų leidybos institutas, 2006. 352 psl.


Vikiteka

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Kapibara: Brief Summary ( Lithuanian )

provided by wikipedia LT

Kapibara (lot. Hydrochoerus capybara, angl. capybara, vok. Wasserschwein) – graužikų (Rodentia) būrio, kapibarinių (Hydrochoerus) šeimos rūšis.

Tai stambiausias dabartinis graužikas, sveriantis iki 80 kg, o ilgis – 1,5 m. Gyvena Pietų ir Centrinės Amerikos paupiuose ir paežerėse.

 src= Kapibara Prahos zoologijos sode
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Vikipedijos autoriai ir redaktoriai
original
visit source
partner site
wikipedia LT

Kapibara ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) ir daļēji ūdenī dzīvojošs jūrascūciņu dzimtas (Caviidae) grauzējs, kas ir lielākais grauzējs pasaulē. Kapibara savvaļā sastopama tikai Dienvidamerikā: Argentīnā, Bolīvijā, Brazīlijā, Kolumbijā, Ekvadorā, Gviānā, Gajānā, Paragvajā, Peru, Surinamā, Urugvajā un Venecuēlā.[1] Tā mājo gan savannā, gan biezos mežos, bet vienmēr kādas ūdenskrātuves krastā.

Kapibara ir plaši izplatīta, tomēr cilvēku blīvi apdzīvotajos Amazones baseina rajonos sastopama mazākā skaitā.[2] Kapibaras medī vietējie iedzīvotāji, lai iegūtu gaļu, ādu un taukus, kuri tiek izmantoti farmaceitiskajā ražošanā,[3] kā arī tās iznīcina kā lauksaimniecībai kaitīgus (ražas postītājas, lopu konkurentes ganībās) dzīvniekus.[2] Kapibaru ādas dažādu ādas izstrādājumu ražošanā tiek uzskatītas par vērtīgu izejmateriālu, jo tā stiepjas tikai vienā virzienā. Sevišķi iecienīti ir kapibaru ādas cimdi. Kapibarām izdzīvot situācijā, kad tās tik intensīvi tiek medītas, palīdz to spēja strauji vairoties.[2]

Vairākās vietās pasaulē ir izveidojušās nejaušas kapibaru populācijas, tām izbēgot no nebrīves. Šāda kapibaru populācija, piemēram, izveidojusies Arno upē Florencē (Itālijā).[2] Kapibaras ir novērotas arī Floridas apkārtnē un Kalifornijā.[4]

Etimoloģija

 src=
Kapibarai ir strups, četrkantīgs purns
 src=
Kažoks ir ass un spurains

Kapibaras vārds aizgūts no tupi valodas, kādā runā Amazones lietus meža tupi ļaudis. Tupi ka'apiûara latviski nozīmē tas, kurš ēd slaidas lapas.[5] Zinātniskā nosaukuma Hydrochoerus hydrochaeris abi vārdi cēlušies no grieķu valodas ὕδωρ (hydor - ūdens) un χοίρος (choiros - cūka), kas latviski nozīmē ūdenscūka.[2]

Izskats un īpašības

Vairāk kā metru garā kapibara, kas sver tikpat, cik sver pieaudzis cilvēks, ir pasaules lielākais grauzējs. Mātītes ir nedaudz smagākas nekā tēviņi. Ķermeņa garums ir 106—134 cm, augstums skaustā 50—62 cm, svars 35—66 kg.[3] Vissmagākās datētās kapibaras (mātīte un tēviņš) ir bijušas Brazīlijā noķertā savvaļas mātīte, kas svērusi 91 kg, un Urugvajā noķertais tēviņš, kas svēra 73,5 kg.[6] Kapibaras ķermenis ir masīvs, mucveidīgs, cūkas ķermenim līdzīgs. Galva liela, ar strupu, četrkantīgu purnu, kājas īsas, spēcīgas, bet aste pavisam īsa. Kažoka matojums ass un spurains. Pieaugušām kapibarām ķermeni reizēm sedz vien reti sari, tādēļ kapibara ir jutīga pret apdegšanu saulē.[2] Kažoka krāsa var būt dažādos brūnos toņos — tumši brūna, sarkanbrūna, dzeltenbrūna, retos gadījumos uz sejas, kāju ārpusēm un muguras var būt tumšs, gandrīz melns tonējums. Kažokam nav pavilnas, tikai akotspalva. Atšķirībā no citiem grauzējiem kapibarai uz ādas ir sviedru dziedzeri.[6] Kapibaru mātītēm ir 5 pāri zīdekļu.

Kapibarai ir vairākas īpašības, kas piemērotas dzīvei ūdenī. Tai ir mucveidīgs ķermenis, tā spēj peldēt gandrīz pilnībā atrodoties zem ūdens, laukā ir tikai nāsis, acis un mazās, apaļās austiņas. Ķermenim ir biezs zemādas tauku slānis, kas ļauj uzturēt nemainīgu ķermeņa temperatūru, ilgstoši atrodoties ūdenī. Turklāt pēdas ir ar daļējām peldpleznām. Katrai priekškājai ir 4 pirksti, bet pakaļkājām 3 pirksti. Visiem pirkstiem ir gari, spēcīgi nagi. Pakaļkājas ir nedaudz garākas kā priekškājas. Ļoti bieži var novērot kapibaru sēžam uz pakaļkāju ciskām līdzīgi kā to dara suns. Atšķirībā no citiem grauzējiem tā nespēj ar priekšķepām saņemt priekšmetus.[3] Kapibaras ir ļoti vokālas un, savstarpēji sazinoties, izdod visdažādākās skaņas, tās rej, pīkst, rukšķina un izdod citas skaņas.

Smaržu dziedzeri

 src=
Purna virspusē kapibarām ir smaržu dziedzeris, kas tēviņiem ir daudz vairāk attīstīts nekā mātītēm

Tēviņu no mātītes var atšķirt pēc smaržu dziedzera - moriljo dziedzera - uz purna virspuses. Lai arī šis dziedzeris ir abiem dzimumiem, tēviņam tas ir labi attīstīts un labi saskatāms. Tas ir tumšs, bez apspalvojuma izcelts ādas paugurs. Šķidrums, kas no tā izdalās, ir balts un lipīgs. Tas noder kā smaržas signāls, vēstot par indivīda fizioloģisko stāvokli un gatavību vairoties vai arī, lai iezīmētu teritoriju.[2] Jo attīstītāks smaržu dziedzeris uz purna, jo tēviņa dominances statuss barā ir augstāks.[3] Abiem dzimumiem ir arī anālais smaržu dziedzeris, kas tēviņiem arī ir labāk attīstīts.[7] Uz anālajiem dziedzeriem aug īpašs apspalvojums, kura matojums segts ar dziedzeru sekrētu kristāliskā formā. Kad šie sari saskaras ar kādu priekšmetu, piemēram, augu, sekrēts nobirst. Kapibaras satiekoties vienmēr viena otrai aposta anālos dziedzerus.[7]

Zobi

Līdzīgi kā citiem grauzējiem kapibaras priekšzobi aug nepārtraukti, lai kompensētu zobu nodilumu, ēdot šķiedraino zāli, arī dzerokļi aug nepārtraukti.[8] Kapibaras žokļi savienoti tādā veidā, ka, košļājot zāli, tie kustās vairāk uz priekšu un atpakaļu, nevis uz sāniem.[9]

Uzvedība

 src=
Kapibaras ir ļoti labas peldētājas
 src=
Karstā laikā kapibaras vārtās dubļos

Kapibaras ir daļēji ūdenī dzīvojoši grauzēji. Tās mājo savannā, biezos mežos un purvos ezeru, upju, dīķu, muklāju un citu ūdenskrātuvju krastos. Iecienītā dzīves vide ir pārplūdušas zālienes. Kapibaras neveido pastāvīgas mītnes, bet paslēptuvēm izmanto biezokni. Netraucētās vietās kapibaras ir aktīvas no rīta un vakarā, bet dienas vidus karstumu pārlaiž seklā bedrītē vai ūdenī. Lai pasargātu vārīgo ādu no saules, kapibaras parasti izvārtās dubļos. Ja kapibaras mājo cilvēku tuvumā, tās ir aktīvas naktī.[2]

Kapibara ir veikla gan uz sauszemes, gan ūdenī. Ja kapibaru pārsteidz uz sauszemes, tā spēj rikšot tikapt ātri kā zirgs,[10] bet pie lielākām briesmām tā glābjas ūdenī. Kapibaras ļoti labi peld un nirst. Tās spēj uzturēties zem ūdens līdz 5 minūtēm,[11] reizēm nopeldot ievērojamus attālumus. Kad kapibara slēpjas ūdenī, tā no ūdens starp ūdensaugiem izbāž tikai nāsis. Ja nepieciešams, tā spēj arī gulēt ūdenī. Tomēr, lai arī kapibaru dēvē par ūdens dzīvnieku, ūdeni tā galvenokārt izmanto tikai paslēptuvei.[2]

Bara dzīve

Tās ir ļoti sabiedriskas un, lai arī retu reizi var novērot vientuļu kapibaru, tās veido barus (vidēji 10 - 20 indivīdu), kuru vada dominējošais tēviņš,[11] Barā parasti ir 2- 4 pieauguši tēviņi un 4 - 7 pieaugušas mātītes, pārējie ir mazuļi vai jaunās dzimumbriedumu nesasniegušās kapibaras.[12] Viena bara mātītes ir savstarpēji radniecīgas.[2] Sausajā sezonā, pulcējoties ap atlikušajiem ūdens resursiem, bari kļūst lielāki un tajos var būt 50 - 100 kapibaru.[13]

Starp tēviņiem valda stingra hierarhija. Dominējošais tēviņš ir vislielākais un smagākais, bet zemāk esošajiem tēviņiem atrašanās hierarhijā netiek noteikta atkarībā no lieluma.[14] Hierahija tiek noteikta jau agrā vecumā, mazuļiem savstarpēji spēlējoties.[12] Dominantais jeb alfa tēviņš vienmēr atrodas bara vidū, bet betas tēviņi bara perifērijā. Kapibaras ir ļoti vokālas un bars nepārtraukti viens ar otru sazinās. Tās izdod suņiem līdzīgus rējienus, kad tiek izbiedētas vai, kad mātīte cenšas savākt kopā savus mazuļus. Kapibaras mēdz iezīmēt teritorijas, kurās uzturas. Ar moriljo dziedzera sekrētu tās iezīmē, berzējot purnu pret zemi, bet ar anālo dziedzeru sekrētu, bradājot pāri kādai izvēlētai vietai. Ja nepieciešams, tā spēj anālo dziedzeru sekrētu izšļākt arī kopā ar urīnu, tomēr tā dara tikai tēviņi. Mātītes kopumā daudz retāk atstāj smaržu zīmes nekā tēviņi, tās kļūst aktīvākas, kad tuvojas pārošanās. Tēviņi iezīmē ne tikai teritoriju, bet arī savas mātītes.

Barība

 src=
Kapibaras ir zālēdāji un pamatā barojas ar zāli līdzīgi kā govis
 src=
Mātīte ar četriem mazuļiem
 src=
Kapibara zīda mazuļus

Kapibara ir zālēdāja un barojas pamatā ar dažāda veida zāli, lakstaugiem un ūdensaugiem,[11] bet tā barojas arī ar augļiem, graudiem un koku mizu.[15] Pieaugusi kapibara dienā apēd 2,5–3,5 kg zāles.[2] Tomēr tās ir samērā izvēlīgas ēdājas, piemēram, tās var baroties ar kāda konkrēta, iemīļota auga lapām un citus augus vispār neaiztikt. Sausajā sezonā to barības dažādība pieaug un tās sāk baroties ar to, ko var atrast.[16] Augu izvēle mainās arī tādēļ, ka iemīļoto augu uzturvērtība sausajā sezonā mainās, salīdzinot ar lietus sezonu, un kapibaras sāk meklēt citus augus.[17] Kapibarām ir raksturīga koprofāgija - tās ēd savas fekālijas, tādējādi uzņemot gremošanas sistēmai nepieciešamās baktērijas, kas palīdz sagremot celulozi un iegūt maksimālo iespējamo olbaltumvielu un vitamīnu daudzumu no to apēstās barības. Tās reizēm līdzīgi kā govis barību atrij un tad vēlreiz pārgemo.[13] Tā kā kapibaras ēd arī kultūraugus – labību, melones un ķirbjus, tās tiek uzskatītas par ražas postītājām.[2]

Reprodukcija

Kapibaras ir poligāmas. Tās vairojas cauru gadu, bet vislielākā vairošanās aktivitāte ir lietus sezonas sākumā. Kad mātīte ir gatava pāroties, tās smarža mainās un tā sāk atstāt smaržu zīmes,[14] turklāt tā sāk svilpot caur degunu, signalizējot tēviņam, ka ir gatava pāroties. Pārošanās laikā mātīte ir tā, kas izvēlas sev tīkamāko tēviņu. Kapibaras pārojas tikai ūdenī un, ja mātītei nepatīk kāds tēviņš, tā vienkārši ienirst vai izkāpj krastā.[13] Ikdienā dominantais tēviņš aktīvi sargā savas mātītes no pārējiem tēviņiem, bet pārošanās laikā tas nespēj pilnībā nosargāt savu harēmu. Jo lielāks ir bars, jo grūtāk to apsargāt. Visbiežāk kā indivīds sapārojas dominantais tēviņš, bet hierarhijā zemāk esošie tēviņi kopumā kā grupa apaugļo daudz vairāk mātīšu nēkā viens dominantais tēviņš.[14] Kapibaras spermas dzīvotspēja ir daudz ilgāka nekā citiem grauzējiem.

Gadā parasti ir viens metiens, bet labvēlīgos apstākļos dažām mātītēm var būt arī pa diviem metieniem.[2] Grūsnības periods ilgst 130 - 150 dienas. Parasti piedzimst 4 mazuļi, bet to skaits vienā metienā var būt no 1 līdz 8 mazuļiem.[6] Dzemdības notiek uz sauszemes vientuļā vietā. Drīz pēc dzemdībām (pēc dažām stundām) mātīte ar mazuļiem pievienojas baram. Mazuļi piedzimst 1,5 kg smagi un labi attīstīti, spējīgi sekot mātei. Kad mazuļi ir dažas nedēļas veci, tie sāk ēst arī zāli, bet turpina zīst pienu līdz sasniedz 16 nedēļu vecumu. Kapibaru mazuļi barojas ne vien ar savas mātes, bet arī citu grupas mātīšu pienu.[2] Tie kļūst neatkarīgi apmēram gada vecumā. Mazuļi savā dzimtajā barā veido atsevišķu bariņu, par kuru rūpējas visas mātītes gan tos zīdot, gan aizsargājot. Arī tēviņi piedalās mazuļu aizsargāšanā. Savā pirmajā dzīves gadā jaunās kapibaras ir mazas, lēnas un ātri nogurdināmas, kas tās padara par viegli notveramiem plēsēju upuriem. Dzimumgatavību tās sasniedz nepilnu 2 gadu vecumā.[2]

Kapibaru dzīves ilgums savvaļā var būt 8 - 10 gadi,[18] bet tikai dažas kapibaras sasniedz šādu vecumu, jo tās intensīvi medī ne tikai cilvēks, bet arī jaguārs, puma, ocelots, kaimans, anakonda un ērgļi.[8][19]

Saimnieciskā izmantošana

Kapibaras medī galvenokārt, lai iegūtu to kvalitatīvās ādas, bet augsti vērtēta tiek arī kapibaru gaļa, kas pēc izskata un garšas atgādina cūkgaļu. Kapibaru gaļu, lai varētu ilgāk uzglabāt, mēdz sālīt un žāvēt. Tā tiek uzskatīta par delikatesi un parasti pasniedz ar rīsiem un plantāniem jeb cepamajiem banāniem. Katoļu baznīca kapibaras gaļu pasludinājusi par lietojamu lielā gavēņa laikā pirms Lieldienām, jo 16. gadsimtā priesteri kapibaru, pateicoties tās dzīvei ūdenī, klasificēja kā "zivi" - tātad piemērotu gavēņa ēdienam.[2]

Dienvidamerikā kapibaras nelielā daudzumā audzē arī komerciāli. Šāda rančo prakse nes labumu dabisko mitrāju uzturēšanai, paglābjot mitrājus no nosusināšanas intensīvai liellopu audzēšanai. Tā kā kapibaras ir viegli pieradināmas, ir ierosināta kapibaru audzēšana lielos apjomos, lai apturētu malumedniecību. Daudzviet Dienvidamerikā kapibaras ir vienīgie lielie zālēdāji un to trūkums var dramatiski ietekmēt reģiona veģetāciju.[2]

Atsauces

  1. IUCN: Hydrochoerus hydrochaeris
  2. 2,00 2,01 2,02 2,03 2,04 2,05 2,06 2,07 2,08 2,09 2,10 2,11 2,12 2,13 2,14 2,15 2,16 «Rīgas Zoo: Kapibara». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2013. gada 15. jūnijā. Skatīts: 2013. gada 28. jūlijā.
  3. 3,0 3,1 3,2 3,3 «ARKive: Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris)». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2012. gada 3. janvārī. Skatīts: 2013. gada 26. jūlijā.
  4. A gnawing question answered: It's a capybara roaming Paso Robles
  5. Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2nd ed., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, p.344
  6. 6,0 6,1 6,2 Hydrochoerus hydrochaeris. Brisson, 1762
  7. 7,0 7,1 Macdonald, D. W.; Krantz, K. and Aplin, R. T. "Behavioral anatomical and chemical aspects of scent marking among Capybaras (Hydrochaeris hypdrochaeris) (Rodentia: Caviomorpha)". Journal of Zoology 202 (3): 341–360. doi:10.1111/j.1469-7998.1984.tb05087.x
  8. 8,0 8,1 «Bristol Zoo: Capybara». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2013. gada 27. oktobrī. Skatīts: 2013. gada 28. jūlijā.
  9. «San Francisko Zoo: Capybara». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2007. gada 14. oktobrī. Skatīts: 2007. gada 14. oktobrī.
  10. The Life of Mammals, nature documentary by David Attenborough]
  11. 11,0 11,1 11,2 «Capybara Facts». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2005. gada 30. septembrī. Skatīts: 2005. gada 30. septembrī.
  12. 12,0 12,1 Alho C. J. R., Rondon N. L. (1987). "Habitats, population densities, and social structure of capybaras (hydrochaeris hypdrochaeris rodentia) in the pantanal Brazil". Revista Brasileira de Zoologia 4 (2): 139–149.
  13. 13,0 13,1 13,2 Lord-Rexford, D. (1994). "A descriptive account of capybara behaviour". Studies on neotropical fauna and environment 29 (1): 11–22. doi:10.1080/01650529409360912
  14. 14,0 14,1 14,2 Herrera, Emilio A.; MacDonald, David W. (1993). "Aggression, dominance, and mating success among capybara males (Hydrochaeris hypdrochaeris)". Behavioral Ecology 4 (2): 114. doi:10.1093/beheco/4.2.114
  15. «Palm Beach Zoo: Capybara». Arhivēts no oriģināla, laiks: 2010. gada 20. jūnijā. Skatīts: 2010. gada 20. jūnijā.
  16. Barreto, Guillermo R.; Herrera, Emilio A. (1998). "Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela". Journal of Tropical Ecology 14: 87. doi:10.1017/S0266467498000078. JSTOR 2559868
  17. Quintana, R.D., S. Monge, A.I. Malvárez (1998). "Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hypdrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Parana River, Argentina". Mammalia 62 (1): 37–52. doi:10.1515/mamm.1998.62.1.37
  18. Burton M and Burton R. The International Wildlife Encyclopedia. Marshall Cavendish, 2002, ISBN 0-7614-7269-X, p. 384
  19. Capybara, the master of the grasses: pest or prey

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Kapibara: Brief Summary ( Latvian )

provided by wikipedia LV

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris) ir daļēji ūdenī dzīvojošs jūrascūciņu dzimtas (Caviidae) grauzējs, kas ir lielākais grauzējs pasaulē. Kapibara savvaļā sastopama tikai Dienvidamerikā: Argentīnā, Bolīvijā, Brazīlijā, Kolumbijā, Ekvadorā, Gviānā, Gajānā, Paragvajā, Peru, Surinamā, Urugvajā un Venecuēlā. Tā mājo gan savannā, gan biezos mežos, bet vienmēr kādas ūdenskrātuves krastā.

Kapibara ir plaši izplatīta, tomēr cilvēku blīvi apdzīvotajos Amazones baseina rajonos sastopama mazākā skaitā. Kapibaras medī vietējie iedzīvotāji, lai iegūtu gaļu, ādu un taukus, kuri tiek izmantoti farmaceitiskajā ražošanā, kā arī tās iznīcina kā lauksaimniecībai kaitīgus (ražas postītājas, lopu konkurentes ganībās) dzīvniekus. Kapibaru ādas dažādu ādas izstrādājumu ražošanā tiek uzskatītas par vērtīgu izejmateriālu, jo tā stiepjas tikai vienā virzienā. Sevišķi iecienīti ir kapibaru ādas cimdi. Kapibarām izdzīvot situācijā, kad tās tik intensīvi tiek medītas, palīdz to spēja strauji vairoties.

Vairākās vietās pasaulē ir izveidojušās nejaušas kapibaru populācijas, tām izbēgot no nebrīves. Šāda kapibaru populācija, piemēram, izveidojusies Arno upē Florencē (Itālijā). Kapibaras ir novērotas arī Floridas apkārtnē un Kalifornijā.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori un redaktori
original
visit source
partner site
wikipedia LV

Capybara ( Malay )

provided by wikipedia MS

Capybara adalah haiwan terbesar dari keluarga "tikus" ataupun "rodent". Ianya berasal dari kawasan tropikal Amerika Selatan.

 src=
Capybara di Zoo Negara Malaysia
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Pengarang dan editor Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia MS

Capibara ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De capibara of waterzwijn (Hydrochoerus hydrochaeris) is een knaagdier uit de familie Caviidae. De naam "capibara" komt uit het Guaraní en betekent heer van het gras. Daarmee wordt verwezen naar de lange oeverbegroeiing van moerassen, rivieren en meren, de natuurlijke biotoop.

Kenmerken

De capibara is de grootste levende knaagdierensoort en weegt gewoonlijk tussen de 35 en 66 kilogram.[2] De zwaarste exemplaren wogen 91 kg (een vrouwelijk exemplaar in Brazilië) en 73,5 kg (mannelijk, Uruguay). Ze worden circa 1,2 meter lang en hebben een schofthoogte van ongeveer 60 centimeter.[3] Capibara's zijn zwaargebouwd met korte stevige poten, hoefachtige klauwen en een rudimentaire staart. De tenen zijn gedeeltelijk verbonden door zwemvliezen en de neusgaten, ogen en oren staan boven op de kop, zodat het dier ook tijdens het zwemmen kan ruiken, zien en horen. De vacht is licht tot donker geelbruin of grijsbruin.

Leefwijze

 src=
Capibara bij de rivier de Tietê

Ze leven in groepen van enkele tientallen dieren, waaronder één dominant mannetje en meerdere vrouwtjes, al dan niet met jongen. Als uitstekende zwemmers en duikers houden ze zich op in en langs rivieren, meren en moerassen. Hun territorium, dat ze ook verdedigen tegen indringers, markeren ze met geurvlaggen.

Het voedsel bestaat uit waterplanten, gras, knoppen en zachte boombast. 's Morgens wordt gerust en op het heetst van de dag liggen ze in het water. Om aan voedsel te komen, leggen ze grote afstanden af en stropen ze ook wel op akkers.

Voortplanting

Na een draagtijd van 150 dagen worden 1 tot 8 behaarde jongen geboren, die enkele uren na de geboorte al rennen, zwemmen en duiken.

Verspreiding

Deze soort komt voor in de waterrijke gebieden van Brazilië, Suriname en Noord-Argentinië in Zuid-Amerika.

Bescherming en bedreiging

De dieren worden ook wel als huisdieren gehouden, maar dit is in Nederland en België tegenwoordig[wanneer?] niet meer toegestaan zonder speciale vergunning. Hun voornaamste vijanden zijn de jaguar, de anaconda, de alligatorschildpad en de kaaiman. De mens jaagt ook op de capibara's voor hun vlees en huiden.

 src=
Capibara's in de dierentuin.
 src=
Een capibara eet van een krop sla (in Burgers' Zoo).
Bronnen, noten en/of referenties
  1. (en) Capibara op de IUCN Red List of Threatened Species.
  2. Capibara, artis.nl
  3. Hydrochaeris hydrochaeris. Encyclopedia of Life. Geraadpleegd op 22 januari 2014.
Wikimedia Commons Zie de categorie Hydrochoeris hydrochaeris van Wikimedia Commons voor mediabestanden over dit onderwerp.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Capibara: Brief Summary ( Dutch; Flemish )

provided by wikipedia NL

De capibara of waterzwijn (Hydrochoerus hydrochaeris) is een knaagdier uit de familie Caviidae. De naam "capibara" komt uit het Guaraní en betekent heer van het gras. Daarmee wordt verwezen naar de lange oeverbegroeiing van moerassen, rivieren en meren, de natuurlijke biotoop.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia-auteurs en -editors
original
visit source
partner site
wikipedia NL

Flodsvin ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Flodsvinet (vitskapleg namn på latin Hydrochoerus hydrochaeris), også kalla kapivar eller kapybara, er den største gnagaren i verda.

Flodsvinet er mellom 1 og 1,3 meter langt, og veg 35-66 kg.[1] Det har delvis symjehud mellom tærne. Nesebora, auga og øyra sit høgt oppå hovudet slik at flodsvinet kan lukte, sjå og høyre medan det sym. Det er ein framifrå symjar og dykkar i elvar, innsjøar og sumpar.[2] Flodsvin kviler om morgonen, er i vatnet under middagsheta, beitar vatnplanter, knopar og mjuk trebark om kvelden, kviler att rundt midnatt og byrjar å beite att mot daggry. Dei vandrar vidare til nye beitemarker når dei treng det, og kan raide dyrka mark og opptre som skadedyr nokre stader.

 src=
Flodsvin i dyreparken i Praha.

Flodsvinet lever i ulike grupperingar: Par, familiar med ungar, og større, blanda flokkar som er dominerte av ein hann som parar seg med alle hodyra i flokken. Flodsvinet streifar rundt på territoriet, som det duftmarkerer, og jagar bort inntrengjarar[2]. Etter å ha gått drektig i 150 dagar føder hodyret 1-8 pelskledte ungar (vanlegvis 5) som kan springe, symje og dykke berre få timar etter fødselen. Mennesket er mellom dei største fiendane til flodsvinet, som drep det grunna kjøtet og skinnet.

Referansar

  1. «Capybara Facts». Smithsonian National Zoo Park. Henta 8. januar 2016.
  2. 2,0 2,1 Frens, K. (2009). «Hydrochoerus hydrochaeris capybara». Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. Henta 8. januar 2016.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Flodsvin: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NN

Flodsvinet (vitskapleg namn på latin Hydrochoerus hydrochaeris), også kalla kapivar eller kapybara, er den største gnagaren i verda.

Flodsvinet er mellom 1 og 1,3 meter langt, og veg 35-66 kg. Det har delvis symjehud mellom tærne. Nesebora, auga og øyra sit høgt oppå hovudet slik at flodsvinet kan lukte, sjå og høyre medan det sym. Det er ein framifrå symjar og dykkar i elvar, innsjøar og sumpar. Flodsvin kviler om morgonen, er i vatnet under middagsheta, beitar vatnplanter, knopar og mjuk trebark om kvelden, kviler att rundt midnatt og byrjar å beite att mot daggry. Dei vandrar vidare til nye beitemarker når dei treng det, og kan raide dyrka mark og opptre som skadedyr nokre stader.

 src= Flodsvin i dyreparken i Praha.

Flodsvinet lever i ulike grupperingar: Par, familiar med ungar, og større, blanda flokkar som er dominerte av ein hann som parar seg med alle hodyra i flokken. Flodsvinet streifar rundt på territoriet, som det duftmarkerer, og jagar bort inntrengjarar. Etter å ha gått drektig i 150 dagar føder hodyret 1-8 pelskledte ungar (vanlegvis 5) som kan springe, symje og dykke berre få timar etter fødselen. Mennesket er mellom dei største fiendane til flodsvinet, som drep det grunna kjøtet og skinnet.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia authors and editors
original
visit source
partner site
wikipedia NN

Flodsvin ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Flodsvinet (Hydrochoerus hydrochaeris), også kalt kapivar eller kapybara, er verdens største gnager.

Flodsvinet er mellom 1 og 1,3 meter langt, og veier 35-66 kg.[1] Det har delvis svømmehud mellom tærne. Neseborene, øynene og ørene sitter høyt oppå hodet slik at flodsvinet kan lukte, se og høre mens det svømmer. Det er en fremragende svømmer og dykker i elver, innsjøer og sumper.[2] Flodsvin hviler om morgenen, er i vannet ved middagsheten, beiter vannplanter, knopper og myk trebark om kvelden, hviler igjen rundt midnatt og begynner å beite igjen mot daggry. De vandrer videre til nye beitemarker etter behov, og kan raide dyrket mark og opptre som skadedyr enkelte steder.

Flodsvin lever i ulike grupperinger: par, familier med unger, og større, blandede flokker som er dominert av én hann som parrer seg med alle hunnene i flokken. Flodsvinet streifer rundt på territoriet, som det duftmarkerer, og jager bort inntrengere.[2] Etter en drektighetstid på 150 dager føder hunnen 1-8 pelskledde unger (vanligvis 5) som kan løpe, svømme og dykke bare få timer etter fødselen. Et av flodsvinets største fiender er mennesket, som dreper det for kjøttet og skinnets skyld.

Referanser

  1. ^ «Capybara Facts». Smithsonian National Zoo Park. Arkivert fra originalen 30. september 2005. Besøkt 9. desember 2015.
  2. ^ a b Frens, K. (2009). «Hydrochoerus hydrochaeris capybara». Animal Diversity Web. University of Michigan Museum of Zoology. Besøkt 9. desember 2015.
 src=
Dyreparken i Praha

Eksterne lenker

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Flodsvin: Brief Summary ( Norwegian )

provided by wikipedia NO

Flodsvinet (Hydrochoerus hydrochaeris), også kalt kapivar eller kapybara, er verdens største gnager.

Flodsvinet er mellom 1 og 1,3 meter langt, og veier 35-66 kg. Det har delvis svømmehud mellom tærne. Neseborene, øynene og ørene sitter høyt oppå hodet slik at flodsvinet kan lukte, se og høre mens det svømmer. Det er en fremragende svømmer og dykker i elver, innsjøer og sumper. Flodsvin hviler om morgenen, er i vannet ved middagsheten, beiter vannplanter, knopper og myk trebark om kvelden, hviler igjen rundt midnatt og begynner å beite igjen mot daggry. De vandrer videre til nye beitemarker etter behov, og kan raide dyrket mark og opptre som skadedyr enkelte steder.

Flodsvin lever i ulike grupperinger: par, familier med unger, og større, blandede flokker som er dominert av én hann som parrer seg med alle hunnene i flokken. Flodsvinet streifer rundt på territoriet, som det duftmarkerer, og jager bort inntrengere. Etter en drektighetstid på 150 dager føder hunnen 1-8 pelskledde unger (vanligvis 5) som kan løpe, svømme og dykke bare få timer etter fødselen. Et av flodsvinets største fiender er mennesket, som dreper det for kjøttet og skinnets skyld.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia forfattere og redaktører
original
visit source
partner site
wikipedia NO

Kapibara wielka ( Polish )

provided by wikipedia POL
Commons Multimedia w Wikimedia Commons
 src=
Szkic czaszki kapibary wielkiej
 src=
Jak u wszystkich gryzoni, siekacze rosną przez całe życie, co powoduje konieczność ciągłego ścierania zębów
 src=
Kapibary wielkie w jeziorze zlokalizowanym w regionie sawanny llanos w Wenezueli
 src=
Kapibara wielka jest świetnym pływakiem
 src=
Samica z młodymi
 src=
Stado kapibar w poznańskim nowym zoo

Kapibara wielka[6] (z guarani Kapiÿva, łac. Hydrochoerus hydrochaeris[5][7]) – największy żyjący współcześnie gatunek gryzonia[8] z rodziny kawiowatych[9]. Niektórzy autorzy umieszczają kapibarę wielką w monotypowej rodzinie kapibar (Hydrochoeridae)[3][10]. Jest roślinożernym zwierzęciem wodno-lądowym, zamieszkującym tereny Ameryki Południowej. H. hydrochaeris jest gryzoniem o masywnej budowie ciała – jego waga dochodzi do 65 kg.

Systematyka

Kapibara wielka została po raz pierwszy opisana przez Linneusza w 1766 pod nazwą Sus hydrochaeris, czyli błędnie zaliczona do rodzaju Susparzystokopytnych z rodziny świniowatych[3]. Przypisany kapibarze wielkiej epitet gatunkowy hydrochaeris wskazuje na wodne środowisko życia (gr. ὕδωρ: ýdor = woda), ale także odwołuje się do rodziny świniowatych (χοίρος: choiros = świnia)[11].

W 1772 Morten Brunnich przeniósł kapibarę wielką do Hydrochaeris, czym przyczynił się do powstania kolizji w taksonomii, bowiem kilka lat wcześniej (1762) Mathurin Brisson opisał rodzaj Hydrochoerus, którego typowym gatunkiem jest "Sus hydrochaeris Linnaeus, 1766"[12]. Nazwa rodzajowa Hydrochoerus Brisson, 1762, choć przez lata kwestionowana przez niektórych zoologów[13], została w 2001 zatwierdzona decyzją Międzynarodowej Komisji Nomenklatury Zoologicznej (ICZN)[14]. Do rodzaju Hydrochoerus należy także kapibara mała (Hydrochoerus isthmius)[3].

Nazewnictwo narodowe

Nazwa capybara pochodzi z języka guarani: kapiÿva (lub capi-uara: capi = „trawa” + uara = „właściwy do” lub „odpowiedni do”[11]) i po raz pierwszy została użyta w piśmiennictwie w 1648 przez niemieckiego przyrodnika Georga Marggrafa[15], który określił tak gatunek zwierząt żyjących w okolicach Pernambuco w Brazylii. Na całym obszarze występowania kapibar lokalne nazewnictwo jest zróżnicowane. W północnej części Argentyny używane są nazwy capibara lub capivara, zaś na południu capiguara i carpincho. W Kolumbii – w zależności od regionu: capibara (Amazonia), dia-baj (Tucumo), capybara i julo (departament Caquetá i tereny plemion Guayabero), capibara i jesús (w południowej części regionu stowarzyszonych miast Ariari w departamencie Meta), chigüiro, tanacoa, pataseca, bocaeburro i culopando (w intendencji Arauca-Casanare), ponche i cabiari (rejon rzeki Magdalena), oraz sancho (departament Cauca). W Panamieponcho, w Paragwajucarpincho, capybara i capiguara, w Peru: ronsoco, samanai i capibara, w Wenezueli: chigüire, capigua, capiba, kiato, chindó, chindoco, zaś w Gujanie Francuskiej: cochon d'eau (fr. świnia wodna) lub cabiai[4]. W Surinamie Indianie nazywają kapibarę cabiai, zaś w języku surinamskim używane jest słowo kapoewa[11].

Pierwotna klasyfikacja LinneuszaSus – ma konsekwencje w postaci funkcjonujących do dziś nazw narodowych[15]: ang.: Water Pig, hol.: Waterzwijn.

W wydanej w 2015 roku przez Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk publikacji „Polskie nazewnictwo ssaków świata” gatunkowi nadano nazwę kapibara wielka, rezerwując nazwę kapibara dla rodzaju tych gryzoni[6].

Genetyka

Garnitur chromosomowy H. hydrochaeris wynosi 66 chromosomów. Kariotyp kapibary małej (Hydrochoerus isthmius) – drugiego z gatunków należących do rodziny Hydrochoerus – jest inny. Osobnik tego gatunku złapany w basenie wenezuelskiego jeziora Maracaibo posiadał 2n=64 chromosomy, co może być wynikiem inwersji pericentrycznej H. hydrochaeris i translokacji typu Robertsona[3].

Budowa ciała

Kapibara wielka jest największym z żyjących współcześnie gryzoni. Paleontolodzy znają tylko dwa, dawno wymarłe gatunki gryzoni (Josephoartigasia monesi i Phoberomys pattersoni z rodziny pakaranowatych), które były większe od współczesnego H. hydrochaeris[16]. Kapibary mierzą od 100 do 130 cm długości; ich waga może wynosić od 35 do 65 kg, a przeciętnie wynosi 48,9 kg[3]. Badani rekordziści znacznie przekraczali te wartości. Samica złapana w okolicy São Paulo ważyła 91 kg, a samiec z Urugwaju − 73,5 kg[17]. Szczecinowata sierść o cienkich, brązowych włosach szybko wysycha. Kapibary wielkie doskonale pływają. Ich palce łączy błona pławna, ułatwiająca pływanie.

W odróżnieniu od innych gryzoni skóra kapibary wielkiej jest wyposażona w gruczoły potowe[18].

H.hydrochaeris ma uzębienie o charakterze hypsodontycznym (wysokokoronowe), co oznacza zęby o krótkich korzeniach i masywnej koronie i wieloblaszkowe zęby policzkowe[19]. Wzór zębowy[3]: 1013 1013 {displaystyle { frac {1013}{1013}}} 	frac{1 0 1 3}{1 0 1 3}

Tryb życia

Kapibary wielkie są zwierzętami wodno-lądowymi i wiodą życie na otwartej przestrzeni. Poranek to dla stada czas wypoczynku w wodzie, najchętniej w zacienionym miejscu. W najgorętszych częściach dnia kapibary wielkie lubią się tarzać w błocie lub na płyciźnie. Aktywność i żerowanie zaczyna się późnym popołudniem i trwa do nocy. Kapibary pasą się powoli, systematycznie poszukując smakowitych roślin, więc żerowanie wymaga sporo czasu[3].

Cykl życiowy

Samica kapibary wielkiej osiąga dojrzałość płciową mniej więcej w wieku 18 miesięcy[20]. Waży wówczas około 30–40 kg. Owulacja trwa średnio 7,5 dnia. Samica jest w ciąży około 150 dni[21]. Kapibary wielkie rozmnażają się przez cały rok, lecz – jak wykazały badania[20] przeprowadzone na populacji żyjącej w regionie wenezuelskiej sawanny llanos – najwięcej porodów przypada na okres od września do października. Zazwyczaj samice rodzą raz w roku, ale w sytuacji, gdy warunki życia są dobre, mogą rodzić dwukrotnie w przeciągu 12 miesięcy. W badanej grupie samice rodziły 1–7 młodych w miocie, przeciętnie 4. Ciąże były liczniejsze, lecz część płodów została zresorbowana. Samica nie przygotowuje gniazda, ale rodzi w przypadkowych miejscach, co naraża młode na ataki drapieżców[3]. Jedynie 5 procent młodych kapibar wielkich ma szansę przetrwać pierwszy rok życia.

Noworodki mają otwarte oczy, ważą około 1,5 kg, ich skórę pokrywa futro. Dysponują kompletnym uzębieniem[20]. Matka karmi je mlekiem przez pierwsze 3–4 miesiące życia, ale głównym składnikiem ich pożywienia są trawy, zaś mleko jest uzupełnieniem. Po roku kapibary wielkiej osiągają masę 22–24 kg, zaś po następnym roku ważą około 37–40 kg[3].

Długość życia tych ssaków na wolności dochodzi do 8–10 lat. Lee S. Crandall[22] – wieloletni generalny kurator New York Zoological Society (dawniej Bronx Zoo) – wspomina o kapibarze wielkiej, która osiągnęła wiek 12 lat[3].

Struktura społeczna

Są zwierzętami stadnymi. Żyją w grupach liczących od jednej pary do kilkudziesięciu zwierząt obu płci wraz z ich potomstwem. Liczebność stada w badanych populacjach w Wenezueli[20] wahała się w zależności od pory roku. W lipcu, podczas pory deszczowej, średnia liczebność wynosiła 5,6, zaś w marcu – najbardziej suchej porze roku – 15,9 osobników. Inni badacze również wskazują na tę prawidłowość i podają średnie: 6,7–7,5 w lipcu, a 15–27 osobników w miesiącach suchych[23][24], wskazując, że ich zdaniem przyczyną są raczej warunki życia niż pory roku. Stado jest zazwyczaj rządzone przez dominującego samca, który stara się pozbyć rywali i utrzymać stado składające się w większości z samic. Osobniki wiodące samotniczy tryb życia (ok. 5–10% populacji) to samce[3].

Znakowanie terenu i komunikacja głosowa

Kapibary wielkie komunikują się używając systemu gwizdów i chrząkań. Azcarte wskazuje na 5 zróżnicowanych dźwięków wydawanych przez kapibary wielkie. Jak zauważa, kapibary wielkie komunikują się także poprzez oznaczanie zapachem swojego terenu. Używają w tym celu gruczołów zapachowych zlokalizowanych w okolicy odbytu[25].

Występowanie

Rozmieszczenie geograficzne

Hydrochoerus hydrochaeris zamieszkuje tereny Ameryki Południowej od Panamy, przez sawanny zachodniej Kolumbii, Wenezuelę, Brazylię, Ekwador, Peru, Paragwaj i północną część Argentyny[8][20] – do rzeki Quequén, czyli do 38° 17' S w prowincji Buenos Aires, a także w Boliwii, Gujanie, Urugwaju[3].

Siedlisko

Głównymi czynnikami przy wyborze miejsc życia są dla kapibar wielkich dostęp do wody i odpowiednia temperatura powietrza[3]. H.hydrochaeris zamieszkuje tropikalne i umiarkowane rejony Ameryki Południowej na wschód od Andów, zawsze w pobliżu wody. Ulubionym siedliskiem są brzegi rzek, bagniste tereny[20], lasy namorzynowe, podmokłe łąki, gdzie roślinność ma świetne warunki do wegetacji, a woda jest dostępna przez cały rok. Kapibary wielkie mieszkają jednak także w suchych lasach, zagajnikach, kolumbijskich i wenezuelskich sawannowych formacjach llanos, zmiennych w zasoby wodne brazylijskich równinach aluwialnych Pantanal i łąkach. Najczęściej jednak przebywają w odległości od zbiornika wodnego nie większej niż 500 m[3].

Kapibary wielkie zamieszkujące obszary zalewowe czy równiny aluwialne Pantanal są narażone na dużą zmienność warunków życia. Podczas okresu obfitości wody roślinność jest bujna, więc duża obfitość pożywienia pozwala na spokojne życie, rozmnażanie i nabieranie masy ciała na trudne okresy. Gwałtowne powodzie i zalewanie terenów, będących naturalną spiżarnią kapibar, stanowią dla całych populacji, a szczególnie dla młodych kapibar, poważne utrudnienie i zagrożenie[20]. W okresach suszy małe zbiorniki wodne zanikają, a trawy wysychają, co powoduje nie tylko brak pożywienia, ale i zanikanie naturalnych osłon przed drapieżnikami. Głód, brak wody i osłony wymuszają wówczas migracje w kierunku głównych rzek i lagun[3].

Kapibary wielkie lubią także zamieszkiwać na terenach wypasu bydła. Wielkie rancza zajmują obszary przekraczające nawet 100 tys. ha. Warunki, jakie tam panują, dają im komfort do życia. Tereny te mają dobry dostęp do wody, są zasobne w paszę, a drapieżniki są przeganiane przez hodowców bydła[3].

Kopalne ślady występowania kapibar

Paleontolodzy[26] wskazują na wiele kopalnych śladów występowania kapibarowatych w dalekiej przeszłości. Przez lata przyjmowano, że w późnym miocenie i wczesnym pliocenie zróżnicowanie w obrębie rodziny było większe niż obecnie. Opierając się na morfologicznym zróżnicowaniu przyjmowano istnienie około 23 rodzajów i 56 gatunków w obrębie rodziny. Alvaro Mones w 1991[27] zweryfikował dane i wspominał już tylko o 13 rodzajach (w 4 podrodzinach) i 35 gatunkach. Współcześnie paleontolodzy wskazują jednak na wyraźną zmienność ontogenetyczną dolnych trzonowców oraz ostatnich przedtrzonowców[28] i powątpiewają w rzekome znaczne zróżnicowanie w obrębie kopalnych przodków kapibarowatych. Po porównaniu znalezionych w formacji Puerto Madryn (dolny miocen) na Półwyspie Valdés w Argentynie licznych pojedynczych, lecz zróżnicowanych zębów z okazami odkrytymi w formacji Ituzaingó (górny miocen, prowincja Entre Ríos, Argentyna) paleontolodzy doszli do wniosku, że szczątki te reprezentują w rzeczywistości naturalną trajektorię rozwojową gatunku Cardiatherium patagonicum. Po przyjęciu tych spostrzeżeń teoria o dużym zróżnicowaniu rodziny w czasach prehistorycznych zdaje się nieaktualna[28].

Ekologia

Kapibary wielkie żywią się roślinami wodnymi, trawami, owocami i nasionami. Ich pożywienie stanowią głównie rośliny należące do kilku rodzin[29]:

Rośliny zjadane przez kapibarę wielką

Zależności międzygatunkowe

 src=
Anakonda zielona pożera kapibarę – eksponat w Senckenberg Muzeum we Frankfurcie nad Menem

Oddziaływania antagonistyczne

Naturalnymi wrogami kapibar wielkich są: harpie, anakondy, piranie, sępniki czarne, karakary czarnobrzuche, pumy płowe, majkongi krabożerne, oceloty. Najwięcej kapibar wielkich pada jednak ofiarą kajmanów. W marcu, podczas wędrówek w poszukiwaniu wody, kapibary wielkie są częstymi ofiarami jaguara[3][30].

Oddziaływania nieantagonistyczne

Naukowcy stwierdzili, że między kapibarami wielkimi a kilkoma gatunkami ptaków (karakara czarnobrzucha, garncarz rdzawy, krowiarek (Machetornis rixosus), karakara jasnogłowa, starzyk granatowy (Molothrus bonariensis) mają miejsce regularne interakcje międzygatunkowe – głównie związane ze zdobywaniem pożywienia. Odnotowane interakcje mają charakter nieantagonistyczny i można je podzielić na kilka kategorii[31].

Krowiarki oraz starzyki granatowe wykorzystują grzbiet kapibary wielkiej jako punkt obserwacyjny, z którego można wypatrywać zdobyczy. Podczas polowania z ziemi przedstawiciele tych gatunków oraz garncarz rdzawy korzystają z kapibar jako naganiaczy. Z kolei garncarz rdzawy, wraz z karakarą czarnobrzuchą oraz skrzeczką jasnogłową, pożywiają się przeczesując sierść kapibar wielkich i wyjadając pasożytujące na nich insekty. W tym ostatnim przypadku jest to więc symbioza, gdyż daje korzyści także kapibarom wielkim, które pozbywają się w ten sposób pasożytów[31].

Pasożyty

Kapibary wielkie są podatne na schorzenia wywoływane przez pierwotniaki z rodziny świdrowców[3], które – pasożytując we krwi zwierzęcia – powodują spadek masy ciała, apatię, brak koordynacji kończyn, łysienie, infekcje oczu. Ostatecznie często są powodem śmierci zwierzęcia[32].

Literatura zoologiczna[33] wskazuje na kilkadziesiąt gatunków organizmów pasożytujących na kapibarach wielkich. Do tej grupy poza świdrowcami należy między innymi kilka gatunków z rodzaju Cycloposthium, dwa gatunki z rodziny Eimeriidae, dwie przywryTaxorchis schistocotyle i Hippocrepis hippocrepis, trzy gatunki z rodziny Monoecoceestus oraz nicienie: Crustofilaria tuberocauda, Vianella hudrochoeri, Proptozoophaga obesa. Kapibary wielkie są także atakowane przez kleszcze – między innymi Amblyomma cajennense i Amblyomma cooperi[3].

Hodowla

 src=
Udomowiona 5-miesięczna kapibara

Prowadzenie masowych hodowli kapibar wielkich jest rzadkim zjawiskiem, jednak w Kolumbii można napotkać farmy[34] zajmujące się hodowlą przemysłową tych zwierząt z przeznaczeniem na skóry. Hodowla kapibary wielkiej jako zwierzęcia udomowionego jest bardzo rzadko spotykana[35].

Znaczenie gospodarcze

W Kolumbii, Wenezueli i Argentynie kapibary wielkie są zwierzętami łownymi[8]. Są tam przedmiotem zarówno legalnych, jak i nielegalnych polowań ze względu na mięso oraz skórę[36][37].

Wykorzystanie kulinarne

Mięso kapibary wielkiej było od wieków pożywieniem lokalnych Indian[38]. Ich mięso w wyglądzie przypomina wołowinę, ale opisywane jako podobne w smaku do mięsa ryb. Wenezuelczycy jadają je więc mocno nasolone. Podaje się je często z ryżem i warzywami, z ryżem z curry, czy nawet jako nadzienie do ravioli. Ceniona jest także szynka z kapibary, spożywana po pokropieniu jej sokiem z gruszli[39].

W Wenezueli i niektórych innych sąsiednich regionach mięso z kapibary jest jadane przez lokalnych katolików także w dni, w których obowiązuje ich post od potraw mięsnych[40]. Wiąże się to z decyzją papieża z XVI w. Przybyli wówczas do Ameryki Południowej misjonarze wystąpili do Watykanu z zapytaniem, czy napotkane tu zwierzęta, które spędzają większość czasu w wodzie, można zaliczyć do ryb. Decyzja była dla misjonarzy istotna, bo nałożony na Indian obowiązek porzucenia przyzwyczajeń kulinarnych mógłby ich zniechęcić do przyjęcia katolicyzmu. Papież, bazując na przedstawionej mu mylnej argumentacji teologicznej, wydał zgodę uznając kapibarę za rybę. Decyzja ta nigdy nie została cofnięta[38]. Z tego powodu do dzisiaj potrawy z solonego mięsa kapibary są tradycyjnym przysmakiem w okresie wielkiego postu, w dniach, kiedy jedzenie czerwonego mięsa jest zabronione[39].

Produkcja kaletnicza

Skóra kapibar wielkich jako półprodukt do wytwarzania rękawiczek, pasków, butów, toreb i innych wyrobów skórzanych[3] jest przedmiotem eksportu wielu państw Ameryki Południowej[35].

Niszczenie upraw rolniczych

Kapibary wielkie uważa się za szkodniki – z powodu niszczenia upraw[41][42]. Także z tego powodu prowadzone są na nie regularne polowania[35].

Przypisy

  1. a b Hydrochaeris hydrochaeris, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.) [dostęp 3 listopada 2009]
  2. a b c d e f Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Hydrochoeris hydrochaeris. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 3 listopada 2009]
  3. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z Alvaro Mones, Juhani Ojasti. Hydrochoerus hydrochaeris. „Mammalian Species”. 264, s. 1-7, 16 czerwca 1981. American Society of Mammologists (ang.).
  4. a b c d e f g El Capibara o Carpincho (Hydrochoerus Hudrochaeris), Estado Actual de su Produccion. , 2007. FAO, Departamento de Agricultura (hiszp.).
  5. a b Hydrochoerus hydrochaeris. Czerwona księga gatunków zagrożonych (IUCN Red List of Threatened Species) (ang.).
  6. a b Włodzimierz Cichocki, Agnieszka Ważna, Jan Cichocki, Ewa Rajska, Artur Jasiński, Wiesław Bogdanowicz: Polskie nazewnictwo ssaków świata. Warszawa: Muzeum i Instytut Zoologii Polskiej Akademii Nauk, 2015, s. 297. ISBN 978-83-88147-15-9.
  7. W literaturze spotykana również pod nazwą Hydrochaeris hydrochaeris. IZCN uznał pierwszeństwo nazwie rodzajowej Hydrochoerus Brisson, 1762 przed Hydrochaeris Brünnich, 1772
  8. a b c Adriana Maldonado-Chaparroa, Daniel T. Blumsteinb: Management implications of capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) social behavior – w: Biological Conservation nr. 141. Elsevier B.V., 2008. ISSN 0006-3207. (ang.)
  9. Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Caviidae. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 3 listopada 2009]
  10. Hydrochoeridae, w: Integrated Taxonomic Information System (ang.) [dostęp 3 listopada 2009]
  11. a b c Kleber Del Claro, Paulo S. Oliveira, Victor Rico-Gray: Tropical Biology and Conservation Management - Volume X: Savanna Ecosystems. Oksford: EOLSS Publications, 2009, s. 324. ISBN 978-1-84826-281-2.
  12. Genus summary for Hydrochoerus (ang.). W: AnimalBase search page [on-line]. [dostęp 7 stycznia 2011].
  13. Wilson Don E. & Reeder DeeAnn M. (red.) Hydrochoeris. w: Mammal Species of the World. A Taxonomic and Geographic Reference (Wyd. 3.) [on-line]. Johns Hopkins University Press, 2005. (ang.) [dostęp 5 grudnia 2010]
  14. "Type species of Hydrochoerus Brisson, 1762" (ICZN 2001: 40)
  15. a b Antonius Marie Husson: The mammals of Suriname; W tomie II serii: Zoologische monographieen van het Rijksmuseum van Natuurlijke Historie. Leiden: Brill, 1978. ISBN 90-04-05819-2. (ang.)
  16. Catherine Brahic: One-tonne rodent discovered in South America (ang.). New Scientist (16 stycznia 2008). [dostęp 8 stycznia 2011].
  17. Alvaro Mones. Estudios sobre la familia Hydrochoeridae (Rodentia). „Revista brasiliera de Biologia”. 33, s. 277-283, 1973. Instituto Internacional de Ecologia (port.).
  18. J.N. Pereira, D.M. Jenkinson, E. Finley. The structure of the skin of capybara. „Acta Cientifica Venezolana”. 31 (4), s. 361-364, 1980. Instituto Venezolano de Investigationes Cientificas (ang.).
  19. M. Aeschbach, J.D. Carrillo, M.R. Sanchez-Villagra. On the growth of the largest living rodent: postnatal skull and dental shape changes in capybara species ( Hydrochoerus spp.). „Mammalian Biology - Zeitschrift für Säugetierkunde”, 2016. Elsevier. DOI: http://dx.doi.org/doi:10.1016/j.mambio.2016.02.010 (ang.).
  20. a b c d e f g Juhani Ojasti: Estudio Biologico del chiguire o capibara. Nacional de Investigaciones Agropecuarias FONAIAP, Caracas, 1973. (hiszp.)
  21. John L. Zara. Breeding and husbandry of the capybara Hydrochoreus hydrochaeris at Evansville Zoo. „International Zoo Yearbook”. 13, s. 137-139, styczeń 1973. The Zoological Society of London (ang.).
  22. Lee Saunders Crandall: The management of wild mammals in captivity. University of Chicago Press, 1964. (ang.)
  23. G.B Schaller, P.G. Crawshaw. Social organization of a capybara population. „Säugetierk Mitt”. 29, s. 3-16, 1981. American Society of Mammologists (ang.).
  24. D.W. Macdonald. Dwindling resources and the social behaviour of capybaras (H.Hydrocjaeris), (Mammalia). „Journal of Zoology”. 194, s. 371-392, 1981. Zoological Society of London (ang.).
  25. T. Azcárte. Sociobiología y manejo del capibara (Hydrochoerus Hydrochaeris). „Doñana Acta Vertebrata”. 7, s. 1-228, 1980. Estación Biológica de Doñana. (hiszp.).
  26. Malcolm C. McKenna, Susan K. Bell: Classification of Mammals Above the Species Level. Columbia University Press, New York, 1997. ISBN 0-231-11013-8. (ang.)
  27. Alvaro Mones. Monografía de la Familia Hydrochoeridae (Mammalia, Rodentia). „Sistemática–Paleontología–Bibliografía”. 134, s. 1–235, 1991. Courier Forschungs−institut Senckenberg (port.).
  28. a b Maria Vucetich, Cecilia Deschamps, A.Itati Olivares, Maria Dozo. Capybaras, size, shape, and time: A model kit. „Acta Palaeontologica Polonica”. 50, s. 259–272, 2005 (ang.).
  29. Lucélia do Valle Borges, Ioni Gonçalves Colares: Feeding Habits of Capybaras (Hydrochoerus hydrochaeris, Linnaeus 1766), in the Ecological Reserve of Taim (ESEC - Taim) – South of Brazil. Brazilian Archives of Biology and Technology, tom 50, 2007. ISSN 1516-8913. (ang.)
  30. José Roberto Moreira, Katia Maria P.M.B. Ferraz, Emilio A. Herrera, David W. Macdonald: Capybara: Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Springer Science & Business Media, 2012, s. 422. ISBN 978-1-4614-4000-0.
  31. a b Ana C. Tomazzoni, Ezequiel Pedó, Sandra M. Hartz. Feeding associations between capybaras Hydrochoerus hydrochaeris (Linnaeus) (Mammalia, Hydrochaeridae) and birds in the Lami Biological Reserve, Porto Alegre, Rio Grande do Sul, Brazil. „Revista Brasileira de Zoologia”. 22, s. 712-716, wrzesień 2005. Sociedade Brasileira de Zoologia. ISSN 0101-8175 (ang.).
  32. Emilio A. Herrera, Yarlenis Castro. Trypanosoma evansi (Kinetoplastida: Trypanosomatidae) in capybaras ( Hydrochoerus hydrochaeris ): prevalence, effect and sexual selection. „Revista de Biología Tropical”. 65 (1), s. 229-237, 2017. ISSN 0034-7744 (ang.).
  33. Alvaro Mones. Estudios sobre la familia Hydrochoeridae (Rodentia) Parásitos y patologías de Hydrochoerus Brisson, 1762. „Revista de la Facultad de Humanidades y Ciencias”. 1 (20), s. 297-329, 1982. Ciencias Biológicas; Montevideo (hiszp.).
  34. R. A. Luxmoore: Directory of crocodilian farming operations. IUCN, 1992. ISBN 2-8317-0078-7. (ang.)
  35. a b c Juhani Ojasti. Wildlife Utilization in Latin America: Current Situation and Prospects for Sustainable Management. „FAO Conservation Guide”. 25, 1996. Food and Agriculture Organization of the United Nations - FAO (ang.).
  36. Juhani Ojasti. Human exploitation of capybara. „J.G. Robinson i K.H. Redford – Neotropical Wildlife Use and Conservation”, s. 236–252, 1991. The University of Chicago Press, Chicago (ang.).
  37. Sitio Argentino de Produccion Animal: Produccion de Carpinchos o Capivaras; dostęp 19 grudnia 2010
  38. a b Capybara natural history (ang.). Amazon Animals mammals. [dostęp 2 stycznia 2011].
  39. a b In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy (ang.). New York The Sun (wyd.24 marca 2005). [dostęp 2 stycznia 2011].
  40. Will Grant – „Venezuela's giant rodent cuisine” (ang.). BBC News (wyd.12 kwietnia 2009). [dostęp 2 stycznia 2011].
  41. Ricardo Ojeda, Michael A. Mares. Conservation of South American mammals: Argentina as a paradim. „Mammalian biology in South America”. 6, s. 505-521, 1982. (M.A.Mares, H.H.Genoways) Pymatuning Laboratory Ecolog. University of Pittsburgh (ang.).
  42. Katia Maria Paschoaletto Michi de Barros Ferraz, Marrie-Anne Lechevalier, Hilton Thadeu Zarate do Couto, Luciano Martins Verdade. Damage caused by capybaras in a corn Field. „Scientia Agricola”. 60 (1), s. 191-195, 2003. Sci. agric. (Piracicaba, Braz.) Piracicaba (ang.).
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Kapibara wielka: Brief Summary ( Polish )

provided by wikipedia POL
 src= Szkic czaszki kapibary wielkiej  src= Jak u wszystkich gryzoni, siekacze rosną przez całe życie, co powoduje konieczność ciągłego ścierania zębów  src= Kapibary wielkie w jeziorze zlokalizowanym w regionie sawanny llanos w Wenezueli  src= Kapibara wielka jest świetnym pływakiem  src= Samica z młodymi  src= Stado kapibar w poznańskim nowym zoo

Kapibara wielka (z guarani Kapiÿva, łac. Hydrochoerus hydrochaeris) – największy żyjący współcześnie gatunek gryzonia z rodziny kawiowatych. Niektórzy autorzy umieszczają kapibarę wielką w monotypowej rodzinie kapibar (Hydrochoeridae). Jest roślinożernym zwierzęciem wodno-lądowym, zamieszkującym tereny Ameryki Południowej. H. hydrochaeris jest gryzoniem o masywnej budowie ciała – jego waga dochodzi do 65 kg.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autorzy i redaktorzy Wikipedii
original
visit source
partner site
wikipedia POL

Capivara ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

A capivara (nome científico: Hydrochoerus hydrochaeris) é uma espécie de mamífero roedor da família Caviidae e subfamília Hydrochoerinae. Alguns autores consideram que deva ser classificada em uma família própria. Está incluída no mesmo grupo de roedores ao qual se classificam as pacas, cutias, os preás e o porquinho-da-índia. Ocorre por toda a América do Sul ao leste dos Andes em habitats associados a rios, lagos e pântanos, do nível do mar até 1 300 m de altitude. Extremamente adaptável, pode ocorrer em ambientes altamente alterados pelo ser humano.

É o maior roedor do mundo, pesando até 91 kg e medindo até 1,2 m de comprimento e 60 cm de altura. A pelagem é densa, de cor avermelhada a marrom escuro. É possível distinguir os machos por conta da presença de uma glândula proeminente no focinho apesar de o dimorfismo sexual não ser aparente. Existe uma série de adaptações no sistema digestório à herbivoria, principalmente no ceco. Alcança a maturidade sexual com cerca de 1,5 ano de idade, e as fêmeas dão à luz geralmente a quatro filhotes por vez, pesando até 1,5 kg e já nascem com pelos e dentição permanente. Em cativeiro, pode viver até 12 anos de idade.

Etimologia e nomes populares

A capivara também é chamada de carpincho, capincho, beque, trombudo, caixa, cachapu, porco-capivara, cunum e cubu.[3] O nome capivara procede do termo tupi kapi'wara, que significa "comedor de capim".[4] Tal nome é o mais comum e conhecido por todo o Brasil.[3] No Rio Grande do Sul também é conhecida por capincho ou carpincho, termo derivado do espanhol.[3] No Amazonas, é conhecida por cupido e na Ilha de Marajó, no Pará, por beque. O macho, neste mesmo local, devido à glândula nasal no focinho, é chamado de trombudo, caixa ou cachapu.[3] Em alguns locais do interior da Bahia, a capivara é chamada de porco-capivara, no sudeste do Pará por cunum e de cubu em alguns locais do estado de Goiás.[3]

Nomes indígenas

Taxonomia e evolução

A capivara foi descrita pela primeira vez por George Marcgraf em 1648, como Capy-bara Brasiliensus: Porcus est fluvialitis ("porco dos rios").[3] No entanto, sua primeira classificação só foi oficialmente elaborada por Carolus Linnaeus, em 1758, junto com o porquinho-da-índia, como Mus porcellus.[3] Posteriormente, Linnaeus reclassificou a capivara entre os suínos, como Sus hydrochaeris.[3] Mathurin Jacques Brisson em 1762 classificou a capivara no gênero Hydrochoerus.[3] Visto que o trabalho de Brisson, Regnun Animale não seguiu a nomenclatura binomial adequadamente, tal nome não deveria ser considerado válido. Houve debate que o nome deveria ser Hydrochoeris, criado no trabalho Zoologiae Fundamenta por Brünnich, datado de 1772. Entretanto, dado seu largo uso, durante 230 anos, em 1998 o Bulletin of Zoological Nomenclature oficialmente reconheceu o gênero Hydrochoerus.[3]

A última edição do Mammal Species of the World (2005) adotou o nome proposto por Brisson (Hydrochoerus).[3] Entretanto, os autores consideraram, incorretamente, que o nome Hidrochoeris foi o proposto por este autor.[1] Tal confusão foi resolvida na reimpressão do livro, mas não foi mudada na versão on-line.[3]

A capivara é um roedor incluído na família Caviidae, subfamília Hydrochoerinae.[1] Tal subfamília foi considerada por muito tempo, uma família separada (Hydrochoeridae), mas estudos genéticos claramente consideram que as capivaras devem ser incluídas em Caviidae, tornando Hydrochoeridae uma subfamília.[1] Alguns estudos apontam Kerodon (ao qual pertence as duas espécies de mocós) como o grupo de roedores mais próximo evolutivamente do gênero Hydrochoerus, apesar de que tal relação ainda não está bem resolvida.[16] Considerando a relação com o gênero Kerodon, pode ser válido considerar Hydrochoeridae como uma família.[16] Mas é inquestionável, até o momento, que a capivara é um roedor caviomorfo, dentro da superfamília Cavioidea, que representa uma importante radiação de roedores Hystricognathi no Novo Mundo, ao qual fazem parte as cutias, a mara, a paca, a pacarana, os preás e o porquinho-da-índia também.[17]

Atualmente, não são reconhecidas subespécies da capivara.[18] Até 1991, alguns autores consideravam Hydrochoerus isthmius, que ocorre no Panamá, norte da Colômbia e Venezuela, como uma subespécie da capivara (Hydrochoerus hydracheris), mas é classificada como uma espécie separada desde esta data.[19]

Registro fóssil

Filogenia de Cavioidea.[20][17]

Dasyproctidae - cutias




Cuniculidae - paca


Caviidae

Caviinae - preás



Dolichotinae

Dolichotis


Hydrochoerinae

Hydrochoerus - capivaras



Kerodon - mocós







Filogenia inferida a partir de estudos citogenéticos e moleculares.

Os registros mais antigos de capivaras datam do Mioceno, entre 7 e 9 milhões de anos atrás, da Argentina central.[16] De fato, a superfamília Cavioidea começou a se diversificar na Patagônia. Inicialmente, foram descritas quatro subfamílias de Hydrochoeridae, com um grande número de espécies e gêneros de capivaras pré-históricas descritas, mas atualmente, representada apenas por duas espécies.[16] A mais antiga espécie relacionada à capivara atual é Cardiatherium chasioense, que ocorreu onde hoje é a província de Buenos Aires, Argentina.[16] No Plioceno, entre 5,3 e 2,5 milhões de anos atrás, existiu o gênero Phugatherium, também próximo da atual capivara.[16] O gênero Hydrochoerus surgiu no fim do Plioceno na América do Sul, mas a mais antiga espécie conhecida é Hydrochoerus gaylordi, das Antilhas.[16] No fim do Pleistoceno, é provável que a atual capivara já ocorresse do sul da América do Norte até o centro da Argentina.[16]

Essas espécies fósseis, assim com a atual, viviam em ambientes semiaquáticos.[16] Algumas espécies muito próximas da capivara atual, como as do gênero Chapalmatherium e Neochoerus, do Pleistoceno, eram particularmente grandes, podendo atingir 200 e 110 kg respectivamente.[16] Apesar disso, as espécies fósseis relacionadas à capivara possuíam características muito semelhantes (como a formação de manadas) à espécie moderna: aparentemente, tais características existem desde o fim do Mioceno.[16]

Distribuição geográfica e habitat

 src=
As capivaras habitam ambientes semi-aquáticos, como as várzeas de rios, incluindo áreas urbanas.

A capivara é uma espécie amplamente distribuída na América do Sul, e ocorre em todos os países desse continente, exceto no Chile.[3] É encontrada a leste dos Andes até a foz do rio da Prata, na Argentina.[3] Apesar dessa ampla distribuição, ela é mais rara em alguns locais, com algumas extinções locais confirmadas, como em partes dos llanos da Venezuela e em várias regiões da Caatinga, no Brasil.[3] Também foi extinta em parte do litoral do Nordeste Brasileiro, entre o Rio Grande do Norte e o Ceará.[3] No Pleistoceno, ocorria até a América do Norte, no sul dos Estados Unidos.[21] Entretanto, a espécie está se tornando invasora na Flórida.[22][23]

Ao longo desses locais, habita uma ampla variedade de habitats ao longo de rios, lagos, represas e pântanos.[18] É abundante em florestas de galeria e áreas periodicamente inundáveis. Sua presença tem sido reportada desde o nível do mar até 1 300 m de altitude.[18] No Brasil, é abundante nas bacias dos rios Amazonas, Paraná e Araguaia; no Pantanal e nas regiões dos lagos no Rio Grande do Sul.[3]

É um animal adaptável e pode ser encontrada em inúmeros ambientes altamente alterados pelo homem, principalmente em pastagens e canaviais.[24] Pode alcançar altas densidades nesse locais se não caçada, sendo considerada uma praga em algumas ocasiões. É possível que o desmatamento para criação de pastagens possa ter favorecido a expansão da ocorrência da capivara em alguns locais.[24] Frequentemente, pode ser encontrada em áreas urbanas, parques e até mesmo, áreas residenciais.[3]

Descrição

 src=
A capivara é o maior roedor do mundo.
 src=
Capivara no Lago Municipal de Cascavel (PR)

A característica mais chamativa na capivara é seu grande porte: pesa em média, entre 49 e 50 kg, sendo o maior roedor do mundo.[3] As fêmeas tendem a ser maiores que os machos e no estado de São Paulo, foi registrado uma fêmea que pesava até 91 kg.[18] No Uruguai, foi registrado um macho que pesava cerca de 73 kg.[18] As capivaras encontradas no centro-oeste e sudeste do Brasil, e Argentina, tendem a ser maiores que aquelas encontradas na Venezuela.[18] A capivara possui até 1,2 m de comprimento e 60 cm na altura da cernelha, com um corpo em formato de barril e robusto, coberto por uma densa pelagem que varia do avermelhado ao marrom-escuro.[18] A forma do corpo é parecida com a do gênero Cavia, ao qual pertence o porquinho-da-índia (Cavia porcellus), mas é muito maior e proporcionalmente mais brevilíneo.[21] A cauda é muito pequena e vestigial. Interessantemente, ao contrário de outros roedores, as capivaras possuem glândulas sudoríparas distribuídas ao longo do corpo.[25] A pele é ondulada, com pelos emergindo em ângulo agudo com folículos agrupados em três associados à glândulas sebáceas.[25]

 src=
A pegada das patas traseiras é semelhante à da anta.

A cabeça é grande, com orelhas pequenas e sem pelos, com um prega que fecham a abertura da orelha interna.[3] As pernas são curtas e as patas traseiras são mais longas que as dianteiras. Estas, apresentam quatro dedos e as traseiras três, com as pegadas se assemelhando a de perissodáctilos, como a anta.[18] Os dedos são distribuídos radialmente. São grossos, similares a cascos, unidos por pequenas membranas interdigitais.[18] Visto ser um animal herbívoro, a capivara possui inúmeras adaptações a esse tipo de dieta: possui um estômago simples em formato de "J" com volume de até 2 l, quando completamento cheio, com ceco desenvolvido.[3] O ceco é utilizado para fermentar o alimento ingerido, por meio de bactérias que que nele habitam (principalmente Firmicutes, Proteobacteria e pelo menos 17 espécies de protozoários).[26] Esta estrutura, localizada entre o intestino delgado e o cólon, pode ter até 5 l de volume, ocupando entre 63 e 74 % do volume do sistema digestório.[26] O intestino delgado possui até 10 m de comprimento.[26]

A capivara não possui dimorfismo sexual aparente e é difícil diferenciar a genitália entre macho e fêmea, mas é possível distinguir os machos por conta de uma glândula nasal homóloga à glândula pigmentária de muitos roedores.[18][27] Entretanto, tal glândula pode ser observada também em algumas fêmeas.[28] A glândula é desprovida de pelos e aumenta de tamanho após os 25 meses de idade.[28] Geralmente, machos dominantes ou com altas concentrações de testosterona plasmáticas possuem glândulas maiores.[28] A glândula nasal dos machos produz secreções complexas, mas compostas majoritariamente por lipídios.[28] A composição dessas secreções é diferente entre os indivíduos e pode servir para reconhecimento destes.[28] Além dessa glândula nasal, as capivaras possuem glândulas anais, assim como outros roedores e estão presentes tanto nos machos quanto nas fêmeas, apesar de que a morfologia delas é sexualmente dimórfica.[28]

O crânio é grande (pode ter até 27 cm de comprimento)[18] com formato de caixa e a boca é localizada na parte inferior, fazendo com que ela esteja em contato direto com o alimento enquanto pasta.[26] A fórmula dentária é 1.0.1.3 1.0.1.3 × 2 = 20 {displaystyle { frac {1.0.1.3}{1.0.1.3}} imes 2=20} {displaystyle {	frac {1.0.1.3}{1.0.1.3}}	imes 2=20}, totalizando 20 dentes. Existe um grande diastema separando os afiados incisivos e os pré-molares.[26] Todos os dentes crescem continuamente, como em outros roedores e os incisivos em machos adultos são mais amplos do que os das fêmeas.[18] As fileiras de dentes tendem a convergir para frente.[21] Os dentes molariformes (molares e pré-molares) não possuem raiz e possuem grande quantidade de esmalte dentário, que possuem um arranjo superficial semelhante ao de outros Caviidae, mas mais complexo.[21] Apesar dos hábitos semi-aquáticos e de nadar, o esqueleto da capivara não é especializado nesse tipo de locomoção.[18] Em contrapartida, características do pescoço demonstram adaptação para pastar, como grande flexibilidade no plano sagital.[18]

 src=
O crânio da capivara possui o arco zigomático desenvolvido e robusto.

O macho da capivara não possui um escroto bem definido e os testículos estão localizados subcutaneamente na região inguinal.[27] Estes, pesam até 32 g, e são relativamente pequenos ao tamanho corporal com um índice "gonado-somático" de 0,12 %, sendo um dos menores entre os roedores, junto com o castor-americano (Castor canadensis).[27] A genitália externa masculina é muito semelhante à feminina, visto que o pênis se localiza dentro de uma invaginação entre o ânus e duas glândulas anais.[27] A glande possui um sulco e um proeminente colo, que faz com que ela possui uma estrutura em forma de "T" invertido quando observado de uma vista inferior.[27] Assim como outros mamíferos, possui o báculo.[27]

As fêmeas das capivaras compartilham uma série de características exclusivas dos roedores da subordem Hystricomorpha, principalmente no que diz respeito à estrutura da placenta.[29] Assim como outros roedores, o útero é bipartido, com dois "cornos", tendo um formato de "Y".[29] As tubas uterinas são tortuosas e enoveladas, tendo cerca de 17 cm de comprimento, se localizando entre os ovários e a porção final dos cornos uterinos. Fêmeas que nunca tiveram filhotes possuem úteros menores, pesando entre 6,5 e 57 g, ao passo que fêmeas que já deram à luz várias vezes, possuem úteros que pesam entre 40 e 765 g.[29] As fêmeas possuem cerca de seis pares de glândulas mamárias dispostas em duas fileiras no ventre.[18]

A capivara possui um cariótipo com 66 cromossomos.[18] O cromossomo X é grande e metacêntrico, e o cromossomo Y é pequeno e telocêntrico.[18]

Ecologia e comportamento

 src=
Frequentemente, são observadas associações entre capivaras e aves, como o suiriri-cavaleiro.

Capivaras podem ser ativas durante o dia todo, se não sofrerem algum tipo de perturbação por conta da caça.[18] Entretanto, durante o dia, elas permanecem dentro da água na maior parte do tempo (principalmente para termorregulação), iniciando o forrageamento no fim da tarde, descansando por volta da meia-noite e indo forragear novamente, um pouco antes do amanhecer.[18] Nas primeiras horas da manhã, as capivaras costumam descansar, em pequenos grupos próximos à àgua.[30] Nestas horas, na estação seca, o descanso pode ser interrompido para realizar a cecotrofia.[30]

 src=
Representação de uma sucuri engolindo uma capivara. Sucuris predam principalmente os filhotes.

Foram registradas associações da capivara com pelo menos 9 espécies de aves.[31] No sul do Brasil, foi reportado que o carcará (Caracara plancus), o joão-de-barro (Furnarius rufus), o suiriri-cavaleiro (Machetornis rixosus), o gavião-carrapateiro (Milvago chimachima) e o chupim (Molothrus bonariensis) se associam com este roedor.[31] Essas espécies utilizam a capivara como poleiro ou como batedor (ao andar entre a vegetação, a capivara pode espantar insetos que são ingeridos pelas aves), e para se alimentar de ectoparasitas.[31] Já foi observado que a capivara ativamente expõe o ventre para que o gavião-carrapateiro possa se alimentar de ectoparasitas.[31] As interações entre aves e capivaras são observadas principalmente em áreas com muita vegetação, como banhados arbustivos, matas e campos úmidos.[31] O bem-te-vi também pode utilizar a capivara como poleiro,[31] e a jaçanã (Jacana jacana) pode catar ectoparasitas do pelo de capivaras.[32]

Como outros Caviomorpha, a capivara chama a atenção por conta de seu tamanho, contrastando com a maior parte dos roedores: tal porte conferiu a esse animal, uma série de adaptações e nichos ecológicos únicos entre os roedores, inclusive se assemelhando aos ungulados em alguns aspectos.[30] Ecologicamente, a capivara é considerada um pastador, e é predada por grandes felídeos como a onça-pintada (Panthera onca) e a onça-parda (Puma concolor) e jacarés.[3] Filhotes podem ser predados por felídeos de porte menor, como a jaguatirica (Leopardus pardalis), o cachorro-do-mato (Cerdocyon thous), cobras da família Boidae, como a sucuri (Eunectes murinus) e a jibóia (Boa constrictor) e até por aves de rapina como o carcará (Caracara plancus) e o urubu (Coragyps atratus).[3] Além desses predadores no ambiente natural, a capivara é caçada por cães e o homem.

Comportamento social e território

As capivaras são animais sociais, vivendo em bandos que em média têm entre 10 e 30 animais.[33] Alguns estudos apontam grupos com até 100 indivíduos.[30] Em todos os locais em que a capivara foi estudada, ela forma grupos.[30] Estes, são constituídos tanto por machos quanto por fêmeas, com os primeiros formando uma rígida hierarquia, com um único macho dominante.[33] O único local em que as capivaras formam grupos menores é na Amazônia, em que frequentemente são observados apenas um casal (ou um macho e duas fêmeas) com filhotes.[30]

 src=
A capivara é um dos poucos roedores essencialmente sociais.

A sazonalidade do ambiente em que vivem faz com que ocorram alguns fenômenos quanto ao número de indivíduos nos bandos: na estação seca, as capivaras podem se agrupar nos locais em que se concentram água permanentemente, formando grupos com mais de 100 indivíduos. Entretanto, tais associações são efêmeras e não há alteração na estrutura social dos grupos.[30] No Pantanal, muitas vezes ocorre o inverso, com tais associações predominando na estação chuvosa.[30]

Uma das mais óbvias características na estrutura social das capivaras é a hierarquia de dominância entre os machos.[30] Geralmente, as interações agonísticas se resumem a perseguições por parte do dominante, mas pode acontecer do animal perseguido revidar, ocorrendo exibições e brigas em que na maior parte das vezes, o dominante ganha. O animal na posição elevada na hierarquia se mantém nela por até 3 anos.[30] É possível que machos intrusos possam ganhar do dominante e este perder sua posição, muitas vezes por razões desconhecidas.[30] Existe uma correlação entre posição na hierarquia e idade, sendo que os mais velhos tendem a ser dominantes sobre os mais novos.[30] O dominante nunca expulsa os subordinados do bando, o que mostra que existe algum tipo de vantagem em se mostrar tolerante à presença de outros machos: os subordinados auxiliam na defesa do território e contra predadores.[30] Apesar disso, o macho dominante é responsável por grande parte das cópulas, podendo variar entre 75% e 81% das relações sexuais observadas.[30] Interessante notar, que apesar da monopolização das fêmeas pelo dominante, algumas cópulas são feitas por subordinados, o que demonstra que existe um certo grau de competição espermática.[30] Em contrapartida à relação hierárquica entre os machos, as fêmeas não possuem tal estrutura bem definida, exceto em cativeiro, em que já foi relatado a presença de uma fêmea dominante.[30]

 src=
A glândula nasal é uma estrutura observada nos machos e responsável pela sinalização da hierarquia entre eles

A área de vida pode ser considerada a mesma que o território, exceto por algumas áreas visitadas durante a noite.[30] Geralmente, possui entre 6 e 16 hectares (ha), mas na Colômbia foram reportadas áreas maiores que 56 ha e no Pantanal, com até 200 ha, mas é provável que este último estudo tenha considerado como território incursões casuais em áreas não utilizadas pelo grupo.[30] As capivaras são altamente territoriais, mas elas não necessariamente defendem toda a área de vida, defendendo muitas vezes contra intrusos apenas porções com recursos mais escassos e concentrados em um determinado local.[30]

Comunicação

Dado sua vida em grupo, capivaras desenvolveram complexos sistemas de comunicação, principalmente por meio de sinais odoríferos. A glândula nasal é importante na sinalização da hierarquia entre os machos e as glândulas anais na demarcação de território e identificação dos indivíduos.[30] A marcação de cheiro é muito mais comum nos machos dominantes do que nas fêmeas e machos subordinados.[28] Tipicamente, machos realizam as marcações esfregando a glândula nasal na vegetação, como em galhos e arbustos, e em seguida sentam e esfregam as glândulas anais na vegetação, às vezes, urinando.[28] Uma sequência de marcação de cheiro pode surgir espontaneamente, mas ocorre muitas vezes após um encontro agressivo entre dois machos.[28] Fêmeas no estro também podem fazer marcações por meio das glândulas anais e os machos geralmente acabam fazendo marcações por cima das marcações feitas pelas fêmeas.[28] Interessante notar que grupos grandes possuem taxas menores do comportamento de marcação de cheiro do que grupos menores.[28]

Sinais visuais não são tão frequentes entre as capivaras, mas posturas ameaçadoras e o próprio tamanho da glândula nasal podem servir como sinais entre machos, principalmente no contexto de agressão.[30]

Vocalizações são relativamente comuns, mas pouco entendidas: o que se sabe é que elas podem servir para manter a coesão no grupo e entre mãe e filhotes, assim como para sinalizar a presença de algum predador.[30] Filhotes emitem guinchos, que podem ser ouvidos ao longo do dia, mas principalmente, são usados quando se afastam muito da mãe e do grupo.[30] Os chamados de alarme contra predadores se parece com latidos e podem ser emitidos por todos os membros do grupo, mas são emitidos mais frequentemente pelos machos subordinados.[30] Quando um chamado de alerta é emitido, todos no grupo se mantém alerta, e caso se confirme o perigo, fogem para a água, formando um círculo ao redor dos filhotes.[30]

Dieta e forrageamento

Dado as adaptações de seu sistema digestório, a capivara é um animal herbívoro, se alimentando principalmente de gramíneas.[18] A digestão da celulose é feita principalmente por conta de microrganismos que habitam o ceco. Entretanto, é seletiva nas espécies de planta que consome, escolhendo aquelas que possuem altas quantidades de proteínas.[18] Estudos sobre a dieta da capivara na década de 1970, mostra que é uma dieta diversa em espécies, podendo consumir até 21 espécies de gramíneas, 5 de plantas aquáticas, 4 espécies de arbustos e 3 espécies de Cyperaceae.[34]

 src=
A capivara é um animal herbívoro, se alimentando principalmente de gramíneas.

Deve-se salientar, que as espécies consumidas podem diferir de região para região: nos llanos da Venezuela, a capivara se alimenta preferencialmente de gramíneas, (cerca de 17 espécies), com 5 espécies compondo até 80% da dieta; enquanto que no delta do rio Paraná, a dieta é composta por cerca de 70% de 3 ou 5 espécies da família Cyperaceae.[34] As diferenças entre essas regiões se deve principalmente por conta da abundância de espécies dessas famílias em seus respectivos ambientes, visto que em habitats savânicos na província de Entre Ríos, em que predominam gramíneas, a capivara se alimenta predominantemente deste grupo vegetal.[34] A dieta rica em gramíneas é confirmada por outros estudos, e apesar de poder mudar as espécies consumidas de acordo com a época do ano, esse é o grupo predominante.[34] Ciperáceas são consumidas principalmente em períodos de escassez.[34] Vale ressaltar, que a capivara possui uma distribuição muito ampla e sua dieta foi documentada apenas em uma pequena parte dela.

As variações sazonais nas chuvas são fatores importantes nas espécies de plantas forrageadas pela capivara. Na Venezuela, no período de chuvas, esse roedor consome plantas mais palatáveis e ricas em carboidratos, como a aquática Hymenachne amplexicaulis.[35] Na estação seca, a capivara se torna menos seletiva e acaba optando por gramíneas menos nutritivas como Eleocharis interstincta e Paratheria prostrata.[35] As variações sazonais nas chuvas influenciam na distribuição e quantidade dos vegetais consumidos, e o que diretamente influencia na escolha das espécies ingeridas é a quantidade de energia: outros componentes como minerais e proteínas são secundários.[36] Certamente, algumas características estruturais das plantas também são fatores importantes, como por exemplo, a presença de defesas químicas nas folhas.[36]

 src=
Plantas aquáticas com alto valor energético são as preferencialmente consumidas pela capivara

Além das espécies nativas, a capivara pode se alimentar de cultivos agrícolas, como reportado em várias regiões do Brasil, sendo responsável por danos consideráveis a plantações em algumas ocasiões.[37] Apesar de muitas vezes ser uma potencial competidora com o gado doméstico, raramente se alimenta das mesmas espécies vegetais que as criações humanas consomem, mudando a dieta, muitas vezes, para alimentos menos palatáveis.[34] A presença de herbívoros silvestres, como cervídeos, também influencia na dieta desse roedor.[34]

Dada sua dieta rica em celulose, as capivaras, assim como outros herbívoros, utiliza de estratégias específicas para digerir esse polissacarídeo. Elas estão entre os maiores herbívoros fermentadores, juntamente com os perissodáctilos.[26] A estrutura utilizada para tal função é o ceco, uma porção do intestino grosso.[26] Essa fermentação é otimizada graças à ingestão das próprias fezes, denominada cecotrofia.[26] Na estação seca, quando as capivaras acabam por ingerir muitos alimentos fibrosos e com baixo valor nutritivo, a cecotrofia é mais comum, ocorrendo, geralmente, entre 10 e 11 horas após a alimentação, fazendo isso a cada uma hora entre as 7 horas da manhã e as 2 horas da tarde.[26] As fezes ingeridas tendem a ser as mais macias e são relativamente ricas em proteína, quando comparada com aquelas não ingeridas, tendo até 37% mais proteína.[26] Em cativeiro, foi observado o mesmo padrão de comportamento.

Reprodução e ciclo de vida

 src=
As fêmeas geralmente possuem ninhadas com 4 filhotes

O ciclo estral dura aproximadamente 7,5 dias, e o período de ovulação dura até 8 horas.[29] Esses dados foram obtidos a partir de esfregaços vaginais e medições dos hormônios luteinizante e progesterona e temperatura corporal.[18][29] Apesar de modificações histológicas na genitália, não existem sinais óbvios de que as fêmeas estão no estro.[29]

A cópula quase sempre ocorre dentro da água, após um período em que o macho segue a fêmea ativamente, que pode durar entre 5 e 10 minutos.[29] O coito acontece ao redor de 6 tentativas feitas pelo macho, e a penetração raramente ultrapassa os 3 segundos.[29] O macho dominante tende a monopolizar as cópulas, apesar de todos os machos do grupo acasalam.[29] Embora o cuidado parental seja menor nos machos do que nas fêmeas, eles podem cuidar de mais filhotes do que as fêmeas.[27]

 src=
A cópula na capivara ocorre quase sempre na água.

As capivaras se reproduzem durante o ano todo e não existe estação de acasalamento, embora as cópulas concentrem-se no início da estação chuvosa, como mostram dados obtidos na Venezuela (abril e maio) e no Brasil (setembro e outubro).[29] A gestação é a maior entre todos os roedores, tendo em média, 150 dias.[29] Geralmente têm uma ninhada por ano, mas se as condições forem favoráveis, é possível que as fêmeas engravidem duas vezes por ano.[29] A ninhada pode ter de 1 a 8 filhotes, mas em média possuem 4, como mostrado em estudos feitos na Venezuela.[29] Fêmeas mais velhas podem ter mais filhotes por ninhada.[29] Capivaras não fazem ninhos, e o parto pode acontecer em qualquer lugar de seu território.[18] Ademais, por viverem em bandos, as ninhadas de várias fêmeas podem crescer juntas, dando a impressão de haver mais filhotes por fêmeas do que de fato ocorre: isso acaba por superestimar o número de filhotes por parto.[18]

Os filhotes nascem pesando cerca de 1,5 kg e são precoces, já nascendo com pelos e com dentição permanente.[18] são amamentados até os 3 ou 4 meses de idade, quando passam a comer mais gramíneas.[18] Animais em cativeiro chegam na maturidade sexual com 15 meses de idade, sendo que ela pode variar de 6 a 12 meses em animais em liberdade.[29] As primeiras cópulas nas fêmeas ocorrem quando elas atingem de 30 a 40 kg de peso, aproximadamente com a idade de 1,5 ano.[18]

A longevidade foi registrada com o máximo de 12 anos em cativeiro.[18]

Conservação e relações com os humanos

A capivara não é considerada uma espécie ameaçada pela União Internacional para a Conservação da Natureza e dos Recursos Naturais, sendo incluída na categoria pouco preocupante.[2] Ela é amplamente distribuída ocorrendo em inúmeras unidades de conservação e é comum em muitos dos locais que habita, apresentando populações estáveis.[2]

Por ser muito adaptável, ocorrendo mesmo em áreas urbanas, a principal ameaça à capivara é a caça furtiva, principalmente para obtenção de couro.[2] Entretanto, já exitem inúmeras criações desse animal para obtenção de couro, o que diminui a demanda por populações selvagens.[2]

Caça

 src=
Capivara no pampa boliviano

As capivaras são regularmente caçadas como fonte de carne ao longo de sua distribuição geográfica, tanto por camponeses quanto por indígenas.[38] A caça das capivaras pode ter prioridades diferentes dependendo da região: na Argentina, são caçadas principalmente por sua pele, enquanto que na Venezuela, principalmente pela carne.[38] Em algumas regiões há caçadores profissionais, chamados de carpincheros que praticam a caça para fins comerciais. Frequentemente os animais também são abatidos para uso próprio. Além de luvas, cintos e jaquetas de couro, também são feitas selas e rédeas do couro de capivara. Na porção meridional da América do Sul o óleo extraído da gordura subcutânea das capivaras é usado como remédio.

A carne da capivara não é apreciada em todos os lugares, já que pode ter cheiro forte e provocar doenças de pele. É consumida principalmente na Venezuela, onde é seca e salgada e é consumida preferencialmente em dias de jejum. A afirmação disseminada na América do Sul de que haveria um documento oficial da Igreja no qual a capivara, em função de sua forma de vida e sua pele coberta de pelos finos, seria classificada como peixe, pode ser considerada uma lenda, assim como outras histórias semelhantes que circulam em outras regiões do mundo sobre animais semiaquáticos, como o castor.

O consumo de carne de capivara é bastante disseminado na América do Sul, nestes países a carne proveniente de criadouros é considerada um artigo de luxo e possui grande valor comercial ao ser vendida como carne exótica em restaurantes. Na Argentina e no Uruguai são fabricadas, principalmente, linguiças da carne de capivara.[39]

Outra razão para a caça são os danos causados pelas capivaras à agricultura. Particularmente nas plantações elas podem causar estragos consideráveis e em alguns lugares são consideradas uma praga. As capivaras também são perseguidas pelos proprietários de pastagens, especialmente durante a estação seca, já que são consideradas concorrentes ao alimento do gado.[37]

Desenvolvimento populacional e ameaças

 src=
Visão frontal de uma capivara

Grande parte do habitat adequado para a capivara encontra-se em áreas intensivamente utilizadas para pastagem. A necessidade de proporcionar fontes de água próximas às pastagens para os animais dificulta a caça às capivaras. Além disso, o campo é mantido rasteiro pelo gado, o que levou, em algumas regiões, a um aumento na população de capivaras. Contagens realizadas em grandes fazendas de gado na região de Llanos revelaram uma densidade de 50 a 300 espécimes por quilômetro quadrado.

Nas regiões ao longo do Rio Paraná no sul do Brasil e norte da Argentina, as capivaras são frequentemente capturadas e aprisionadas para criações em cativeiro ou para serem abatidas como carne de caça. Entretanto, no Brasil, esta prática tem de ser precedida de projeto e licenciada pelos órgãos de controle ambiental sob pena de configurar crime ambiental, já que a capivara é uma espécie protegida por lei.

Existem estudos para sua criação em cativeiro visando à produção de carne como substituto à caça predatória, mas ainda há poucos resultados práticos nesse sentido.

No geral, porém, as capivaras são comuns e amplamente disseminadas, e, portanto, não se encontram entre as espécies ameaçadas de extinção.

Zoonose

A capivara, assim como o cavalo, é um dos hospedeiros primários do carrapato-estrela (Amblyomma cajennense), o qual transmite a bactéria intracelular Rickettsia rickettsii, agente causador da zoonose Febre Maculosa Brasileira. As capivaras hospedeiras, ao serem infectadas por carrapatos vetores, apresentam bacteremia por até três semanas, podendo evoluir ao óbito ou à cura. Durante a bacteremia, as capivaras podem disseminar o agente para outros carrapatos que as estiverem parasitando, causando a amplificação da bactéria no ambiente.[40] Os carrapatos podem se alimentar de qualquer hospedeiro acidental, inclusive o ser humano, transmitindo assim o agente infeccioso e causando a doença.

Referências

  1. a b c d Woods, C.A.; Kilpatrick, C.W. (2005). «Infraorder Hystricognathi». In: Wilson, D.E.; Reeder, D.M. Mammal Species of the World (em inglês) 3 ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press. pp. 1538–1600. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494
  2. a b c d e Reid, F. (2016). «Hydrochoerus hydrochaeris». Lista Vermelha de Espécies Ameaçadas. 2016: e.T10300A22190005. doi:. Consultado em 19 de novembro de 2021
  3. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w Moreira, J.R.;; et al. (2013). «Taxonomy, Natural History and Distribution of the Capybara». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 3–39. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  4. Ferreira, A. B. H. Novo Dicionário da Língua Portuguesa. Segunda edição. Rio de Janeiro: Nova Fronteira, 1986. p.344
  5. Chacon, Thiago (2013). On Proto-Languages and Archaeological Cultures: pre-history and material culture in the Tukanoan Family. In Revista Brasileira de Linguística Antropológica. Vol. 5, No. 1, pp. 217-245.
  6. Jolkesky, Marcelo Pinho de Valhery. 2016. Estudo arqueo-ecolinguístico das terras tropicais sul-americanas. Doutorado em Linguística. Universidade de Brasília.
  7. Jolkesky, Marcelo (2016). Uma reconstrução do proto-mamoré-guaporé (família arawák). LIAMES: Línguas Indígenas Americanas, 16(1), 7-37. doi:10.20396/liames.v16i1.8646164
  8. Santana, Áurea Cavalcante. 2012. Línguas cruzadas, histórias que se mesclam: ações de documentação, valorização e fortalecimento da língua Chiquitano no Brasil. Goiânia: Universidade Federal de Goiás.
  9. Rojas-Berscia, Luis Miguel. 2019. From Kawapanan to Shawi: Topics in language variation and change. Doctoral dissertation, Radboud University Nijmegen.
  10. Pereira, Adalberto Holanda. 1964. Vocabulário da língua dos índios Irántxe. Revista de Antropologia v. 12, n. 1-2, p. 105-115. (PDF)
  11. Nikulin, Andrey. 2020. Proto-Macro-Jê: um estudo reconstrutivo. Tese de Doutorado em Linguística, Universidade de Brasília.
  12. Jolkesky, Marcelo Pinho De Valhery. 2010. Reconstrução fonológica e lexical do Proto-Jê Meridional. Dissertação (mestrado), Universidade Estadual de Campinas, Instituto de Estudos da Linguagem.
  13. Manso, Laura Vicuña Pereira. 2013. Dicionário da língua Kwazá. Dissertação de mestrado. Guajará-Mirim: Universidade Federal de Rondônia.
  14. Oliveira, Sanderson Castro Soares de (2014). Contribuições para a reconstrução do Protopáno. Brasília: Universidade de Brasília. (Tese de Doutorado).
  15. Christian, Diana R., and Esther Matteson. 1972. Proto-Guahiban. In Esther Matteson (ed.), Comparative Studies in Amerindian Languages, 150-159. The Hague: Mouton.
  16. a b c d e f g h i j k Vucetich, M. G.;; et al. (2013). «Paleontology, Evolution and Systematics of Capybara». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 39–59. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  17. a b Honeycutt, R. (2013). «Phylogenetics of Caviomorph Rodents and Genetics Perspectives on the Evolution of Sociality and Mating Systems in the Caviidae». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 61–81. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  18. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab Mones, A.; Ojasti, J. (1986). «Hidrochoerus hidrochaeris» (PDF). Mammalian Species. 264: 1-7
  19. Woods, C.A.; Kilpatrick, C.W. (2005). «Infraorder Hystricognathi». In: Wilson, D.E.; Reeder, D.M. Mammal Species of the World (em inglês) 3 ed. Baltimore: Johns Hopkins University Press. pp. 1538–1600. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494
  20. Rowe, D. L., & Honeycutt, R. L (2002). «Phylogenetic relationships, ecological correlates, and molecular evolution within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia)» (PDF). Molecular Biology and Evolution. 19 (3): 263-277 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  21. a b c d Nowak, R. M (1983). «Rodentia». Walker's mammals of the world. II 4ª ed. Baltimore, Maryland: The Johns Hopkins University Press. pp. 569–861. ISBN 0-8018-2525-3
  22. Nonnatives - Capybara publicado pela "Florida's Nonnative Wildlife" (2007)
  23. Capybaras May Become Florida's Next Invasive Species por Sean Breslin (2016)
  24. a b Ferraz, K. M. P., Ferraz, S. F., Moreira, J. R., Couto, H. T. Z., & Verdade, L. M (2007). «Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris) distribution in agroecosystems: a cross‐scale habitat analysis». Journal of Biogeography. 34 (2): 223-230. doi:10.1111/j.1365-2699.2006.01568.x !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  25. a b Pereira, J. N., Jenkinson, D. M., & Finley, E (1980). «The structure of the skin of the capybara». Acta Cientifica Venezolana. 31 (4): 361-364 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  26. a b c d e f g h i j Herrera,E.A (2013). «Capybara Digestive Adaptations». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 97–106. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  27. a b c d e f g Paula, T.A.R.; Walker, N.J (2013). «Reproductive Morphology and Physiology of Male Capybara». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 107–129. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  28. a b c d e f g h i j k MacDondald, D.W.; Herrera, E.A (2013). «Capybara Scent Glands and Scent-Marking Behavior». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 185–193. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  29. a b c d e f g h i j k l m n o Miglino, M.A.;; et al. (2013). «Morphology and Reproductive Physiology of Female Capybara». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 131–146. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  30. a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y Herrera, E.A (2013). «Capybara Social Behavior and Use os Space: Pattern and Processes». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 195–207. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  31. a b c d e f Tomazzoni, A. C., Pedó, E., & Hartz, S. M (2005). «Feeding associations between capybaras Hydrochoerus hydrochaeris (Linnaeus)(Mammalia, Hydrochaeridae) and birds in the Lami Biological Reserve, Porto Alegre, Rio Grande do Sul, Brazil». Revista Brasileira de Zoologia. 22 (3): 712-716. doi:10.1590/S0101-81752005000300031 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  32. Marcus, M. J (1985). «Feeding associations between capybaras and jacanas: a case of interspecific grooming and possibly mutualism». Ibis. 127 (2): 240-243. doi:10.1111/j.1474-919X.1985.tb05058.x
  33. a b MacDonald, D.W.; Herrera, E.A.; Taber, A.B.; Moreira, J.R (2007). «Social Organization and Resource Use in Capybaras and Maras». In: Wolff, J.O.; Sherman, P.W. Rodent Societies: An Ecological & Evolutionary Perspective. Chicago: The University of Chicago Press. pp. 393–403. ISBN 978-0-226-90537-2 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  34. a b c d e f g Barreto,G.R.; Quintana, R.D (2013). «Foraging Strategies and Feeding Habits of Capybaras». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 83–97. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  35. a b Barreto, G. R., & Herrera, E. A (1998). «Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela». Journal of Tropical Ecology. 14 (1): 87-98 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  36. a b Corriale, M. J., Arias, S. M., & Quintana, R. D (2011). «Forage quality of plant species consumed by capybaras (Hydrochoerus hydrochaeris) in the Paraná River Delta, Argentina». Rangeland Ecology & Management. 64 (3): 257-263. doi:10.2111/REM-D-10-00024.1 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  37. a b Katia Maria Paschoaletto Michi de Barros Ferraz, Marrie-Anne Lechevalier, Hilton Thadeu Zarate do Couto & Luciano Martins Verdade (2003). «Damage caused by Capybaras in a corn field» (PDF). Scientia Agricola. 60: 191-194 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)
  38. a b Herrera, E.A.; Barreto,G.R. (2013). «Capybaras as a Source of Protein: Utilization and Management in Venezuela». In: Moreira, J.R.; Ferraz, K.M.P.M.B.; Herrera, E.A.;MacDonald, D.W. Capybara:Biology, Use and Conservation of an Exceptional Neotropical Species. Nova Iorque: Springer. pp. 305–321. ISBN 978-1-4614-3999-8. doi:10.1007/978-1-4614-4000-0 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de editores (link)
  39. Asociación Argentina de Criadores de Carpinchos (2004). «Productos del carpincho» (PDF)
  40. Souza, C.E.; Moraes-Filhos, J.; Ogrzwalska, M.; Uchoa, F.C.; Horta, M.C.; Souza, S.S.L.; Borba, R.;Labruna, M (2009). «Experimental infection of capybaras Hydrochoerus hydrochaeris by Rickettsia rickettsii and evaluation of the transmission of the infection to ticks Amblyomma cajennense». Veterinary Parasitology. 161 (1-2): 116–121. doi:10.1016/j.vetpar.2008.12.010 !CS1 manut: Nomes múltiplos: lista de autores (link)

 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Capivara: Brief Summary ( Portuguese )

provided by wikipedia PT

A capivara (nome científico: Hydrochoerus hydrochaeris) é uma espécie de mamífero roedor da família Caviidae e subfamília Hydrochoerinae. Alguns autores consideram que deva ser classificada em uma família própria. Está incluída no mesmo grupo de roedores ao qual se classificam as pacas, cutias, os preás e o porquinho-da-índia. Ocorre por toda a América do Sul ao leste dos Andes em habitats associados a rios, lagos e pântanos, do nível do mar até 1 300 m de altitude. Extremamente adaptável, pode ocorrer em ambientes altamente alterados pelo ser humano.

É o maior roedor do mundo, pesando até 91 kg e medindo até 1,2 m de comprimento e 60 cm de altura. A pelagem é densa, de cor avermelhada a marrom escuro. É possível distinguir os machos por conta da presença de uma glândula proeminente no focinho apesar de o dimorfismo sexual não ser aparente. Existe uma série de adaptações no sistema digestório à herbivoria, principalmente no ceco. Alcança a maturidade sexual com cerca de 1,5 ano de idade, e as fêmeas dão à luz geralmente a quatro filhotes por vez, pesando até 1,5 kg e já nascem com pelos e dentição permanente. Em cativeiro, pode viver até 12 anos de idade.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autores e editores de Wikipedia
original
visit source
partner site
wikipedia PT

Capibara ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Capibara este cea mai mare specie de rozătoare din lume, poate atinge o greutate de până la 50 de Kg. și 1,3 m. lungime. Este un animal blând, care trăiește în zonele de vegetație abundentă de lângă apă. Animalul este hrana preferată a șerpilor uriași, Anaconda, a caimanilor și jaguarilor. Capibara este un animal sociabil, care trăiește în grupuri de 10-30 indivizi. Ei sunt înotători excelenți și pot rămâne până la 5 minute sub apă, ceea ce-i ajută uneori să scape de animalele de pradă. Animalele pot dormi pe apă ținându-și doar nările la suprafață. Blana poate avea culoarea maro, maro spre alb, gri și galben spre alb.

Nume specifice

Unul din numele său comun este, capibara, ce provine din limba guarani kapiÿva,[1] ce înseamnă "domnul ierbii",[2] iar numele științific hydrochaeris, înseamnă 'porc de apă' în limba greacă.[3][3] De obicei numele acestui animal este diferit în fiecare dintre regiuni (și de multe ori numele vine din origin indigene), cele mai comune fiind:

Țara Nume Argentina Carpincho, capincho, capibara, puerco de agua, puerco de río, cerdo de río. Bolivia Carpincho, capincho, capibara, capivara, capiguara y jochi. Brazilia Capivara. Columbia Chigüire, gua gua, guagua, jomo (en los llanos orientales) y ponche. Ecuador Carpincho, capincho y capibara. Panama Poncho, capibara, chigüiro Paraguay Carpincho, capincho, capibara y kapi´yva. Peru Ronsoco. Uruguay Carpincho, capincho y capibara. Venezuela Chigüiro, chigüire, y Piro-piro.

Referințe

  1. ^ „Capybara Natural History” (în catalán). Parametru necunoscut |editorial= ignorat (posibil, |publisher=?) (ajutor); Parametru necunoscut |accesdate= ignorat (posibil, |access-date=?) (ajutor)Mentenanță CS1: Limbă nerecunoscută (link)
  2. ^ Capybara „Bristol Zoo Gardens” Verificați valoarea |url= (ajutor) (în engleză). Parametru necunoscut |accesdate= ignorat (posibil, |access-date=?) (ajutor)
  3. ^ a b Eroare la citare: Etichetă invalidă; niciun text nu a fost furnizat pentru ref-urile numite Chester
Commons
Wikimedia Commons conține materiale multimedia legate de Capibara
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Capibara: Brief Summary ( Romanian; Moldavian; Moldovan )

provided by wikipedia RO

Capibara este cea mai mare specie de rozătoare din lume, poate atinge o greutate de până la 50 de Kg. și 1,3 m. lungime. Este un animal blând, care trăiește în zonele de vegetație abundentă de lângă apă. Animalul este hrana preferată a șerpilor uriași, Anaconda, a caimanilor și jaguarilor. Capibara este un animal sociabil, care trăiește în grupuri de 10-30 indivizi. Ei sunt înotători excelenți și pot rămâne până la 5 minute sub apă, ceea ce-i ajută uneori să scape de animalele de pradă. Animalele pot dormi pe apă ținându-și doar nările la suprafață. Blana poate avea culoarea maro, maro spre alb, gri și galben spre alb.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia autori și editori
original
visit source
partner site
wikipedia RO

Kapybara močiarna ( Slovak )

provided by wikipedia SK
Question book-4.svg
Tomuto článku alebo sekcii chýbajú odkazy na použité zdroje a môže preto obsahovať informácie, ktoré je potrebné overiť.
Pomôžte Wikipédii a doplňte do článku citácie, odkazy na spoľahlivé zdroje.

Kapybara močiarna (Hydrochoerus hydrochaeris) je najväčším žijúcim hlodavcom na svete. Je príbuzná s agutim, činčilou, nutriou a morčaťom. Jej meno je odvodené od slova Kapiÿva, čo v indiánskom jazyku Guaraní znamená „Pán trávy“, kým jeho vedecké meno hydrochaeris v gréčtine znamená „vodné prasa“. Rozoznávame dva druhy , ktoré sa líšia veľkosťou.

Vzhľad

Kapybary majú ťažké sudovité telo a krátku hlavu s červeno-hnedou srsťou na vrchnej časti tela, ktorá smerom nadol prechádza do žltohnedej. Srsť je prekrytá dlhými a hrubými pesíkmi, podsada je hustá a mäkká. Srsť v strednej časti chrbta je dlhšia a tmavšia než na bokoch tela. Dospelé kapybary môžu merať 1 – 1,3 m na dĺžku, 50 cm na výšku a vážiť až 65 kg. Na nohách majú malé plávacie blany a sú bez chvosta; má tupo ukončený ňufák a oči, nozdry a uši má navrchu hlavy, čo umožňuje kapybarám dýchať bez toho, aby vysúvali oči a ušnice nad vodnú hladinu. Relatívne malé ušnice zreteľne vystupujú zo srsti. Oči sú malé a tmavé, nažltnuté alebo načervenavé. Veľkú časť hlavy zaberajú čeľuste s mohutnými oblúkovitými rezákmi, hlboko zasadenými až do oblasti stoličiek. Kapybary majú 20 zubov. Samice sú o čosi ťažšie než samce. Na zemi sedí často ako pes. Najväčšie dominantné samce majú pri koreni nosa čierno sa lesknúcu pachovú kožnú žľazu zvanú „morillo“, ktorá v období rozmnožovania produkuje belavý sekrét. Ten kapybary využívajú ku značkovaniu. Podobné žľazy, ale podstatne menšie, majú aj samice. Mohutné telo kapybary sa pohybuje na krátkych guľovitých končatinách, zadné nohy sú mierne dlhšie než predné. Na predných sú štyri, na zadných iba tri prsty, zakončené pazúrmi v tvare kopýtok.

Vývin

Kapybary pohlavne dospievajú v 18 mesiacoch a pária sa, ak sú vhodné podmienky, raz za rok (napríklad v Brazílii) alebo počas roka (napríklad vo Venezuele a Kolumbii). Pária sa vo vode. Gravidita u kapybár trvá 130 – 150 dní a rodí obyčajne 4 mláďatá, ale môže to byť od dvoch po osem na jeden vrh. Pôrod sa koná na súši a samica sa pripojí k skupine o niekoľko hodín. Mláďatá sa pripoja, len čo začnú chodiť. Po týždni už môžu žrať trávu, ale stále pokračujú s cicaním – u hociktorej samice v skupine – kým nedosiahnu približne 16 týždňov. Odrastenci môžu v rámci skupiny formovať menšie skupiny. Obdobie dažďov v apríli a máji je označované ako vrchol páriaceho obdobia. Podobne ako u ostatných hlodavcov aj rezáky kapybár s neukončeným rastom sú obrusované stálym hlodaním tvrdej rastlinnej potravy; črenové zuby takisto neustále rastú. Keď sú úplne vyrastené, narastie im drsná srsť, ktorá je riedko rozšírená po koži, čím sú kapybary náchylné na úpal. Aby tomu predišli, váľajú sa v blate.

Výskyt

Kapybary sú polovodné cicavce žijúce vo väčšine Južnej Ameriky (Panama, Kolumbia, Venezuela, Brazília, Argentína, Francúzska Guyana, Uruguaj, Peru a Paraguaj) v husto zalesnených oblastiach blízko zdrojov vody (napr. jazerá, rieky, močiare, rybníky a mokriny), v zaplavovaných pampách a pozdĺž riek v tropických lesoch. Túlajú sa po oblasti veľkej 10 – 20 ha.

Strava

Kapybara je bylinožravec (presnejšie graminivor, čiže kŕmiaci sa „pravou“ trávou) žerúci okrem trávy aj vodné rastliny, ovocie a kôru stromov. Dospelá kapybara zožerie 2,7 – 3,6 kg trávy za deň.

Správanie

Kapybary sú sociálne zvieratá tvoriace skupiny obyčajne s 10 – 30 jedincami (občas sa môže nájsť aj skupina so 100 jedincami), ktorým vládne dominantný samec, ktorý so svojou žľazou značkuje svoje teritórium. Komunikujú kombináciou vôní a zvuku, sú to veľmi hlučné zvieratá, pričom používajú pradenie, varovné štekanie, pískanie, cvakanie, kvičanie a vrčanie.

Kapybary sú vynikajúci plavci a pod vodou vydržia až päť minút, pričom túto schopnosť využívajú ako únik pred predátormi. Ak je to treba, kapybara môže vo vode aj spať, z vody jej trčí len nos.

Kapybary žerú ráno svoje vlastné výkaly, aby si lepšie pomohli stráviť celulózu z trávy. Počas dňa, keď sa teplota zvyšuje, sa vyvaľujú vo vode a potom neskoro popoludní sa začínajú pásť. Spia málo, obyčajne driemu a to cez deň.

V prírode sa dožívajú 4 – 8 rokov, ale priemerná dĺžka života je menej než 4 roky, pretože sú obľúbenou potravou anakondy, jaguára, pumy, ocelota, orla a kajmana.

Ochrana

Kapybara nie je v zozname IUCN a nie je považovaná za ohrozený druh; jej populácia je stabilná vo väčšine jej juhoamerického rozšírenia, hoci v niektorých oblastiach lovenie zredukovalo ich stavy.

V niektorých oblastiach sa kapybary lovia pre ich mäso, ktoré vyzerá a aj chutí ako bravčové, a kožu, z ktorej sa vyrába vysokokvalitná koža, alebo ich lovia preto, lebo pri spásaní trávy konkurujú domácemu dobytku. V niektorých oblastiach sú chované na farmách, čím sa sleduje ochrana mokradí. Tomu, že nie sú ohrozené, napomáha aj ich schopnosť rýchlo sa rozmnožovať.

Chov v ľudskej opatere

Odchytené mláďatá kapybár sa dajú ľahko skrotiť a sú veľmi prítulné. V brazílskych a venezuelských dedinách sú často kapybary chované indiánmi ako domáci maznáčikovia, dokonca sa vedia naučiť niektoré povely podobne ako psi.Vo Venezuele sú chované aj na farmách kvôli mäsu, ktoré sa v tejto krajine považuje za pôstny pokrm. Mnoho kapybár žije v zoologických záhradách a parkoch, kde majú často aj voľný výbeh. Môžu sa dožiť až 12 rokov. Sú chované aj v niekoľkých slovenských zoologických záhradách (napr. ZOO Bratislava, ZOO Košice a ZOO Spišská Nová Ves) a súkromných zoochovoch.

Iné projekty

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Kapybara močiarna: Brief Summary ( Slovak )

provided by wikipedia SK

Kapybara močiarna (Hydrochoerus hydrochaeris) je najväčším žijúcim hlodavcom na svete. Je príbuzná s agutim, činčilou, nutriou a morčaťom. Jej meno je odvodené od slova Kapiÿva, čo v indiánskom jazyku Guaraní znamená „Pán trávy“, kým jeho vedecké meno hydrochaeris v gréčtine znamená „vodné prasa“. Rozoznávame dva druhy , ktoré sa líšia veľkosťou.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Autori a editori Wikipédie
original
visit source
partner site
wikipedia SK

Kapibara ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia SL

Kapibara (znanstveno ime Hydrochoerus hydrochaeris) je največji še živeči predstavnik glodavcev na svetu, ki živi v vlažnih predelih večjega dela Južne Amerike. Ker se običajno zadržuje v bližini vodnih teles in je dober plavalec, so jo evropski naravoslovci poimenovali kar »vodni prašič« (tudi njeno znanstveno ime se prevede tako), vendar je samo delno vodna žival in ni sorodna prašičem – njeni najbližji sorodniki so budre.

Telesne značilnosti

 src=
Sekalci, s katerimi kapibare trgajo kratko travo

Ima čokato, valjasto telo in v povprečju tehta skoraj 50 kg, največji znani primerki pa so imeli tudi več kot 90 kg telesne mase. V dolžino doseže 106–134 cm in 50–62 cm plečne višine, samice so nekoliko večje od samcev. Sprednje noge so krajše od zadnjih, zato deluje okorno, in imajo po 4 (sprednji par) oz. 3 prste (zadnji par). Prsti imajo močne, kopitom podobne kremplje in so delno zraščeni s plavalno kožico. Glava je močna in široka, s kratkimi, zaokroženimi uhlji ter velikim smrčkom, na koncu katerega sta široko razmaknjeni nosnici. Tako kot oči sta nosnici pri vrhu glave, da pri plavanju molita nad vodno gladino.

Dlaka je groba in redka, brez podlanke, rdečkastorjave ali svetlorjave barve, 3 do 12 cm dolga. Posebnost kapibar je, da imajo žleze znojnice po vsej odlakani površini kože. Poleg tega je zanje značilna velika ovalna žleza, imenovana morillo (»griček«), ki tvori golo izbolklino na vrhu gobca. Ta je razvita predvsem pri samcih in izloča gost bel izloček, s katerimi živali označujejo prisotnost. Vse živali izločajo tudi močan vonj iz zadnjičnih žlez, ki se razlikuje med posamezniki in s katerim se prepoznavajo.

Vedenje in razmnoževanje

 src=
Samica s štirimi mladiči

So družabne živali, ki se v deževnem obdobju zadržujejo v čredah po nekaj do ducat osebkov. Črede so zaprte, s stabilno sestavo na čelu z dominantnim samcem, ki vzdržuje hierarhični položaj nad ostalimi odraslimi samci. Ti imajo obrobno vlogo in niso močno vezani na čredo, pojavljajo se tudi samotarsko. V čredi je lahko tudi več kot ena samica, pri tem pa samice ne kažejo medsebojne agresije. Ostalo so mladiči različnih starosti. Običajno čreda zaseda območje, veliko 10–20 ha. Parijo se vse leto, z viškom ob začetku deževne dobe aprila. Samica skoti do 7 mladičev (običajno 4), skrb zanje pa nato prevzamejo vse samice iz črede. V sušnem obdobju se kapibare zberejo ob redkih preostalih vodnih virih, zato takrat niso neobičajne črede po več sto osebkov.

Mlade živali se neprestano oglašajo z mehkim predenjem, s čemer vzdržujejo stik s skupino. Ob nevarnosti kapibare kašljajoče zalajajo in se poženejo v vodo ali stisnejo skupaj z mladiči v sredini.

Zjutraj pretežno počivajo in se umaknejo v vodo v najtoplejšem delu dneva. Pozno popoldan se pričnejo pasti in nato do noči jedo. Okrog polnoči spet počivajo in se nato pred zoro spet nekaj ur pasejo. Nikoli ne spijo dlje časa, namesto tega večkrat na dan na kratko zadremajo.

Ekologija in razširjenost

 src=
Čreda kapibar pri prečkanju jezera v venezuelski regiji Llanos

Kapibare so izključno rastlinojedi, prehranjujejo se predvsem s travami, ki rastejo v vodi in ob njej, zato so vezane na vlažna okolja. Razširjene so po vsej Južni Ameriki vzhodno od Andov, v raznolikih ravninskih habitatih do nadmorske višine 1300 m. Območje razširjenosti obsega porečja Orinoka, Amazonke in rek São Francisco ter Río de la Plata. Populacija občutno niha med deževnim in sušnim obdobjem; zaradi učinkovite prebave sicer jedo tudi kratko posušeno travo konec sušnega obdobja, vendar so v tem času bolj izpostavljene stradanju, plenilcem in boleznim. Praviloma izbirajo vrste z visoko vsebnostjo beljakovin. Posebej ugoden habitat zanje so ekstenzivni pašniki za govedo, kjer človek umetno vzdržuje kratko travo in priskrbi vodo v sušni sezoni.

Najpomembnejši plenilci so ujede in prostoživeči psi, ki lovijo predvsem mladiče. Poleg tega znaten delež živali plenijo še kajmani, lisice in, kjer so še prisotni, tudi jaguarji. Pomemben dejavnik smrtnosti odraslih živali je človek, ki kapibare lovi za meso in krzno oz. jih pobija zato, ker naj bi delale škodo v živinoreji s kompeticijo. Vrsta ni ogrožena, le v nekaterih delih območja razširjenosti so jo v preteklosti zaradi prekomernega lova že skoraj iztrebili preden jih je država zaščitila (tak primer je Kolumbija). Ponekod veljajo za neužitne, drugje pa so cenjen vir mesa, tradicionalno tudi zato, ker so jih zgodnji katoliški misijonarji proglasili za vodne živali in s tem sprejemljivo hrano v postnem času.

Sklici in opombe

  1. Lessa, E., Ojeda, R., Bidau, C. & Emmons, L. (2008). Hydrochoerus hydrochaeris . Rdeči seznam IUCN ogroženih vrst 2008. IUCN 2008. Pridobljeno: 28.8.2017.

Viri

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia SL

Kapibara: Brief Summary ( Spanish; Castilian )

provided by wikipedia SL

Kapibara (znanstveno ime Hydrochoerus hydrochaeris) je največji še živeči predstavnik glodavcev na svetu, ki živi v vlažnih predelih večjega dela Južne Amerike. Ker se običajno zadržuje v bližini vodnih teles in je dober plavalec, so jo evropski naravoslovci poimenovali kar »vodni prašič« (tudi njeno znanstveno ime se prevede tako), vendar je samo delno vodna žival in ni sorodna prašičem – njeni najbližji sorodniki so budre.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Avtorji in uredniki Wikipedije
original
visit source
partner site
wikipedia SL

Kapybara ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Kapybara, kapybar eller vattensvin (Hydrochoerus hydrochaeris) är världens största gnagare. Den påminner i sitt levnadssätt om flodhästar men är närmare släkt med marsvin. Fram till 1990-talet var kapybaran den enda arten i släktet Hydrochoerus som i sin tur är det enda släktet i familjen Hydrochaeridae. I nyare taxonomiska avhandlingar godkänns den norra populationen som självständig art, Hydrochoerus isthmius.[1][2]

Den når en kroppslängd upp till 130 centimeter och en vikt upp till 61 kilogram. Arten förekommer i stora delar av Sydamerikas slättland samt i angränsande regioner av Centralamerika. Kapybaran jagas för köttets och hudens skull men den räknas inte till de hotade arterna. Artens närmaste släkting är klippmarsvinet och ibland listas de tillsammans som underfamilj till familjen marsvin (Caviidae).

Kännetecken

Kroppsbyggnad och pälsen

Djuret har en stor och robust kropp med korta extremiteter. Kapybaran blir upp till 130 cm lång och 60 cm hög (vid skuldran)[3]. Hanar och honor är lika i utseendet, nosen är dock längre på hanar. Hanen har en oval, naken doftkörtel på nosen, vilken avsöndrar ett vitt, klibbigt sekret. Båda könen har även analkörtlar vars doft gör att de känner igen varandra. På de främre fötterna finns fyra tår och på de bakre fötterna tre. Tårna liknar hovar och mellan dem finns lite simhud. Svansen är bara rudimentär. Honor är lite större än hanar och de förstnämnda har en genomsnittlig vikt på 61 kilogram medan hanarnas genomsnittliga vikt ligger vid 50 kilogram. Allmänt kan vikten ligga på mellan 27 och 80 kilogram.

Pälsen är lång och grov men vid vissa ställen så gles att huden blir synlig. Färgen varierar mellan rödbrun och grå på ovansidan, buken är gulaktig till brun. En del individer har svarta fläckar i ansiktet, vid extremiteternas utsida eller på bålen. Hårens längd ligger mellan 30 och 120 millimeter.

Huvud och tänder

Kapybaran har ett påfallande brett huvud. Jämförd med artens närmaste släktingar är nosen förstorad och mera avrundad. Näsborrarna är små och står långt från varandra. Öronen är små och avrundade. Även ögonen är små och står på bägge sidor av huvudet. Som hos flera andra vattendjur ligger öronen, ögonen och näsborrarna högt uppe i ansiktet[3]. På så sätt behöver de bara lyfta en liten del av huvudet över vattenytan för att iaktta omgivningen.

Tandformeln är 1-0-1-3, kapybaran har alltså per käkhalva en framtand, en premolar och tre molarer, tillsammans 20 tänder. Som hos alla gnagare saknar framtänderna rot och växer hela livet. Efter framtänderna finns en större springa, den så kallade diastema.

Utbredning och habitat

Artens utbredningsområde är delad i två från varandra avskilda regioner. Den första ligger i östra Panama, norra Colombia och nordvästra Venezuela. Den andra större delen täcker nästan hela Sydamerika öster om Anderna. Den går från östra Venezuela och Guyana till Uruguay och nordöstra Argentina. Motsvarande till dessa utbredningsområden skiljs mellan två underarter. Hydrochoerus hydrochaeris isthmius förekommer i nordvästra delen. Den är mindre än Hydrochoerus hydrochaeris hydrochaeris som lever i sydöstra delen.

Individerna lever i olika habitat men ställer vissa krav på levnadsområdet. De behöver alltid sjöar, dammar, träskmarker, floder eller mangrove i närheten. Dessutom behöver de fast mark som viloplats, företrädesvis med tät vegetation för att gömma sig. Gärna vandrar de till savanner med gräs. Täta populationer finns främst i stora våta områden, till exempel Pantanal eller regionen Llanos som genomflyttas av Orinoco. Kapybaran finns huvudsakligen i låglandet men förekommer upp till 1 300 meter över havet.

Den är i jordbruksnäringen ett bra komplement till boskap och föds upp för det goda köttets skull. Den slaktas särskilt innan fastetiden varje år, då den enligt en lokal tumregel, som ett vattenlevande djur, räknas som fisk och alltså får ätas under fastan.[4]

2009 började den första svenska Capybara-farmen byggas.[5]

Levnadssätt

 src=
Kapybaran gömmer sig ofta i vattnet när den känner sig hotad.
 src=
Hona med ungdjur.
 src=
Rekonstruktion av en grön anakonda som sväljer en kapybara.

Aktivitet

Arten är främst aktiv under skymningen och gryningen. Dagens hetaste timmar tillbringar den i pölar med slam eller lågt vatten. På natten sover den gömd i den täta vegetationen, den gräver inga bon. I regioner med många människor är kapybaran ofta aktiv på natten.

Den tillbringar mycket tid i vatten och är en utmärkt simmare och dykare som kan vara under vattnet i 5 minuter. Vid fara söker den vanligen skydd i vattnet men den har även bra förmåga att springa. När kapybaran simmar är bara ögonen och nosens spets synlig ovanpå vattenytan. Djupa ställen används huvudsakligen som skyddsplatser, utan fara vistas den vanligen i grunda vattenansamlingar och på land.

Socialt beteende

Kapybaror lever i grupper med flera individer som samlar sig kring en dominerande hane. Ibland består gruppen av ett par och deras ungar. I sällsynta fall iakttas individer som lever ensam. Det är nästan uteslutande vuxna hannar.

Flockens storlek och levnadssätt är beroende på årstiden. Under regntiden fördelar sig populationen över ett större område och därför blir gruppstorleken mindre. Under nämnda tid äter de mycket och skapar en reserv av fett. Även ungarnas uppfostring sker främst under regntiden. Under torrperioden samlar sig individerna kring större vattendrag och insjöar, grupperna blir på så sätt större. På grund av svält och sjukdomar dör många kapybaror och de blir ett lättare byte för rovdjur då även den skyddande växtligheten avtar. Undersökningar från Venezuela visade att en genomsnittlig grupp under regntiden har 5,6 medlemmar medan genomsnittet under torrperioden i mars ligger vid 15,9. I särskilt torra tider förekommer grupper med upp till 100 individer som samlas kring de kvarvarande vattenställen. Liknande flockar är inte stabila och existerar bara en kort tid.

Gruppen anförs av en alfahanne som har positionen ofta över flera år. Dessutom ingår flera honor och deras ungar, ibland förekommer även andra vuxna hannar i gruppen. En hierarki finns hos hannar och honor, den bestäms ibland genom aggressiva strider.

Varje grupp har ett revir som är 80 till 200 hektar stort. Vanligen vistas de i ett kärnområde som är 10 hektar stort och som försvaras mot främmande artfränder. Revirets gränser markeras med vätska från doftkörtlarna, körtlarna sitter hos hannar ovanpå näsan och dessutom har båda kön analkörtlar.

Kapybaror har olika läten för kommunikationen.

Föda

Födan utgörs huvudsakligen av gräs som de hittar på landet samt i mindre mått av vattenväxter.[3] Ibland tränger de in på odlingsmark och äter bland annat sockerrör, vattenmelon och majs. Tidigare påstådds ibland att de äter fiskar, men uppgiften är felaktig.

Kapybarornas mag-tarmkanal är bra anpassade till dessa näringsämnen. Magsäcken är mera långsträckt och blindtarmen är förstorade liksom en säck. Liksom hos några andra gnagare (bland annat marsvin) och hardjur förekommer koprofagi hos kapybaror. Födan fermenteras först i blindtarmen med hjälp av bakterier till en mjuk och fuktig substans. Den första avföringen upptas sedan igen. Så utnyttjar de växternas cellulosa på bäst möjliga sätt. Den andra avföringen är oval och torr, den äts inte igen.

Liksom marsvinet kan kapybaran inte bilda C-vitamin i kroppen och den måste därför upptas med födan. Hos individer i fångenskap som troligen fick felaktig föda dokumenterades fall av skörbjugg.

Fortplantning

Parningen börjar när en hanne följer efter en hona. Själva kopulationen sker i lågt vatten. När en individ är parningsberedd kan den under kort tid kopulera upp till 20 gånger med samma partner eller med olika partner.

Kapybaror kan para sig hela året men vanligen föds ungarna under regntiden (april eller maj i norra Sydamerika eller oktober i södra Sydamerika). Ofta har honor bara en kull per år men vid bra förhållanden kan hon ha två. Dräktigheten varar i norra delen av utbredningsområdet cirka 110 dagar och i södra delen ungefär 150 dagar. Per kull föds en till åtta ungar, i genomsnitt fyra ungar.[3] Honor har 10 spenar som sitter parvis vid buken.

Dessa gnagare bygger inga bon, de kan föda sina ungar på alla platser i utbredningsområdet. Ungdjuren är typiska borymmare, de väger vid födelsen cirka 1,5 kg och är utrustade med hår och har till och med bytt ut sina mjölktänder. Redan efter några timmar kan de äta gräs. Efter tre till fyra månader slutar honan att ge di. Könsmognaden infaller hos båda kön efter 15 till 18 månader.

Kapybaror blir i naturen upp till åtta år gamla, sällan tio år. Några individer i fångenskap blev lite över tolv år gamla.[3]

Naturliga fiender

Kapybarans historiskt naturliga fiender jaguar och puma har skjutits bort och djuret är numer sin egen största fiende. Detta på grund av sin förmering som leder till att den nästan äter upp all vegetation som den kan äta. Kapybaran och kajmanen, vilken ofta lever i de vatten där kapybaran lever, nonchalerar ömsesidigt varandra.[4] Ungdjur faller ibland offer för rovfåglar som harpya och caracaror eller även för boaormar.

Kapybaran och människor

Sydamerikas ursprungsbefolkning

Kapybaran var och är ett vanligt jaktbyte för Sydamerikas ursprungsbefolkning. Köttet används som mat, huden förarbetas till läder och från tänderna skapas smycken. Djuret förekommer även i mytologin hos många folkslag. Enligt den traditionella läran hos Yanomamiindianerna föds samtidig med varje människa en dubbelgångare som kapybara eller tapir med samma livskraft. Om djuret dödas dör även människan.

Andra folkgrupper

Likaså jagas kapybaran av Sydamerikas nybyggare. I vissa regioner finns professionella jägare som kallas Carpinchero och som tillför de dödade individerna marknaden. Ofta utnyttjas djuret direkt av jägaren. Huden från kapybaran är särskilt omtyckt i Argentina; den är ljusbrun med små fläckar. Lädret används bland annat för handskar, bälten och jackor men även för sadel och betsel. Underhudens fett omvandlas i södra Sydamerika till olja som ska ha läkande egenskaper.

Kapybarans kött äts inte i hela Sydamerika, det ska ha en sträv lukt och ibland påstås att det ska orsaka hudsjukdomar. Vanlig är kapybarakött i Venezuela, köttet torkas eller görs hållbart med hjälp av salt och konsumeras vanligen under fastetiden. I Sydamerika sägs ibland att det finns ett officiellt kyrkligt dokument som betecknade kapybaran på grund av levnadssättet i vatten som "fisk". Troligen är detta påstående en skröna, liknande berättelser finns i andra regioner om andra vattenlevande däggdjur, till exempel om bävern.

I Argentina och Uruguay produceras vanligen korv från kapybarakött. I regionen Llanos finns därför försök att avla kapybaror som betesdjur.

Ibland jagas kapybaror när de uppsöker jordbruksmarker och äter odlade växter. Där anses arten ofta som skadedjur. Bönder med traditionella betesdjur anser kapybaror vanligen som konkurrenter för sina husdjur.

Populationsutveckling och hot

Kapybarans habitat ligger ofta i regioner som används intensiv för traditionella betesdjur. Bönderna i regionen skapar ofta vattenansamlingar för sina husdjur och jagar områdets rovdjur vad som är gynnande för kapybaran. Här ökade populationen vid flera ställen. I regionen Llanos som kännetecknas av storskaliga betesmarker för nötkreatur uppskattas kapybarans population med 50 till 300 individer per kvadratkilometer.

I regioner som Venezuela där kapybaran jagas för köttets skull blev arten sällsynt. Även i Peru och andra områden har arten försvunnit eller undergått en beståndsminskning. Allmänt gäller populationen som säkrad och IUCN listar kapybaran som livskraftig (LC).[1]

Systematik

 src=
Klippmarsvinet (Kerodon rupestris) är kapybarans närmaste släkting.

Kapybaran listas vanligen tillsammans med Hydrochoerus isthmius som de enda arterna i familjen Hydrochoeridae. Genetiska undersökningar visade däremot att klippmarsvinet är närmare släkt med kapybarorna än med andra marsvin. Familjen marsvin skulle alltså vara parafyletisk. I nyare taxonomiska avhandlingar listas därför kapybarorna till familjen marsvin där de tillsammans med klippmarsvinet utgör underfamiljen Hydrochoerinae.[2] I parvordningen marsvinsartade gnagare listas de tillsammans med guldharar (Dasyproctidae), pakor (Cuniculidae) och pacaranan (Dinomys branickii) i överfamiljen Cavioidea.

Fossil av kapybarans förfäder är kända från miocen. De äldsta släktena sammanfattas ibland i en gemensam underfamilj Cardiatheriinae men indelningen är omstridd. Under tidig pliocen fanns troligen bara ett enda släkte, Chapalmatherium eller Protohydrochoerus, som utgör en egen underfamilj, Protohydrochoerinae. Skallen av dessa djur var dubbelt så stort som kapybarans skalle och även extremiteterna var tydlig längre. Underfamiljen Hydrochoerinae som idag bara har kapybaran som enda art uppkom under senare pliocen. Alla fossil av familjen Hydrochoeridae hittades på den amerikanska kontinenten.

Namnet

Den svenska beteckningen "vattensvin" som ibland används för djuret kan leda till förvirring. Kapybaran är inte släkt med svindjur. Namnet kapybara kommer från ordet kapiyva (även kapiygua)[6] från språket guaraní och betyder "gräsets härskare".[7] Det syftar på djurets storlek och vanan att äta gräs. I Sydamerikas spanskspråkiga stater har djuret olika namn, i Argentina carpincho, i Venezuela chigüiro[8], i Ecuador capihuara och i Peru ronsoco; i Brasilien där det talas portugisiska heter arten capivara.[7]

Det vetenskapliga namnet var länge omdiskuterat mellan Brissons beteckning Hydrochoerus från 1762 och Brünnichs beteckning Hydrochaeris från 1772. Båda grundar sig på de grekiska orden ὕδωρ (hýdor = vatten) och χοίρος (choiros = svin). Brissons beteckning avvisades länge då den inte gick enligt den typiska binomiala nomenklaturen. ICZN ställde senare fast att Brissons namn är den äldre som ska användas vid avhandlingar om kapybaran.[9]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 8 september 2010. med följande källor:
  • Alvaro Mones, Juhani Ojasti: Hydrochoerus hydrochaeris. in: Mammalian Species. The American Society of Mammalogists, Washington, D.C. 1986,264, S.1-7. ISSN 0076-3519
  • Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. 6 upplaga. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.
  • D. E. Wilson, D. M. Reeder: Mammal Species of the World. Johns Hopkins University Press, Baltimore 2005. ISBN 0-8018-8221-4

Tryckta källor

Noter

  1. ^ [a b c] Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. 2008 Hydrochoerus hydrochaeris. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 2 december 2010.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder (red.) Mammal Species of the World, 2005, Caviidae
  3. ^ [a b c d e] Hydrochoerus hydrochaeris på Animal Diversity Web (engelska), besökt 15 september 2010.
  4. ^ [a b] Lindblad 1984, s. 106
  5. ^ ”capybarasweden”. Arkiverad från originalet den 21 april 2009. https://web.archive.org/web/20090421141853/http://www.capybarasweden.se/. Läst 31 juli 2009.
  6. ^ Antonio Guasch: Diccionario Castellano-Guarani, Ediciones Loyola, Asuncion 1978
  7. ^ [a b] Capybara Natural History. Arkiverad 21 december 2010 hämtat från the Wayback Machine. JunglePhotos.com (engelska), besökt 20 december 2010.
  8. ^ J Forero-Montana, J Betancur, J Cavelier. "Dieta del capibara Hydrochaeris hydrochaeris (cavia: Hydrochaeridae) en Caño Limón, Arauca, Colombia", Rev. biol. trop, Jun. 2003, vol.51, no.2, pp. 571–578. ISSN 0034-7744. PDF available Arkiverad 18 juli 2011 hämtat från the Wayback Machine. (English translation)
  9. ^ Zoological and Botanical Nomenclature - TAXONOMY 1[död länk], ICZN, Opinion 1894 från 1998, läst 20 december 2010

Externa länkar

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Kapybara: Brief Summary ( Swedish )

provided by wikipedia SV

Kapybara, kapybar eller vattensvin (Hydrochoerus hydrochaeris) är världens största gnagare. Den påminner i sitt levnadssätt om flodhästar men är närmare släkt med marsvin. Fram till 1990-talet var kapybaran den enda arten i släktet Hydrochoerus som i sin tur är det enda släktet i familjen Hydrochaeridae. I nyare taxonomiska avhandlingar godkänns den norra populationen som självständig art, Hydrochoerus isthmius.

Den når en kroppslängd upp till 130 centimeter och en vikt upp till 61 kilogram. Arten förekommer i stora delar av Sydamerikas slättland samt i angränsande regioner av Centralamerika. Kapybaran jagas för köttets och hudens skull men den räknas inte till de hotade arterna. Artens närmaste släkting är klippmarsvinet och ibland listas de tillsammans som underfamilj till familjen marsvin (Caviidae).

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia författare och redaktörer
original
visit source
partner site
wikipedia SV

Kapibara ( Turkish )

provided by wikipedia TR

Kapibara (Hydrochoerus hydrochaeris), kemirici hayvanların en irisidir. Anavatanı Güney Amerika'dır. Eti için beslenir. Oldukça tüylü bir yapıya sahip olan bir fare türü -25 dereceye kadar düşen soğuk havalarda rahatlıkla yaşamaktadır. Güçlü bir kemirgen olan dünyanın en büyük fareleri Kapibara'lar şehirlerdeki elektrik kablolarını kemirerek elektriklerin kesilmesine de sebep olmaktadır. Boyu yaklaşık olarak 1,40 m ile 1,45 m arasında değişmekte yerden yüksekliği 65 cm ve ağırlığı ise 70 kg olarak Guinnes rekorlar kitabına dünyanın en büyük faresi olarak girmişlerdir. Ayrıca hem suda hem karada yaşayan bir canlıdır.

Stub icon Kemiriciler ile ilgili bu madde bir taslaktır. Madde içeriğini geliştirerek Vikipedi'ye katkıda bulunabilirsiniz.
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia yazarları ve editörleri
original
visit source
partner site
wikipedia TR

Капібара велика ( Ukrainian )

provided by wikipedia UK

Опис

Довжина тіла дорослої капібари сягає 1-1,35 м, висота в загривку — 50-60 см. Самці важать 34-63 кг, самки — 36-65,5 кг[1]. Самки, як правило, більші за самців.

 src=
Череп капібари

Статура важка. Зовні капібара нагадує велетенську морську свинку. Голова велика, масивна, з широкою, тупою мордою. Верхня губа товста. Вуха короткі, округлі. Ніздрі широко розставлені. Очі маленькі, розташовані високо на голові і віднесені трохи назад. Хвіст рудиментарний. Кінцівки досить короткі; передні — 4-палі (третій палець найдовший), задні — 3-палі. Пальці сполучені невеликими плавальними перетинками і забезпечені короткими сильними кігтями. Тіло вкрите довгим (30-120 мм) жорстким волоссям; підшерсток відсутній. Забарвлення верхньої сторони тіла від рудувато-бурого або сіруватого, черева, як правило, жовтувато-буре. Молодняк забарвлений світліше. У статевозрілих самців на верхній частині морди розташована ділянка шкіри з численними крупними сальними залозами. У самок 6 пар черевних сосків.

Череп масивний, з широкими і сильними виличними дугами. Зубів 20. Щокові зуби без коріння, ростуть протягом всього життя тварини. Різці широкі, мають подовжню борозенку на зовнішній поверхні[1]. Мала і велика гомілкові кістки частково зростаються між собою. Ключиці немає.

Хромосом у диплоїдному наборі 66.

Розповсюдження

Капібара трапляється на берегах різноманітних водойм в тропічних і помірних частинах Південної Америки на схід від Анд — від Колумбії до Уругваю і північного сходу Аргентини (до 38°17' пд.ш., провінція Буенос-Айрес). Ареал включає басейни річки Ориноко, Амазонки і Ла-Плати. Основними чинниками, що обмежують розповсюдження, є температура повітря і води. У горах капібари зустрічаються до висоти 1 300 м над рівнем моря[1].

В Панамі, північній Колумбії та північно-західній Венесуелі мешкає карликовий родич капібари — мала капібара (Hydrochoerus isthmius), що до 1991 року вважалася як її підвидом. За розмірами мала капібара помітно менше звичайної.

У викопному вигляді представники родини капібарових відомі з верхнього Міоцену. Всі види родини були поширені виключно в Південній і Північній Америці[1].

Спосіб життя і харчування

 src=
Капібара у воді
 src=
Хімахіма (Milvago chimachima), що стоїть на спині капібари великої

Капібара мешкає переважно на низовинних ділянках на берегах річок і озер, в болотистих місцевостях, в манграх. Часто трапляється в антропогенних ландшафтах, особливо поблизу тваринних господарств. Найбільші популяції спостерігалися в сезонно затоплюваних частинах колумбійських та венесуельських степів льянос і в бразильському Пантаналі (штат Мату-гросу). Вона веде напівводний спосіб життя; від води рідко віддаляється більш ніж на 500—1000 м[1]. Її розповсюдження пов'язане з сезонними коливаннями рівня води — під час сезону дощів капібари розсіваються по території, в сухий сезон скупчуються на берегах крупних річок і інших постійних водоймищ і часто проходять у пошуках води і поживи значні відстані.

Капібара чудово плаває і пірнає; високе розташування на голові очей, вух і ніздрів дозволяє їй при плаванні тримати їх над водою. Зазвичай активна вранці і вечорам, рідше вночі. Годується переважно увечері. У місцях, де її часто непокоять, переходить до нічного способу життя. Під час денної спеки відпочиває в неглибоких укриттях, на мілководді або затінених ділянках неподалік від води; приймає грязьові ванни. Нір і кубел не будує, лігво влаштовує прямо на землі.

Вже ранні автори описували в раціоні капібари різні прибережні і водні рослини, кору дерев і деякі злаки[2]. Повідомлення Бюффона[3] і Гумбольдта[4] про те, що капібари поїдають рибу, пізніше не підтвердилися. Вони переважно вибирають рослини з високим вмістом білка. Судячи за залишками, що виявляються в посліді, у венесуельських льянос капібари віддають перевагу напівводним рослинам видів Reimarochloa acuta, Hymenachne amplexicaulis і леерсія (Leersia hexandra), у вологих саванах харчуються просом. У сухий сезон активно поїдає однорічну траву Paratheria prostrata і такі посухостійкі рослини, як аксонопус і Sporobolus indicus. В кінці дощового сезону до 16 % раціону складає осока. Повідомлялося, що в Уругваї капібари поїдають росичку, свинорой і кислицю(Oxalis)[1]. Через звичку годуватися на полях зернових, цукрової тростини та баштанних культур капібара місцями розглядається як шкідник сільського господарства. У сухий сезон може складати харчову конкуренцію худобі.

Капібара — напівводна тварина, що при небезпеці ховається у воді, пірнаючи або ховаючись серед водної рослинності та виставивши на поверхню тільки ніздрі. Відпочивати, проте, вона воліє на землі.

У природі капібари живуть 9-10 років, в неволі цей термін досягає 12 років. Капібари легко одомашнюються і приручаються. Місцеве населення у всіх країнах, де мешкає тварина, не тільки вживає її м'ясо в їжу, але й тримають капібар як домашніх тварин.

Соціальна структура і розмноження

 src=
Капібари на річці Тіете, Бразилія

Капібари — соціальні тварини, що живуть групами з 10-20 особин. Групи складаються з домінуючого самця, кількох дорослих самок (зі своєю внутрішньою ієрархією), дитинчат і підлеглих самців, що знаходяться на периферії групи. 5-10 % капібар, переважно самців, живуть поодинці. Домінантний самець часто виганяє з групи самців-конкурентів. Чим посушливіша місцевість, тим більші формуються групи; у посуху навколо водойм іноді скупчується до кількох сотень особин. Стадо капібар в середньому займає територію площею близько 10 га[1], велику частину часу, проте, вони проводять на ділянці площею менше 1 га. Ділянка мітиться виділеннями носових і анальних залоз; між постійними мешканцями ділянки і прибульцями часто виникають конфлікти.

Спілкуються ці тварини за допомогою свисту, клацаючих і гавкаючих звуків, а також запаху виділень нюхової залози, яка розташована у самців на морді. Під час шлюбного сезону самці мітять рослинність, щоб привернути увагу самок.

Капібари здатні розмножуватись цілорічно, хоча спаровування зазвичай відбувається на початку дощового сезону (квітень-травень у Венесуелі; жовтень-листопад в Мату-Гросу (Бразилія). Спаровування відбувається у воді. Вагітність триває близько 150 днів, більшість пологів припадають на вересень-листопад (Венесуела)[1]. Пологи відбуваються на землі, а не в укриттях. Самка приносить 2-8 дитинчат, які народжуються з шерстю, розплющеними очима і зубами, що прорізаються. Новонароджені важать близько 1,5 кг. Всі самки в групі доглядають за новонародженими, які незабаром після народження вже можуть слідувати за матір'ю і харчуватися травою. Годовування молоком триває до 3-4 місяців. У рік за сприятливих умов буває до 2-3 послідів, але переважно самка приносить тільки один приплід на рік.

Статевозрілими капібари стають у віці 15-18 місяців, досягнувши ваги 30-40 кг.

Стан популяції

Основними природними ворогами капібари є анаконди і каймани у воді та ягуари на суходолі. На дитинчат капібар полюють хижі птахи, такі як гриф-урубу (Coragyps atratus), і здичавіли собаки[1].

Капібара не належить до видів, що знаходяться під загрозою та охороняються. Сільськогосподарське освоєння земель і створення пасовищ часто йде капібарам на користь, забезпечуючи їх кормом і водою під час посух[5]. Як наслідок, кількість капібар в районі пасовищ може бути вище, ніж на неосвоєних ділянках. Найбільша щільність популяцій оцінюється в 2-3,5 особи/га[1].

Капібар в напівдикому стані розводять на спеціальних фермах для отримання м'яса і шкіряних виробів; їх також використовують як джерело жиру для потреб фармацевтики. М'ясо капібар смаком і зовнішнім виглядом нагадує свинину.

Встановлено, що капібари є природними резервуарами плямистої лихоманки Скелястих гір у штатах Сан-Паулу, Рио-де-Жанейро і Мінас-Жерайс (Бразилія). Хвороба передається людям через іксодового кліща, що паразитує у тому числі і на капібарах, які заходять в населені райони, на пасовища тощо[6].

Посилання

  1. а б в г д е ж и к л Mones, A. and Ojasti, J. 1986. Hydrochoerus hydrochaeris. Mammalian Species No. 264: 1-7. Published by The American Society of Mammalogists.
  2. Burmeister, H. 1854. Systematische Uebersicht der Thiere Brasiliens, welche wahrend einer Reise durch die Provinzen von Rio de Janeiro und Minas Geraes gesammelt und beo-bachtet wurden. G. Reimer, Berlin, 1:1-343.
  3. Buffon, G. L. M. 1764. Histoire naturelle, generate et particuliere, avec la description du Cabinet du Roi. Imp. Royale, Paris, 12:1-451.
  4. Humboldt, A. von. 1819. Voyage aux regions equinoxiales du Nouveau Continent fait en 1799, 1800, 1801, 1802, 1803 et 1804, par Al. de Humboldt et A. Bompland. 1. Relation historique, N. Maze, Paris, 2:1-722.
  5. Ojasti, J., and G. Medina-Padilla. 1972. The management of capybara in Venezuela. Trans. N. Amer. Wildl. Nat. Res. Conf., 37:268-277.
  6. Rodrigo N. Angerami, Mariângela R. Resende, Adriana F.C. Feltrin, Gizelda Katz, Elvira M. Nascimento, Raquel S.B. Stucchi, Luiz J. Silva. 2006. Brazilian Spotted Fever: A Case Series from an Endemic Area in Southeastern Brazil. Epidemiological Aspects. Annals of the New York Academy of Sciences 1078 (1), 170—172. Absract[недоступне посилання з квітень 2019]

Див. також

 src= Вікісховище має мультимедійні дані за темою: Капібара велика

Посилання


license
cc-by-sa-3.0
copyright
Автори та редактори Вікіпедії
original
visit source
partner site
wikipedia UK

Chuột lang nước ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src=
Cắt caracara đầu vàng đứng trên chuột lang nước.

Chuột lang nước (danh pháp khoa học: Hydrochoerus hydrochaeris) là loài gặm nhấm lớn nhất thế giới. Cũng được gọi là capybarachigüire, đây là một thành viên của chi Hydrochoerus, trong đó nó là một trong hai loài còn tồn tại, loài kia là chuột lang nước nhỏ (Hydrochoerus isthmius). Những họ hàng gần khác của nó là chuột lang nhàKerodon rupestris, và nó có quan hệ xa với Dasyprocta, Chinchilla, và Myocastor coypus. Chuột lang nước là loài bản địa Nam Mỹ, cư ngụ ở trảng cỏ và rừng lá rậm, gần nguồn nước. Chúng là loài có tập tính xã hội cao và có thể tập hợp thành nhóm nhiều đến 100 cá thể, tuy thường sống thành đám 10-20 con. Chuột lang nước không phải loài bị đe dọa và được phép săn để lấy thịt và lông, và còn để lấy dầu từ lớp mỡ.[3]

Tên gọi

Tên trong tiếng Bồ Đào Nha ("capybara") xuất phát từ ka'apiûara trong tiếng Tupi, bản thân nó là một từ chắp dính từ kaá (lá cây) + píi (dẹt) + ú (ăn) + ara (hậu tố danh từ tác nhân), nghĩa là "[con vật] ăn lá cây dẹt", hay "[con thú] ăn cỏ".[4] Tên khoa học, cả hydrochoerushydrochaeris, đều xuất phát từ ὕδωρ (hydor "nước") và χοῖρος (choiros "lợn, heo") trong tiếng Hy Lạp.[2][5]

Phân loại và phát sinh loài

Chuột lang nước và chuột lang nước nhỏ đều thuộc về phân họ Hydrochoerinae, cùng với Kerodon. Hai loài chuột lang nước và họ hàng đã tuyệt chủng của chúng trước đây được xếp vào họ riêng Hydrochoeridae.[6] Từ năm 2002, những nghiên cứu phát sinh loài đã cho biết mối quan hệt gần giữa HydrochoerusKerodon,[7] ủng hộ việc xếp chúng vào họ Caviidae.[2] Phân loại cổ sinh học chưa đồng ý với điều này và tiếp dục sử dụng Hydrochoeridae, và dùng Hydrochoerinae cho Hydrochoerus và các họ hàng gần nhất, như Neochoerus.[8][9]

Mô tả

 src=
Mẫu vật chuột lang nước được nhồi xác.
 src=
Bộ xương.

Chuột lang nước có cơ thể nặng nề, tròn trĩnh, đầu ngắn, với lớp lông màu nâu-đo đỏ ở mặt lưng, chuyển biến dàn thành màu nâu-vàng ở mặt bụng. Tuyến mồ hôi có mặt ở phần lông rậm rạp, một đặc điểm hiếm gặp ở động vật gặm nhấm.[6] Chuột lang nước trưởng thành đạt chiều dài 106 đến 134 cm (3,48 đến 4,40 ft), đứng cao 50 đến 62 cm (20 đến 24 in) ở vai, và thường nặng 35 đến 66 kg (77 đến 146 lb), trung bình tại llanos (Venezuela) là 48,9 kg (108 lb).[10][11][12] Khối lượng lớn nhất từng được ghi nhận là 91 kg (201 lb) ở một con cái hoang dã tại Brasil và 73,5 kg (162 lb) ở một con đực hoang dã tại Uruguay.[6][13] Công thức răng 1.0.1.3 1.0.1.3 {displaystyle { frac {1.0.1.3}{1.0.1.3}}} {displaystyle {	frac {1.0.1.3}{1.0.1.3}}}.[6] Chân chúng hơi có màng. Vẫn còn vét của đuôi.[6] Chân sau hơi dài hơn chân trước; chân sau có ba ngón còn chân trước có bốn.[14] Mõi của chúng có hình hơi vuông, với lỗ mũi, mắt và tai nằm gần đỉnh đầu. Con cái hơi nặng hơn con đực.

Kiểu nhân2n = 66 và số cơ sở = 102.[2]

Sinh thái

Chuột lang nước là động vật bán thủy sinh[12] được tìm thấy tại tất cả các nước Nam Mỹ trừ Chile.[15] Chúng sống ở những khu rừng rậm rạp gần nguồn nước, như hồ, sông, đầm lầy, ao, và đồng lầy,[11] cũng như các xavan ngập nước. Chúng sinh trưởng tốt trong khi chăn nuôi.[6] Lãnh thổ của chúng trung bình rộng 10 hét ta (25 mẫu Anh) ở nơi đông đúc.[6]

Những con sổng khỏi tình trạng nuôi nhót cũng hiện diện tại các vùng ngập nước toàn cầu. Tại Florida chúng thường được bắt gặp, dù không rõ chúng có sinh đẻ ở đây không.[16] Năm 2011, một cá thể được trông thấy ở vùng duyên hải Trung bộ California.[17]

Chế độ ăn uống

Chuột lang nước là động vật ăn thực vật, chủ yếu ăn các loại cỏ và thực vật thủy sinh, cũng như vỏ cây ăn quả và cây. Chúng ăn rất chọn lọc, ăn lá của một loài và bỏ qua loài khác xung quanh nó, và ăn nhiều hơn loài cây hơn trong mùa khô, khi có ít cây có sẵn. Trong khi họ ăn cỏ trong mùa mưa, chúng phải chuyển sang lau sậy phong phú hơn trong mùa khô. Cây mà chuột lang nước ăn trong mùa hè mất đi giá trị dinh dưỡng của chúng trong mùa đông, do đó, không được tiêu thụ tại thời điểm đó. Hàm của chuột lang nước là không vuông góc và do đó chúng nhai thức ăn bằng cách đưa hàm tới và lui thay vì đưa ngang. Chuột lang nước ăn phân của chúng như là một nguồn thực vật đường ruột do vi khuẩn, để giúp tiêu hóa cellulose trong cỏ hình thành chế độ ăn bình thường của chúng, và để trích xuất tối đa của protein và vitamin từ thực phẩm của chúng. Chúng cũng có thể nôn ra thức ăn nhai lại một lần nữa, tương tự như bò nhai lại.

Giống như người anh em họ của nó là chuột lang, chuột lang nước không có khả năng tổng hợp vitamin C, và chúng không bổ sung vitamin C trong điều kiện nuôi nhốt đã được báo cáo để phát triển các bệnh về lợi như là một dấu hiệu của bệnh còi.

Tuổi thọ của chuột lang nước có thể lên đến 8-10 năm, tuy nhiên trong tự nhiên thường sống trung bình không quá bốn năm vì chúng luôn là "con mồi ưa thích của báo đốm, báo sư tử, mèo gấm Ocelot, đại bàngcá sấu Caiman". Chuột lang nước cũng là con mồi ưa thích của trăn anaconda.

Tập tính

Chuột lang nước sống. Trong khi chúng đôi khi có lối sống độc đoán, chúng thường được tìm thấy trong các nhóm khoảng 10–20 cá thể, với hai đến bốn con đực trưởng thành, từ bốn đến bảy con cái trưởng thành, và những con còn lại chưa thành niên. Các nhóm chuột có thể chứa tới 50 hoặc 100 cá thể trong mùa khô khi các loài động vật tập hợp quanh các nguồn nước sẵn có. Con đực thiết lập mối quan hệ xã hội, thống trị, hoặc sự đồng thuận chung của nhóm. Chúng có thể tạo ra những con chó giống chó khi bị đe dọa hoặc khi con cái đang chăn thả trẻ.

Chuột lang nước có hai loại mùi hương; một morillo (tiếng Tây Ban Nha cho "andiron"), nằm trên mõm, và các tuyến hậu môn. Cả hai giới đều có các tuyến này, nhưng con đực có nhiều morillos lớn hơn và sử dụng tuyến hậu môn thường xuyên hơn. Các tuyến hậu môn của con đực cũng được lót bằng lông có thể tháo rời. Một dạng tinh thể của sự tiết ra mùi hương được phủ lên những sợi lông này và được giải phóng khi tiếp xúc với các vật thể như thực vật. Những sợi lông này có một mùi hương dài hơn và được nếm thử bởi các đồng loại khác. Mùi hương đánh dấu bằng cách cọ xát morillos của chúng trên các đối tượng, hoặc bằng cách đi bộ trên chà và đánh dấu nó với các tuyến hậu môn của chúng. Chuột lang nước có thể lan tỏa hương thơm của chúng hơn nữa bằng cách đi tiểu; tuy nhiên, con cái thường đánh dấu không đi tiểu và mùi hương ít thường xuyên hơn so với con đực. Con cái đánh dấu thường xuyên hơn trong mùa mưa khi chúng đang ở động dục. Ngoài các đối tượng, nam giới cũng có mùi hương con cái.

Sinh sản

 src=
Con cái đang cho con non bú
 src=
Chuột mẹ và con của nó

Khi ở động dục, mùi hương của chuột cái thay đổi một cách tinh tế và chuột đực gần đó bắt đầu theo đuổi. Ngoài ra, chuột cái thông báo bạn tình khi nó đang bị động kinh bằng cách huýt sáo qua mũi. Trong quá trình giao phối, con cái có lợi thế và lựa chọn giao phối. Chuột lang nước chỉ giao phối trong môi trường nước, và nếu con cái không muốn giao phối với một con đực nào đó, nó sẽ chìm xuống hoặc bỏ lên bờ. Những con đực chi phối rất biết bảo vệ những con cái, nhưng chúng thường không thể ngăn cản một số thành viên cấp dưới trong đàn giao hợp với bạn tình của mình. Đàn càng nhiều thành viên thì càng khó để con đực đầu đàn bảo vệ con cái. Các con đực đầu đàn bảo đảm nhiều sự trưởng thành đáng kể hơn mỗi cấp dưới, nhưng những con đực cấp dưới chịu trách nhiệm cho nhiều sự trưởng thành hơn con đầu đàn. Tuổi thọ tinh trùng của chuột lang nước dài hơn so với các loài gặm nhấm khác.

Thời gian mang thai củ chuột cái là từ 130–150 ngày, và tạo ra một lứa đẻ bốn con, nhưng có thể sinh ra từ 1 đến 8 trong một lứa. Con non sinh ra trên đất liền và con cái trở lại đàn trong vòng một vài giờ sau khi chăm sóc con non, nó trở lại bầy đàn ngay sau khi nghe thấy con đực gọi. Trong vòng một tuần, con non có thể ăn cỏ, nhưng vẫn tiếp tục bú - từ bất kỳ con cái nào trong đàn - cho đến khi cai sữa sau khoảng 16 tuần. Sau đó chúng sẽ là một nhóm trong nhóm chính. Sự phát triển đã được quan sát thấy ở loài này, đặc biệt vào giữa tháng 4 và tháng 5 ở Venezuela và giữa tháng 10 và tháng 11 tại Mato Grosso, Brazil

Hoạt động

Mặc dù khá nhanh nhẹn trên đất liền (có khả năng chạy nhanh như một con ngựa), chuột lang nước chủ yếu sống trong môi trường nước. Chúng là những vận động viên bơi lội xuất sắc, và có thể chìm hoàn toàn dưới nước trong năm phút, một khả năng mà chúng sử dụng để né tránh kẻ thù. Chuột lang nước có thể ngủ trong nước, chỉ giữ mũi của chúng ra khỏi nước. Khi nhiệt độ tăng cao trong ngày, chúng sẽ ở lại trong nước và sau đó ăn cỏ vào buổi chiều muộn và buổi tối. Chúng cũng dành thời gian đắm mình trong bùn. Chúng nghỉ ngơi khoảng nửa đêm và sau đó tiếp tục gặm cỏ trước bình minh.

Bảo tồn và tác động của con người

Chuột lang nước không bị coi là một loài bị đe dọa. Số lượng của chúng duy trì ổn định trên phần lớn các khu vực phân bố, mặc dù có một số nơi việc săn bắn làm giảm số lượng của loài này.

Loài gặm nhấm này bị săn lùng để lấy thịtlông ở một số khu vực, và ngoài ra bị hạ sát vì chúng cạnh tranh nguồn thức ăn của gia súc. Ở một số khu vực, chúng được nuôi, có tác dụng đảm bảo môi trường sống của vùng đất ngập nước được bảo vệ. Sự tồn tại với số lượng lớn của chuột lang nước được hỗ trợ bởi khả năng sinh sản nhanh chóng của chúng.

Chuộc lang nước thích nghi tốt với quá trình đô thị hóa ở Nam Mỹ. Chúng có thể được tìm thấy ở nhiều khu vực trong vườn thú và công viên, và có thể sống được 12 năm trong điều kiện nuôi nhốt. Loài chuột này rất hiền lành và thường cho phép con người nuôi như một thú cưng trong nhà và có thể cho chúng ăn bằng tay, nhưng sự tiếp xúc vật lý thường không được khuyến khích, vì ve ký sinh trên cơ thể của chúng có thể là côn trùng gây ra sốt phát ban có nguồn gốc từ dãy núi Rocky.

Chuột lang nước được nuôi để lấy thịt và da ở Nam Mỹ. Thịt được coi là không phù hợp để ăn ở một số khu vực, trong khi ở các khu vực khác nó được coi là một nguồn protein quan trọng. Ở các quốc gia của Nam Mỹ, đặc biệt là ở Venezuela, thịt chuột lang nước rất phổ biến trong Mùa Chay và Tuần Thánh vì Giáo hội Công giáo trước đây đã ban hành đặc biệt để cho phép ăn trong khi các loại thịt khác bị cấm.

Mặc dù nó là bất hợp pháp ở một số tiểu bang, chuột lang nước đôi khi được giữ làm vật nuôi ở Hoa Kỳ.

Hình ảnh loài chuột này cũng xuất hiện trên đồng xu 2 peso của Uruguay.

Chú thích

  1. ^ Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. (2008). Hydrochoerus hydrochaeris. Sách Đỏ IUCN các loài bị đe dọa. Phiên bản 2011.1. Liên minh Bảo tồn Thiên nhiên Quốc tế. Truy cập ngày 17 tháng 6 năm 2011.
  2. ^ a ă â b Charles A. Woods và C. William Kilpatrick (16 tháng 11 năm 2005). Wilson D. E., Reeder D. M. (chủ biên), biên tập. Mammal Species of the World . Nhà in Đại học Johns Hopkins. ISBN 0-801-88221-4.
  3. ^ Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris). ARKive.org
  4. ^ Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2nd ed., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, p.344
  5. ^ Darwin, Charles R. (1839). Narrative of the surveying voyages of His Majesty's Ships Adventure and Beagle between the years 1826 and 1836, describing their examination of the southern shores of South America, and the Beagle's circumnavigation of the globe. Journal and remarks. 1832–1836. London: Henry Colburn. tr. 619.
  6. ^ a ă â b c d đ Mones, Alvaro; Ojasti, Juhani (16 tháng 6 năm 1986). “Hydrochoerus hydrochaeris. Brisson, 1762” (PDF). Mammalian Species 264 (264): 1–7. JSTOR 3503784. doi:10.2307/3503784.
  7. ^ Rowe, D. L.; Honeycutt, R. L. (2002). “Phylogenetic relationships, ecological correlates, and molecular evolution within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia)”. Molecular Biology and Evolution 19 (3): 263–277. PMID 11861886. doi:10.1093/oxfordjournals.molbev.a004080.
  8. ^ Vucetich, M. G.; Deschamps, C. M.; Olivares, A. I.; Dozo, M. T. (2005). “Capybaras, size, shape, and time: A model kit”. Acta Palaeontologica Polonica 50 (2): 259–272. Truy cập ngày 21 tháng 5 năm 2012.
  9. ^ Deschamps, C. M.; Olivares, A. I.; Vieytes, E. C.; Vucetich, M. G. (2007). “Ontogeny and diversity of the oldest capybaras (Rodentia: Hydrochoeridae; late Miocene of Argentina)”. Journal of Vertebrate Paleontology 27 (3): 683–692. JSTOR 30126368. doi:10.1671/0272-4634(2007)27[683:oadoto]2.0.co;2.
  10. ^ Capybara, Arkive
  11. ^ a ă Capybara Facts. Smithsonian National Zoological Park. Retrieved on December 16, 2007.
  12. ^ a ă Capybara. Palm Beach Zoo. Retrieved on December 17, 2007.
  13. ^ World Association of Zoos and Aquariums. WAZA. Retrieved on 2011-12-07.
  14. ^ “Capybara Printout”. Enchantedlearning.com. Truy cập ngày 27 tháng 5 năm 2013.
  15. ^ Bristol Zoo Gardens (UK) ''Capybara''. Bristolzoo.org.uk. Retrieved on 2011-12-07.
  16. ^ Florida Fish and Wildlife Conservation Commission: Capybara – ''Hydrochaeris hydrochaeris''
  17. ^ Mather, Kate (18 tháng 8 năm 2011). “A gnawing question answered: It's a capybara roaming Paso Robles”. Los Angeles Times. Truy cập ngày 10 tháng 1 năm 2012.

Tham khảo

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Chuột lang nước: Brief Summary ( Vietnamese )

provided by wikipedia VI
 src= Cắt caracara đầu vàng đứng trên chuột lang nước.

Chuột lang nước (danh pháp khoa học: Hydrochoerus hydrochaeris) là loài gặm nhấm lớn nhất thế giới. Cũng được gọi là capybara và chigüire, đây là một thành viên của chi Hydrochoerus, trong đó nó là một trong hai loài còn tồn tại, loài kia là chuột lang nước nhỏ (Hydrochoerus isthmius). Những họ hàng gần khác của nó là chuột lang nhàKerodon rupestris, và nó có quan hệ xa với Dasyprocta, Chinchilla, và Myocastor coypus. Chuột lang nước là loài bản địa Nam Mỹ, cư ngụ ở trảng cỏ và rừng lá rậm, gần nguồn nước. Chúng là loài có tập tính xã hội cao và có thể tập hợp thành nhóm nhiều đến 100 cá thể, tuy thường sống thành đám 10-20 con. Chuột lang nước không phải loài bị đe dọa và được phép săn để lấy thịt và lông, và còn để lấy dầu từ lớp mỡ.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia tác giả và biên tập viên
original
visit source
partner site
wikipedia VI

Капибара ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src=
Череп капибары

Капиба́ра[1], или водосви́нка[2] (лат. Hydrochoerus hydrochaeris) — полуводное травоядное млекопитающее из семейства водосвинковых (Hydrochoeridae), один из двух (наряду с малой водосвинкой) ныне существующих видов рода водосвинки. Капибара — самый крупный среди современных грызунов.

Этимология

Название животного берёт начало от слова ka'apiûara, что на мёртвом языке тупи (родственном языку индейцев гуарани) буквально означает «поедатель тонкой травы» (kaá (трава) + píi (тонкий) + ú (есть) + ara (суффикс, аналогичный русскому суффиксу -ель))[3][4]. В наиболее близкой к оригиналу форме capivara оно вошло в португальский язык и широко употребимо в Бразилии. Уже в форме capibara через испанский слово вошло в английский, русский, японский и ряд других языков. В испаноговорящих странах Латинской Америки также в ходу и другие названия, происходящие из языков местных индейцев: carpincho (Аргентина, Перу и др.), chigüiro (Венесуэла, Колумбия), jochi (Боливия), ñeque (Колумбия) и др.

Научное название (как родовой, так и видовой эпитеты) Hydrochoerus hydrochaeris переводится как «водяная свинья» (др.-греч. ὕδωρ — вода + χοῖρος — свинья), калька с которого послужила основой как для альтернативного русского наименования этого животного — водосвинка, — так и названий его на китайском (水豚), венгерском (Vízidisznó), исландском (Flóðsvín) и некоторых других языках, а также для вариантов, употребимых в Аргентине (chancho de agua и puerco de agua).

Внешний вид

Длина тела взрослой капибары достигает 1—1,35 м, высота в холке — 50—60 см. Самцы весят 34—63 кг, а самки — 36—65,5 кг (измерения произведены в венесуэльских льяносах)[5]. Самки, как правило, крупнее самцов.

Телосложение тяжёлое. Внешне капибара напоминает гигантскую большеголовую морскую свинку. Голова крупная, массивная с широкой, тупой мордой. Верхняя губа толстая. Уши короткие, округлые. Ноздри широко расставлены. Глаза маленькие, расположены высоко на голове и отнесены несколько назад. Хвост рудиментарный. Конечности довольно короткие; передние — 4-палые (пальцев было шесть)[прояснить], задние — 3-палые. Пальцы соединены небольшими плавательными перепонками и снабжены короткими сильными когтями. Тело покрыто длинными (30—120 мм) и жёсткими волосами; подшёрсток отсутствует. Окрас верхней стороны тела от рыжевато-бурого до сероватого, брюшной, как правило, желтовато-бурый. Молодняк окрашен светлее. У половозрелых самцов на верхней части морды расположен участок кожи с многочисленными крупными сальными железами. У самок имеется 6 пар брюшных сосков.

Череп массивный, с широкими и сильными скуловыми дугами. Зубов 20. Щёчные зубы без корней, растут в течение всей жизни животного. Резцы широкие, имеют продольную бороздку на наружной поверхности[5]. Малая и большая берцовые кости частично срастаются между собой. Ключицы нет. Хромосом в диплоидном наборе 66.

Вот как описывает капибару Джеральд Даррелл в «Трёх билетах до Эдвенчер»:

«Этот гигантский грызун представляет собой жирного зверька с продолговатым телом, покрытым жёсткой лохматой шерстью пёстрой коричневой расцветки. Передние лапы у капибары длиннее задних, массивный огузок не имеет хвоста, и поэтому у неё всегда такой вид, будто она вот-вот собирается сесть. У неё крупные лапы с широкими перепончатыми пальцами, а когти на передних лапах, короткие и тупые, удивительно напоминают миниатюрные копыта. Вид у неё весьма аристократический: её плоская широкая голова и тупая, почти квадратная морда имеют благодушно-покровительственное выражение, придающее ей сходство с задумчивым львом. По земле капибара передвигается характерной шаркающей походкой или скачет вразвалку галопом, в воде же плавает и ныряет с поразительной лёгкостью и проворством. Капибара — флегматичный добродушный вегетарианец, лишённый ярких индивидуальных черт, присущих некоторым его сородичам, но этот недостаток восполняется у неё спокойным и дружелюбным нравом.[6]»

Распространение

 src=
Ареал капибары

Капибара встречается по берегам разнообразных водоёмов в тропических и умеренных частях Центральной и Южной Америки, восточнее Анд — от Панамы до Уругвая и северо-востока Аргентины (до 38°17' ю. ш., провинция Буэнос-Айрес).

Отмечена в следующих странах: Аргентина, Боливия, Бразилия, Венесуэла, Гайана, Колумбия, Парагвай, Перу, Уругвай, Французская Гвиана[7]. Область распространения включает бассейны рек Ориноко, Амазонки и Ла-Платы. Основными факторами, ограничивающими распространение, являются температура воздуха и воды. В горах капибары встречаются до высоты 1300 м над уровнем моря[5].

В 1991 году карликовую разновидность капибары — малую водосвинку (Hydrochoerus isthmius Goldman, 1912) — признали отдельным видом[8]. Она встречается от северной Панамы до Колумбии и северо-западной Венесуэлы. По размерам малая водосвинка заметно меньше обычной капибары.

В ископаемом виде представители семейства водосвинковых известны с верхнего миоцена, а представители подсемейства Hydrochoerinae, которому принадлежит капибара, — с верхнего плиоцена. Все виды семейства были распространены исключительно в Южной и Северной Америке[5].

Образ жизни и питание

Ведёт полуводный образ жизни; от воды редко удаляется более чем на 500—1000 м[5]. Её распространение связано с сезонными колебаниями уровня воды — во время сезона дождей капибары рассеиваются по территории, в сухой сезон скапливаются по берегам крупных рек и других постоянных водоёмов и зачастую проходят в поисках воды и пищи значительные расстояния.

Эти грызуны обычно активны днём, но если их часто беспокоят люди и хищники, то переходят на ночной образ жизни.

Carpincho (Hydrochoerus hydrochaeris) Iberá.jpg

Капибара прекрасно плавает и ныряет; высокое расположение на голове глаз, ушей и ноздрей позволяет ей при плавании держать их над водой.

Естественные враги животного — дикие собаки, крокодиловые кайманы, оринокские крокодилы, ягуары, оцелоты, анаконды. От наземных хищников они скрываются под водой, дыша через ноздри, которые остаются на поверхности.

Питание у капибары на воле включает в себя плоды и клубни, сено и траву, водные растения.

Социальная структура и размножение

 src=
Капибара с детенышами

Капибары — социальные животные, живущие группами по 10—20 особей. Группы состоят из доминирующего самца, нескольких взрослых самок (со своей внутренней иерархией), детёнышей и подчиненных самцов, находящихся на периферии группы. 5—10 % капибар, преимущественно самцов, живут в одиночку. Доминантный самец часто изгоняет из группы самцов-конкурентов. Чем засушливей местность, тем крупнее группы; в засуху вокруг водоёмов иногда скапливается до нескольких сотен особей. Стадо капибар в среднем занимает территорию площадью около 10 га[5], большую часть времени, однако, проводя на участке площадью менее 1 га. Участок метится выделениями носовых и анальных желез.

Общаются эти животные при помощи свиста, щёлкающих и лающих звуков, а также запаха секрета обонятельной железы (morrillo), которая расположена у самцов на морде. Во время брачного сезона самцы этим секретом метят растительность, чтобы привлечь самок.

Капибары могут размножаться круглый год, хотя спаривание обычно происходит в начале дождливого сезона (апрель-май в Венесуэле; октябрь-ноябрь в Мату-Гросу, Бразилия). Спаривание происходит в воде. Беременность длится около 150 дней, большинство родов приходится на сентябрь-ноябрь (Венесуэла)[5]. Роды происходят на земле, а не в укрытиях. Самка приносит 2—8 детёнышей, которые рождаются с шерстью, открытыми глазами и прорезавшимися зубами. Новорождённые весят около 1,5 кг. Все самки в группе ухаживают за новорождёнными, которые вскоре после рождения уже могут следовать за матерью и питаться травой. Молочное вскармливание, однако, продолжается до 3—4 месяцев. В год при благоприятных условиях бывает до 2—3 помётов, но преимущественно самка приносит только один помёт в год.

Половозрелыми капибары становятся в возрасте 15—18 месяцев, достигнув массы 30—40 кг.

Капибара в истории

Несколько столетий назад Католическая церковь отнесла мясо капибары к разряду постных продуктов. В этом качестве оно стало популярно в некоторых частях Южной Америки, в частности, в Венесуэле[9].

Статус популяции

Основными природными врагами капибары являются: в воде — анаконды и кайманы, на суше — ягуары. На детёнышей капибар охотятся хищные птицы — гриф-урубу (Coragyps atratus), а также одичавшие собаки[5].

Капибара не относится к числу охраняемых видов. Сельскохозяйственное освоение земель и создание пастбищных угодий зачастую идёт капибарам на пользу, обеспечивая их пищей и водой во время засух[10]. Как следствие, количество капибар в районе пастбищ может быть выше, чем на неосвоенных участках. Наибольшая плотность популяций оценивается в 2—3,5 особи/га[5].

 src=
Капибары в зоопарке

В настоящее время капибар в полудиком состоянии разводят на специальных фермах (Венесуэла) для получения мяса, кожи и жира для фармацевтического использования. Мясо капибар вкусом и внешним видом напоминает свинину.

Установлено, что капибары являются природными резервуарами пятнистой лихорадки Скалистых гор (штаты Сан-Паулу, Рио-де-Жанейро и Минас-Жерайс, Бразилия), вызываемой возбудителем Rickettsia rickettsii. Болезнь передаётся людям посредством иксодового клеща Amblyomma cajennense, паразитирующего в том числе и на капибарах, которые заходят в населённые районы, на пастбища и т. д.[11]

Примечания

  1. Полная иллюстрированная энциклопедия. «Млекопитающие» Кн. 2 = The New Encyclopedia of Mammals / под ред. Д. Макдональда. — М.: Омега, 2007. — С. 455. — 3000 экз.ISBN 978-5-465-01346-8.
  2. Соколов В. Е. Пятиязычный словарь названий животных. Млекопитающие. Латинский, русский, английский, немецкий, французский. / под общей редакцией акад. В. Е. Соколова. — М.: Рус. яз., 1984. — С. 196-197. — 10 000 экз.
  3. Ferreira, A. B. H. Novo Dicionário da Língua Portuguesa. — 2. — Rio de Janeiro: Nova Fronteira, 1986. — P. 344.
  4. http://www.yourdictionary.com/capybara Your dictionary
  5. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Mones, A. and Ojasti, J. 1986. Hydrochoerus hydrochaeris. Mammalian Species No. 264: 1-7. Published by The American Society of Mammalogists.
  6. Даррелл, Джеральд. Три билета до Эдвенчер. — Мысль, 1969.
  7. Hydrochoerus hydrochaeris (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  8. Hydrochoerus isthmius (англ.). The IUCN Red List of Threatened Species.
  9. In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy. by Brian Ellsworth (Special to the Sun) March 24, 2005.
  10. Ojasti, J., and G. Medina-Padilla. 1972. The management of capybara in Venezuela. Trans. N. Amer. Wildl. Nat. Res. Conf., 37:268-277.
  11. Rodrigo N. Angerami, Mariângela R. Resende, Adriana F.C. Feltrin, Gizelda Katz, Elvira M. Nascimento, Raquel S.B. Stucchi, Luiz J. Silva. 2006. Brazilian Spotted Fever: A Case Series from an Endemic Area in Southeastern Brazil. Epidemiological Aspects. Annals of the New York Academy of Sciences 1078 (1), 170—172. Absract (недоступная ссылка)
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

Капибара: Brief Summary ( Russian )

provided by wikipedia русскую Википедию
 src= Череп капибары

Капиба́ра, или водосви́нка (лат. Hydrochoerus hydrochaeris) — полуводное травоядное млекопитающее из семейства водосвинковых (Hydrochoeridae), один из двух (наряду с малой водосвинкой) ныне существующих видов рода водосвинки. Капибара — самый крупный среди современных грызунов.

license
cc-by-sa-3.0
copyright
Авторы и редакторы Википедии

水豚 ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

水豚學名Hydrochoerus hydrochaeris)是水豚屬下僅存的兩種生物之一。它是一種半水栖的食草動物,也是世界上體型最大的嚙齒類動物[1]。原產於南美洲智利以外的稀樹草原和叢林中。

水豚是高度社會化的動物,最大的水豚群數量可達100頭,但一般在10至20頭之間。雖然因其肉及毛皮有利用價值而遭到捕獵,但該物種依然無危[2]

分類

 src=
水豚的牙齒

水豚現屬於水豚亞科,不過之前和其滅絕的其他親緣種都列在水豚科(Hydrochoeridae)之下[3]。2002年,分子系統發生研究演示水豚屬和岩豚鼠屬有極其相近的關係[4],因此將二者一起劃在了豚鼠科[1]。不過古生物分類還依然採用舊的方法[5][6]。同時,其遠古近親的分類地位也一直不甚穩定,迄今為止有許多種已被移到了其他的科下[5][6]。究其原因,主要是水豚及其親緣動物的臼齒在不同種之間差異太大[5]。例如曾經根據不同的臼齒劃出過四屬七種不同生物,但後來確信它們只是不同年齡段的Cardiatherium paranense而已[5]

水豚的種加詞hydrochaeris和屬名一樣,都是來自希臘語ὕδωρ(hydor :水)和χοίρος(choiros:豬)[1][7]

描述

水豚的身體看似笨重,呈桶狀,其口鼻較鈍,耳目偏上。身體上部皮毛為紅褐色,下部呈黃褐色。與其他齧齒動物最大的不同之處在於其汗腺可以在體表有毛髮處找到[3]。身體下部毛髮稀少,針毛較為濃密。成年的水豚體長可達107至134厘米(3.51至4.40英尺),肩高50至64厘米(20至25英寸),一般重45千克(或100磅)。委內瑞拉洛斯亞諾斯地區的水豚是個例外,其體重一般在50千克(或110磅)左右[8][9]。雌性水豚一般比雄性更重,有記錄的最重的野生雌性水豚發現於巴西,體重可達91公斤(201英磅);最大的野生雄性則發現於烏拉圭,重達73.5公斤(162英磅)[3][10]

水豚的齒式1.1.0.01.1.3.3,這意味著水豚上齶只有两顆門齒和两顆犬齒,下齶則是門齒和犬齒各两顆,另有小臼齒和臼齒各六顆。其足部有蹼,可協助游泳,尾巴已經退化,只剩下一點點痕跡。水豚的後腿比前腿稍長,分別有三趾和四趾。[3]

生態

水豚是一種半水生動物[9],發現於除去智利以外的所有南美洲國家[11]。在靠近水域的密林中生活[8],一些稀樹草原上也可以見到它們的蹤跡。它們群居於巢穴周邊10公頃的範圍內,密度很大[3]

一些從籠中逃脫的水豚也發現於世界其他地區的水域附近。雖然沒有確切的數量統計,但擁有最多水豚的非南美洲地區可能是佛羅里達州[12]。2011年,有人在加利福尼亞州中部沿海目擊到了水豚[13]

食物

 src=
牛霸鹟和水豚

水豚是食草動物,主要以草、水生植物[8][14]、樹皮和果實為食[9]。水豚十分挑食[15],常常只吃一種而分毫不動其周邊的其他植物。但是旱季因為食物減少,其食譜便會擴大。所以相對主要吃草的雨季,旱季也會食用蘆葦[16][15]。其下頜不能垂直移動,因此只能前後咀嚼[17]。水豚也會食糞,它們會吃掉自己的排泄物以維持腸道菌群的數量,保證正常消化纖維素,並再次吸收營養。此外也懂得反芻[18]。和其他的齧齒動物一樣,水豚的門齒會不斷增長以抵消食草導致的磨損[11]。實際上它們的頰齒也會不停增長[17]

與其近親天竺鼠一樣,水豚自身不能合成維他命C,因此很容易由齒齦病而誘發壞血病[19]

野生水豚的預期壽命在8至10年之間[20],但因為是許多肉食動物的食物來源,平均壽命實際低於四年[11]。它是南美洲綠森蚺最偏愛的食物之一[21]

自然歷史

 src=
一家在游泳的水豚

水豚是群居動物,但有時候也會獨自生活。一般的水豚群個體數量在10至20頭之間,其中二至四隻是成年雄性,四至七隻為成年雌性,剩餘為幼崽[22]。旱季的水豚群個體數量會增加,達到50至100隻[18][23],并聚集在水源附近。雄性的地位明顯等級化,處於領導地位的水豚比其他個體更重,但除去這隻領頭水豚之外,其他水豚之間的等級並不以體重相區分[24]。領頭水豚會被其他水豚圍在群體中央,並可以得到最好的資源[24]。水豚的等級觀念在幼年玩耍時就已經開始形成了[22]

水豚們一般都很喧嚷,通過聲音交流來建立互相之間的聯繫[23]。當受到威脅或雌性在哺育時,它們可以發出狗樣的吠聲[18][25]。這種生物有兩個不同的氣味腺,分別位於鼻子和肛門附近[26]。兩性都有氣味腺,但雄性鼻部腺體更大,肛腺更易張開,其兩側的毛髮也可以分開來。他們會從這些腺體分泌出透明物質,將其塗抹到附近的植物上。這些物質散發出特殊的氣味,可以持續很長時間并會被別的水豚識別出來。此外雄性也會用尿液來散佈其氣味,雌性則較少如此做。實際上,雌性整體做標記的頻率都要低於雄性,它們一般在雨季的發情期才會這麼做。此外,雄性也會對雌性進行標記[26]

繁殖

 src=
母水豚和四隻幼崽
 src=
水豚的骨架

水豚在1.5歲、體重到30~40公斤(66~88英磅)時達到性成熟[3]。發情期的雌性氣味發生變化,雄性在察覺之後就會對其發起追求[24]。交配時,雌性一般擁有選擇權。雌性會用鼻子發出哨聲以表達對雄性的不滿[18]。它们的交配地點只會是在水中,若雌性改變主意,便會游回岸上[18][23]。水豚群中佔據領導地位的雄性水豚對雌性有佔有欲,但一般不能保證其他雄性不會和雌性交配[24]。雖然其交配次數確實比其他水豚更加頻繁,但總體上依舊是其他水豚的交配次數居多[24]。水豚精子的壽命比其他所有齧齒動物都長[27]

水豚的懷孕期持續130至150日,一般將生出四頭以下的幼崽,實際的數量在一至八頭間變動[3]。幼年體出生在陸地上,數小時後雌水豚返回族群,幼崽將在能夠自主行動後加入水豚群。一星期內幼年水豚就可以吃草了,但一般在十六個星期內都會接受哺乳[11]。哺乳它們的並不一定是親生母親[23]。哺育季在不同地區也有區別,委內瑞拉的水豚在四月至五月間哺育幼崽,巴西馬托格羅索州水豚的哺育季則在十月至十一月間[3]

活動

陸地上水豚的奔跑速度可以與相較,水中身形也很靈活,是出色的游泳者。為躲避捕食者,最多可以在水下待五分鐘之久[8]。水豚甚至可以在水中顛簸著睡覺,在炎熱的午後,水豚可能會下到水中一直待到傍晚[3]。因此水豚只是在這之後與黎明時分覓食。[28]

與人類的關係

動物園中的水豚

水豚不属受威脅物種[29],因為繁殖很快,它們的種羣數量在南美洲大多數地區都很穩定,只有少數地區因為狩獵的緣故開始減少[8][11]

水豚曾经是人类大肆捕猎的对象。因为水豚的毛皮柔顺而且防水,带着点状斑纹,是上等的毛皮品种,可用于制作衣物、皮包、皮带、皮靴、莫卡辛鞋[30]:192。雖然一些地區的人認為其肉不可食用,但是也有人確實將其當做重要的蛋白質來源[3]。在以委內瑞拉為主的地區,大齋節聖週時雖然應該齋戒,但是當地的天主教會會特別允許人們食用水豚肉[31]。水豚脂油被认为有治疗哮喘的功效,因此也有为其脂肪而捕杀水豚[30]:192。还有的水豚是因為與家畜出現競爭而遭人類獵殺。不過也有的地方會專門放養水豚以保護生態[11]。现今南美洲一些地区大规模饲养水豚,以满足皮毛、肉食等需求,但野生的捕猎仍在继续[32]:720[33]

由於性情溫和,可以近距離接觸,水豚成為動物園中的常客[17],飼養條件下的水豚壽命可達12年[11]歐洲動物園和水族館協會要求英國奧爾弗里斯頓的德魯西拉動物園(Drusillas Zoo Park)記錄所有歐洲人工飼養的水豚的出生、死亡和活動信息[34]

參見

參考文獻

  1. ^ 1.0 1.1 1.2 Woods, C. A.; Kilpatrick, C. W. Infraorder Hystricognathi. (编) Wilson, D. E.; Reeder, D. M. Mammal Species of the World 3rd. Johns Hopkins University Press. 2005: 1556. ISBN 978-0-8018-8221-0. OCLC 62265494.
  2. ^ ARKive.org. Capybara (Hydrochoerus hydrochaeris). [2014-04-01].
  3. ^ 3.0 3.1 3.2 3.3 3.4 3.5 3.6 3.7 3.8 3.9 Anon. Hydrochoerus hydrochaeris. Brisson, 1762 (PDF). Mammalian Species. 16 June 1986, 264: 1–7.
  4. ^ Rowe, D. L.; Honeycutt, R. L. Phylogenetic relationships, ecological correlates, and molecular evolution within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia). Molecular Biology and Evolution. 2002, 19 (3): 263–277. PMID 11861886. 引文使用过时参数coauthors (帮助)
  5. ^ 5.0 5.1 5.2 5.3 Vucetich, M. G.; Deschamps, C. M.; Olivares, A. I.; Dozo, M. T. Capybaras, size, shape, and time: A model kit. Acta Palaeontologica Polonica. 2005, 50 (2): 259–272 [2012-05-21]. 引文使用过时参数coauthors (帮助)
  6. ^ 6.0 6.1 Deschamps, C. M.; Olivares, A. I.; Vieytes, E. C.; Vucetich, M. G. Ontogeny and diversity of the oldest capybaras (Rodentia: Hydrochoeridae; late Miocene of Argentina. Journal of Vertebrate Paleontology. 2007, 27 (3): 683–692. JSTOR 30126368. 引文使用过时参数coauthors (帮助)
  7. ^ Darwin, Charles R. Narrative of the surveying voyages of His Majesty's Ships Adventure and Beagle between the years 1826 and 1836, describing their examination of the southern shores of South America, and the Beagle's circumnavigation of the globe. Journal and remarks. 1832–1836.. London: Henry Colburn. 1839: 619.
  8. ^ 8.0 8.1 8.2 8.3 8.4 Capybara Facts. Smithsonian National Zoological Park. [2007-12-16].
  9. ^ 9.0 9.1 9.2 Capybara. Palm Beach Zoo. [2007-12-16].
  10. ^ World Association of Zoos and Aquariums. WAZA. [2012-12-07].
  11. ^ 11.0 11.1 11.2 11.3 11.4 11.5 11.6 ''Capybara''. Bristol Zoo Gardens. [2016-11-18].
  12. ^ Florida Fish and Wildlife Conservation Commission. Capybara - Hydrochaeris hydrochaerisFlorida's Nonnative Wildlife. Species detail.. [2014-04-01].
  13. ^ Mather, Kate. A gnawing question answered: It's a capybara roaming Paso Robles. Los Angeles Times. 2011-08-18 [2012-01-10].
  14. ^ Forero-Montana J, Betancur J and Cavelier J. Dieta del capibara Hydrochaeris hydrochaeris (cavia: Hydrochaeridae) en Caño Limón, Arauca, Colombia. Rev. Biol. Trop. 2003, 51 (2): 571–578. PMID 15162749. PDF
  15. ^ 15.0 15.1 Quintana, R.D., S. Monge, A.I. Malvárez. Feeding patterns of capybara Hydrochaeris hypdrochaeris (Rodentia, Hydrochaeridae) and cattle in the non-insular area of the Lower Delta of the Parana River, Argentina. Mammalia. 1998, 62 (1): 37–52. doi:10.1515/mamm.1998.62.1.37.
  16. ^ Barreto, Guillermo R.; Herrera, Emilio A. Foraging patterns of capybaras in a seasonally flooded savanna of Venezuela. Journal of Tropical Ecology. 1998, 14: 87. JSTOR 2559868. doi:10.1017/S0266467498000078.
  17. ^ 17.0 17.1 17.2 San Francisco Zoo. Capybara. Hydrochaeris hydrochaeris. [2014-04-01]. (原始内容存档于2007-06-14).
  18. ^ 18.0 18.1 18.2 18.3 18.4 Lord-Rexford, D. A descriptive account of capybara behaviour. Studies on neotropical fauna and environment. 1994, 29 (1): 11–22. doi:10.1080/01650529409360912.
  19. ^ Cueto, GR; Allekotte, R; Kravetz, FO. Scurvy in capybaras bred in captivity in Argentine. Journal of wildlife diseases. 2000, 36 (1): 97–101. PMID 10682750.
  20. ^ Burton M and Burton R. The International Wildlife Encyclopedia. Marshall Cavendish, 2002, ISBN 978-0-7614-7269-8, p. 384
  21. ^ Capybara, the master of the grasses: pest or prey. Sounds and Colours. [2016-11-18].
  22. ^ 22.0 22.1 Alho C. J. R., Rondon N. L. Habitats, population densities, and social structure of capybaras (hydrochaeris hypdrochaeris rodentia) in the pantanal Brazil. Revista Brasileira de Zoologia. 1987, 4 (2): 139–149.
  23. ^ 23.0 23.1 23.2 23.3 Macdonald, D. W. Dwindling resources and the social behavior of Capybaras, (Hydrochoerus hydrochaeris) (Mammalia). Journal of Zoology. 1981, 194 (3): 371–391. doi:10.1111/j.1469-7998.1981.tb04588.x.
  24. ^ 24.0 24.1 24.2 24.3 24.4 Herrera, Emilio A.; MacDonald, David W. Aggression, dominance, and mating success among capybara males (Hydrochaeris hypdrochaeris). Behavioral Ecology. 1993, 4 (2): 114. doi:10.1093/beheco/4.2.114.
  25. ^ Murphey, R; Mariano, J; Mouraduarte, F. Behavioral observations in a capybara colony (Hydrochaeris hypdrochaeris). Applied Animal Behaviour Science. 1985, 14: 89. doi:10.1016/0168-1591(85)90040-1.
  26. ^ 26.0 26.1 Macdonald, D. W.; Krantz, K. and Aplin, R. T. Behavioral anatomical and chemical aspects of scent marking among Capybaras (Hydrochaeris hypdrochaeris) (Rodentia: Caviomorpha). Journal of Zoology: 341–360. doi:10.1111/j.1469-7998.1984.tb05087.x.
  27. ^ Paula, T.A.R.; Chiarini-Garcia, H.; França, L.R. Seminiferous epithelium cycle and its duration in capybaras (Hydrochaeris hypdrochaeris). Tissue and Cell. 1999, 31 (3): 327–34. PMID 10481304. doi:10.1054/tice.1999.0039.
  28. ^ The Life of Mammals: Chisellers, BBC, 2003, Film.
  29. ^ Hydrochoerus hydrochaeris. IUCN Red List of Threatened Species 2011.1. International Union for Conservation of Nature. 2008 [2011-06-17].
  30. ^ 30.0 30.1 Erin McCloskey, Tim Burford. Argentina: The Bradt Travel Guid. Bradt Travel Guides. 2006. ISBN 9781841621388.
  31. ^ Ellsworth, Brian. In Days Before Easter, Venezuelans Tuck Into Rodent-Related Delicacy. New York Sun. 2005-03-24 [2016-11-18].
  32. ^ Danny Aeberhard, Andrew Benson, Rough Guides, Lucy Phillips. The Rough Guide to Argentina. Rough Guides. 2000. ISBN 9781858285696.
  33. ^ San Diego Zoo. Capybara, Hydrochoerus hydrochaeris: October 2008. [2011-06-22].
  34. ^ Conservation at Drusillas Park. Drusillas.co.uk. [2013-05-27].
license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

水豚: Brief Summary ( Chinese )

provided by wikipedia 中文维基百科

水豚(學名:Hydrochoerus hydrochaeris)是水豚屬下僅存的兩種生物之一。它是一種半水栖的食草動物,也是世界上體型最大的嚙齒類動物。原產於南美洲智利以外的稀樹草原和叢林中。

水豚是高度社會化的動物,最大的水豚群數量可達100頭,但一般在10至20頭之間。雖然因其肉及毛皮有利用價值而遭到捕獵,但該物種依然無危。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
维基百科作者和编辑

カピバラ ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語
Question book-4.svg
この記事は検証可能参考文献や出典が全く示されていないか、不十分です。
出典を追加して記事の信頼性向上にご協力ください。2013年12月
カピバラ カピバラ
動物園のカピバラ。
保全状況評価[1] LEAST CONCERN
(IUCN Red List Ver.3.1 (2001))
Status iucn3.1 LC.svg 分類 : 動物界 Animalia : 脊索動物門 Chordata 亜門 : 脊椎動物亜門 Vertebrata : 哺乳綱 Mammalia : ネズミ目 Rodentia 亜目 : Hystricomorpha 下目 : ヤマアラシ顎下目
Hystricognathi : テンジクネズミ科 Caviidae 亜科 : Hydrochoerinae : カピバラ属 Hydrochoerus : カピバラ H. hydrochoerus 学名 Hydrochoerus hydrochaeris
(Linnaeus 1766)[1] シノニム

Sus hydrochaeris Linnaeus, 1766[1][2]
Hydrochaeris hydrochaeris Brisson, 1762[1][2]

和名 カピバラ[3] 英名 Capybara[1][2][3]

分布域

カピバラHydrochoerus hydrochaeris、和名:オニテンジクネズミ(鬼天竺鼠))は、ネズミ目テンジクネズミ科カピバラ属に分類される齧歯類。H. isthmiusと2種でカピバラ属を構成する。

現生種の齧歯類では最大の種である[4][注釈 1]南アメリカ東部アマゾン川流域を中心とした、温暖な水辺に生息する。

呼び名[編集]

グアラニー語の「ka'apiûara(細い草を食べる者)」にちなみ、それがスペイン語に転訛して「Capibara」と呼ばれるようになった。日本では同じ言語の「Kapiyva」(草原の主)に由来するとの説が一般に広く流布しているが明確な根拠はない。

国によって多くの呼び方がある。列挙すると、

など。

和名はオニテンジクネズミ(鬼天竺鼠)。なお、日本ではしばしばカピパラと誤記される。

形態[編集]

体長106 - 134センチメートル[3]。体重オス35 - 64キログラム、メス37- 66キログラムと現生の齧歯類でも最大[3]。5センチメートル以上にもなる、タワシのような硬い体毛に覆われている。前肢の指は4本、後肢の趾は3本[3]。指趾の間には小型の水かきがある[3]。下顎の大臼歯は左右に4本ずつ(他のテンジクネズミ科は3本ずつであったため区別されていた)あり、第1 - 3大臼歯の3本と、第4大臼歯1本の大きさがほぼ等しい[3]。肛門の周囲に臭腺(肛門腺)がある[3]

オスは鼻面に卵状に盛り上がった毛で被われない臭腺(モリージョ、スペイン語で「小さい丘」の意)が発達するが、メスではほとんど発達しない[3]。オスは肛門腺の周囲の体毛が抜けやすく固く透明なカルシウム塩で覆われるが、メスは肛門腺の周囲の体毛が抜けずに粘着質の分泌物で覆われる[3]

分類[編集]

カピバラ属のみでカピバラ科を形成する説もあった[3]。2002年に発表されたGHR遺伝子のエクソン・TTF遺伝子のイントロン・ミトコンドリアDNAの12S rRNAの塩基配列を決定し最大節約法最尤法によって行われた系統解析では、カピバラ属がモコ属と単系統群を形成すると推定されたためテンジクネズミ科に含める説が有力である[6]

生態[編集]

河辺にある開けた草原から熱帯雨林など様々な環境に生息する[3]。性格は非常に穏やかで、人間になつくことからペットとしても人気がある。2 - 200ヘクタールの行動圏内で生活するが、通常は10 - 20ヘクタールの行動圏内で生活する[3]。行動圏は重複することもあり、乾季には特にその傾向が強く2つ以上の群れが同じ場所で採食を行うこともある[3]。雨季には優位のオスと1頭から複数頭のメス・複数頭の幼獣・劣位の複数頭のオスからなる成獣が平均10頭の群れを形成するが、40頭に達する群れを形成することもある[3]。乾季には少なくなった水場にこれらの群れが集まり、約100頭に達することもある[3]。群れの構成は主な個体は変動が少なく閉鎖的で、単独のオスが群れに加わろうとすると群れにいるオスによって排除される[3]。一方で劣位のオスは変動的に群れへ合流・離脱を繰り返す[3]。昼間は水中で休み、午後遅くから夕方に採食を行う[3]。夜間は休息と採食を交互に行う[3]。群れを成して泳ぎ、捕食動物から身を隠すために5分以上もの潜水ができる。鼻先だけを水上に出して眠ることもある。危険を感じた個体は鳴き声をあげ、それを聞いた他の個体は立ちあがるか水中へ逃げる[3]。逃げる際には幼獣を成獣が取り囲んで防衛する[3]

食性は植物食で、水中や水辺にあるイネ科の植物などを食べる[3]。幼獣の捕食者はイヌ科の構成種、コンドル類、ワニ類が挙げられる[3]

交尾期になるとオスはメスをひきつけるため、鼻の上の臭腺を周囲の木の葉にこすりつける。優位のオスは群れの中心に位置して劣位のオスを群れの外縁へ追いやるが、激しく争うことは少ない[3]。交尾は水中で行う[3]。妊娠期間は150日[3]。群れから離れた草むらで最大7匹(平均4匹)の幼獣を産む[3]。出産後数時間で母親は群れにもどり、幼獣は動けるようになる生後3 - 4日で群れに合流する[3]。授乳期間は1年以上に達するが、生後1週間で食物が食べられるようになる。群れにいるメスは母親でなくても、幼獣に授乳を行う[3]。生後18か月で性成熟する[3]。寿命は5 - 10年[3]

食肉としてのカピバラ[編集]

原産地のブラジル南部、アルゼンチン北部、ウルグアイパラナ川流域一帯では、家畜食糧にするために捕獲されることが多かったが、現在[いつ?]では狩猟を禁止する国も多くなった。

日本で飼育されている場所[編集]

 src=
柚子湯に入る伊豆シャボテン公園のカピバラ

各地の動物園で飼育されている。放し飼いされているところや、餌を与えたり触れたりできるところも多い。ただし寒さに弱く、冬場は展示していない動物園もある(例:旭川市旭山動物園)。

最も個体数が多い動物園は長崎バイオパークで、年によって変わるが、約30個体以上が飼育されている。バイオパークは実質的に放し飼い状態になっており、カピバラに直接触れることができる。

温暖な地域に生息しているために暖かい場所を好み、伊豆シャボテン公園が1982年に露天風呂に入浴させたのをはじめ、長崎バイオパーク、埼玉こども動物自然公園、いしかわ動物園、須坂市動物園など多くの園で冬季にカピバラ温泉が実施され、柚子湯に入ったり、打たせ湯を浴びる姿を見られるところもある。写真のように、入浴中は人間同様に目を閉じて気持ちよさそうにしていることが多く、人気が高い。

神崎農村公園ヨーデルの森では、お手や立っちの演技もショーの中で披露されている。

2011年9月には、埼玉県こども動物自然公園からオスのカピバラ2頭が茨城県にある水族館アクアワールド・大洗に寄贈されたことで話題になった。

2014年9月13日に北九州市の「スペースワールド」内にオープンした、国内初のカピバラと触れ合えるカフェ「カピバランド」では、「伊豆アニマルキングダム」から譲られた7頭のカピバラが飼育されていた(2017年閉園)。

2015年8月現在、神戸どうぶつ王国(ポートアイランド内)では、10頭内外の個体がほぼ放し飼い状態で展示されており、エサを与えるなどして、子供でも容易にふれあうことが可能である。

2016年3月11日に四国香川県の中四国最大級テーマパーク「NEWレオマワールド」内に「カピバラ温泉」が誕生。3頭のカピバラの家族がいる。

日本でも個人でペットとして飼育することが可能である。特に法令による規制は受けていないので、許可や登録などの義務は無い。

食害[編集]

沖縄県石垣市では、島外から持ち込まれた個体の野生化が2013年に報道された[7]。2015年にはイネ食害が発生している[8]

カピバラをモチーフとしたキャラクター[編集]

注釈 [編集]

[ヘルプ]
  1. ^ 化石種としては、さらに大きい種(Phoberomys pattersoni)も存在する[5]

出典[編集]

  1. ^ a b c d e Queirolo, D., Vieira, E. & Reid, F. 2008. Hydrochoerus hydrochaeris. The IUCN Red List of Threatened Species 2008: e.T10300A3191404. http://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T10300A3191404.en. Downloaded on 20 January 2016.
  2. ^ a b c Charles A. Woods, C. William Kilpatrick, "Hydrochoerus". Mammal Species of the World, (3rd ed.), Volume 2, Don E. Wilson & DeeAnn M. Reeder (ed.), Johns Hopkins University Press, 2005, pp. 1555-1556.
  3. ^ a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af David W. Macdonald, Emilio. Hererra 「カピバラ」伊澤紘生訳『動物大百科 5 小型草食獣』今泉吉典監修 D.W.マクドナルド編、平凡社、1986年、112-115頁。
  4. ^ 牧田、他 (1998)
  5. ^ Sanchez-Villagra et al. (2003)"
  6. ^ Diane L. Rowe & Rodney L. Honeycutt, "Phylogenetic Relationships, Ecological Correlates, and Molecular Evolution. Within the Cavioidea (Mammalia, Rodentia)", Molecular Biology and Evolution, Volume. 19, Issue. 3, Oxford University Press, 2002, pp. 263-277.
  7. ^ カピバラ、一回り大きく成長 八重山毎日新聞 記事:2013年06月11日
  8. ^ 稲の食害 “犯人”はカピバラ 頭抱える農家・石垣市 沖縄タイムス+プラス 記事:2015年3月8日

関連項目[編集]

 src= ウィキメディア・コモンズには、カピバラに関連するメディアがあります。  src= ウィキスピーシーズにカピバラに関する情報があります。
 title=
license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

カピバラ: Brief Summary ( Japanese )

provided by wikipedia 日本語

カピバラ(Hydrochoerus hydrochaeris、和名:オニテンジクネズミ(鬼天竺鼠))は、ネズミ目テンジクネズミ科カピバラ属に分類される齧歯類。H. isthmiusと2種でカピバラ属を構成する。

現生種の齧歯類では最大の種である。南アメリカ東部アマゾン川流域を中心とした、温暖な水辺に生息する。

license
cc-by-sa-3.0
copyright
ウィキペディアの著者と編集者
original
visit source
partner site
wikipedia 日本語

카피바라 ( Korean )

provided by wikipedia 한국어 위키백과

카피바라(Capybara, 학명: Hydrochoerus hydrochaeris)는 쥐목 천축서과 카피바라속의 종이다. 현생 설치류 중 최대종이며, 남아메리카 동부 아마존강 유역을 중심으로 한 온난한 물가에 서식한다.

어원

‘카피바라’라는 이름은 투피어ka'apiûara’에서 왔다. 이는 kaá(잎) + píi(가는) + ú(먹다) + ara(행위자 명사를 만드는 접미사)를 합친 말로, 말 그대로는 ‘가는 잎(풀)을 먹는 이’란 뜻이다.[2]

학명의 hydrochaeris는 고대 그리스어로 물을 뜻하는 ‘휘도르’(ὕδωρ)와 돼지를 뜻하는 ‘코이로스’(χοῖρος)에서 파생되었다.

생태

카피바라는 몸길이 105cm~135cm, 체중 35~65kg까지 성장한다. 몸은 5cm 이상이나 되는 딱딱한 체모로 덮여 있다. 앞발의 발가락 4개와 뒷발에 있는 3개의 발가락에는 작은 물갈퀴가 있으며 능숙하게 헤엄칠 수 있다. 또한 포식자로부터 몸을 숨기기 위해 수중에 5분 이상 있을 수 있다. 그런가하면 코끝만을 물 위에 내놓고 자기도 한다.

종의 절멸 위험이 낮아 IUCN 적색 목록에서는 관심 대상(least concern)으로 분류된다.

번식

임신 기간은 150일이며, 설치류 가운데 예외적으로 둥지를 만들지 않고 물가의 풀숲에 새끼를 1~7 마리 낳는다. 카피바라는 평균 10마리 정도의 집단을 이루어 생활하거나 혹은 일시적으로 이들 작은 집단이 몇 개 모여 100마리가 넘는 큰 집단을 이루는 경우가 있는데 이는 계절에 따라 다르다. 수명은 5~10년 정도이며, 완전한 초식성으로 강변에서 수중의 풀이나 나뭇잎등을 먹으며 산다. 천적은 아나콘다, 카이만, 재규어, 퓨마, 오셀롯, 부채머리수리 등 주로 대형포식자들이다.

각주

  1. Queirolo, D.; Vieira, E.; Reid, F. (2008). Hydrochoerus hydrochaeris. 《IUCN Red List of Threatened Species》 (IUCN) 2008: e.T10300A3191404. doi:10.2305/IUCN.UK.2008.RLTS.T10300A3191404.en. 2015년 11월 29일에 확인함.
  2. Ferreira, A. B. H. (1986) Novo Dicionário da Língua Portuguesa, 2nd ed., Rio de Janeiro: Nova Fronteira, p.344
license
cc-by-sa-3.0
copyright
Wikipedia 작가 및 편집자